I måndags var det ju Kanelbullens dag. Vilken totalt meningslös dag. Vem kom på att den ska firas?? Igår blev jag ändå sugen på kanelbullar så jag bakade ett gäng. Hälften tog jag med till Sven, ogräddade, så vi kunde äta dom alldeles nygräddade medan vi kollade på första avsnittet av säsong tre av Merlin.

  Luften darrade av förväntan! Bullarna skulle stå i ugnen i 8-10 minuter. 225 grader. Svens ugn vet uppenbarligen inte hur varmt 225 grader är. Gång på gång tog vi ut bullarna bara för att konstatera att dom varken fått färg eller var färdiggräddade. Tillslut började vi kolla poå Merlin för vi orkade inte med frustrationen att bara sitta och vänta.

  Då kom nästa dråpslag. Vi förstod ingenting! Vadå bortrövad? Vadå förgiftat? Vadååååååååå? Det slutade med att bullarna blev torra (men vacker färg fick dom i alla fall) och vi fick titta på sista avsnittet av säsong två av The Mentalist istället, för vi förstod inget av första avsnittet på säsong tre där heller. Det var rätt trevligt ändå.

Jag har fyndat lite idag. Fast egentligen vet jag inte om fynda är rätt ord. Jag tycker fynda passar när man hittat någonting man verkligen vill ha till ett bra pris. Jag mer hittade ett par saker jag kände att jag kunde tänka mig att äga. En vinylskiva med Cornelis. Jag har ingen skivspelare, köpte den mest för omslagets skull. Jag älskar Cornelis lika mycket som jag älskar kastanjer. Nu ska han få stå någonstans i någon av mina bokhyllor, eller så kanske jag sätter upp honom på väggen.

  En sittande giraff med jättestora öron hittade jag också. Helt onödig men söt och eftersom jag ville komma upp i 100 kronor så fick den följa med hem. Den och en töntig bok jag läste som liten.

  På Röda Korset hittade jag en kaffemugg. Ända sedan Amadeus slog sönder min marockanska keramikmugg har jag letat och letat efter en ny. Min marockanska keramikmugg fick jag av morsan och den var blå, rund och knubbig och alldeles perfekt. Muggen jag hittade idag var också blå men varken knubbig eller rund men rätt okej ändå. Fast inte lika okej som min blå Marockomugg. Tänk att man kan sakna vissa små saker så mycket.

Vi var på Erikshjälpen ochkså. Jag strosade bland prydnadshyllorna när jag såg två obscena prydnadsbjörnar. Jag var tvungen att hämta Annsofie för att kolla av med henne om det var mig det var fel på, eller dom obscena prydnadsbjörnarna. Det var björnarna. Se själva.