Figaro börjar undra vart fan Sven tagit vägen. Normalt sätt bryr han sig inte om vad som händer i trapphuset. Förutom om en hund skulle råka passera. Då blir det liv i luckan. Men idag har han haft järnkoll och vid minsta ljud dundrar han ut i hallen och trycker nosen mot dörren. När han inser att det inte var husse som kom den här gången heller blir han pipig och kommer till mig och trär.

  Det är tur att Sven snart är tillbaks. Han anlöper Norrköpings centralstation 15:26. Då ska vi stå där och vänta. Figaro vill skriva en banderoll och hyra en orkester men det tycker jag är lite för mycket.

Eftersom vädret är fabulous även idag så har vi varit på två entimmespromenader i solen. Kan inte påstå att det känns som en uppoffring att vara ute just nu. Vi gick runt strömmen bland annat. Man får passa på innan det blir för varmt för snart lär hela promenadsträckan där ligga under vatten. All snö som smälter rinner ju ner dit.

Här om dagen gjordes en förvirrande upptäckt. Det finns TVÅ ensamma svanar i strömmen! Nu vet jag varken ut eller in längre. Det kan förstås vara Svanen som spelat oss ett spratt och först legat i godan ro vid ”matbukten”, för att när vi passerat, fort som fan och mycket tyst flyga medströms för att där på nytt uppenbara sig för oss. Men jag tror inte det.

  Det här är uppenbarligen något som är så förvirrande för mig att min hjärna känner sig tvungen att bearbeta det nattetid. Därför drömde jag om en vansinnig massa svanar i natt. Jag drömde en mardröm också. Som tur var så vaknade jag och tänkte ”Fy fan vad obehagligt! Det här måste jag komma ihåg!”. Jag minns absolut ingenting.