Bebisar och annat larvigt.
Idag har jag fikat med väldigt gravida Tesse. Ungen kan komma precis när som helst! Jag tycker det är asspännande! Jag gillar små värnlösa varelser som djur och bebisar, inte hjälplösa gamlingar, dom är stora och då försvinner det söta med värnlösheten. Därför tycker jag det ska bli jättekul med Tesses bebis. Jag ska till och med få sitta barnvakt. Hur coolt är inte det?! Fast vem vet. Tesse kanske hinner ta sitt förnuft till fånga och inser att jag kanske inte är den mest lämpade för barnpassning. Fast jag tror faktiskt jag är lämpad för det. Det är lixom lite min grej att passa saker. Jag passar ju på Figaro varje dag och det har gått bra i sex år.=)
Nåja, tillbaks till fikat. Jag åt en aaaaaaaaaaaaaasgod budapestbakelse! Den var så god att jag ville beställa en till, men jag var för mätt. Nä nu tror jag att jag ljög. Jag tyckte nog det vore lite genant att beställa en till. Det blir tyvärr ingen bild för jag glömde kameran hemma.
Sen gick vi hem och hämtade Figaro, som i vanlig ordning skrek i falsett när han upptäckte Tesse. Det är inte bara Tesses närvaro som får honom att göra det, det är allas. Alla han känner i alla fall.
Vi traskade ner mot Lovisamottagningen, där Tesses barnmorska håller till. På vägen stannade vi vid en pytteliten minneslund för M/S Estonia. Det är tydligen årsdagen för den där tragedin. Jag kan tyvärr inte påstå att jag bryr mig så mycket. Medan Tesse satt och sörjde, eller vilade, what ever, passade jag på att fotografera kastanjer. Jag ÄLSKAR kastanjer. Jag vet inte vad det är, jag kan bara inte låta bli att fylla fickor eller väskor eller andra håligheter i kläderna med dom. Utan skal förstås. Jag tycker dom är vackra. När jag var liten hade vi en kastanj på gården. Ett tag hängde det ett rep från en av grenarna som jag och min bror svingade oss i. Det kanske är därför. För att dom påminner mig om en lite enklare och gladare tid.
I alla fall, efter att ha lämnat av Tesse traskade jag och Figaro vidare utmed södra promenaden. Där brukar vi aldrig gå. Tyvärr hade vi inte jättegott om tid på oss så vi kom inte så långt. Fast fram till Johannisborgs slottsruin kom vi och den var tjusig. Så såg vi lite annat trevligt som en massa vass. Det är oxå en sån där sak jag gillar utan att riktigt veta varför.
Och en luden larv. Dom gillar jag oxå. Dom går under kattegorin små och värnlösa. Och är dom ludna är dom dessutom söta.