Åååhååå vilken plåga! Att vakna klockan sju med värkande hals, grusiga ögon och omöjligt kunna somna om fast man så gärna vill, det är ingen kanonstart på dagen. Det är så konstigt hur allting ibland lixom stör en när man känner sig krasslig. Min egen andning tillexempel. Jag låg och blundade och försökte somna om men tyckte att jag själv andades så jävla högt att det helt enkelt inte gick.

  Kvart i tio begav jag och Figgz oss iväg för att möta Story och Malin. Vi tog en nästan två timmar lång runda, vilket var en jävla tur för som jag mår idag blir det inte mycket mer promenerande.

  Hemma igen försökte jag kurera mig själv med två koppar varm choklad. Det funkade inte. Tå avsnitt mentalist och lite godis hade inte heller någon vidare tillfrisknande effekt på mig. Gjorde ett sista försök och åt ett par frusna köttbullar, men inte heller det hjälpte. Men det var gott. Ärligt. Testa.

  Somnade tillslut i soffan med omtänksamma Gimpa som en självuppvärmande vetesäck på bröstet. Den höga mysfaktorn gjorde att jag i alla fall kände mig lite varm och skön inombords.