Förra helgen var vi i Stockholm. Vi kom upp rätt sent på fredagskvällen och åkte direkt hem till morsan för att äta kräftor. Det blev väldigt sent för somliga kan man säga och lärdagen blev rätt tung.

  Förstå såg vi på gayprideparaden. Fast sanningen att säga såg vi inte mycket. Sven och jag försökte ett tag men det var för många huvuden och kameror i vägen så vi slog oss ner på Skeppsbaren, som vi trodde var Zum Franciskaner. Nu i efterhand är jag lite besviken. Jag ville mycket hellre sitta på Zum Franciskaner. Man hör ju lång väg hur mycket finare det är. Varför lägger man två pubbar precis vägg i vägg med exakt samma entré? Hur som helst.

  Efter tåget var det dags för käk. Jag var mycket säker på att jag ville ha sushi men efter att ha gått och gått i tusen och utan att hitta ett vettigt ställe var jag beredd att äta vad fan som helst! Det blev indiska mat. Det ångrar jag bittert! Indierna hade uppenbarligen kryddat ihjäl sina smaklökar. Det smakade ingenting förutom hot hot hot! Det brann i käften på en ju! Och det sved i plånboken efter att ha pungat ut med 300:- för en måltid som jag tyckte var på gränsen till oätlig. Men man får se det från den ljusa sidan, nu kommer jag aldrig göra misstaget att äta indisk mat igen.

På söndagen var det ju dags för Cornelisdagen. Det var ju själva höjdpunkten på helgen. Det var en del kända ansikten som saknades. Evert Ljusberg och Stefan Sundström till exempel. Men första halvan av dagen var klockren. Höjdpunkten var faktiskt Tommy Körberg som var bra mycket roligare än vad jag någonsin kunnat föreställa mig! Efter hans framträdande dalade dock kvalitén och när Sven och jag var tvungna att gå till tåget hade vi inte hört en ända Cornelis på 3 timmar. Värdelöst! Men det var trevligt ändå.





Och så Cornelis him self förstås!