Efter drygt fem års promenerande i samma kvarter känner man igen de flesta hundar. Vissa bättre än andra. Här finns coola och stiliga Zero med sin pratglada husse. Galningarna Sudden och Bobbo som vrålar och härjar och är allmänt otrevliga mot oss. Supersöta Milton, fetknoppen Aston som har världens jobbigaste husse, halvblinda Kayla och hennes kompis Ozzy som båda äter hundmat som passerat sitt bäst föredatum. Gigantiska varghunden Felix. Irländaren Charlie, minitaxen Sicko, vars husse skryter om hur hon ”Var så här nära från att ta en and!”. Fina, snälla Zappa. Gusten som brukar sitta och titta ut genom sitt fönster. Och Morris förstås! Plus en massa fler.

  Zeros husse heter Pelle och han är borta! Vi, jag, Sven och Annsofie har inte sett honom på evigheter! Flera månader! Istället är matte och svärfar ute och går med Zero och dom är inte alls lika roliga! Här om dagen när Figaro och Zero hälsade på varandra försökte jag luska lite. Så jag sa sådär lite i förbifarten till Svärfar att ” Det var länge sedan man såg Peller!”. Gubbe svarade bara ”Ja.”. Vad är det för jävla svar?! Jag antar att han inte hörde. Så nu får vi fortsätta i ovisshet.

  Frun vågar jag nog inte fråga. Det vore jobbigt om det visar sig att han rymt med sin unga älskarinna eller något annat hemskt omoraliskt och pinsamt.

Igår lade jag ännu en ansökan till Skrivkursen jag spanat in på brevlådan. Det har redan gått ett år sedan jag sökte förra gånger.=S Som vanligt är jag ute i sista minuten och arbetsprovet känns rätt kasst. Hoppas kan man ju alltid…

Och snart, snaaaart (klockan 22:10 för att vara exakt) påbörjar jag en sex dagar lång ledighet. Hurra hurra!!