Det gick ändå riktigt bra första timmarna, men där runt elvasnåret så hann ju sömnbristen ikapp mig. Och när en kollega med illa dold skadeglädje skämtsamt sa ”Men tänk såhär, snart är det bara åtta dagar kvar!” då var ju ett svanhopp ut genom fönstret verkligen inte långt borta alltså.

Nu är jag i alla fall hemma och har fått i mig lite kaffe. Fattar ändå inte hur jag ska hålla mig uppe ända till sängdags. Kommer ju få sitta rakt upp och ner på en pinnstol och glo. För jag är gansak säker på att jag skulle tvärsomna om jag satte mig i soffan. Och det är ju inte direkt så att man inte blir påmind om hur skönt det vore att lägga sig och blunda bara nån minut, max två, när man är omgiven av massa djurjävlar som bara sover och sover!