En sak jag än inte tröttnat på är att ta kort på Musse när han springer. Han är helt fantastisk att titta på! I en hundrastgård ihop med ett gäng glada byrackor är möjligheterna för bra bilder oändliga.

Trots en riktigt usel natts sömn har jag varit riktigt pigg idag. Såg klart The Hobbit på morgonen. Jag tyckte den var bra. Fast jag måste säga att jag störde mig på dvärgkungens ögonbryn. Varför var dom ljusa när skägget och håret var mörkt? Man såg dom ju knappt! Han hade haft otroligt mycket mer pondus om han haft mörka ögonbryn. Och han borde sett mer ut som Gimli (dvärgen, inte min katt).

Vidare har vi, jag och Mozart, varit uppe i Vrinneviskogen. Lite miljöombyte är alltid trevligt. Musse var till en början något skeptisk, men sen släppte hämningarna och han kopplade in flygplansläget och härjade loss så snön sprutade.

Utställning i Stockholm i helgen. Mozart blev BIR med ett HP. I BIG åkte han ut som nummer två. Kan erkänna att jag blev lite stött. Musse var absolut finast av alla hundarna! Det var minst tre personner som tyckte det! Jag mamma och pappa...

Efter att ha spenderat ett antal timmar på en träbänk var det skönt att få åka hem. Till och med tunnelbanesätena, som normalt sätt är asobekväma kändes som en lisa för rygg och rumpa. Både Mozart och jag behövde sova middag. Jag eftersom jag sovit så jävla dåligt på natten, och Musse eftersom livet som utställningshund är ganska utmattande, även om man beter sig professionellt och världsvant.

 

 

På tåget hem idag fick vi sällskap av blandrashunden Elvis och den italienska vinthunden Merlin. Mozart var eld och lågor. Bästa sällskapet ever! Mycket bättre än katten Krister som vi hade sällskap med på uppvägen.

 

I köket står en tiggarstol. Där brukar Amadeus sitta och fågelungeskrika med sitt jättegap till och med innan man själv vet om att man tänker gå ut i köket för att göra nått ätbart (eller går man ut i köket för att göra nått ätbart på grund av hans skrik. Har han gjort en Pavlov på mig?!).

  Mozart brukar hålla sig ett steg längre ner på stegen, alltså på kattburen som står bredvid stolen. Men nu har han börjat ta sig friheter. Nu använder han också tiggarstolen. Och inte nog med det, han ser näsvis ut medan han gör det!

 

  Det gick ändå riktigt bra första timmarna, men där runt elvasnåret så hann ju sömnbristen ikapp mig. Och när en kollega med illa dold skadeglädje skämtsamt sa ”Men tänk såhär, snart är det bara åtta dagar kvar!” då var ju ett svanhopp ut genom fönstret verkligen inte långt borta alltså.

Nu är jag i alla fall hemma och har fått i mig lite kaffe. Fattar ändå inte hur jag ska hålla mig uppe ända till sängdags. Kommer ju få sitta rakt upp och ner på en pinnstol och glo. För jag är gansak säker på att jag skulle tvärsomna om jag satte mig i soffan. Och det är ju inte direkt så att man inte blir påmind om hur skönt det vore att lägga sig och blunda bara nån minut, max två, när man är omgiven av massa djurjävlar som bara sover och sover!

2012 har inte direkt varit nått jättehöjdarår. Fast vissa ljuspunkter och ahaupplevelser har det ju haft. Tror jag, kommer inte ihåg så noga. Men ett par saker har jag i alla fall lärt mig, lägg på överkastet om du inte vill ha Gimlispyor i sängen. Och om en person beter sig som ett arsel så är det för att han eller hon är ett arsle och det kommer personen i fråga alltid vara.

Nog om det.

Firade nyår i Stockholm i år också. Förra årets nyårsmiddag blev väl sådär halvbra. Smördegsinbakad oxfilé. Oxfilén var lite för genomstekt och smördegen alldeles för degig. Morsan lyckades betydligt bättre i år. Med kräftor till förrätt, lammstek och potatispurjolöksmos till huvudrätt och lite ost till efterrätt. Och till skillnad från förra året satt jag inte sönder morsans soffa.

När vi ändå var i storstan passade vi på att ägna oss åt lite seriös miljöträning. Musse är ganska proffsig på det. Han miljötränade skiten ur tunnelbanan, Vällingby centrum och ett gäng pensionärer
som satt utanför Hemköp och vilade benen. Inte var han rädd för smällarna heller.