När jag var liten och låg på översta våningen i ett skitkallt trevåningshus i sten brukade jag få feberattacker på kvällar och nätter. Låg där och drömde absurda saker och talade för mig själv. Vaknade alltid och var vansinnigt törstig men för matt och kallsvettig för att orka gå och dricka. Då brukade jag drömma eller bara inbilla mig att morsan kom upp och frågade om jag ville ha vatten. Sen låg och väntade och väntade på det där vattnet som aldrig kom.

  Jag brukade drömma framför allt en dröm och fast den inte alls var obehaglig egentligen så var den det ändå. Eeehh... Det var någon som sprang och sprang och skrek aaaaaaaaaaaaahhh med helt entonig och djup röst. Dessutom var det massa ränder och en avsmalnande "väg". Det går helt enkelt inte att beskriva. Men det var inte kul och i natt vaknade jag preciiiiis i inledningen av den drömmen. Jag har inte haft den på en massa år.