Gick morgonpromenad på stan. Och idag är det ruskigt höstväder. Blåsigt, kallt och grått! vi gick ut med strömmen och tog en sväng på den konstgjorda lilleput-ö som förut härbärgade Strömsholmen. Strömsholmen var en kanske inte direkt förstaklassig restaurang vi ofta besökte när jag var liten. Dom hade strålande goda köttbullar med potatismos och rårörda lingon, i alla fall minns jag det så.

  Utanför fanns det en minigolfbana och gräsmattor inhängande med tunga, lågt hängande kedjor och jag brukade leka häst och hoppa över dom. En gång jagade jag och min bror varandra och istället för att hoppa, så snubblade jag över en av dom där kedjorna och dängde ansiktet rakt i asfalten. Skrapade knäna och händerna också. Blodet sprutade och jag skrek på mamma som en stucken gris när jag ragglade in i matsalen och troligtvis förstörde matlusten för alla.

  En annan gång råkade jag låsa in mig på damernas toalett och jag minns inte alls hur det såg ut på toaletten men jag minns mycket väl hur paniken lixom strålade upp genom fingrarna från låset som jag ryckte och slet, vidare upp genom armarna rakt in i hjärtat som började slå i 180 kilometer i timmen. Jag försökte säkert låsa upp åt fel håller eller nått annat korkat för ut kom jag utan att behöva bli räddad.

  Och en gång spelade jag och min bror minigolf med vår gamla barnvakt Esko. Jag måste ha varit en entusiastisk minigolfare för jag svingade klubban så häftigt vid ett tillfälle att jag slog Esko i huvudet med den. Nu för tiden tycker jag minigolf är riktigt tråkigt.

Vad man kan minnas ibland. Jag undrar om dom där köttbullarna verkligen var sådär goda.