Ni vet hur man ska göra en sak, men först bara fixa en annan grej och när det är gjort så har man glömt bort det första man skulle göra? Så gjorde jag igår och preciiiis när jag slog igen ytterdörren kom jag på att det jag skulle göra var att ställ upp låset så jag slapp ta med nyckeln varje gång vi skulle ut. Att inte ta med nyckeln hade jag kommit ihåg dess värre.

  Nu var det inte så illa som det skulle kunnat. Det var inte första turen på dagen, så klockan var inte halv sju.  Det var inte regnigt eller kallt heller och reservnyckeln var befann sig inte flera mil bort eller så.

  Nä klockan var halv nio, det var soligt och skönt och extranyckeln inte längre bort än Bråboplanen. Så vi lekte lite i parken en typ timme innan vi gick till Sven och drack kaffe (jag) och sov middag (Mozart).

  Igår provade jag på nått som heter Armyfit. Man hör ju på namnet att det ska vara jobbigt. Fast jag tänkte ändå att ääääh! Jag menar Annsofie har ju berättat om alla glass och gräddtårtor och bakelser Gustavs militärkollegor trycker i sig, och dom är ju militärer på riktigt!

  Fast det hette ju Amryfit, och inte 45årigsvenskmiliträfit. Idag har jag träningsvärk i låren, brösten, axlarna, ländryggen… Äh det här kommer ta evigheter, idag har jag inte träningsvärk i ansiktet och händerna.

Just ja! Igår kissade Mozart inte inne en ända gång! Hurra hurra hurra! Han kanske börjar fatta galoppen nu. Vore guld värt!

  Nu ska vi träna lite. Det går inte snabbt, han kan tyyyyyyp sitt än så längre. Först blev jag orolig att han var… lite trög… Med Figaro gick allt så himla snabbt! Man visade några gånger och sen började han haja läget. Sitt och ligg och rulla kunde han bara ett par dagar efter att jag fått hem honom. Men efter att ha tänkt efter lite och jämfört med hundar jag känner, så verkar allihop korkade om man jämför med Figaro. Så antagligen var det han som var ovanligt smart.;0)

  Det är alla fall inget fel på Mozarts inställning, den är positiv till precis allting. Så när han väl förstått hur man lär sig, tror jag han kommer kunna lära sig vad som helst! Nu på morgonen har han tex lärt sig att han kan hämta leksaker ur leksakslådan. Så nu är det leksaker överallt!

Idag har vi hängt i Vasaparken i några timmar med Mira och Dominic. Tanken var att Mozart skulle leka av sig så jag skulle kunna ta det lugnt när vi kom hem sen. Så blev det inte. För han slog ihop som en klubbad säl efter 20 minuter och sen sov han nästan ända tills det var dags att gå.

  Så när vi kom hem var han vansinnigt pigg! Pigga valpar verkar väldigt ofta vara kissnödiga också. Och det är inte lätt med rumsrenhetsträning. Som att vara i krig typ. Ständigt försöka ligga ett steg före, ständigt på sin vakt, rädd att kliva på en landmina (kisspöl i det här fallet). Fruktansvärt tålamodsprövande.

  Man springer ut stup i kvarten, för nu ser han allt kissnödig ut! Men tydligen inte. Fören man kommit tillbaks in och suttit ner i tre minuter, för då, då ser det ut som det är dags trots allt! Men nej inget kisseri den gången heller, så man går in igen och då är det visst dags, precis när man vänt ryggen till. Så man springer en gång till i hopp om att det tillslut ska fasta att kissnödig = utgång. Utmattande är vad det är!

”Det är inte lätt att vara lite.” är ju rent skitsnack! Att vara stor är inte lätt! Massa ansvar och förpliktelser och nästan aldrig nått roligt! Fast man bestämmer i och för sig själv när man ska gå och lägga sig och vad man ska äta.

  Nått annat som inte är lätt är att vara katt i samma rum som en valp. Både Amadeus och Gimli är totalt immuna mot Mozart charm. Obegripligt förvisso, men man måste respektera andras känslor, även katters. Även asmesiga katter som fast dom är (mycket) större, tyngre och starkare beter sig som hjälplösa offer.

  Så just nu är Mozart förpassad bakom galler i köket så katterna och jag kan spendera lite vuxentid ihop. Det är visserligen inte bara för att vi ska få vara ifred utan för att Mozart ska fatta att han inte måste vara med och i centrum precis hela tiden.

  Han var ganska förtvivlad över det ett tag. Sen somnade han.

Om det tar 20 minuter att ta sig från A till B med bil, då är det helt orimligt att det med buss ska ta en dryg timme! A är i det här fallet busstationen och B är Tesses hem. Jag vet inte vad/vem det är mest fel på, Östgötatrafiken som har så kassa förbindelser, eller Tesse, som bosatt sig på ett så idiotiskt ställe ut kommunaltrafiksynpunkt.

  Så för att slippa åka buss i tusen år imorgon så måste jag muta Tesse med mat för att få henne att komma och hämta oss så vi kan få vara på landet en stund. Nåja, jag får ju också äta så det funkar ju ganska bra ändå.

Provade Café Solsidan idag. Dom har ju verkligen vett att ta betalt där alltså! Och inte var det mycket sol heller. Men kaffet var helt okej och chokladbollen jag åt också. Man satt bekvämt och det är ju nära hem och man behöver inte gå in och beställa så under rådande omständigheter blir det nog stammishaket ett par veckor framåt.

Igår köpte jag en tuggleksak till Mozart. Den kostade typ 70 spänn. Den var kul i fem minuter. Barkbiten han plockade med sig från rabatten har varit rolig i snart två dagar. Samma sak med repleksaken jag köpt. Sådär lagom kul en stund. Pinne fastknuten i ett skosnöre. Skitroligt! Så not to self: Less is more.

Det är väldigt tidskrävande att ha hundvalp. Jag får absolut inget gjort. Ja alltså det är inte så att Mozart är besvärligt. Tvärt om! Lättare valp har jag inte haft sen… sen Figaro, han var faktiskt precis lika lätt han. Jag kan bara inte låta bli att fotografera typ precis allt Mozart gör. Kolla han leker! Fram med kameran. Titta nu sitter han ner! Fram med kameran! Och kolla nu sover han! Fram med kameran. Kolla nu, nu sover han på rygg! Fram med kameran! Och när Mozart inte behöver fotograferas så är det katternas tur.

En gång hörde jag en kvinna berätta hur hon en kväll varit nere i källaren och fått se en katt. När hon gått fram till katten och böjt sig ner för att klappa den upptäckte hon emellertid att det inte alls var en katt utan en asstor råtta (ja hon hade kraftigt nedsatt syn)! Hon flydde platsen, full av fasa, äckel och avsky. Typ så reagerade Gimpa och Amadeus när jag satte ner Mozart på hallgolvet. Fast nu är dom framme och slappar på sina vanliga ställen, alltså överallt och framför allt i närheten av min mat.  

  Nu är jag kanske överdriver lite, eftersom jag haft dom så länge och därmed kanske inte är helt objektiv, men mina katter är nog de bästa katterna som finns, som någonsin har funnits, i hela universum.

  Mozart har jag ju bara haft i ett dygn, så jag har ju inte hunnit fästa mig så mycket än, så där kan jag ju göra en opartisk bedömning. Min opartiska bedömning är att han är världens bästa hund.