Förr när joggade sprang jag antingen långt och långsamt eller kort och snabbt. Nu för tiden kombinerar jag dom båda alternativen och springer kort och långsamt. Och när jag säger långsamt menar jag verkligen lååångsamt. Idag GICK en gubbe med rollator om mig vid Femöresbron! Okej det var en lögn, men you get the picture va?

  Det känns lite jobbigt faktiskt, att jag knappt alls gillar att springa längre. Nu när jag är hundlös och inte måste ut blir det så jävla lätt att skippa det. Och då blir det aldrig någon rutin på det och bara helvete från början till slut. Skit lixom.

Just nu ser det ut som jag nästa månad äntligen, äntligen, ÄNTLIGEN får ett annat schema än det jag gått på dom senaste åtta månaderna. Jag får otroligt nog vara ledig TVÅ helger i rad och har inte ett enda sjudariradpass! Det innebär att om jag hamnar på varannanhelgschema igen efter det blir det i alla fall ojämna veckor jag är ledig. Allt roligt händer på ojämna veckohelger. ALLT!

Imorgon börjar jag redan sju, så jag ska knyta ihop säcken och tränga ner mig i sängen bland alla djuren nu.