Karriärbyte?

Ibland börjar man tänka på något helt obegripligt. Som i natt. Jag vaknade och hade svårt att somna. Tankarna vandrade hit och dit och fick tillslut fäste. I ett sånt där tygstycke som vissa har börjat linda fast sina bebisar på magen i. Hur gör dom det? Knyter dom först fast tygstycket och stoppar sen ner unge eller håller dom fast ungen mot kroppen samtidigt som dom lindar in sig i tyget? Jag har ingen aning!

Vad jag däremot har en aning om (fast bara en aning, vet gör jag inte) är att vissa kanske inte är så bra på det där som dom borde. Barnens ben verkar allt som oftast peka rakt ut åt sidorna, som om ungen satt i spagat. Jag har förstått att barn är väldigt viga, men kan det verkligen vara skönt?

 

Pratade med min mamma igår. Beklagade mig som vanligt över vilket utedass min arbetsplats är. Hon rekommendera mycket varmt barnomsorgen. Min mamma är förskollärare, dagisfröken får man vist inte säga längre. Jag sa att jag inte visste om jag skulle klara av något sånt. Men det kunde tydligen vem som helst fixa! Till och med 19:åriga Olle, eller var det Oskar? Hur som helst. 19:åriga Olle kanske har kanske viss vana vid barn. Han kanske har småsyskon.

Han kanske inte är som 28:åriga jag, som tycker att barn är lite otäcka. En gång höll jag i en bebis. En arg och hungrig bebis. Det var obehagligt. Han liksom spretade med ben och armar och spände nacken. Det var som att hålla i en skalbagge som låg på rygg. Jag ville kasta iväg honom. Fast jag gjorde det inte. Tur man har viss impulskontroll.

Och när barnen blir lite större börjar dom prata på ett helt obegripligt språk och förstår man inte har dom mage att bli arga. Men hur ska jag kunna förstå barnspråk?! Jag förstår inte ens franska fast jag läst det i fem år! Det finns så vitt jag vet ingen kurs i babytalk och även om det fanns det skulle jag nog inte lära mig

Sen ska man vara uppmuntrande och tålmodig och låtsas tycka att deras teckningar är fina fast man inte ens ser vad det ska föreställa! Nej, nej, jag tror nog inte riktigt jag är nått förskollärarmaterial direkt.



Ps. Annsofie, vi kanske borde ordna en Rysk afton? Vi kan fixa vodkan och sopan om ni fixar pälsmössorna och Kalasjnikovarna?=)




Kommentarer
Postat av: Eva Philipson

Vad är du rädd för? Barn är inte obegripligare än hästar eller hundar. Dom behöver kärlek, få men klara regler och inget överdrivet dalt. Du är uppfostrad enligt bullteriermodellen. Funkade ganska bra tycker jag. Kan man hundar, kan man barn. Du är en bra alfahanne för hundar varför inte pröva med små människor också. Jag är ingen bra hunduppfostrare.... men ungar funkar...

2009-09-23 @ 21:57:43

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0