Jag går på promenad med Annsofie. Långsamt, långsamt och inte kommer vi långt heller. För plötsligt ger Annsofie ifrån sig ett vrål och raglar fram och tillbaks över gångbanan. ”Vad händer!” skriker jag nästan lika mycket i faslett som Annsofie. Ett bistick är vad som händer. Fast det tror inte Figaro, han tror det är nån typ av misshandel som händer och tror naturligtvis att det är Morris fel. Dogfight! Jag gör nästan ett Pelleryck i kopplet och får låss Figaro men innan jag hinner få upp honom i famnen kommer Morris flygande i bäst Crouching Tiger, Hidden Dragonstil och allt blir ett virrvar av tassar, svansar, öron och hörntänder. Tillslut står jag där med en hund i vardera hand och väntar tålmodigt på att dom ska släppa taget om varandra. Det var länge sedan dom rök ihop nu.
  I alla fall, ingen kommer till skada (utom Annsofie då) och jag undrar lite om det är skicklighet som gör att dom aldrig gör varandra illa, eller om dom bara är riktigt kassa slagskämpar båda två.

  Och efter att ha pillat bort taggen ur Annsofies fot haltar vi hemåt. Annsofie och Figaro står för haltandet. Figaro vill inte riktigt använda sitt bakben, men jag vet att han bara fejkar för när jag stoppar handen i godisfickan glömmer han bort sig och springer så fint på alla fyra.

Och nu sitter jag hemma, uttråkad och rastlös och snasksugen. Damn it! Städa lite igen kanske? Börja sandpappra köksskåpen? Fast gör jag det måste jag ju måla sen och det har jag inte bestämt mig för riktigt, om jag vill.=S Fast jag kan alltid kamma katterna. Speciellt Gimli fäller som om det gällde livet!