I lördags bar det iväg till Stockholm. När Figaro och jag begav oss ut på morgonen var det -12 grader. Jag dog lite inombords. Jag avskyr sån här kyla! Hur som helst. Tågresan upp gick smärtfritt. Morsan mötte upp på stationen så tog vi en fika innan hon och Figaro begav sig iväg till vampyrernas hemvist, alltså Blackeberg.

  Sven och jag botaniserade lite i Pocketshoppen i väntan på att Uppsalatåget skulle gå. Det var rätt kraftigt försenat. Vi roade oss med att läsa Kupé medan vi väntade. Där fanns en intervju med Petter Northug. Där tog dom upp några citat från gamla svenska bad ass skidåkare. Ett citat löd kom från Arthur Häggblads som blivit intervjuad för Radioprogrammet Barnens Brevlåda. Citatet löd: ”Skidåkning är ett hundliv. Jag vill bara dö. Och du kan hälsa vem fan du vill!” Det tyckte jag var humor!

Vi skulle alltså till Karins 30:årskalas som gick av stapeln i Knivta. Knivsta är nog världens ände. Kalaset avlöpte smärtfritt. Jag tror inte jag gjorde bort mig alls faktiskt. Sven föräldrar envisades med att krama mig och det var ju en lite jobbig situation. Jag är inte den kramiga typen. Men jag ska inte klaga. Bättre det än att dom jagade mig runt byggnaden med brinnande facklor och grepar.

Snön vräkte ner hela tiden i Stockholm. Det var rätt skönt att komma tillbaks till Norrköping där det bara var svinkallt och jävligt men plogat på vägarna. Jag har försökt fota Figaro i snön men han är inte så intresserad av att vara i den. Kan man i och för sig förstå.

  I helgen har jag i alla fall fått anledning att tvinga honom att ha täcket jag köpte. Han led. Antagligen var lidandet av att behöva ha täcke lika stort som det lidande kölden skulle åsamka honom. För mig kändes det ändå bättre att tvinga på honom täcket.