Jag berättade väl om min granne som låg död i en vecka? Dom tömmer hans lägenhet nu. Verkligen tömmer. Allt åker ut genom fönstret ner i en container. Jag har suttit och tittat en stund, på hur grej efter grej swichar förbi mitt fönster. Nu är containern full och ska köras iväg av ett lastbilsliknande fordon som det står Sita på.

  Jag har inte vetat mycket om framlidne Micke, annat än att han var en knutte och åkte motorcykel, hade ortopedisk sko, ett handikapptillstånd i fönstret på sin gula volvo och ofta bar flanellskjorta. Nu vet jag också att han hade en svart skinnsoffa, en beige tygfåtölj, ett fult badrumsskåp och troligtvis inte bytte sin skurmopp så ofta som kanske önskvärt vore.

  Jag undrar hur ensam man är om man får ligga död i en vecka innan man blir funnen. Man måste inte vara ensam alls antar jag, men vist låter det ensamt.

  Igår såg jag en och en halv minut på Det här är ditt liv, eller vad fan det heter, med Oldsberg. Oldsbergs frågade sin gäst ”Är du religiös?”. Gästen svarade ”Jag förstår inte frågan.”. God dag yxskafft. Finns det några andra svar än ja, nej eller vet inte? Jag kan säga nej utan att tveka. Men visst vore det ballt om det fanns en himmel i alla fall. Då tror jag KnutteMicke skulle sladdade fram till St Pers grind på sin hoj, den vita särken fladdrar i vinden, glorian svajar käckt över hjälmen, lite ketchup har torkat in i skägget efter ett stopp på Shell för en korv med bröd. Micke skulle stänga av motor, vika ihop sina Ray banbrillor och sen skulle följande konversation utspela sig mellan honom och St Per: ”Är det fri parkering?” ”Bara på helgerna.” ”Om man är handikappad då?” ”Det är man inte i himlen!”