I lördags var en bra dag. Sven kom hem medan Figaro och jag var ute och gaypridade runt på staden. Vi gick ut och tog en drink som var rätt äcklig för att vara en drink och en whiskey som var rätt god för att vara en whiskey. På tv:n visade dom nån kampsort och lite längre bort vid baren satt enligt herren till höger om oss ”Norrköpings porrdrottning”. Hon såg lite ut som en uppsminkad kassler. Väldigt rosig och rutig lixom. Sen gick vi hem och Sven ville visa mig sin favoritkamsportare George St Pierre för han var sååå bra! ”Fast du kanske inte tycker det är så roligt för dom ligger mest ner.” sa Sven men jaga tyckte det var roligt för St Pierre var sååååå snygg faktiskt. Jag brukar inte tänka så jättemycket på hur karlar ser ut men helt blind är man ju inte lixom. Sen gick vi och la oss och sov jättelänge

  På morgonen undersökte jag Svens rygg och tänkte att han borde kolla upp sina födelsemärken för vissa är små och jätteröda, som om någon skvätt lingonsylt på honom. ”Hur mår du?” undrade jag. Sven sa att han mådde bra och jag undrade om han var alldeles säker men han var det. ”Det känns inte som du har fått lite cancer då?” frågade jag. ”Nej.” sa Sven.

Figaro och jag gled runt och tog tusen bilder på oss själva, fast i ärlighetens namn var det mest jag som tog bilder för Figaro har ju det här problemet med avsaknande av tumme som försvårar för honom. En fika tog vi också och jag gillar när folk flinar fånigt och säger till varandra ”Titta vilken sööt!” när dom tittar på Figaro.

  Det är trevligt att Fika med Figaro. ”Det är lite för kallt för att sitta länge, eller vad säger du?” frågade jag och jag såg på Figaro att han höll med. Han fick lite leverpastej och ett glas vatten, men vatten ville han inte ha.

  Vi åt kräftsoppa till lunch och det var gott men lite för salt faktiskt och såg ett avsnitt av I huvudet på en mördare som handlade om en fullkomligen tokig kvinna som kokade sin killes huvud. Det konstiga var att dom hela tiden sa att ingen hade kunnat ana hur illa det skulle gå. Hur kunde dom INTE ana undrade vi, för kvinnan hade hotat och knivhuggit och spräckt skallar under hela sitt vuxna liv!

  Sen gick vi hem till Annsofie och tog en öl med henne på uteplatsen. Fast jag tog ett glas flädersaft istället och det var asgott! Figaro var vild och galen och pinkade på deras rododendronbuske typ sexsju gånger och det tyckte jag var lite to much. Men han är ju lite sån, alltid för mycket lixom. Fast på ett rätt sött sätt oftast.

  Precis innan vi skulle gå råkade jag kasta upp Figaros repleksak i ett litet träd och sen fick vi hålla på i en hel evighet för att få ner det! Figaro bara skällde och skällde och jag stäckte pekfingret på vänsterhanden. Det gör fortfarande ont!

  På kvällen åt vi våfflor och såg på The men who stare at goats. Den var rolig! Nu ska Figaro och jag gå ut och glida igen.