Jag är på ännu sämre humör nu och det känns jättejobbigt. Min röst blir grötig och sur. Det låter som jag är arg på alla jag talar med. Det är jag också men jag vill inte att det ska höras. Eller kanske inte arg på, mer arg över att jag behöver tala med någon. Det blir så när man hela tiden måste prata med någon. Tillslut vill man helst bara skrika åt folk. Fast då skulle rösten gå upp i falsett och spricka och kanske skulle man börja grina och det är ju inte så bra.

Figaro är också jobbig. Jag köpte ett litet tuggben åt honom på djuraffären idag. För att vara snäll. Hemma tog han sitt tuggben och irrade omkring jättelänge tills han hittat ett bra gömställe. Där begravde han benet och sen började han vakta det mot katterna. Kan lika gärna slänga det där jävla benet för han lär väl inte tugga på det ändå!