I fredags rullade tåget ut från stationen 9:33. När vi efter en smärtfri resa landat i Stockholm var jag tvungen att gå på muggen. Det visade sig att dom höjt priset till skandalösa 10:-! Rena rånet! Mest på grund av att jag inte hade tio småpengar löst, så gick vi till McDonalds istället. Där fick jag först köa i kassakön i en kvart och sen efter att ha betalat för mig fick jag köa i toalettkön en kvart till. Efter folk som helt uppenbart inte betalat för sig. Jag blev förgrymmad!

  Eftersom det bästa sättet att bota dåligt humör är god mat så gick vi till ett litet sushihak som öppnat på stationen. Det var bra mycket billigare än här i stan! 11 bitar för 95:-. Här tror jag 12 bitar kostar 125:- (vid avhämtning, vill man sitta kvar på skittråkiga Suki Yaki eller vad det heter och andas avgaser får man betala 149:-. Rena rånet igen!)

  Vi traskade iväg till Rådhuset för att inte vår sushilunch som naturligtvis var utsökt. Inte bara för att den var billig, den var verkligen jättegod rakt av! Eftersom båten ut till Södermöja inte gick före 16:00 så fick vi tursista lite i väntan på avgång. Det var varmt. Otroligt varmt!! Men efter flera veckor med spöregn tänker inte jag klaga! Vi tog en sväng ut på Riddarholmen och sen vidare genom Gamla stan, ut mot skeppsholmen. Vi stannade till på ett fik och köpte vatten. Figaro fick också chansen att dricka för kafétanten hade ställt ut en skål med vatten till hundarna. Jag provsmakade inte men av temperaturen att döma var det förhållandevis färskt. Inte färskt nog åt Figaro i alla fall för han tvärnobbade. Sen när vi passerade slottet så skulle han upp i en av fontänerna och dricka istället. Tur för honom att jag är så hjälpsam för det hade inte varit lätt för 34 cm höga Figaro att ta sig upp på en ca 110 cm hög fontänkant.

Vi mötte upp morsan på stationen vid tre och sen släpade vi oss iväg till båten. För första gången någonsin tror jag, var de djurtillåtna platserna nästan bäst. Halleluja! Figaro sov som en gris hela resan.

  Båtresan tog drygt två timmar. Vid avgång anslöt sig vårt sällskap, bestående av fyra stycken sjuksköterskor. Klockan var närmare halv sju när vi äntligen var framme och tyvärr hade solen dragit sig tillbaks en aning så för oss som inte är hobbyfinnar var det lite för svalt att bada.

  Hela fredagkvällen gjorde jag ingenting! Eller jo, jag gned in vårt kött med lite krossad vitlök. Men utöver det så gjorde jag inte ett handtag. Sjuksköterskorna tog hand om både förberedningen, tillagningen av maten och morsan fixade disken. Sven och jag drack vin och öl och njöt av att se på när andra arbetar. Jag har ingen aning om vad klockan var när vi gick och la oss men jag tror inte hon var hemskt mycket.

Större delen av lördagen spenderades med näsan i en bok, pendlandes mellan badplatsen och gräsmattan framför huset. Jag badade inte varje gång vi gick ner till vattnet, men det gjorde Figaro. Han badade tills han huttrade av köld och sen badade han lite till. Den ända som badade mer än honom var hans boll. Morsan blev fascinerad över hur otroligt grönt sjögräset blev när det fick ligga och torka lite i solen. Det blev det förstås inte, det var bara Figaro som slitit loss lite illgrönt bolludd.

  Sjuksköterskorna fortsatte att sköta matlagningen även denna dag. Dom hade även varit och handlat och köpt banan och choklad till efterätt. Tydligen är grillad banan med smält choklad nått alla borde ha ätit i sin barndom. Jag har då inte gjort det! Men det var gott. Avslutningsvis grillade vi lite marshmallows. Även där är jag novis och hade ingen aning om hur avancerat det var. Det var som ett hantverk som krävde största koncentration.

  Frisk luft och sol gör en trött. Det var så illa att i alla fall jag fick tvinga mig att hålla mig vaken i alla fall till strax efter nio.

Tyvärr höll det fina vädret inte riktigt i sig så på Söndagen blev det inget badande för min del. Vi tog båden hem strax efter fyra och var framme hos morsan vid nio. Jag vet inte om det var vi som var slöa eller konduktören som var för snabb för när jag hoppade av i Blackeberg och vände mig om för att se hur det gick för dom andra så hade dörrarna redan stängts. Där stod jag snopet stirrande medan morsan och Sven for vidare. Tur att tunnelbanorna går relativt ofta i alla fall.

På måndagen unnade oss lite mer sushi i väntan på att tåget skulle gå. Nu har jag snart varit hemma i ett dygn och jag är redan trött på det. Jag vill också ha en stuga i skärgården!