När jag kom till jobbet igår väntade följande mail på mig

Hej!

Vill du ha ett svar idag måste jag tvunget säga nej. Däremot kan vi kolla på måndag.

Mvh//***

Det var alltså det svar jag fick från idioten som har hand om ledighetsansökningarna. Anledningen till att jag sökt ledigt tisdagen den 15:e är att jag är ledig på måndagen och således skulle få fyra lediga dagar idag. Jag vet inte hur han hade tänkt. Skulle han ringa mig på måndagen och lämna besked eller? Och hur skulle jag våga lite på att han kom ihåg det när han helt uppenbarligen inte kom ihåg (eller sket i) att han lovat mig ett svar den här veckan.

  Så jag sa till min gruppchef igen. Fast jag försökte så kunde jag inte låta bli att få min sura, grötiga nu-börjar-jag-snart-grina-röst. Men det kanske var bra för på tio minuter hade han ordnat så jag fick ledigt och fått det inlagt på schemat. Och jag som är världens mest patetiska människa blev så tacksam att jag nästan, men bara nästan, glömde alla mina antipatier gentemot honom.

Jag har känt mig rätt låg senaste veckan. Mest på grund av den dåliga stämningen och irritationen på jobbet som alltid följer med hem och hänger efter mig vart jag än går.

  Så för att muntra upp mig gick jag och Figaro till djuraffären för att köpa lite snask till honom. Naturligtvis hade jag glömt stoppa tillbaks bankkortet i plånboken, så vi fick gå hem utan snask. Fast jag behöll humöret upp, trots att det är precis såna små störningsmoment som lätt kan få mig att släpa ansiktet i gruset.

  Gick i alla fall hem, hämtade kortet och cykeln, stack tillbaks till djuraffären och köpte snasket (som var nyttigt och bra för tänderna). Sen rullade jag ner på stan och satte sprätt på en himla massa pengar. Bara kläder blev det. Det kändes som jag förtjänat det och jag tror inte jag kommer ångra mig ens lite. Vilket jag annars ofta gör när jag köper kläder.

Figaro var oxå väldigt nöjd med sina inköp. Han hade som vanligt svårt att tro på att katterna faktiskt inte var ett dugg intresserade av hans tuggpinne.