Det är ingen lätt sak att vara hundägare. Ingen lätt sak att vara hund heller. Inne är Figaro uttråkad och rastlös. Han ligger i sitt hör i soffan och stirrar framför sig med död blick. Frågar man "Ska vi gå ut?" flyger han upp och ut till dörren. Men väl ute suger värmen helt musten ur honom. Går vi i solen släpar han sig fram. Går vi i skuggan så är han ändå inte på hugget. Tydligen är inga lekar jag föreslår roliga längre. Han kan lite halvhjärtat dra i repleksaken och om jag trugar och mutar hämtar han bollen, ibland. Jag vet nu hur det känns att vara en tonårsmamma och inte längre bäst i världen. Det känns bittert.

Det låg en skadad fågel på gården här utanför. Den verkade ha satt nått i halsen för den kippade efter luft. Sånt är jobbigt. Man kan inte göra nått. Utom att möjligtvis göra slut på den. Jag hoppas den inte ligger kvar nu när vi ska ut
.