Det har varit lite dött här, för det har varit lite dött här. Jag har vunnit över cykeln. Tillslut. Eller vunnit och vunnit. Jag har fått på slangen, däcket, satt tillbaks hjulet och pumpat den. Men man kan väl säga att hojen fått sista ordet för den är egentligen inte vidare skön att cykla på. Vid minsta uppförslutning, även de för små för att ögat ska registrera, är det skittungt att cykla. Men nerför går bra.

  Mitt nya objektiv är finfint. Men som vanligt är man nöjd i en kvart, sen kickar mersmaken in. Jag vill ha ett macroobjektiv nu. Och en blixt. Och ett stativ, dom är ju inte så dyra. Sen vill jag ha nått fint att fota. En Figaro tillexempel, men den jäveln är ju död.

  Nu är det den tiden på året då jag normalt sätt är på ett alldeles strålande humör. Men jag vet inte, det känns surt i år bara. För det var ingen riktig vinter så lättnaden över att den är slut är inte fullt så stor. Det blir inga översvämningar när tjälen går ur i år, för det har typ inte varit nån tjäle. Så det blir inget porlande av smältvatten och inga snödroppar som faktiskt tittar upp ur snön heller. Jag känner mig lite lurad på den riktiga våren.