Föresten så har jag åkt tur och retur till Karlstad i en allt för välfylld bil idag. Det var hemskt. Så hemskt att jag nu i efterhand drabbas av en liten släng klaustrofobi när jag tänker på det och måste sträcka ut armarna och benen så långt jag kan. Framför allt höger ben måste jag sträcka på. Igen och igen och säga Aaaaahhh! av välbehag när det knäpper till i knät.

  Det regnade där. Iskallt tungt regn och vi mellanlandade i Karlskoga för att spana in huvudkontoret på vägen hem och i Karlskoga luktade det äckligt och det kändes ju bra då. När man viste att "snart" skulle man vara hemma i hederliga gamla Peking

  Så nu är jag nyförälskad i min cykel som tillåter utsträckta ben. Och i åbackarna där det luktar mylla i regnet, som inte alls var särskilt kallt och tungt utan mer som ett tunt dis.

Dessutom har vitsipporna redan tittar fram.