Idag kom en av grannarna i huset mitt emot fram och talade om att Figaro suttit och skrikit här om natten. Det händer väldigt sällan att Figaro är ensam nattetid, men han hade varit det den här gången. I nästan tre timmar, det är inte så lång tid, men naturligtvis väldigt oturligt att han just då bestämt sig för att bli olycklig.

  Bra att veta absolut, men folk får för fan tagga ner! Jag sa som det var, att han inte är van att vara ensam nattetid utan bara på dagen och att det var ett undantag den där kvällen. Den där jävla kärringen var mycket bekymrad och sa att det var andra gången dom hört honom och att det inte verkade som han klarade av att vara ensam. Ursäkta? Jag har bott i samma lägenhet i sex år. Jag har aldrig hittills fått klagomål på Figaro, jag har frågat grannarna om han stör dom och dom har sagt ”Nej då han är så tyst och snäll så.” och dom har lovat att tala om ifall han gör det. Tror hon att han bara varit ensam två gånger under alla dom här åren? Jag blev skitförbannad tillslut och nu går jag och muttrar och irriterar mig som fan.

Majje har duvor på balkongen. Att kalla någon duva ska föreställa ungefär typ gulligt. ”Min lilla duva vad fin du är!”. Nu när jag fått bekanta mig med duvor inser jag att det i själva verket är en förolämpning. Duvor är riktiga snuskpellar! Dom bajsar och bajsar i drivor! Och inte nog med det, dom är korkade! Gång på gång lägger dom ägg där på balkongen. Ibland rakt på golvet, ibland i små värdelösa bon bestående av ett par kvistar och lite av tidigare nämnda bajs. Askorkat!

  Igår var jag på rätt dåligt humör. Jag tog ut min frustration på duvorna och jag skämdes inte ett dugg! Ut på balkongen stormade jag och begick barnarov. De två ägg som mamma Duva satt och ruvade på åkte i soporna. Så egentligen begick jag ju barnamord också (eller är det en abort om man tar fågelägg innan dom kläckts?). Hade jag varit på bättre humör hade det smärtat mig. Att ta livet av okläckta duvungar. Men inte igår. Det kändes som en välgärning. Puckade duvor som lägger ägg mitt på golvet! Vad är det för föräldrar va? Och Majje vill inte ha duvungar på sin balkong i år. A Jonna most do what a Jonna most do.

  Jag försökte ta kort på Morphis också, men det var hopplöst. Han var så sällskapssjuk att han kråmade och kråmade sig och var inte still ens en sekund! Men det kan man väl förstå. Jag ska hänga med honom i kväll igen.



Figaro är nästan död. Vi har varit på en lång, lång tur i Vrinneviskogen med Malin och Story. Det är tur att det regnat så mycket i år att det fortfarande finns ställen med vatten där uppe. Story verkade helt oberörd av värmen och sprang och sprang. Figaro sprang och sprang också mellan varven. Vi tvåbeningar släpade och släpade oss fram, svårt plågade av hettan.

Igår var jag tillbaks på Färgargården. Den här gången i Tesses trivsamma sällskap. Jag tog en räkmacka, en bakelse som tydligen hette Parisare och så kaffe förstås. Oj just ja, en fetingglass till efterätt! Jag stod mig jävligt bra på det! Så bra faktiskt att jag inte åt något mer fören i morse. Det är verkligen inte riktigt min stil.



Jag är kattvakt åt Morphis, det är Majjes katt det. Det är en söt rackare, i alla fall nu. Som liten såg han förjävlig ut! Hans haka var totalt överdimensionerad till resten av ansiktet. Han såg ut som Stan i Amercan dad. Det var inte rart!

  Jag var nyss uppe och avlade visit hos Mophan. Han blev glad. Så jag bestämde mig för att tillbringa några timmar i hans sällskap i kväll. Figaro behöver vara ensam. Han satt och ylade medan jag var borta igår tydligen och det är INTE acceptabelt beteende! Och nu har jag ju ett förträffligt tillfälle att lämna honom ensam några timmar per kväll men ändå vara nära nog för att springa ner och säga åt honom att ta sig i kragen om han ballar ur och börjar gapa.

  I alla fall, jag glömde nyckeln hemma, min egen alltså. Så jag fick klättra upp via balkongen för att ta mig in efter Morphisbesöket. Fan vilken tur att jag bor på nedre botten! Och fan vilken tur att jag inte är en slapp och otränad kossa längre för då hade jag inte fixat det. Jag känner mig hemskt atletisk! Och lite generad för det är ändå rätt weird att klättra upp på balkonger. Det kan lätt missförstås om man säger så.

Igår var en rakt igenom riktigt bra dag.=) Morgonpromenad med sällskap, lite vila och sen lunch på Färgargården med Majje, Martin och Siriki. Det var kul. Jättekul! Martin hade läst i tidningen att någon som blivit inbjuden på efterfest hade haft ihjäl värdens katt och sen stuckit. Det är ju INTE roligt. Inte roligt alls! Men jag kunde inte sluta garva. Jag får ursäkta mig själv med att jag var trött.

  Jag åt en macka med kräftstjärtar och aioli. Det var asgott! Kaffet smakade också riktigt bra. Nu frågar jag mig själv varför jag inte går dit oftare? Inte blev det särskilt dyrt heller!



Midsommarafton firades hos Malin. Jag försökte vila lite innan för jag var såå trött! Det sket sig! Helt mosig i huvudet tog jag min färskpotatis och raglade iväg bort mot Albrektsvägen, för det är där någonstans Malin bor.

  Anna var där och hade med sig lille Pepsi och Figaro blev handlöst förälskad. Han fick sitta i skamvrån och kämpa med sina oönskade lustar bra länge innan han kunde dämpa sig. Och Malins sambo Emil hämtade sina väderkollegor, Elinarna som var jättetrevliga och lite senare dök Nils (oxå väderkollega) upp och han var också jättetrevlig! Jag lärde mig att på SMHI jobbar det typ 450 pers. Holy crap vad det är många! Och jag lärde mig också att är man över 25 år är man inte längre singel utan ensamstående, och det ska man passa sig för, för då kan man skaffa sig vanor som är svåra att leva med, enligt ena Elinens pappa. Fast det var lite på skoj, men säkert rätt sant ändå.=)

  Mat blev det. Grillat, färskpotatis, potatisgratäng, sill och sallad. Efterätt bestående av after eightcheesecace, hemgjord glass och färska jordgubbar. Satan det var hur gott som helst så jag åt för mycket förstås! Men det var det värt!

Åh på morgonpromenaden klappade jag häst! En rufsig och lite trött nordsvensk. Och mina händer luktade sådär gott som bara lite sommarflottig arbetshäs kan göra, jag ville aldrig tvätta dom! Men sen glömde jag bort det och tvättade händerna ändå.=(



Jag har varit med Annsofie på Myrorna och gjort en himla massa fynd. Woho! Jag blev bra sugen på en skitfin kista på rätt höga ben, men den var lås och dom verkade inte ha någon nyckel. Om jag går dit snart igen och den är kvar ska jag nog fråga, just in case.

  Sen gick vi till Kimono och åt sushilunch. Det smakade kalas idag med! Åt där igår också fast med Sven. Eller inte där, vi tog med till strömparken, men sushi åt vi. Och nu ville Sven också äta sushi igen, så vi kanske går dit en gång till i eftermiddag när vi ska ses. Jag funderar faktiskt på att flytta in där, för inte bara är maten otroligt god, dom har jättefina små skålar och tallrikar och det var väldigt svalt att sitta där inne. Dom kanske vill adoptera mig. Skadar ju inte att fråga.



Ute är det för outhärdligt varmt, fast just nu har solen gått i moln någonstans, vart vet jag inte för det finns inte ett enda moln på himlen, det jag ser av den. Jag tänker stanna inne ett tag nu och ta det lugnt. Och med ta det lugnt menar jag nog städa faktiskt. Det kliar lite i fingrarna på mig.

Idag tog jag mig i kragen och gick till gymmet. Mycket bra beslut! Axlar gick kalas, ben gick hyfsat. Jag fick lite ont i vänster ljumske. Jag har inte riktigt bestämt vad jag ska ägna resten av dagen åt. Inte till att promenera med Figaro i alla fall, för han är trött och sliten. Fast man måste ju inte promenera med honom, man kan ju bara ta ut honom och sitta i gräset. Det är ju schyst och suppskattas av både honom och mig. Och en ny bok har jag men jag vete fan om den är så bra. Well, det märks. Nu är det dags att uppsöka duschen.

I torsdags var jag ju faktiskt på liten utflykt med Tesse. Utan Figaro. Wow! Det har nog inte hänt på typ … sex år. Alltså under hela hans livstid. Att jag lämnat honom hemma om det inte varit nödvändigt. Det var rätt skönt. Den här gången, eftersom jag viste att han låg hemma, mer eller mindre utmattad efter tre timmars promenad i Vrinneviskogen med Malin och Story.

  Fast helt djurfritt blev det inte. vi åt lite käk och hade sällskap av ett par mycket orädda små fåglar. Det var nästan att dom åt rakt ur handen på en! Men bara nästan.

Idag har jag bestämt mig för att kravla upp på banan igen, matbanan. Jag har varit waaaaay off den här veckan. Men nu ska jag skärpa mig. Snart ska jag äta lite makrill och sallad. Det är fina grejer det!

  Och igår var jag med Majje för att hämta mitt klösträd men jag mitt klantarsel hade inte fattat att jag fått två mail för att det var två kollid. Så nu står halva här hemma, fortfarande i kartongen. Ska hämta resten senare och sen blir det seriös montering! Wuhu!

Det är kortslutning just nu. Finns massor att skriva om men jag är inte så mycket för att lägga ut mitt privatliv till allmän beskådan. Det är lixom pinsamt. Lite för mycket ”Kolla mig då, kolla mig då!”. Nej tack.

  Men jag har gått, gått, gått och gått och Figaro är lite lagom salig sådär för sällskap har han fått. Morris förstås, Story, Kenzo som inte kommer vara här på ett tag nu för Frida har semester. Och idag Buster. Tre timmars morgonpromenad blev det. Sweet tyckte Figgz. Det kom lite regn på oss men annars var vädret kalas. Nya områden också. Omväxling förnöjer.

  I förrgår kom mitt klösträd, men det fanns inte tid att hämta det. Igår gjorde vi ett försök, men jag hade skrivit fel kollid. Damn! Hem i oförättat ärende. Men nu väntar jag på att Majje ska bli färdig med sin torsk, för då ska hon skjutsa mig och hämta det. Hur bussigt som helst!=)

  Inget fotograferande har det blivit på flera dagar. Så det får bli en gammal Gimpabild idag. Sen återkommer jag när jag återkommer helt enkelt.

Om man vaknar halv fyra och blir liggandes vaken, vändandes och vridandes på sig själv i fruktlösa försök att somna om, då finns det bara en sak att göra. Gå upp. Så tio över fyra gick Figaro och jag ut. Runt strömmen och runt Himpa gick vi och det tog en timme och 40 minuter och medans vi gick blev himlen blåare och blåare och solen varmare och varmare.

  Och vi såg djur, en igelkott (som först var för upptagen med sitt ätande för att notera oss, men när den väl gjorde det blev den skitsur och fräste argt), en fågelmamma och hennes unge, massa änder förstås och andra fåglar som inte var roliga att ta kort på, en ekorre som var för snabb i vändningarna för att låta sig fotas, en hare och en till mammafågel (eller pappafågel kanske) som låg och kurade i sitt bo.

  Figaro har krypigt ner i sängen igen. Men jag sitter här med en kopp kaffe, lite grusiga ögon och The Smiths i öronen. Om jag skulle betygsätta den här stunden tror jag den skulle få i alla fall en 4+ av 5 möjliga Jonnor.

En och en halv timmes morgonpromenad blev det, sådär helt oplanerat. Det berodde på att Figaro träffade en het tjej som han ville flirta med. Hon var föga imponerad och vrålade åt honom så hans morrhår fladdrade! Men han gillar det! Damer som visar var skåpet ska stå är det bästa han vet!

  Städningen och träningen har jag klarat av idag också! Körde på marklyft och ryggen höll hela vägen. Hurra hurra! Fast jag tyckte jag tappat en hel del. En 6:a på 80 kg var det bästa jag fick till. Dragremmarna kom väl till sin rätt i latsdrag senare. Fast jag använde dom bara på sista setet, onödigt att låta underarmarna slippa undan för lätt!

  Jag har precis tryckt i mig min efterträningenmat och ska nu hälla i mig en kopp kaffe innan jag uppsöker duschen, storstädar badrummet och sen går ut med Figaro, som numera vill bli kallad Tjuren från Norrköping, eller Casanova, eller Don Juan.

Vi gick och gick i över två och en halv timme. Först till Vrinneviskogen, sen i Vrinneviskogen och sen från Vrinneviskogen. Och först såg vi en sjuk liten mus och jag fick spela hjälpte och förkorta dens lidande genom aktiv dödshjäl. Det var vidrigt men vad gör man inte? Man ska inte lämna djur att lida om man kan undvika det. Sen såg vi en redan död igelkott, sorgligt.

  Morris var vild och lycklig och kastade sig i varje liten vattenpust han hittade. Figaro var mer otacksamt seg och åt mest bara lite gräs här och där. Bara när vi mötte ett par hundar som han förstås försökte antasta, fick han upp lite tempo. Fast han gjorde det på ett artigt sätt, antastandet alltså.

  Sen trillade vi iväg till bion för att se Prince of Persia. Den var inte bra måste jag säga. Efter ungefär halva filmen började jag titta på klockan stup i kvarten och undra om den inte var slut snart. Tur att den inte var så jättelång! Nästa gång vi går på bio får det nog bli en av dom filmerna vi i förväg sagt att vi inte ska se, för dom verkar vara bättre än dom vi faktiskt tittar på. Och någon träning blev det inte av. Jag orkade inte efter allt promenerande. Ingen städning heller. Tar det imorgon.

Satan vad jag sovit dåligt i natt! Först svårt att somna, sen vaknade jag någon gång på natten, svettig och jävlig. ”Åhh hoppas klockan är mycket!” tänkt jag och fiskade upp mobilen ur biabädden. Halv ett bara! Hell! Av med täcket, försöka somna om, efter nån minut frös jag. På med täcket, försöka somna om, efter nån minut svettades jag som en gris igen. Och sådär höll det på. Med jämna mellanrum kollade jag klockan och den var alltid för lite för att det skulle vara dags att gå upp. När den väl ringde vid sju kände jag mig som ett utskitet lingon. Ååååh vad trött! Men upp kom jag och ut också.

  Sällade runt tennisplanen med Annsofie och en förvirrad Morris. Det är synd om honom just nu, för Kenzo löper och hennes smarriga doft smittar av sig lite på Figaro och Morris vet inte hur han ska ta det hela. Han ser ju att det är hans ärkefiende Figaro, men han luktar ju ljuvligt!

  Jag har en plan för dagen. Läkarbesök klockan 10:00. Långpromenad klockan 11.30. Sen har jag inte satt ut exakta tider men det blir städning och träning och bio, den är förståss tidsbestämd 18:45. Sweet! Mest ser jag faktiskt fram emot träningen för jag ska testköra mina nya dragremmar. Hurray! Äntligen kanske jag kan få ut det allra sista ur ryggen! Tror jag ska prova lite marklyft igen. men i slutet av passet, så frestelsen att lassa på för mycket inte blir så stor.

Det ringde i kyrkklockorna i morse. I mitt halvsovande huvud slog den sex slag och jag tänkte att ”Aaah! An early morning is the shit!” så fiskade jag upp mobilen ur Figgz biabedd för att sms:a Annsofie om en promenad. Där mötte mig en bedrövlig syn. Klockan var inte alls sex, den var nio! Och Annsofie hade redan sms:at mig om promenad flera timmar tidigare! Jag kände mig lurad.

  Hur som helst. Vi gick på en sväng runt Himp och plockade lite blommor som blev rätt matta och hängiga innan vi var tillbaks och väl inne så blev dom misshandlade av katterna. Lägenheten blir så jävla mycket trevligare med lite flower power så, så imorgon ska jag köpa kattgräs åt kräken.

  Äggfruksot idag igen och jag gjorde dagens andra bedrövliga upptäckt. Kaffet var nästan slut! Nooooooooo! Det blev en halv kopp varder bara. Det är inte acceptabelt! Men nu har vi varit och handlat så nu blir det en till kopp och sen ska jag ta mitt hunddjur och gå på en till promenad innan det är dags att jobba. Mina sista fem timmar, sen är det semester!=D
  Men jag är lite orolig att jag ska bli uttråkad på en gång och rastlös och less, för jag har en tendens att bli det nu för tiden. så jag ska nog försöka göra en To dolist medan jag sitter på jobbet. Kan vara bra att ha, och den ska inte bara bestå av saker som "Städa".

Ja jag gav efter för mitt smådystra humör och gick till Kungs video eller vad fan det heter och handlade på mig en megapåse med godis. Om någon ser en självbehärskning ligga och skräpa någonstans så kan den vara min. Men det var värt det för lite (skitmycket) socker kan verkligen få humöret att slå i taket ett tag. Woho!

  Sven är iväg och ser på fotboll och jag har varit en snabbis på stan med Jenny som behövde en magväska till morgondagens Vättenrunda på cykel. Jag skulle ALDRIG göra något sådant! Varken köpa en magväska (eller stomipåse som vi brukar kalla det) eller cykla Vätten runt. Jag blir matt bara av tanken! Men en present till Sven hittade jag sådär av en slump. En liten grej bara som han faktiskt behöver, och billig var den också.=)

  Nu lyssnar jag på Mr Cool om och om igen för det är det bästa sättet att lyssna på musik på faktiskt.

Nu rastar dom minililla valpen Albin utanför mitt fönster igen. Varför plågar dom mig så?! Åh! Jag vill bara ha! För någon vecka sedan fick jag hälsa på honom och han var precis sådär bebismjuk och len och ljuvligt doftande som bara hundvalpar kan vara. Det var med knapp nöd jag lyckades hindra mig själv från att ta honom och springa för livet! Det hade ju bara blivit pinsamt eftersom dom vet vart jag bor.

Och jag slutade jobbet för precis 30 minuter sedan och är redan rastlös. Vad fan är det för fel på mig?! Fast det är ju fredag. Och man vill ha lite fredagsstämning, även om man ska jobba i helgen, vilket jag ska, men bara korta pass. Och man vill inte bara sitta och höra sekunderna ticktickticka iväg för en. Eller? Jag vill det inte i alla fall.

  Jag har helt klar redan låtit alldeles för mycket tid passera på det viset. I natt tänkte jag på precis det. Passerad tid, typ kasserad tid. I ett par år gjorde jag nästan inget annat än sov. Jag och min Obelixkatt, på den blå soffan, under en mossgrön morgonrock som varit min fars. Där sov och sov och sov vi för att livet helt enkelt sög för mycket för att uppleva. Det heter ju att man ångrar det man inte gjort mer än det man har gjort och jag är väl lite beredd att hålla med om det, i vissa fall. Verkligen inte i alla fall! Men vissa som sagt.

  Det finns en bok som heter ”Vad gör alla superokända människor hela dagarna?” som är skriven av Fredrik Lindström och det undrar jag också över. Och en gång såg jag honom sitta på Blå Porten och äta mat helt ensam fast med en bok, och med en bok är man ju egentligen inte ensam. Jag har alltid gillat Lindström, i alla fall enda sedan han brukade vara med i På minuten på P3 för tusen år sedan, men jag fick lixom lite bekräftat att han måste vara en reko människa då, alltså på Blå Porten. För man är det om man ibland väljer att sitta ensam och läsa, trots att säkert tusen människor gärna skulle göra en sällskap. Själv sitter jag mest ensam för ingen vill göra mig sällskap. Men det behöver ju folk inte veta. Och dessutom, jag har ju Figaro.

Vi har sett film nu på kvällskvisten. Kick Ass. När vi såg trailern för den på bion sa vi i mun på varandra ”Den där ska vi INTE se på bio!”. Ett ypperligt exempel på hur dumt det är att dra förhastade slutsatser! Den var ju hur kul och ball som helst! Nu vill jag med vara en superhero!

Amadeus är nöjd med ommöbleringen. Nu har han riktigt bra utsyn genom ena fönstret. Tyvärr så händer det ju inte så mycket där utanför, men ändå. Just nu är han riktigt tjusig med en rejäl man. Den får honom att se lite mindre förvånad ut på nått vis, vilket annars är hans ständiga ansiktsuttryck. Hemskt kelen är han just nu också, eller föresten. Det är han alltid. Extra kelig typ fyra på morgonen. Och högljud.



Ps. Tre dagar kvar till semestern!

Ibland minns man såna konstiga saker. Som alldeles nyss när jag råkade se en Guns N’ Rosesbild. Då kom jag ihåg en insändare från en hemskt upprörd tjej som jag läste i KP för ja typ 15-16 år sedan. Hon skrev ungefär såhär ”Alla ni som brukar säga Ajs of bajs om Ace of Base borde sluta med det! Hur skulle det kännas om vi kallade Guns N’ Roses för Gundes trosor?”. Haha!

  Hur som helst. Jag har städat och tränat och duschat och diskat lite och dricker nu kaffe. Tyvärr är kaffet snart slut och då kommer åter vadskajaggöranudilemmat. Jag är skittrött på att ständigt vara rastlös och uttråkad.

Stan är full av glada, förväntansfulla studenter som tror att ”Nu, nu börjar livet på riktigt!” och jag tänker skadeglatt att ”Om ni bara viste, era bästa år i livet har precis passerat och ni hade ingen aning. Haha!” Fy vilken tråkig attityd alltså. Men det är ju lite så. Nu börjar allvaret, arbetslösheten, räkningarna, pensionssparandet. Allt som är tråkigt börjar nu. För dom alltså. För mig började det ju för länge, länge sedan. Nu är mitt kaffe slut.

Ja i förrgår landade det lite extra stålar på mitt konto. Jag har enbart mig själv att tacka för det så stort tack till mig! Typ alla som inte betalat frivillig skatt på jobbet har fått restskatt eftersom vårt lönekontor ligger i ett annat län och dom har en annan skattetabell än vi. Men som sagt, jag har varit förutseende och låtit dom dra extra.

  Nästan alla pengarna skickade jag över till mitt sparkonto, men lite har jag nu på morgonen satt sprätt på i form av en beställning av tidigare nämnda klösträd till katterna. Nu ska jag själv inte klättra i det, men jag är ändå lika förväntansfull som om jag skulle det! Köpa grejer till djuren är nog det bästa som finns!

I morse gick jag och hundarna på morgonpromenad med Annsofie och Morris. Figaro hittade lite skit som han gned in sig i riktigt ordentligt. Och med skit menar jag verkligen skit, typ människobajs.

  Raka spåret in i duschen när vi kom hem! Fy fan vad han stank! Och efter första tvätten luktade han fortfarande så det fick bli en omgång till. Jag är mycket tacksam över att inte Kenzo också hittade den där högen. Hon är ju annars den som är mest benägen att gnida in sig i vidrigheter.

  Och Annsofie plockade blommor till sin lillebrors student så då gjorde jag det med och blev genomblöt om fötterna men det gjorde inte direkt någonting. Nu har jag en fin bukett stående på bordet som otroligt nog fått vara ifred för katterna.

Vissa dagar är bara helt enkelt inte så bra utan att man egentligen vet varför. Jag är inte säker, men det lutar åt att idag är en sådan dag. Ögonen och huvudet är trötta och vill nog sova, men fingrarna är rastlösa och vill pilla med saker. Så det blir nån sorts mellanväg där jag sitter och glor trött och plinkar på tangentbordet, totalt meningslöst och irriterande.

  Och jag ville lyssna på musik och Sven satte på Leonard Cohen och det spelar ju faktiskt ingen roll vad han sjunger för han låter alltid dyster och musik har ju en tendens att smitta ner en. Så jag tror jag får ta Figaro på en promenad istället. Lite frisk luft kanske gör susen. Inte för att den är särskilt frisk här, men ändå.

Jag och Figaro har hängt med Tesse. Vi åkte ut till Abborreberg och där var det grått och lite blåsigt. Fördel: inte mycket folk. Nackdel: lite kyligt. Vi gick en sväng i skogen och jag tog tusen kort som dom flesta blev rätt kassa men vissa helt okej.

  Figaro fick bekanta sig med fyra trevliga hundar och han uppförde sig som en riktig gentleman och allt gick mycket städat och ordnat till och jag tänkte att inte är det nått fel på den hundens socaila kompetens egentligen inte!
  Sen lunchade vi på caféet. ”En varm chocklad och en räckmacka tack.” sa Tesse. ”En pecanötpaj.” beställde jag. ”Och föresten jag tar en räkmacka också, jag med.” tillade jag. ”Och jag vill nog ha en chockladboll också.” kom Tesse på. ”Och kaffe till mig!” skrek jag efter den förvirrade stackaren bakom disken. Han fick allt rätt och pecanötpajen var gudomlig!

  Vi pratade förhållanden och om bebisen som ska komma. ”Tant Jonna. Hehehe!” sa Tesse men jag kan inte påstå att jag tycker det låter så dumt. Förvisso vill jag inga egna ungar ha men att få vara någons Tant vore ju inte så dumt!

  Vi var lite politiskt inkorrekta och sa till varandra att hoppas det inte blir ett fult barn! Och så jag berättade om ett barn till en bekant som verkligen var jätteful som liten! ”Hon såg ut som den brorsan som gangstermamman tappat i golvet i filmen The Goonies! Har du sett den?” Men det hade hon inte så jag tror inte hon förstod riktigt. Så om du läser det här Tesse kan du kolla på den här bilden: http://www.hecklerspray.com/wp-content/uploads/2008/08/goonies_sloth.jpg . Och jag säger på en gång att får du en sådan unge, då blir jag inte någon tant Jonna inte!

Sen åkte vi till Citygross för jag behövde kattsand och när vi kom ut därifrån hade Figaro knölat upp sig på ”hatthyllan” i bilen och stirrade sorgset ut genom rutan. Men tyst var han och inget hade han tuggat på, fast det var inte förvånande för han tuggar ju bara på saker han hittar i soporna annars, aldrig på inredning eller skor och sånt.

Passerade Candyland gjorde vi också och jag blev lite besviken faktiskt. Trodde jag skulle tappa huvudet totalt och vilja äta upp hela butiken men så blev det inte. Fast en ordentlig godispåse blev det och nu är jag grismätt. Men det är smällar man får ta ibland.
  Så skjutsade Tesse hem oss och vi sa hej då hej då vad trevlig vi haft och vi får höras snart och göra nått mer och ha det så bra farväl farväl och så vinkade vi och skildes åt. Då sms:ade Majje och ville gå en promenad så det gjorde vi. Två fågelungar såg vi och pratade en del om onda barnmorskor. Dom två sakerna har inte direkt något med varandra att göra, men dom kom lixom upp av sig själva.

Ps. Gårdagens benpass gick kalasbra! Har lite träningsvärk.

Ps.2. Nu är det bara fyra arbetsdagar kvar tills min semester. Hurra hurra!

Världens segaste morgonpromenad har vi varit på och sen fick jag sällskap vid frukosten av Amadeuskatten, världens segaste han med. Hår i kaviaren, hår på äggen, hår i kaffet. Men det kan inte hjälpas.

  Jag har en konstig känsla i kroppen. Det kanske är semesterförväntan? Men behaglig är den inte och det borde väl semesterförväntan vara, eller? Och jag får så svårt att bestämma mig för vad jag ska göra med den delen av dagen som inte ska spenderas på jobbet.

  Vädret är inte strålande idag. Som ett jämntjockt lager av moln över hela himmelen är det och sämre ska det bli. Regn, regn hela dagen enligt SMHI. Så det får nog bli en till kopp kaffe först, och inte på balkongen. Sen får jag väl nästa göra ett försök med gymmet. Men det tar emot lite för ben gick så kasst förra gången. Nej, egentligen har jag ingen lust alls, men jag vet inte riktigt varför. Jag borde ha lust, men det har varit lite dåligt med sån på sista tiden.

Ibland undrar jag vad människor gör om dagarna? Inte sitter väl alla som jag och inte har lust och är rastlösa och lixom vresiga hela dagarna. Eller gör dom det? Stackars mänskligheten i så fall.

Tillslut fick jag tummen ur. Gick till Ö&B och köpte ett nytt cykellås, ett rejälare, för man vet ju tydligen aldrig på det här stället. Svampar och bajspåsar blev det också. Och sen gick vi hem och möblerade fram lite plats för klösträdet jag tänkt mig ska inhandlas. Än så länge får det gamla trädet stå där, men snart ska jag nog göra slag i saken. Ett sånt här blir det:

http://www.djurbiten.com/shop/show_product_pictures.asp?artnr=43901

Fast hängmattan får jag nog staga upp på nått vis. Jaja, det reder sig nog.

Nu är jag rastlös igen.

I fredags kom Sara förbi parken med sin alldeles nya puppis. Jag minns inte vad han hette, nått på V, och han var sötare än ett helt paket med socker! Man ville bara ta honom och typ borra in hela ansiktet i den där mjuka bebispälsen!

  Och potatissalladen smakade kalas och det gjorde köttet och fetaoströran också och cidern med. Sven smakade sådär tyckte Figaro som råkade nypa honom i fingret när han, Figaro alltså, och Buster råkade ryka ihop om en godbit i tidigare nämnda hand. Inte smartaste draget i världen av Sven kanske, att försöka mata en av två sugna hundar som itne direkt känner varandra och som sitter alldeles för nära varandra.

  Ut gick vi också och först var vi helt ensamma och sen var vi så många att man knappt ens kunde vända sig om i lokalen. Det var kul ändå fast lite mindre folk hade ju inte skadat faktiskt. Men Vinkällarägarna var nog glada förståss. Och jag fick en fin komplimang av en fröken och blev förmanad om att inte komma till akuten på grund av alkoholförgiftning av en annan lite äldre fröken. Fast sen ångade hon sig och sa ”Kom hellre än inte om det behövs!”. ”Ja vi får väl se.” sa jag som inte har för avsikt att behöva besöka sjukan varken för alkoholförgiftning eller någon annan förgiftning, peppar peppar ta i trä! Det känns som nått man klarar sig bra utan, alkoholförgiftning alltså. Eller all förgiftning för den delen. 



Och igår gick jag, Figaro och Jenny till Halvars och åt glass och det var gott men blev hemskt kallt, till och med i solen! Jenny försökte vissla med ett grässtrå. Det gick halvdåligt faktiskt. Det kan vara så att hon inte kan vissla med grässtrån, det kan lika gärna vara så att det är svårt att göra det om en hund försöker äta upp just precis det grässtrå man ska vissla med.

  Sen gick vi hem, jag och Figaro och städade, åt mat, handlade godis och såg en film. Secret window, för tredje gången tror jag. Den var bra nu med. Men jag tycker inte om att den stackars hunden bringas om livet.=(



Hur som helst. Jag har svårt att ta mig för något idag. Egentligen behöver jag väl inte göra just något alls för det finns inget som måste göras, men att bara sitta, nä det sliter på ens sinnesro. Kanske städa garderoben, det skulle i alla fall inte skada. Fast först en kopp kaffe till, för att ladda lite extra lixom.

Efter tre timmars promenad i det här alldeles strålande vädret känner man sig lita muck faktiskt. Lite mätt på solen nästan. Men tydligen inte Figaro, som lidit mest. Som jag fått kasta i Motala ström för att undvika värmeslag. Han har gått och lagt sig på balkongen, mitt i solen.

  Vi gick genom folkparken, över Himpa, under järnvägsspåren bort till Fiskeby och där sprang vi i skogen. Eller inte jag. Jag tog kort på hundarna, som då alltså stod för springandet. Vi såg kanadagässbebisar. Små, små och grå var dom och dom pep förskräckt åt oss, fast dom var i tryggt förvar ute hos mamma Kanadagås, ute på vattnet. Tyvärr blev bilderna kassa.

  Jag hade inget med att lyssna på och det var skönt att bara gå där, helt ensam och höra vattnet, fåglarna, trädbruset och så tågen förstås som dundrade förbi med rätt ojämna mellanrum.

  Om en stund ska jag börja plocka ihop förnödenheter till eftermiddagens grillning. Jag ska bara vila lite med mitt kaffe och lite Stefan Sundström. Idag känns verkligen som en kalasdag!

Jag är fruktansvärt upprörd och arg! Någon har snott min fina gamla cykel! Den hade punka på bakdäcket och bromsen låg på hela tiden så den behövde lagas, men jag hade tänkt lämna in den snart och sen skulle jag köpa en cykelkorg att sätta Figaro i och cykla runt med honom hela sommaren! Men nu blir det inget med det för någon svinig jävla idiot har stulit den! Jag är jätteldesen. Den var så fin.=(

  Nåja, nog sörjt för stunden. Vi har ätit lyxfrukost för idag är det ju fredag och då får jag äta vad jag vill. Mackor med andra ord. En med mortadella och brie och en med lufttorkad skinka och brie. Det var hur gott som helst!

  I kväll ska vi grilla och det ska bli kalas! Jag har längtat ända sedan i onsdags! Annsofie ska göra potatissallad, men eftersom hon hade så mycket i skolan att greja med erbjöd jag en hjälpande hand i form av potatiskokning. Nu står det drygt tre kilo potatis på spisen. Jag blev glatt överraskad över hur snabbt det gick att skala dom. När den är färdigkokt sen ska jag ta hundarna och gå på en lååååång promenad.

Oj just ja, det glömde jag nästan! Jag drömde en hemsk mardröm i natt! Usch jag vaknade med en fruktansvärd obehagskänsla. Jag drömde att Sven ville ha barn! Och jag hade sagt okej då skaffar vi väl barn, men sen ångrade jag mig, för jag vill ju inte ha barn. Jag har aldrig velat ha barn! Så i drömmen var jag tvungen att berätta för Sven att jag inte ville, utan hade ändrat mig. När jag äntligen vaknade så var jag tvungen att väcka Sven och berätta för honom. Han har inte ångrat sig som tur var utan vill fortfarande inte ha barn han heller.

Holy crap vad effektiv jag har varit idag! Inte en enda gång har jag suttit och tänkt ”Gud vad tråkigt jag har. Vad ska jag hitta på?”. Halleluja! Uppe med tuppen för att tvätta. Tvätta precis allt. Soffan kläddes av naken, likaså sängen och gardinerna åkte också ner! Alla handdukar, både i köket och badrummet, Figaros filtar, det som fanns i tvättkorgen. Ja fan jag tror inget utom kläderna vi har på oss är otvättade nu!

  Efter en promenad runt Himpa med Annsofie tog jag tag i fönsterputsande. Lyckades laga persiennen i fönstret vid sängen, som varit trasig rätt länge. Jag kände mig ashändig! Nu vet jag hur Martin Timell känner sig.

  Halv ett kom Annsofie förbi och vi åt balkonglunch. Kycklingsallad till mig och kycklingmacka till Annsofie, och det var gott och trevligt och trångt som fan. Amadeus kunde som vanligt inte behärska sig utan satt på bordet och skrek ”Klappa mig! Klappa miiiig!” och på golvet satt hundarna och tiggde skamlöst.
  Efter lunchandet tog vi ytterligare en promenad bland alla halvankan solbadare. Och sen velade jag fram och tillbaks, fram och tillbaks, över huruvida jag borde gå och träna eller gå på stan. Tillslut vann gymmet och jag kastade mig på cykeln och hojade iväg. Vi har blivit riktigt samspelta, jag och min järnhäst. Förr i tiden hatade jag att cykla. Det var på den tiden då jag hade en mamma som skjutsade mig och en ponny som bar mig. En cykel är långt ifrån lika bra som en ponny, men bättra än bara benen i alla fall.

  Hur som helst. Fick till ett helt schyst rygg/bicepspass. Skippade marklyft även idag för jag är skraj och vill verkligen inte göra mig illa. Tänkte testa chins men blev för överladdad och det sket sig. Men annars gick det kalas!

  Som belöning tillät jag mig själv att dra ner på staden och spendera lite för mycket pengar på en väldigt fin klänning. Rätt onödigt! But I’m worth it! Sen kom Sven ner och vi hittade tillslut två skjortor till honom och efter det tog vi tag i den tunga uppgiften att inhandla sprit! Eller sprit och sprit. Cider och vin. Sen gick vi hem och glömde min cykel och jag blev förbannad för det är så jävla drygt att gå ner till stan bara för att hämta den! Åååhhh! Men det var bara att göra det och Figaro blev glad för han gillar ju att gå på stan, det puckot. Både på ner och hemvägen fick vi stå och vänta på alla damer som sprang vårruset. Som faktiskt borde döpas om till Vårlunken för nått rusande var det inte tal om. I och för sig, dom som faktiskt rusade hade väl passerat för länge sedan.

  Nu har jag klätt på alla möblerna, soffan och sängen alltså. Fönstren har också fått tillbaks sina kläder. Det vankas lite kvällsmat och om det inte är nått fel på skiten, filmen The green zoon. Todelo på er!

Rododendrondalen står i full blom och det är väldig vacker med allt det vita, lila, rosa och gröna. Och kastanjeträden blommar också, men sjunger på sista versen. På grindstugan har någon målat ett jätterött hjärta. Om man nu måste kladda och klottra kan jag tycka att ett väldigt jätterött hjärta kan vara okej.

  Vi segade oss fram, långsamt långsmat för jag hade en sån konstig känsla i halsgropen och ner till mellangärdet. Kanske vattenbrist tänkte jag för jag glömde dricka innan jag gick. Men när vi gick förbi kyrkogården och kunde ta en vätskepaus så blev det ändå inte bättre. Så vi vilade en stund på en bänk i skuggan och spanade efter änder. Inte en enda andunge har jag sett i år.

  

Det är med stor sorg jag tar farväl av mina gamla träningshandskar. Men det är rätt beslut. Man ska inte låta dom lida i onödan. Dom är redan trasiga och uttjänta. Jag hoppas de nya handskarna och jag kan få en lika samspelt relation som vi har. På torsdag ska vi genomföra vårt sista ryggpass tillsammans.

I söndags fick jag gå tidigare från jobbet för det var dött som i graven. Passade på att utnyttja tiden genom ett gympass som egentligen skulle ha gjort i torsdags, men som av diverse orsaker blev uppskjutet. Axelbiten gick kanon, men benbiten gick uselt. Summa summarum så blev passet godkänt men inte mer än så. Fast jag känner mig ändå skapligt nöjd när jag tänker på saken, för maten under lördagen var under all kritik och sånt påverkar ju helt klart. Och min högeraxel har tjabbat som satan länge men verkar ha gett med sig och rättat sig in i leden igen. Hurray!

  Idag har jag lagt en beställning hos gymgrossisten. Proteinpulver, nya handskar, dragremmar och en shaker. Dessutom ska dom som tack för att jag blivit medlem skicka en present till mig. Wuhu! Jag älskar presenter!=D