Igår gled jag, Sven och de trebenta runt på stan. De trebenta är Figaro och Kenzo. Kenzo är också trebent nu för hon har slitit av en klo. Jag tror inte det gör så ont men hon verkligen avskyr sitt bandage och vill inte kliva på det. Tyvärr för henne är hon inte en lika rutinerad trebening som Figaro, så hon blir rätt trött, och ser jättedum ut när hon linkar omkring.

  Vi avslutade med lite kaffe på Broadway. Jag tog en latte som verkligen var hur god som helst! Det är inte alltid dom är det. Ibland är det för mycket espresso i, ibland är det för mycket mjölk i, ibland är den för sval. Den här var perfekt! Jag kommer mycket snart vilja gå dit igen!

Idag så gick jag hem till Sven efter jobbet, drack kaffe, såg lite Scrubs och slumrade i 20 minuter på hans soffa. Hur skönt som helst! Sen drog vi oss hem hit igen för lite pannkakslunch. När jag var liten var pannkaka en av mina absoluta favoriträtter. Jag kunde lätt äta typ 50 stycken. Idag är det gott men inte såååååååååååååå gott. Fem sex stycken tror jag att jag åt. Med blåbärssylt. Hemlagad. Snart är den slut.=(

  Sen följde jag och Figaro Sven nästan ända hem innan vi gled tillbaks hit för att städa. Jag stod för städandet. Figaro stod för det olyckliga stirrandet på dammsugaren. Den verkar alltid göra honom så sorgsen.

Antar att de flesta läst om styvpappan som slagit sin styvson i magen så hårt att han avled? Han har nu blivit dömd till tolv års fängelse. Jag läste lite om det där för ett tag sedan. Mamman påstår sig varit helt ovetande om vad som försigått. Det ställer jag mig mycket, mycket, myyyyycket skeptisk till. Till och med dagispersonalen (som man har hört ska vara fruktansvärt underbemannade, överarbetade och stressade) hade märkt att ungen var orolig och rädd när styvfarsan kom och hämtade honom.

  Hur som helst. Sven och jag pratade lite om det hela. Jag tror som sagt inte alls att hon var så ovetande som hon påstår och jag sa argt till Sven ”Jag hoppas verkligen inte hon får behålla ungen!”. ”Nääää.” sa Sven lite fundersamt. ”Dog han inte?”. ”Just ja, så var det ju.”. En tragisk historia hur som helst.