Igår kväll, strax efter jag gått och lagt mig var det någon som ropade utanför fönstret. Det var Annsofie. Hon och Gustav hade låst sig ute och jag har en extranyckel. Vad är oddsen för att två kompisar låser sig ute inom loppet av en vecka?

Och ordningen är återställd, jag är morgonpigg igen. Har varit uppe sedan strax innan sex och tittat på tecknad film. Är man för gammal för tecknad film är man så gammal att man lika gärna kan lägga sig och dö! Så är det bara!

Hunnit med lite träning också, men det gick inte bra. Jag är dålig på att inte kunna och känna mig kass. Det känns lite som att sitta på mattelektionen och stirra på ett tal tills det blir alldeles suddigt i ögonvrån utan att begripa ett skit, fast alla andra tydligen gör det. Det börjar pirra i benen av frustration, pirra och sticka och göra nästan ont.

  Det knäpper som fan i knäna idag. Dom gör lite ont, både inuti och utanpå, i alla fall det vänstra. Och näsan är lite öm och andas jag in genom den får jag fortfarande lite blodsmak i munnen. Fast bara pyttelite öm, och pyttelite blodsmak. Inte direkt som när jag fick en skatbord i fejset. Där kan man snacka ömt och blodsmak!

Nu ska jag gosa med Gimpa. Det är ju vetenskapligt bevisat att man mår bra av att klappa katter.