Jag är trött på den här skiten! På kylan. Skittrött! Det borde vara lagstiftat att ingen utom dom där jävla snöröjarna ska behöva gå utanför dörren när det är mer än 5 minusgrader. i morse var det -13. Jag fick jogga i termobyxor. Det är ju för fan stört!

  Och alla glor argt på mig och tycker säkert att jag är en jävla djurplågare som tvingar min halta hund att gå naken ute i det här vädret. Haltar gör Figaro för att hans ena korsband opererades för drygt två år sedan och ända sedan dess går han på tre ben så fort det blir kallt. Men han måste ju för fan få motion! Han blir galen och river hela lägenheten annars.

  Igår försökte jag med täcke igen. Jag satte på det när vi varit ute en god stund och kylan gjort honom krum som en ostbåge. Först pinnade man på ordentligt. Han försökte springa ifrån täcket och när det inte gick försökte han skrapa av det mot några buskar. Tillslut vägrade han gå och blev stående mitt på vägen, skälvande som en brylepudding, på tre ben och stirrade på mig med världens mest olyckliga blick. Så jag klädde av honom igen.

Väl hemma från jobbet var det bara att ge sig ut med honom igen. Det var ”bara” -12 grader då. Funderade på att ta på honom täcket igen. Jag skulle ju inte se hans förtvivlan i det jävla mörkret. Men jag lät bli.

Sista tiden har jag skärpt till mig rejält vad det gäller motionerande av Figaro. Det innebär att det blir väldigt lite tid över till annat vissa dagar. Idag har vi visserligen varit på bio i närmare tre timmar. Vi såg Avatar. Enligt min kusin har det tagit tio år och kostat tre miljoner att göra den. Om det är sant så är jag lite smått besviken faktiskt. Den var väl okej men just mycket mer än så tycker jag inte den var.
  Hur som helst. Julen var riktigt trevlig. Jag var på hemskt dåligt humör stora delar av tiden, men just julafton var riktigt bra. Harriet var nykter hela kvällen och skjutsade oss in till stan igen på kvällen. Det var väl typ den bästa julklappen av alla för det kostar ungefär 400 spänn att åka med taxi.
  Jag fick fina klappar. Sven hade köpt massor till mig! Jag fick dåligt samvete för jag hade skjutit upp och skjutit upp och tillslut bara fått ihop två fjuttiga paket till honom. Så kommer han där med lackade klappar med rim. Jag blev nästan tårögd. Bra saker var det också jag fick!
  Fick faktiskt bara bra saker i år. Jag är mycket nöjd. Med allt utom en bok. Jag hade gått och tittat på den tänkt köpa den men det blev inte av. Blev mycket nöjd när den dök upp i ett paket. Tills jag började läsa. Vilken jävla smörja! Värsta skit jag nånsin hört! Jag har ett nytt författarhatobjekt! Boken heter Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva. Den är skriven av en Ann Heberlein och den suger! Läs den INTE!!
  Sven fick oxå klappar förstås, böcker mest och fina skålar och muggar av sina föräldrar. Jag fick hemstickade sockor av Svens mamma. Jag har på mig dom nu. Dom är varma. Sven fick ett bidrag till ett gymkort av min mor.

Figaro uppnådde en ny nivå av söthet idag. På morgonjoggen idag fick han rimfrost i skägget, ögonbrynen och öronhåret. Hur fint som helst! Han såg ut som en buskig liten farbror. Tyvärr var det väldigt svårt att fota det.

I lördags bar det iväg till Stockholm. När Figaro och jag begav oss ut på morgonen var det -12 grader. Jag dog lite inombords. Jag avskyr sån här kyla! Hur som helst. Tågresan upp gick smärtfritt. Morsan mötte upp på stationen så tog vi en fika innan hon och Figaro begav sig iväg till vampyrernas hemvist, alltså Blackeberg.

  Sven och jag botaniserade lite i Pocketshoppen i väntan på att Uppsalatåget skulle gå. Det var rätt kraftigt försenat. Vi roade oss med att läsa Kupé medan vi väntade. Där fanns en intervju med Petter Northug. Där tog dom upp några citat från gamla svenska bad ass skidåkare. Ett citat löd kom från Arthur Häggblads som blivit intervjuad för Radioprogrammet Barnens Brevlåda. Citatet löd: ”Skidåkning är ett hundliv. Jag vill bara dö. Och du kan hälsa vem fan du vill!” Det tyckte jag var humor!

Vi skulle alltså till Karins 30:årskalas som gick av stapeln i Knivta. Knivsta är nog världens ände. Kalaset avlöpte smärtfritt. Jag tror inte jag gjorde bort mig alls faktiskt. Sven föräldrar envisades med att krama mig och det var ju en lite jobbig situation. Jag är inte den kramiga typen. Men jag ska inte klaga. Bättre det än att dom jagade mig runt byggnaden med brinnande facklor och grepar.

Snön vräkte ner hela tiden i Stockholm. Det var rätt skönt att komma tillbaks till Norrköping där det bara var svinkallt och jävligt men plogat på vägarna. Jag har försökt fota Figaro i snön men han är inte så intresserad av att vara i den. Kan man i och för sig förstå.

  I helgen har jag i alla fall fått anledning att tvinga honom att ha täcket jag köpte. Han led. Antagligen var lidandet av att behöva ha täcke lika stort som det lidande kölden skulle åsamka honom. För mig kändes det ändå bättre att tvinga på honom täcket.

Tjuvvägde mig idag, 61.7 kg. Oh yeah! Därför var jag extra motiverad att jogga i morse. Jag kände mig som Rocky Balboa när vi pulsade fram i snön. Hade det funnits en trappa i närheten hade jag sprungit upp för den och gjort segergester. Fast jag tappade lite av den coola känslan när jag slog på arslet på grund av en ondskefull isfläck, väl kamouflerad under snön. En plogbilschafför såg mig. Den jäven hade inte ens vett att skratta. Tycker det är dålig stil. Måste jag ramla och slå mig så kan ju folk som ser mig i alla fall ha den goda smaken att känna sig underhållna.

Och idag har jag bokat biljetter till KENT! Jag skrek nästan i falsett av upphetsning när jag klickade på Bekräfta order. Tror delmål två kommer bli att vara nere på 58 kg den 10:e mars, då konseten är. Då kommer jag vara så hot att Jocke Berg kommer stage diva från scenen, troligtvis göra mos av några bräckliga tonårsflickor och klättra upp till min plats. Jag kommer förstås få avböja vänligt med bestämt och säga ”Sorry Jocke, I’m spoken for. Kanske i ett annat liv och på en annan plats”, fast jag kommer inte mena det för hur bra musik KENT:arna än gör så är Jocke inte en fager man. Jag har hört ett ryckt om att han är en dryg diva också. Hur som helst, sen blir konserten inställd på grund av krossade hjärtan och tonårskroppar. När dom sen släpper sin nästa skiva kommer den vara tillägnad mig.

Nähä jag blev vist lite carried away här. Dags att gå till sängs.

Jag förstår inte folk som har svårt att kommunicera med sina hundar. För mig och Figaro är det jättelätt. Idag tillexempel så låg han bredvid mig på soffan. Han slickade sig lite om munnen och hade sin illamåendemungipa. ”Mår du illa?” frågade jag. Naturligtvis kan Figaro inte svara ”Ja det gör jag”. Hans svar var ändå mycket konkret och tydligt. Han la en rejäl pizza rätt i soffan. Det riktigt sprutade spyor. Det var det värsta jag sätt på länge! Stackars, stackars Figaro. Men han har varit överaskande pigg trots illamående. När vi skulle ner i tvättstugan skrek han högt av lycka. Inte för att han är så förtjust i tvätt utan för att han älskar att jaga bollar där ner.

  Och tvätten ja. Vilken röta att det fanns en ledig tid nu på kvällen! Och att jag blev hemtvingad från jobbet på grund av strömavbrott. Slängde in sängkläder för Figaro hade, efter att jag gått till jobbet spytt även där. TVÅ gånger! Det sista jag sa till Sven innan jag gick till jobbet var ”Var lite uppmärksam på hunden.” så man kan väl säga att jag blev lite trött. När jag skulle bädda sängen sen, med dom alldeles nytvättade lakanen så upptäckte jag att Sven missat massa kräks. Det var spyor på ena kudden och på det täcke som vi inte tvättat. Då blev jag en aning ännu tröttare. Det blir trångt att sova med bara ett täcke i natt.

För första gången i hela mitt liv har jag ringt till en frisersalong och bokat en klipptid. My god! Jag var nervös! Men det gick helt smärtfritt faktiskt. Imorgon klockan 14 ska jag alltså bli snygg i håret. Som om det vore möjligt! De flesta människor har mer hår under armarna än vad jag har på huvudet!=(

Efter 9.5 timmars arbetsdag vill jag göra en The Shining. Typ rusa runt med en yxa och slå ihjäl saker. Men jag behärskar mig, inte bara för att jag känner mig helt utmattad utan också för att jag inte vill tillbringa ett stort antal år inspärrad.

Väl hemma tänkte jag strunta i att ta nån långtur med Figaro, för jag var tröööööött. Men så tänkte jag att nej det stackars djuret ska inte behöva lida, jag måste göra det för hans skull! Fan heller, sa Figaro som hellre ville ligga på sofflocket och käka kattorrfoder. Fördelen med att vara människan i vårt förhållande är att det alltid är jag som får min vilja igenom. Så en långtur blev det. Nu kommer både han och jag sova gott. Sven kommer nog också sova gott för han är iväg och dricker öl. Katterna sover redan gott.

Igår såg vi filmen Mary and Max. Hade inga höga förväntningar så jag blev glatt överraskad. Den var hur bra som helst! Det bästa jag sätt på jättelänge!=D Alla borde se den.

Idag har jag jobbat länge, länge! Det var drygt som fan. I fikarummet stod det en gigantisk korg med godis. Personligen tycker jag det är skittrist med allt detta godis. Dom kan väl bjuda på smörgåstårta nån gång eller så. Fast dom här korgarna tror jag kom från nån kund. Jag åt inget hur som helst. Jag har verkligen ingen bacillskräck alls, men jag tycker det är lite osmakligt att alla stoppar sina fingrar bland godiset. Man vet trots allt inte vart dom varit….

Från någon gång under morgonpromenaden idag har Figaro hoppat till större del av dagen hoppat på tre ben. ”Men herregud Vad är du för en djurplågare som inte uppsöker veterinär under såna omständigheter!” kanske ni tänker nu så det är bäst att jag förklarar. Sen Figaros högra korsband opererades hoppar han till och från på tre ben. När det är väldigt kallt t.ex. eller när han är väldigt trött, vilket han aldrig är. Så egentligen är det bara när han är trött.

  Jag fick jogga ensam i kväll eftersom han haltade runt och det kändes lite väl hårt att be honom hänga med på en entimmes (lite skryt här) joggingtur under dom omständigheterna. Hur som helst. Nu på kvällen tog jag en ordentlig titt på tassen och efter att ha plockat fram , pinsett och nål lyckades jag pilla fram en lite, liten, liten, liten nånting stenaktigt ur tassen. Hurra nu är han botad! Hoppas jag. Den gjorde nog ont att ha i tassen för det gjorde ont i mitt fingertopp när jag prova att trycka in den i det.

  Försökte ta kort på den men på grund av en kombination av grejens litenhet och kamerans askassa makrozoomning blev det bara skit av det.

Jag ska gå och lägga mig nu fast det är tveksamt om jag kan sova för jag har ont i magen. Börjar dessutom få salivbildning långt bak i munnen. Som innan man ska kräkas.=S

Jag försöker lyssna på radio ibland. Det blir sällan så mycket med det för jag har så svårt för de flesta radiopratarna. På P3 kan det vara okej. Jag gillade gamla morgonpasset med Patti och Malin och hon den sista, hon var i och för sig rätt larvig. Lovisa hette hon nog. Men nu har dom ju gjort om det och nu suger det också. Christer och Morgan är helt okej också. Men man tröttnar i längden. I snuttar är Cirkus Kiew kul och Mammas nya kille. När Katla ska networka är oslagbart roligt! ”Bengt. Dom tvingade mig.”

  Ett par gånger har jag lyssnat på Rix FM på kvällarna. Då är det någon Christian Hedlund som snackar och han brukar låtsas att han pratar med en utomjording som heter Nelsson eller nått sånt. Sen verkar det som att han förställer rösten och svarar sig själv. Han är alltså en vuxen man. En vuxen man som låtsas att han är en utomjording, en vuxen man som låtsas att han är utomjording i radio. Ursäkta mig, men som arbetsmarknaden ser ut idag tycker jag det är skamligt att låta en dåre som borde vara inspärrad ta upp en tjänst som kunde göra nån arbetslös stackare mycket lycklig!

  Sen har vi den värsta av dom alla…. Lugna favoriters morgonpratare. Peter Borossy. Jag vill varna känsliga läsare. Gå INTE in på www.lugnafavoriter.se och titta på bilden av ovan nämnda person som pryder deras förstasida. Gör det INTE! Och vad ni än gör! Lyssna inte på hans program! Det kan driva den mest stabila människa till att begå vansinnesdåd! Han låter som… han låter som… han låter som… Nej. Jag kommer kränka och förolämpa alldeles för många människor genom att försöka beskriva hur han låter. Men nu är ni varnade!

Idag har jag ansökt om semester för den 10-11 mars. För vad händer då? Jo…. *trumvirvel*  KENT har konsert! Wohooooo! Vi försökte beställa biljetter idag, men det vrkar vara tjall på linjen hos Ticknet för det funkade inte. Jag vill ha sittplatser. Har inte alls någon lust att stå och trängas med massa skrikande fjortisar och få armbågar och nitar i ögonen.

Annars så vill jag skryta lite. Jag vägde mig i morse. -4.4 kg på drygt tre veckor. Hell yeah! Det är nämligen så att med Sven flyttade även ett antal sambokilon in och dom har jag tröttnat på och tar nu hårda tag emot.

  Gud så ytligt och löjligt kanske somliga tycker. Men det är väl mer ytligt och löjligt att ljuga om att man inte vill vara smal, smal är snygg, fet är ful. Så är det bara. Fast det gäller förstås inte Gimli. Han kurvor fulländar honom!




Ja det är Svens rygg, han är Gimlis slav.

Väldigt ofta när vi är ute och joggar så springer Figaro precis framför mina fötter. Jag tror inte alls att det är en slump. Jag tror att det är kall beräkning. Han hoppas att jag ska snubbla/trampa/sparka honom, få svåra samvetskval och ge honom godis. Tyvärr för Figaro blir jag bara förbannad om jag snubblar/trampar/sparkar på honom när han ränner framför fötterna på mig. Fast den luriga lille jäveln har nog tänkt ett steg längre. För sen får jag samvetskval över att jag blivit arg på honom och ger honom godis. Kanske inte så mycket som han hoppas på, men ändå.

Fast idag har vi inte joggat nått alls. Igår blev det dubbla pass. Först morgonjogg och på kvällen intervallträning som avslutades med ca 20 minuters lugn jogg. Idag har jag lite, lite träningsvärk i rygg, axlar och armarna. Allt för att jag tog i så mycket under intervallerna. Jag är hur otränad som helst! Vet inte om jag ska skratta eller gråta åt eländet. Jag får väl göra både och. Skratta när folk ser på och gråta i min ensamhet.

  Fast konditionen tar sig. I fredags kväll var vi ute i 57 minuter. Sprang den gamla långa turen, den vi brukade ta för tre å ett halvt år sedan. Så det går ju framåt.

Vi tog en rask och rejäl morgontur istället. Figaro gillar att gå på stan så vi styrde kosan ditåt. Jag är osäker på varför han vill dit. Man tycker han borde gilla parken. Fast jag har en teori. Det är mer folk på stan, mer folk betyder mer kastade matrester. Mer kastade matreseter betyder lycklig Figaro. Tyvärr betyder lycklig Figaro som försöker äta alla matrester, inklusive eventuella inslagningar i papper/folie att jag blir förbannad. Men det verkar vara värt det.
  Vi var ute i en timme och tjugo minuter. Nu på eftermiddagen var solen framme så då gick vi ytterligare en timme och tio minuter. Jag känner mig lite mör i benen. Figaro känner sig lagom uppvärmd och redo för ett intensivt bolljagarpass i källarkorridoren. Han är eldig som en liten arabhäst! Han har varit kanonpigg i säkert ett par veckor nu. Då blir man ju glad!

Jag tror vi såg en Gröngöling. Tyvärr var den hemskt ovillig att vara med på bild.

Idag bjöds det på julbord på jobbet. Jag hade med mig en egen matlåda men det kändes lite anti och osocialt att sitta och lapa ur den så jag åt julbord jag med. Som tur var för mig var maten tråkigt så det var en lätt match att inte överäta. Bara Jansonen var riktigt god! Det var Frödings färdiglagade. Kladdkaka med grädde till efterrätt. Jag tog en liten bit för jag är så måttlig. Men i min fantasi körde jag ner hela ansiktet i gräddskålen och bara söööög i mig! Jag älskar grädde!

Alla verkade ha med sig sina barn till jobbet idag. Jag har absolut ingenting emot barn. Jag är bara livrädd för dom. Jag satt med nackhåren resta hela dagen, stel av skräck. Tänk om någon av dom kommer fram till mig, tänkt om dom försöker PRATA med mig?! Svetten lackade sig i armhålorna.

Som tur är för mig har barn mycket dåligt luktsinne, så dom här små rackarna kände inte doften av min ångest. Hade dom gjort det hade dom nog slitit mig i stycken. Jag klarade mig helskinnad därifrån.

Idag tror jag också att jag accepterat morsans farmvillgranneförfrågan. Jag förstår mig ju inte på Facebook över huvudtaget men morsan verkat helt besatt av det där farmvill. Hon har sms.at mig typ TRE gånger och tjatat. Facvebookrehab nästa?=)

Nu ska jag snart ut och kvällsjogga. Det känns tungt. Men jag vet ju att det kommer kännas bra efteråt. Precis motsatsen mot vad jag egentligen vill göra alltså. För egentligen vill jag äta allt som kommer i min väg, vilket känns bra när man gör det men är skitjobbigt efteråt.

Jag vill inte verka mesig, vilket blir svårt eftersom jag är mesig. Men i morse var det fyra minusgrader ute när jag gick upp! Jag svimmade nästan. Allt under tio plusgrader tycker jag är outhärdligt kallt.
Det blev till att bylta på sig rejält inför morgonturen.
Dubbla byxor. Check!
Tre tröjor. Check!
Jacka, vantar och mössa. Check!
Sen var det Figaros tur att bli påklädd.
Koppel. Check!
  Figaro har inte jättemycket päls att skryta med och vintertid fryser han hemskt mycket. Jag har försökt prata med honom om det vid ett flertal tillfällen. Vi har kollat runt på olika sidor på nätet och jag har föreslagit stilrena enkla täcken med endast reflexer som dekoration, jag har föreslagit pimpinätta huvtröjor med rosa muddar och tuffa jackor med döskallemönster. Men nej, täcken är för mesar och han vägrar använda det!
  En gång tänkte jag att ha kanske bara behövde lära sig att det var skönt med täcke så jag köpte ett enkelt och som tur var rätt billigt åt honom. Det gick inte bra. han försökte skrapa av sig det mot husväggar och buskage. Tillslut barrikaderade han sig under köksbordet och skrek högt på hjälp när jag försökte sätta på honom det.
  Det är en riktig lose-lose situation för mig det här. Jag vill inte tvinga honom till något han inte vill. Samtidigt är det pinsamt att gå runt med honom i parken när han skakar så kraftigt att folk tror han har ett epileptiskt anfall. Suck!

  Fast förhoppningsvis kommer jag snart ha ett nytt täcke att tvinga på honom. Man vet ju inte. Nu när han blivit ”gammal och förståndig” kanske han förstår fördelarna med det.

Hur som helst. Väl ute nu på morgonen tyckte jag att det här var ju inte så farligt. Men efter ytterligare några steg kände jag hur ledvätskan i knäna började frysa till. Men jag var ståndaktig och istället för att gå hem och försöka krypa in i ugnen fortsatte vi och var ute och joggade i 40 minuter. Det var inte lätt! Senaste tre dagarna har jag fått håll så fort jag börjat springa. Vad fan handlar det om? Jag har aldrig lidigt av håll förr i hela mitt liv!

Sen ringde Annsofie och ville gå en sväng. Vi hängde på. Bättre väder än idag kan det ju knappt bli så man får passa på. Morris hade på sig sitt sportiga orange täcke. Figaro hånade honom. Sen försökte han äta sig igenom isen på Himpa. Jag trodde han var törstig kämpade rätt hårt för att få fram relativt rent vatten till honom. Han var inte törstig, han ville bara käka is.
  Figaro har varit kanonpigg sista dagarna. Inga sura miner när vi gått ut. Idag ville han till och med jaga bollen ute. Halleluja!








Hade tänkt värma mig med en rejäl latte när jag kom hem men mjölken var nästan slut. Inte nog med det. Den kassa torktumlaren vägrade starta så jag fick hänga en miljon strumpor också!

I söndags tog Figaro och jag en rejäl långtur. För ovanlighetens skull glömde jag inte kameran! Hela stan var insvept i dimma. Jag höll tummarna för att få se ett par rådjur vid fälten vid Fiskeby men sån tur hade jag förstås inte.

Jag har egentligen inget att skriva om, så det får bli lite bilder istället.