Det är väl tyvärr så att livet aldrig blir riktigt så som man önskar. Kanske kommer det inte ens i närheten. Det är lätt att tänka på när man dricker kaffe vid köksbordet och ser Hawaiilivs fula jalusier mellan citromeliss- och basilikablad. Det borde vara en gräsmatta, eller ett äppelträd, eller en syrenhäck.

  Det blir inget falurött 1700-talstorp för mig. Inga breda, obonade golvtiljor som knarrar när man kliver på dom. Inget potatisland att påta i. Suck, tung tung ledsensuck. Det är inte riktigt min tid.

Men man får väl rycka upp sig. Göra det bästa av situationen, typ.