Jag har drömt helt sjuka drömmar i natt! Jösses! Först vaknade av att jag själv skrek till på grund av nån otäckhet i drömmen, minns inte riktigt vad. Jag hade svårt att somna sedan för jag låg och fnissade åt hur sjukt det låtit, det där skriket. Tänk er att Jonas Gardell skulle bli rädd och skrika av fasa, så lät det tror jag. Sven vaknade också och blinkade lite yrvaket. Frågade honom om det i morse men han mindes inget.

  Nästa dröm utspelade sig på gymmet. Jag var på jakt efter ett par 11.5 kiloshantlar men dom var hela tiden upptagna. När dom var lediga försökte jag springa fram till dom men rörde mig i slow motion så någon annan kom alltid före! Hemskt irriterande!

  Sen var jag plötsligt på ett gym i Stockholm ihop med morsan och skulle träna på en Orbitrek. Eftersom det var så jävla tråkigt tog jag Figaro och gick där ifrån, för jo, Figaro var med på gymmet. Det var förstås hemskt praktiskt! Vi hamnade i nån kyrkpark eller nått sånt. En stor kyrka, stora gräsmattor och staket fanns det i alla fall och där skulle prinsessan Viktoria gifta sig! Jag fick panik för jag hittade inte ut ur trädgården! Vi, jag och Figaro alltså, kom rusande över en gräsmatta och sprang rakt in i en banderoll som prinsessan Viktoria och en annan tjej kom gående med. Dom hade faktiskt folkdräkt på sig. Jag hade en studentmössa på mig, varför har jag absolut ingen aning om! Jag ramlade omkull och när jag tillslut lyckats trassla mig ur banderollen och ta mig därifrån mötte jag Daniel antar jag, som kom ridande på en mycket stilig häst! Det här låter ju helt sjukt men jag tyckte han flirtade lite med mig …

  I alla fall. Figaro och jag tog oss ut ur parken tillslut och där stod det en bajamaja, vilket var tur för jag behövde gå på toaletten. Väl utkommen ur bajamajan stod det en man där utanför som tyckte hundar var vidriga och snuskiga djur. Jag blev arg och skrek massa elakheter. Det ända jag mins av ordutväxlingen var att jag kallade honom för jävla knarkare. Fast han var ingen knarkare förstås.

  Nu skulle vi ta oss tillbaks till gymmet för morsan väntade på oss där. Vi sprang utmed gatan i lätt nedförsbacke och det gick sådär skitenkelt och snabbt som det kan gå i drömmar, men naturligtvis sprang vi åt fel håll! Som tur var så vaknade jag precis när jag insett att jag skulle vara tvungen att vända och springa hela vägen tillbaks uppför backen.

  Jag vaknade tjugo över nio! Med tanke på att jag släkte lampan och somnade rätt omgående vid kvart i elva så blev det många timmar i sängen. Jag känner mig ändå helt utmattad! Skulle utan tvekan kunna sova ett par timmar till!