Om långsinthet.

Jag har insett en sak, jag är långsint. Alltså vi snackar inte om att sura ett par veckor eller så. Vi snackar om att hålla en grudge i år!

Exempel 1: För typ 12 år sedan sommarjobbade jag på ett grossistföretag. Under en rast gjorde en kollega sig lust över mig och sa att ”Det var så roligt när Jonna skrev att Världens bar hade sökt mig. Som om det var hela världens bar! Hahaha!”

  Den där kollegat trodde det hette Värdens bar, som i ”Jag äger stället, jag är värd här”. Jag blev lite osäker och vågade lixom inte stå på mig. Men ett par månader senare när jag traskade utför Västgötabacken såg jag ju att jag hade rätt. Jag hade rätt! Jävla kärring! Åh vad jag fortfarande önskar jag kunde åka tillbaks i tiden och tala om för henne att det är hon som är ett rikspucko!

 

Exempel 2. Utspelade sig för fem eller sex år sedan och gör mig fortfarande lika delar upprörd och skadeglad. Min faster hade skaffat en katt. En birmakattunge. När jag kom dit ville hon att jag skulle ha Figaro kopplad inomhus så han inte skulle skrämma katten. Jag blev sur. Figaro var för fan van vid katter.

  Ännu surare blev jag när min faster började hylla blindhunden Charlie, som också skulle fira jul med oss, och säga att han inte skulle behöva vara kopplad för han var ju typ den smartaste och lydigaste hunden i hela jävla världen!

  Japp, pist off as hell var jag! Så jävla förorättad och förolämpad alltså! Tills Charlie kom. Och fick syn på katten. Och flög genom vardagsrummet som en fet, svart kanonkula så bord och stolar och gamla tanter flög åt alla håll! Totalt döv för alla kommandon som skreks ut från alla (utom mig då som stod och skrockade förtjust med Figaro lydligt placerad vid mina fötter) Som jag tvådde mina händer när lilla katten resten av julen satt under soffan och tryckte, halvt skrämd till döds av den ”superlydiga” Charlie. Hahaha!

  Figaro skulle aldrig betett sig på det sättet. Han var snäll mot katter! Oftast i alla fall. På den tiden. Inte på slutet. Jag saknar Spigge. Det gör inte katterna, oavsett hur det såg ut ibland.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0