A vicious son off a bitch.

 

Väldigt ofta när vi är ute och joggar så springer Figaro precis framför mina fötter. Jag tror inte alls att det är en slump. Jag tror att det är kall beräkning. Han hoppas att jag ska snubbla/trampa/sparka honom, få svåra samvetskval och ge honom godis. Tyvärr för Figaro blir jag bara förbannad om jag snubblar/trampar/sparkar på honom när han ränner framför fötterna på mig. Fast den luriga lille jäveln har nog tänkt ett steg längre. För sen får jag samvetskval över att jag blivit arg på honom och ger honom godis. Kanske inte så mycket som han hoppas på, men ändå.

Fast idag har vi inte joggat nått alls. Igår blev det dubbla pass. Först morgonjogg och på kvällen intervallträning som avslutades med ca 20 minuters lugn jogg. Idag har jag lite, lite träningsvärk i rygg, axlar och armarna. Allt för att jag tog i så mycket under intervallerna. Jag är hur otränad som helst! Vet inte om jag ska skratta eller gråta åt eländet. Jag får väl göra både och. Skratta när folk ser på och gråta i min ensamhet.

  Fast konditionen tar sig. I fredags kväll var vi ute i 57 minuter. Sprang den gamla långa turen, den vi brukade ta för tre å ett halvt år sedan. Så det går ju framåt.

Vi tog en rask och rejäl morgontur istället. Figaro gillar att gå på stan så vi styrde kosan ditåt. Jag är osäker på varför han vill dit. Man tycker han borde gilla parken. Fast jag har en teori. Det är mer folk på stan, mer folk betyder mer kastade matrester. Mer kastade matreseter betyder lycklig Figaro. Tyvärr betyder lycklig Figaro som försöker äta alla matrester, inklusive eventuella inslagningar i papper/folie att jag blir förbannad. Men det verkar vara värt det.
  Vi var ute i en timme och tjugo minuter. Nu på eftermiddagen var solen framme så då gick vi ytterligare en timme och tio minuter. Jag känner mig lite mör i benen. Figaro känner sig lagom uppvärmd och redo för ett intensivt bolljagarpass i källarkorridoren. Han är eldig som en liten arabhäst! Han har varit kanonpigg i säkert ett par veckor nu. Då blir man ju glad!

Jag tror vi såg en Gröngöling. Tyvärr var den hemskt ovillig att vara med på bild.









Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0