För tusen år sedan, när jag hade Domino och vi var på tävling var höjdpunkten att, efter att antagligen ha vägrat ut oss på hopptävlingar eller placerat oss på dressyrtävlingar, få äta matsäck på läktaren. Köttbullsmackor med rödbettssallad, äggmackor, toscatårta, vindruvor, varm choklad. Allt möjligt gott! Som morsan gått upp innan hon gått och lat sig för att fixa.

  Matsäck är det bästa som finns, typ. Men jag har så väldigt sällan anledning att göra någon nu för tiden. Aldrig för att vara mer exakt. Förr, när jag hade Figaro, så brukade jag fixa en macka i alla fall och ta med mig när han och jag gick långpromenad upp till Vrinnevi för att sitta på ett stockhinder och dingla med benen. Jag saknar det.

Jag har nya blåmärken och träningsvärk i låren och det är ett skönt avbrott från bara frustrationsvärken. Jag blir så rastlöst såhär års. Sitta på en kontorsstol och vara trevlig och hjälpsam är plågsamt.

  Det var kallt att cykla hem från jobbet idag, vantar och knäppt jackakallt. Fast jag hade inga vantar. När ska det bli riktig varm vår egentligen? Så man kan sitta och pilla med tårna i gräset och klaga över att det rinner svett utmed ryggen på en och det inte ens är sommar än?

Helgen, som för min del började i torsdags klockan 15:00 (25 timmar och 15 minuter tidigare än beräknat, awesome!) har varit fullt med trevliga aktiviteter och samtal. Inledningsvis blev det ett par glas vin i parken, fast det var lite för kallt för att vara riktigt njutbart. Så det blev häng hemma hos mig med lite god mat och Varg Veum.

Fredagen började med lite tvättande och Despicable me. Gru tar låg panna till en helt ny nivå alltså! Strax innan elva hojade jag hem till Cissi som bjöd på en överraskning. Våffla! Om inte det legat ett sovande barn i rummet intill hade jag antagligen skrikit lite i fasett av lycka. För inget är en bättre överraskning är nått ätbart i mina ögon!

  Vi drack kaffe och åt och pratade allvarliga saker, som vikten av att våffla och ligga medan järnet är varmt. Det är visa ord som jag härmed tänker leva efter. Och senare på dagen power walkade vi runt strömmen i skitvädret.

Vid sexsjuhalvåttasnåret trillade Karro och Jeanette in och det blev vin, cider och äggmacka. För som den strålande värdinna jag är lät jag förstås inte mina gäster dricka på fastande mage.

  Sen gick vi till Wasa för att dansa men dom spelade i ärlighetens namn mest skitmusik, tyvärr. Och nått liveband hade dom också. Som bara körde covers. Det var rena slakten. Det var nästan så man ville bua, eller mer handgripligten slit ner dom från scenen, och kanske kasta dom från balkongen oxå. Jag fattar inte poängen? Jag är inte stormförtjust i Gyllene tider. Men ska jag höra När vi två blir än hör jag hellre Gessle framföra den än nån gammal brud som antagligen fortfarande drömmer om att bli nästa Madonna.

  Kvällen slutade, bland annat, med en kokt med bröd och räksallad. Kanske det godaste jag ätit i hela livet…

I lördags, då hade Unionen gjort sig till och ordnat en provapåkampsortdag för det typ 300 fackanslutna på mitt jobb. Och eftersom det var på gymmet och jag gillar kamsport gick jag förstås dit. Det gjorde två jiu-jitsuutövande jobbarkompisar också. Bortsett från det var det fruktansvärt, fruuuuktansvärt dålig uppslutning. Sådär att man undrar vad det är för fel i huvudet på folk?

  Hur som helst. Jag behövde egentligen inte prova på för jiu-jitsu kör jag ju redan och thai körde jag en stund förra året. Men det var så kul att jag började längta till sommarschemat då det blir lätt att köra både och! Och jag provade att bli lite slagen i ansiktet. Det var nytt och intressant. Värt att prova igen tror jag.

Lördagen rundades av med grillning i Lagerlunda. Förlåt Jeanette, men dina hundar är jävla monster! Men jag borde väl inte vara förvånad, man blir ju som man umgås och dom umgås ju väldigt mycket med dig…;0) Ni behöver uppfostras alla tre.:0P

  Men om man bortser från att mina trumhinnor nästan gapades sönder av dom där båda marodörerna så var det en mycket lycvkad tillställning! Köttet var helt okej, salladen dögod, bearnaisesås god ihop med bröd och vin går fan alltid ner!

  Jeanette hade bjudit in sin polare från Linköping och han hade med sig sin unge (eller om han snott den nånstans på vägen, jag vet inte) och den var ju på gränsen till olagligt söt! Tuff var han också och blev inte skraj fast både Ville och Buster skällde ut honom efter noter. Respekt!
  Och ja Jeanette, jag gör hemskt gärna om det mycket snart igen, trots mitt gnäll på dina byrackor.:0D

Jag tog ett helkasst kort på en halvkass skatebordåkare idag, som var för gammal för att vara halvkass och fortfarande hålla på. Lägger man inte av när man nått en viss ålder och inser att man typ suger? Och sen när jag kollade på korten så såg jag att jag fotat Rasmus. Med en ölflaska och stilig mustach! Stan är liten ibland.

  På Waynes coffe vinkar dom så glatt. ”En mellanlatte, dricker här.” säger jag fast jag antagligen inte ens behöver för vid det här laget vet dom väl. Och några minuter senare placeras min mellanlatte på en bricka och den korta tjejen bakom kassan upprepar beställning, vilket ju är lite werid. Det var ju jag som beställde och jag är inte senil. Än. Men jag tacktackar och balanserar ut genom dörren med koncentrerad min.

  Jag fikar alltid ensam. Och jag vill inte sitta nära människor som pratar så högt att jag hör vad dom säger. Helst vill jag bara att det ska vara ett mummel. Jag vill inte veta vad dom pratar om, bara ATT dom pratar. Men idag sätter sig ett par flickor i skitsvarta solglasögon och nästan jätteblonderat hår bakom mig och låter sina stora vackra läppglansiga munnar tala alldels för högt. Men jag är inte så arg längre, inte så jag retar upp mig och gnisslar ihopbitna tänder. Skönt.

  Sen gör jag av med lite mer pengar än planerat på sånt jag egentligen inte alls behöver men vill ha och känner mig nöjd med mig själv. För att jag unnar mig. Som jag lovat. Som jag ta mig fan förtjänar. Och har en skitbra dag!