I natt hade jag svårt att sova för jag låg och tänkte på mitt kommande 30:årskalas. Eller rättare sagt tänkte jag på inbjudningarna till mitt kommande 30:årskalas. Det är typ tio månader kvar dit, kanske lite tidigt att börja fundera på sånt än va? Jag känner mig inte det minsta åldersnojig faktiskt. Inte ens när jag upptäckte tre rynkor i pannan och en mellan ögonbrynen kändes det jobbigt. Det skulle jag vilja påstå är jävligt moget av mig! I och för sig kan det ha sin förklaring i att jag ser bra mycket bättre ut idag än för tio år sedan. Mitt utveseende har utvecklats ungefär såhär:

I alla fall har jag kommit till det stadiet då jag tycker det är kul att bli tillfrågad om min ålder för folk verkar faktiskt bli förvånade. Dom verkar faktiskt inte tro att jag är så gammal som jag är. Fast i och för sig, dom kanske bara låtsas. Ibland låtsas jag inte bli förvånad över hur inte gammal folk är, om ni förstår hur jag menar.

Hur som helst. Sänggång nu. I bid you goodnight!