Jag gnor och gnor och sprayar och torkar, gnor lite till och torkar igen. Men det tycks aldrig bli så bländande rent och fläckfritt som jag vill ha det. Suck. Börjar bli på synnerligen dåligt humör. Kanske för att Figaro ger mig dåligt samvete med sitt uttråkade tassande i hälarna. Kanske för att jag hela tiden hör Svens dataspel i bakgrunden och musklickklickklickklickklickandet. Kanske för jag när jag inser att jag inte kommer lyckas få bort varenda lilla orenhet börjar förarga mig över bagateller som jag i vanliga fall inte bryr mig särdeles om. Kanske för att jag känner lite frustration över att det bara är jag som ser hur smutsigt det är. Och kanske, kanske, kanske för att Sven aldrig kan fråga "Behöver du hjälp med något?".

  Nej jag behöver inte hjälp, inte av Sven i alla fall, möjligen av en psykolog. Men att få frågan vore ju ändå trevligt.

Är kanske bara trött. Eller hungrig. Eller både och.