Jag avskyr att tjata. Jag förstår inte varför man ska behöva göra det. Ingen vill bli tjatad på och bästa sättet att slippa det är ju att göra vad man nu blivit ombedd att göra på en gång. Vansinnigt lätt att förstå.

  Värst är det på jobbet. Jag har fortfarande inte fått någon utbildning på det nya intranätet. Jag har sagt till fyra gånger. FYRA JÄVLA GÅNGER! På måndag stänger dom ner det gamla. Är det konstigt att man blir förbannad?? Jag tycker inte det. Samma med sidorna jag behöver komma åt för bankjobbet. Dom är fortfarande spärrade. Hur i helvete är det tänkt at jag ska kunna göra mitt jobb under såna förhållanden? Jag blir så jävla förbannad! Inte ens schemat jag bad att få utskrivet har jag fått. Min gruppchef borde skjutas.

  Men på jobbet måste man uppföra sig och vara artig och trevlig trots att man blir behandlad som skit. Resultatet blir att hemma blir man en riktigt jävla surkärring. Att vänta bara nån minut eller två på nått jag bett om kan göra mig så jävla arg! Exempel. Jag har lagat mat och sagt åt Sven att det är klart. Kommer han inte på en gång då får jag lust att bara slänga skiten i soporna och slå honom med en stekpanna. Men det kan man ju inte heller göra utan man biter ihop och gnisslar tänder och börjar drömma sjuka drömmar och sen ryter man så tarmluddet fladdrar åt den stackars hunden för att han inte kommer galopperande i sporsträck när man ropar på honom, för man måste få utlopp för all den där ilskan och frustrationen. Hunden bryr sig inte naturligtvis inte. Han har lika lite respekt för en som alla andra. Det ända som händer är att man får ont i halsen och blir på ännu sämre humör

  Jävla pissliv!