Med lite stjälp från Amadeus har jag äntligen fixat den trasiga persiennen. Det är så ljust inne nu! Tyvärr ser man också hur skitigt fönstret är. Men det tar jag en annan dag. Har gjort ett försök till med cykeldäcket, efter att ha blivit tipsad om att använda en platt skruvmejsel. Så nu är däcket på men slangen trasig. Först kändes det som att det blev ovagjort. Jag menar jag fick faktiskt på däcket! Men sen insåg jag att det i själva verket var dubbla poäng för cykeln. Vi är ju tillbaks där vi startade nu. Jag känner mig endå ganska uppmuntrad. Ska införskaffa en slang till och prova igen. Det kommer säkert gå bättre… Men först: kaffepaus hos Sven.

Jag har kämpat och kämpat med den där jävla cykeln. Den har varit till besvikelse från första dagen! Så röd och fin och så jävla hopplös! Eller ja… det kanske är jag som är hopplös… Efter att ha först köpt fel storlek på slangen två gånger, haft sönder en av rätt storlek har jag nu fått på en och nästan fått på ytterdäcket också. Men dom sista 20 centimetrarna fixar jag inte. Inte ens med lite hjälp från Gimli gick det. Ska jag verkligen behöva lämna in den på service för 20 centimeters skull?

Nu ska jag strax gå och lägga mig i alla fall. Jag längtar tills imorgon! För idag har jag äntligen fått tummen ur och beställt ett objektiv till kameran. Jag betalade lite frakt bara för att få fram det så snabbt som möjligt så det kommer redan imorgon. Hurra hurra!

Det var 10 grader varmt idag. Förra året var det fortfarande gott om snö så här års. Och förrförra var det ännu mer!

Sov som en kratta i natt. Så jävla trött! Efter jobbet hade jag tänkt hålla mig vaken tills det var träningsdags. Gick sådär kan man säga. Jag råkade snubbla och föll på nått konstigt sätt in i morgonrocken och vidare ner på soffan och medan jag låg där och försökte hämta mig efter fallet kom Gimpa och la sig i mitt ansikte och då fick jag syrebrist och råkade slockna. Det var tur i oturen att jag landade på soffan så jag i alla fall inte slog mig…

I fredags hade Annsofie födelsedagskalas. Jag hade inte tid att ta några bilder då för jag var för upptagen med att proppa i mig parmesanchips. Men innan kalaset gick jag och tog lite bilder på sparringen. Klubben har haft besök av ett gäng estländare och en amerikan. Det var tjockt med folk! Tror nog aldrig jag sett så många på sparringen förr. Det var kul!



Förstås var jag fortfarande alldeles för förkyld för jiu jitsu igår. Men jag gick ändå, och tittade på och tog en halv miljon kort var av de flesta blev kassa. Får nog införskaffa en blixt, antingen det eller be dom sätta upp ännu fler lampor på gymmet. Blixt är nog lättare.
  Det var ett jättebra seminarium i alla fall! Instruktören var väldig pedagogisk. Till och med jag, som var nästan hjärndöd till följd av för stora ansamlingar av snor i huvudet förstod vad han menade. Nu har jag tyvärr glömt bort nästan allt. Borde ha antecknat.

Sen höll jag på att sabba hela kvällen genom att låsa mig själv ute ur lägenheten. Oooh noooo! Jag vet att jag skrutit om att jag kan klättra upp på balkongen, och det har jag kunnat. Men det var så länge sen att jag inte riktigt vågar prova igen för om jag inte klarar mig skulle följderna bli att jag skulle känna mig gammal, tung och klen. Och jag skulle börja låsa mig ute hela jävla tiden! Så funkar livet, allt jag inte vill händer och allt jag vill händer inte.

  Som tur var kom Majje och Martin hem från Äggskallebyn senare på kvällen och hjälpte mig in. Hittade en liten Tiger på golvet efteråt. Jag trodde han var Majjes men det var den visst inte. Så hur han hamnat i min lägenhet vete fan! Men söt är han så han får bo kvar.

På morgonen nu har jag varit på promenad med Annsofie och Morris. Skulle mata änderna och ta lite kort på dom, men det var ju upptaget på alla bra andmatarplatser. Jag fick stå där det var alldeles strömt och då flöt ju brödet bara bort, och då drog änderna också. Jag fick ta kort på Morris istället. Vilket inte heller var så lätt eftersom vi slogs om en pinne samtidigt.

Nässpray är som jag tidigare nämnt en fantastisk uppfinning. Men den kan göra en lite torr i näsan, så torr att det nästan gör ont att andas. Och då kan man få för sig att man behöver fukta näsan lite. Inte alls en dum idé. Men man kanske inte ska göra det mitt i natten… i mörkret… i sin säng… med vatten från en vattenflaska… vars kork man visst inte dragit åt ordentligt… Idén var alltså god, resultatet däremot, inte lika gott. Vilken tur att jag har en soffa som är bekväm att sova på.

Det finns vissa tillfällen då en dusch är mer välbehövlig och skönare än vanligt. Idag var ett sådant tillfälle kan jag lova! Allting känns bättre om man i alla fall är ren. För det mesta i alla fall. Om man ligger i en skyttegrav och fått båda benen bortskjutna kanske man inte tänker ”Fan vad mycket bättre det skulle kännas om jag bara var nyduschad!”.

  Jag vill också uttrycka min djupaste tacksamhet till uppfinnarna av nässprayen. Dom senaste dagarna har denna fantastiska produkt gjort mitt liv uthärdligt och hjälpt mig tömma skallen på kopiösa mängder snor. Stort tack! Om jag var kroniskt täppt i näsan hade jag varit beroende. Det är en sak som är säker.

För en stund sedan kom Sven förbi och bjöd på semelfika. Sånt tycker jag om!

Min dator sjunger på sista refrängen är jag rädd. Skulle verkligen behöva en ny. Nu har jag ju redan lovat mig själv en tv och ett objektiv i födelsedagspresent och det känns rätt surt att behöva ta tillbaks det och köpa en tv och en dator istället. Jag kanske blir jättearg och ställer till med en scen. Fan vad jag hatar scener! Visserligen kan jag ju köpa alltihop, men det känns inte helt rätt. Jag vill inte att jag ska bli alldeles bortskämt och tro att jag får allt jag vill ha och plötsligt står och skriker ”Jag hatar dig!” åt mig själv på hemköp för att jag inte får köpa godis en torsdagskväll. Vilket dilemma!

Första timmarna av dagen gick åt till att ligga på soffan med Amadeuskatten och glo på That 70’ show. Det var mys det! Men sen, när Amadeus fått nog, var jag faktiskt jätteeffektiv. Vek tvätt (det tråkigaste som finns i hela världen), duschade mina båda fikusar, och målade lager nummer tre på tv-bänken. Ingenting har exploderat eller tagit eld så det är uppenbarligen så att jag visst vet bättre än en målarburk! Ha!

  Sen har jag hunnit med lite jiu-jitsu (instruktörslös men helt okej endå), en dusch och en fet jävla middag. Så ja, rätt produktiv idag med, trots det känns det som att jag har massor att göra! Kan bara inte komma på vad.

  Suttit och blängt på den trasiga persiennen ett tag och tänkte jag skulle fixa den, men jag hittade inte persienntråden jag köpte senast den gick sönder. Crap! Jag HATAR neddragna persienner! Så jävla deprimerande!

Mycket aktiv morgon. Först in med två maskiner tvätt, sen ett besök på Lovisamottagningen. Där är barnmorskorna mycket trevligare än på Vrinnevi! Jag blev inte ens tillfrågan om ifall jag brukade ligga runt. Trevligt! Sen hem, handla på vägen, ta hand om tvätten, käka frukost, kolla ett 70’ show, tvättstugan igen och sen städa kattlådan.

  Sen fortsatte jag med gårdagens påbörjade projekt Ommålning av gammal tvmöbel. På burken står det övermålningsbar efter två dygn. Men jag tar faktiskt inte order från saker utan hjärna! Så jag har alltså redan gjort en strykning till. Vi får väl se vem som har rätt sen. Jag eller målarfärgsburken. Såhär såg det ut när jag började.

Jag är lite stel i nacken idag. Det beror på att jag gjorde en dykning med huvudet rätt ner i golvet på sparringen igår. Så går det när man inte skyddar halsen och låter folk dra giljotiner på en

Alltså, jag spenderade förmiddagen med att skuffa omkring hyllor och soffor. Allt för att befria en vägg för en platt-tv. Nu är frågan, funkar det? Vad säger ni? Jag tycker det känns ganska okej faktiskt. En mindre soffa hade inte varit dumt, men det kan jag ju införskaffa senare. Nackdelen med en mindre soffa är att jag inte har nånstans att lägga eventuella nattgäster som jag inte vill ha i min säng. I och för sig har jag aldrig såna. Bortsett från en gång då Majje hade låst sig ute har ingen sovit över på soffan (eller nån annanstans om sanningen ska fram) på år och dar.

Klockan 14:15 skuttade jag hem från jobbet, helt uppfylld av den ljuva vetskapen om att den här fruktansvärda, evighetslånga, tortytliknande jobbveckan äntligen var över! Plötsligt såg jag färger igen, och hörde fågelsång! Och skratt! Som att vakna från det döda!

  Okej nog med dramatiska liknelser nu. Efter jobbet lånade jag Morris för att gå en promenad. Jag tänkte mig trevligt strosande i vintersolen, lite mysigt knarr under sulorna. Morris tänkte sig mer ett Maratonlopp och sprang som en skållad iller. Och jag fick springa efter. Svettades som en gris när jag kom hem!



Avslutade dagen med middag och vin hemma hos Annsofie. Det var som alltid vansinnigt trevligt och vi avhandlade viktiga ämnen, som politik, relationer och hundar. Efter att Sara försökte banka fast en diskborste med sugpropp i pannan på först Annsofie och när det inte gick sig själv, gick jag hem, Annsofie och Sara gick ut. Jag sov gott och vaknade obakis och glad av att Gimli gav mig lite ansiktsmassage.

Nu ska jag prova att möblera om lite lite i lägenheten. Jag skulle ju egentligen vilja ha en vettig tv men då måste en vägg användas och den enda väggen som går att använda är den bakom soffan. Så jag ska prova den jättekonstiga amerikanska modellen med en soffa mitt i rummet. Vi får la se hur det går! Skulle antagligen behöva byta ner mig till en tvåsitts för att det ska funka. Och kanske hiva upp en bokhylla på vinden.

Pälsbytet pågår här hemma. Amadeus har hållit på ett tag. Nu har Gimpa också dragit igång. Jag vadar runt bland drivorna av hår, dom når mig till knäna, trots att jag kammar och kammar. När jag kör runt med dammsugaren känns det mer som jag bara rör runt skiten. Vär-de-löst! Jag skulle verkligen vilja ha en superdammsugare. Det vore nått det.

I måndags var jag med Tesse och storhandlade flera kilo kött. Storpack är ju kalas asså! Så jag ska ta tag i att dela upp och frysa in skiten innan den blir dålig. Sen blir det träning. Jag hoppas på inte så jättemycket gardpassering. Mina knän pallar inte det idag. Jag borde aldrig sagt att dom kändes mycket bättre! Borde fattat att det skulle komma tillbaks och bita mig i arslet!

Förr när joggade sprang jag antingen långt och långsamt eller kort och snabbt. Nu för tiden kombinerar jag dom båda alternativen och springer kort och långsamt. Och när jag säger långsamt menar jag verkligen lååångsamt. Idag GICK en gubbe med rollator om mig vid Femöresbron! Okej det var en lögn, men you get the picture va?

  Det känns lite jobbigt faktiskt, att jag knappt alls gillar att springa längre. Nu när jag är hundlös och inte måste ut blir det så jävla lätt att skippa det. Och då blir det aldrig någon rutin på det och bara helvete från början till slut. Skit lixom.

Just nu ser det ut som jag nästa månad äntligen, äntligen, ÄNTLIGEN får ett annat schema än det jag gått på dom senaste åtta månaderna. Jag får otroligt nog vara ledig TVÅ helger i rad och har inte ett enda sjudariradpass! Det innebär att om jag hamnar på varannanhelgschema igen efter det blir det i alla fall ojämna veckor jag är ledig. Allt roligt händer på ojämna veckohelger. ALLT!

Imorgon börjar jag redan sju, så jag ska knyta ihop säcken och tränga ner mig i sängen bland alla djuren nu.

Det finns bara en sak att säga om den här dagen. Och den saken är att Carlos Condit kickar ASS!! Jag har inte varit så förtjust i honom tidigare, varför har jag ingen aning om egentligen. Men nu när han piskat Nick Diaz är han nästan en ny favorit! Och om Diaz på allvar tyckte han vann den fighten har han ännu färre indianer i kanoten än vad jag faktiskt trodde (jag trodde han hade max en, som antagligen var efterbliven).

Jag har barnvaktat idag igen. Allt gick strålande, tills Oliver bajsade på sig, då uppstod lätt panik ett ögonblick. Övervägde att köra honom i tvättmaskinen, hade endå tvättid… skämt å sido. Fy satan vad barn bajsar! Uttrycket skita som en elefant har fått en helt ny innebörd för mig nu. Hur som helst, blöjbytet var inte särskilt svårt. Ganska äckligt var det, men inte svårt. Tesse har sagt att det är när barnen börjar äta riktigt mat som skiten börjar lukta skit. Det här med att amma ungar tills dom är fem sex år blev genast mer begripligt för mig då…



Nu ska jag packa mig iväg till gymmet. Ciao!

Amadeus har börjat sova i sängen, bara ibland och inte så långa stunder. Han ligger på huvudkudden och kramas. Det är så jävla mysigt att det inte gör nått att jag får hår i näsan, munnen och ögonen. Det gör inte ens nått att jag nästan får en whiplashskada när han bestämmer sig för att det är färdiggosat och dundrar iväg med sån fart att kuddar och mitt huvud far åt alla håll. Det tog några år, men nu har han blivit en riktig myskatt.

I morse när jag vaknade låg det en blodsdroppe på huvudkudden. Det gjorde det en gång i en bok av Stephen King också. Rasande Rose. Och det var en vändpunkt. Mitt liv har inget gemensamt med en bok. Ingen bok jag läst i alla fall. Fast nu för tiden läser jag inte så mycket. I böcker fastnar folk i varandra, som kardborrar. Dom enda kardborrar som fastnat i mig var dom jag drog bort ur svansen och pannluggen på min ponny.

  Jag rör några tusen varv med skeden i kaffekoppen och stirrar in i ingenting, sådär som får folk att vifta med handen framför ens ögon för att kalla en tillbaks till verkligheten. Det är årets kallaste dag, men året har bara pågått i 33 dagar. På Skvallertorget står den Gyllene kalven och är lite mer gyllene än vanligt. Den fryser inte alls.

När jag var liten trodde jag att jag var duktig på att måla och rita. Jag tänkte att jag skulle bli konstnär för folk sa hela tiden till mig att mina bilder var sååå fina! Många år senare när jag tittade på gamla teckningar som min mamma sparade insåg jag att jag inte var det. Att under hela min barndom hade folk ljugit mig rätt upp (eller ner för att vara korrekt) i ansiktet och sagt saker som ”Åååh vilken fin häst du har ritat!” när det inte ens gick att se att det var en häst! Jag ritade SKITFULT!

  Totalt förd bakom ljuset blev jag av välmenande vuxna! Vilken jävla tur att jag på egen hand kom på att mina konstnärliga färdigheter var alldeles för begränsade för att bygga en karriär på!

  Fast den här bilden är jag väldigt nöjd med faktiskt.

Inledde förmiddagen med en promenad runt Himpa ihop med Annsofie och Morris. Tyvärr kan jag inte återge konversationen vi hade, eftersom den skulle kunna upplevas som stötande för vissa (typ alla) människor. Annsofie är helt sjuk i huvudet! Det är en av sakerna jag gillar mest med henne. Det och att jag får kakor ibland när jag varit ute med Morris.



Jag håller på och planerar mitt födelsedagskalas. Folk har en tendens att vara upptagna när jag fyller år… Eller kanske ”upptagna”…? Så jag brukar lixom helt skita i att göra nått, men det är ju rätt tråkigt, även om det inte är så jättekul att fylla år nu när man blivit så gammal.

  Hur som helst. Jag har bjudit in lite folk och är faktiskt jätteöverraskad över att de flesta tackat ja! Fast jag är också lite skeptisk och räknar med en hel del sistaminutenavbokningar. Hehe! I alla fall. Är det nån jag glömt bjuda som skulle vilja vara bjuden är det bara att hojta till. Det här skriver jag bara för att se om jag faktiskt skulle kunna få ännu fler gäster, och alltså ännu fler presenter. För lets face it, det är fortfarande paketen som räknas! Skojar bara. Presenter är inte det viktigaste...


...jo det är det!;0P