Jo det kan man säga! Vi tog källarvägen ut för att starta om fläkten i torkrummet. Det står att den ska stänga av sig själv när tvätten är torr, men det är inte sant. Den stänger av sig själv när tvätten fortfarandet är blöt!

  Hur som helst. Nyckeln till lilla torkrummet satt i låset. Jag blev irriterad. Jag är så jävla trött på allt slarv och fanskap som sista tiden försiggått nere i tvättstugan! ”Vad är det här för jävla idiot!” fräste jag argt och slet upp dörren. Där innanför stod en av de allra suraste granntanterna och blängde vresigt. Hoppsan!

  Smet in i vårt torkrum och där inne försökte jag låta bli att asgarva. Det gick rätt dåligt. Som Sven uttryckte det lite senare: ”Det var ju inte direkt så att ni hade nått vidare varmt förhållande du nu förstört.”

Annars har jag och Figgz varit på en rätt lång promenad med Annsofie, Morris och Sigrid. Sigrid lekte och levde rövare och verkade ha jättekul, som vanligt. Figaro och Morris betedde sig som två vresiga gamla gubbar, som vanligt. Notera att Morris står och pinkar på bilden. Hoppas inget kom på Figaros huvud.

Sen har vi varit på ytterligare en tur med Sven. Vi blev förbannade, inte på varandra, utan på en taxichaufför. I den här stan visar taxibilar och bussar ingen som helst hänsyn! Dom kör som idioter! Jag har inget körkort men verkar ändå ha bättre trafikvett än dom där dumjävlarna!

  Hur som helst. Vi gick förbi Lindahls konditori och där hände något jättelustigt! Damen som äger stället kom utspringandes precis när vi skulle passera och GAV oss två stycken bautastora wienersemlor! Då kan man ju inte avböja så vi tackade och tog emot och vandrade vidare. (Okej jag erkänner. Jag ljuger nu igen. Sanningen är den att efter att ha stått och tryckt näsorna mot glaset ett tag och dreglat över alla godsaker gick vi helt enkelt in och köpte oss två stycken bautastora wienersemlor.)

  På djuraffären var dom sanslöst trevliga, precis som vanligt. Dom ojade sig över hur fin Figaro var och det kan man ju inte förvåna sig över direkt, han är trots allt vansinnigt fin. Idag bjöd Royal Canin på vantar. Antagligen är det därför jag gillar att köpa djurmat. Man får alltid någon liten pryl och sånt är ju alltid roligt.

  Väl hemma åt vi semlor och drack kaffe. Figaro fick titta på. Han tog sin fika på vägen, en halv muffins som låg och skräpade i en snödriva.

Majje skulle ner på staden och köpa något sexigt till sin examen. Jag hängde på. Det var smart tycker jag nu i efterhand, för jag hittade en jacka och ett par byxor. Det blev dyrt men det var det värt!

  Hemma mannekängade jag för Sven. Han sa ”Ska jackan vara sådär kort...?”. Jag tror inte han tyckte det var så fint. Men sen har han ju dålig smak också. Att vi är tillsammans får nog räknas som det ända tecknet på att han inte är helt förlorad. Jag skojar bara (Nej det gör jag inte).

Jobbet har jag inte fått tag på trots att jag ringt hela dagen. Jag vet inte riktigt om man ska skratta eller gråta. Hade det varit något mindre viktigt så hade man utan problem kunnat skratta. Nu får jag mest bara lust att grina.

Skit samma. Imorgon är det KENT! Hurra hurra!