Det är Jonna, Annsofie, Figaro och Morris. Igår tog vi bussen ut till Åby. I Jursla (tror jag) hoppade vi av och efter och ha gått upp för världens antagligen längsta backe kom vi till en trevlig skog. Tanken var att vi skulle gå runt Lillsjön. Som namnet antyder är inte Lillsjön så stor. Vi gick och gick och hittade lite svamp på vägen. JAG hittade lit svamp! Som var ÄTLIGT! Jag fick blodad tand och letade jätteambitiöst i kanske tio minuter. Sen tröttnade jag. Svampplockning är astråkigt!

  Vi gick runt nått typ av motionsspår och man kan nog säga att vi följde dom röda markeringarna. Vid flera tillfällen såg vi vatten till vänster om oss. Vatten som Morris badade i. Han låtsades att han ramlade i men vi vet nog att han bara fejkade för att Annsofie inte skulle bli arg på honom. Hon hade sagt till honom säkert tusen gånger att ge fan i att bada!

  Plötsligt kom det en skyld med pilar. På den ena pilen stod det ”Lillsjön” och den pekade konstigt nog tillbaks samma väg som vi kom. ”Det kan väl inte stämma?” sa vi till varandra. Nej det måste vara fel kom vi överens om och fortsatte den väg vi redan gick. Dumt kan somliga tycka. Det borde kanske vara självklart att en skylt vet bättre än två idioter helt utan lokalsinne. Till er som tänker så vill jag bara säga: Det är ni som är idioterna som inte på en gång fattar att två idioter inte kommer fatta det logiska beslutet, alltså att gå tillbaks samma väg dom kom.

  Men skrattar bäst som skrattar sist! Efter flera timmars förvirrat irrande utmed stigar, grusvägar, asfaltsvägar, skidbackar, villaområden. Efter lite äppelstölder, desperata telefonsamtal till trafikupplysningen (självbetjäning suger! Jag blev ombedd att tala om vart jag ville åka ifrån: ”Sätravägen” artikulerade jag klart och tydligt. ”Du vill åka från Mäknavägen” upprepade rösten. ”Nej nej!” skrek jag. ”SÄTRAvägen!”. ”Du vill åka från Mäknavägen.”. Jag la på) och funderingar på att ringa Gustav och be att bli räddade med militärhelikopter så kom vi äntligen tillbaks till Åby! Eller om det nu var Jursla. Skit samma. Bussen kom och vi åkte hem. Halleluja!

  Men det var hemskt vackert där ute faktiskt. Och vädret var alldeles strålande, hundarna på gott humör och varken jag eller Annsofie blev för hungriga, för trötta eller i för stort behov av att göra number 2. det är ju det allra värsta annars med att irra omkring i vildmarken. Att behöva skita, vara vrålhungrig eller alldeles för trött.

Hemma gjorde jag kräftsoppa. Jag åt en rejäl baguette till. Vi snackar typ 70 cm lång nu alltså. Dom som påstår att man inte blir mätt av ljust bröd har helt enkelt aldrig ätit tillräckligt mycket av det. Moahahahaha!