Det händer ju inget. Jag jobbar lite men det känns för mycket. Katterna släpper ifrån sig mängder med hår som framför allt verkar hamna på mina sängkläder och det är ju mysigt för det betyder att dom sover hos mig på nätterna. Eller Gimli i alla fall. Figaro är grinig. Det är för varmt när det är varmt och för blött när det regnar och för tidigt på morgonen och för sent på kvällarna. Men så är det dags att sova och då tar han en av sina nakna bollar, löper amok och hoppar i sängen så golvet gungar. Och apropå att hoppa så provhoppade jag studsmattan i parken här om dagen. Det var så jävla kul! Nu vill jag ha en egen!

  Träning har varig åt helvete och maten ännu längre bort. NU ska jag ta tag i det säger jag till mig själv fem dagar i veckan men sen skiter det sig ändå. Som just nu, nu äter jag upp chorizosalamin Sven och jag köpte tidigare för att ha till brieosmackorna vi åt till lunch. Brieosten åt jag föresten upp tidigare idag… Självbehärskning återinfinn dig! Snälla!

Nu måste jag sova för imorgon ska jag tvätta klockan sju. Morsan kommer på besök, sushilunch och myrornabesök med Sven. Bio var det tänkt också. Shrek. Men den skiten går bara i 3D med engelskt tal och jag vill INTE höra Donkey på Svenska! Då får det fan vara!

Jag drömde att jag fick barn här om dagen. Plopp bara! Två små kanelfärgade bebisar i små blå sparkdräkter. Men jag skulle ju gå och jobba. Fan också! Jag sa till Sven att ta hand om bebisarna (för ja det var Sven som var med i drömmen) och packade matlådor. Men sen kom jag på att det ju finns nått som heter mammaledighet. Jag ringde till jobbet. ”Hej det är Jonna! Jag kommer inte idag. Vi har fått barn så jag ska ta ut mammaledlighet.”. ”Jaha. Grattis! Har du varit mammaledig förut?” frågade den jag pratade med och jag sa nej. Det kändes lite konstigt, att ringa och säga att man fått barn sådär hux flux!

Bebisarna var så små, så små och knubbiga och jag tänkte dom där kan nog ligga en stund, det är nog ingen fara att lämna dom, bara nån minut. Det var det. Dom kröp iväg! Fast dom var sprillans nya! Dom kröp iväg in i en rabatt. Allt var så konstigt! Och plötsligt var bebisarna inte bebisar längre utan hundvalpar! Två inte ens särskilt söta hundvalpar. Nån sorts drever tror jag, med stora svarta hängöron. ”Oj!” tänkte jag i drömmen! ”Undrar om jag bara får ta åtta veckors mammaledighet nu? Och vad ska dom säga på jobbet när jag kommer för att visa upp mina valpungar?” Ja allt var så himla konstigt!

Nu vet jag varför vissa människor älskar marshmallows. Det är för att om man grillar dom rätt, så dom blir frasiga på utsidan och som varm smörkola på insidan så är dom faktiskt helt ljuvliga. Det var nästan som att bli frälst. Jag kunde ätit upp två av de tre påsarna Gustav köpt. Men jag gjorde inte det för man har lixom vissa spärrar, man vill inte vara ”grisen” i sällskapet. ”Oh så sött!” pep alla andra och Gustav önskade han haft kaffe till sina. Vuxenpoängen rasade in som en jackpottvinst. Annsofie fixade inte ens att äta upp sina. Jag offrade mig, hjälpsam och omättlig som jag är.

Valpen Vajlo (ursäkta stavningen om det behövs) var också med igår och han hade växt på alla håll och kanter, men var fortfarande söt som farinsocker, och lika brun. Tyvärr glömde jag kameran hemma förstås så några bildbevis blir det icke.

Nu på morgonen hittade jag Gimli i köket. Han var mycket, mycket misstänksam. Efter sex år i lägenheten hade han uppmärksammat hålet bredvid kylen. Så han satt där och glodde och glodde och jag tyckte till och med att han morrade lite åt ett inbillat monster där inne. Eller ett riktigt. Jag vet inte, jag har aldrig sett efter.

Den här dagen har inte börjat strålande. Äggen blev för hårda och när jag hällde mjölk i kaffet blev det simmigt och klumpigt och helt vidrigt.=S Rötmånad. Jag åt två halva nektariner och sen två hela för annars skulle dom med bli dåliga! Sen upptäckte jag att paketet med makrill jag tagit fram ur frysen igår och lagt på tining i kylen inte alls var makrill. Det var torsk. Crap! Inte tog jag mig iväg till gymmet som jag tänkt heller. Så jävla dekandet och förslappad att det inte är sant har jag blivit!

Igår fick jag mitt augustischema och dom hade missat att jag gått ner i tid. När jag kom hem kollade jag julischemat och då såg jag ju att det var samma där. Crap igen! Får ta med det till jobbet idag och kolla om nått kan göras. En extra dag eller två ledigt vore inte fy skam.

Figaro har haft en seg morgon. Vi har legat rygg mot rygg i sängen och suckat i kapp. Sucksuck! När jag gick upp låg han kvar. Jag skakade upp kuddarna och la dom på plats (över hans huvud för det råkade ligga ivägen), han låg kvar, jag rättade till lakanet, han låg kvar, på med täcket, efter att ha skakat det på plats i påslakanet. Figaro låg fortfarande kvar. Överkast och krokodil, check! Och Figaro, han låg där han låg och det ända som syntes av honom var en liten, liten upphöjning under alla sängkläder. Tillslut bäddade jag fram honom igen och la honom ovanpå sängen. Det dög inte. När jag kom tillbaks från badrummet hade han försökt gräva ner sig igen.

  Sen gick vi till Lidl för att köpa kyckling och kvarg. Jag med en kylväska hängandes över axeln, Figaro med en tung hängandes ut ur munnen. Fast idag blåser det ändå lite, så den var inte så extremlång som den är ibland. Det är rätt mycket Figaro och jag just nu.

Jag går på promenad med Annsofie. Långsamt, långsamt och inte kommer vi långt heller. För plötsligt ger Annsofie ifrån sig ett vrål och raglar fram och tillbaks över gångbanan. ”Vad händer!” skriker jag nästan lika mycket i faslett som Annsofie. Ett bistick är vad som händer. Fast det tror inte Figaro, han tror det är nån typ av misshandel som händer och tror naturligtvis att det är Morris fel. Dogfight! Jag gör nästan ett Pelleryck i kopplet och får låss Figaro men innan jag hinner få upp honom i famnen kommer Morris flygande i bäst Crouching Tiger, Hidden Dragonstil och allt blir ett virrvar av tassar, svansar, öron och hörntänder. Tillslut står jag där med en hund i vardera hand och väntar tålmodigt på att dom ska släppa taget om varandra. Det var länge sedan dom rök ihop nu.
  I alla fall, ingen kommer till skada (utom Annsofie då) och jag undrar lite om det är skicklighet som gör att dom aldrig gör varandra illa, eller om dom bara är riktigt kassa slagskämpar båda två.

  Och efter att ha pillat bort taggen ur Annsofies fot haltar vi hemåt. Annsofie och Figaro står för haltandet. Figaro vill inte riktigt använda sitt bakben, men jag vet att han bara fejkar för när jag stoppar handen i godisfickan glömmer han bort sig och springer så fint på alla fyra.

Och nu sitter jag hemma, uttråkad och rastlös och snasksugen. Damn it! Städa lite igen kanske? Börja sandpappra köksskåpen? Fast gör jag det måste jag ju måla sen och det har jag inte bestämt mig för riktigt, om jag vill.=S Fast jag kan alltid kamma katterna. Speciellt Gimli fäller som om det gällde livet!

Idag har varit kanske sommarens bästa dag, på övre halvan av topp tio placerar den sig i alla fall. Jag har som jag tidigare nämnt att jag skulle, spenderat dagen hos Tesse. Pendlandes mellan en vedklyv, en precis lagom varm sjö och en godispåse. Först blev jag lite besviken på att vi skulle använda en vedklyv och inte en yxa. Yxa är lixom snäppet coolare ändå. Jag tänkte leka skogshuggare och svinga loss alldeles vindsint. Fast efter att ha fått bekanta mig med vedklyven och insett hur otroligt lånt tid det faktiskt tar att spänta upp trä började jag bli riktigt förtjust i den.

  När vi höll på som bäst sa Tesse plötsligt ”Titta!” och pekade mot himmelen. Det jag skulle titta på var två rovfåglar som glidflög i cirklar precis ovanför oss. Jag sprintade iväg efter kameran men var förstås som vanligt för långsam så när jag väl var beredd hade dom dragit sig så långt bort att bilderna blev värdelösa. Crap!  

Inte heller Figaro låg på latsidan. Han var inte still många minuter utan hade fullt upp med att jaga sin boll, ”tappa” i bollen från bryggan, skälla ut den eftersom den inte ville komma upp ur vattnet, skrika på hjälp att få upp den, försöka stirra upp den ur vattnet, hoppa i och hämtade den. Sen bar han upp bollen på bryggan och ”tappade i den igen. Och sådär höll han på förutom ett par korta pauser i form av intensivt tigger vid matbordet.

  Fast det var inte bara lek och stoj för Figaros del. Han visade prov på en färdighet jag inte viste att han hade! Han är en musselhund. Det är som en knakhund ungefär fast för musslor. Och man måste själv visa honom vart musslan är. Om man slänger i musslan i vattnet simmar han iväg och cirkulerar över platsen där den sjönk. Fantastiskt! Inte användbart alls, men ändå fantastiskt!

Förutom att klyva ved snackade vi förstås massa skit och tittade på bebiskläderna Tesses mamma köpt till henne i födelsedagspresent. En body med små fiskar på. den var så söt att jag funderade på att sno den och tvinga Figaro att använda den. Jag lyckades låta bli och det var nog tur för Figaro gillar ju inte ens att ha på sig vanliga täcke.

  Solbränd har jag blivit också, på ryggen, axlarna och bröstet men inte på magen och benen och armarna. Vackert värre, not. Men det gör inget. Fast lite solskyddsfaktor hade inte skadat. Nu ska jag joina utmattade Figaro i soffan. Trevlig helg fan!

Jag dricker ekologisk jordgubbssaft, lyssnar på Morrisey och ute är det otroligt nog molnigt. Imorgon ska jag åka till Tesse igen och bada och hugga ved. Jag hoppas det går bättre än förra gången. Som jag skulle hugga ved alltså. Jag var väl fem år eller nått och högg mig i tummen. Det var morsans fel. ”Vänta tills jag kommer.” sa hon, eller nått sådant. Vilken femåring skulle göra det?!?

  Snart ska jag sortera lite kläder för i garderoben råder det just nu anarki. Ibland tycker jag kläderna av sig själva flyttar mellan hyllplanen. Det känns oroväckande. Det finns massa annat jag borde göra med. Plantera om basilika, torka av på balkongen, dammsuga, skura, kasta papper, motionera Figaro, boka tvättid, städa ur kökssåpe osv. Får väl se vad som orkas med.

Muterar lax på nått obehagligt vis vid höga temperaturer (utanför ugnen)? Eller är det nått fel på all lax jag får tag på nu för tiden? Båda gångerna jag köpt färsk lax sista tiden har den smakat konstigt. Inte direkt äcklig men inte alls långt ifrån. Precis på gränsen typ. Jag är inte alls nöjd!

I alla fall, jag är färdig med måleriet under diskbänken nu. Det blev inte så bra som det säkert kunde blivit, men det blev mycket bättre än det var innan så jag är nöjd. För en stund sedan när jag plockade fram en tallrik till min lunch kom jag på mig själv med att tänka ”Hm … kanske borde man måla här inne också …” Jag har redan börjat glömma bort hur jobbiga dom sista strykningarna under diskbänken var. Men det skulle ju bli så väldigt mycket finare. Ja jag får grunna på det ett tag.



Nu är det dags för en sista kopp kaffe innan jag måste hoja iväg till min svinvarma arbetsplats.

På Ö&B var lacket slut och jag tänkte what the hell, det går nog lika bra med helblank antikvitt. Hem igen och tillbaks in i skåpet. Inspirationen tryter lite och färgen var tjock, tjock och tungmålad. Senare informerade Majje mig om att man kan späda den med lacknafta. ”Va? Kan man göra så?!” sa jag förvånat och lite bittert.

  Nu måste jag snart ta tag i sista strykningen. Jag har inte alls någon lust för det är så varmt! Jag, Figaro och Gimli ligger i sängen och slöar. Vi är nästan nakna allihopa, eller jag är nästan, dom är, förutom all päls då. Jag tycker synd om dom som har all päls. För även om vi bara är helt still så är det så varmt att vi alla svettas. Figaro genom munnen, jag överallt och Gimli under tassarna. Amadeus är klok. Han ligger på golvet, där det i alla fall är lite svalare.

Jag måste nog äta något och dricka något nu, om jag ska orka med hela dagen. Det är tur att man kan göra det enkelt för sig med proteinpulver. Mat och vatten på samma gång.

Hur mycket skit kan det finnas i ett kök? Jag har skrubbat, gnuggat sprayat och skrubbat igen i flera timmar och fortfarande är jag bara på utsidan av skåpen. Faktiskt så tror jag att det skulle ta mindre tid att övertala hyresvärden att byta ut hela skiten än att få det rent.

Tidigare idag var Malin och Story här på fika. Nu är bara Story kvar. Jag är barnvakt åt henne tills i kväll. Hon är så lugn och rar som jag trodde alla hundar var, tills monstret Figaro gjorde entré i mitt liv och jag insåg att visa hundar är helt enkelt inte så sympatiska. Men jag gillar honom ändå.=)

  Nu ska vi snart gå på en promenad i den olidliga hettan. Om det går vill säga. Om det inte går måste jag återvända till köksstädandet. Det känns lite tungt faktiskt.

Munken in the park igår. Jag irriterar mig så jävla mycket på att dom blandar engelska och svenska. Vad är det för fel på Munken i parken? Eller The munk in the park? Korrekt språk och båda alternativen är bättre än blandningen. Det är för övrigt inte ens en park! Bara ett par små träd och en pytteliten gräsmatta en bit ifrån själva området.

  Hur som helst, så var Majje och Marin med. Martin ville ha glass. Han tjatade och tjatade om glass i en hel evighet. Majje sa åt honom att lägga av. Han kunde ha tagit en kall drink hemma istället. ”Ja men du sa ju att det inte räckte till mig! Sen gjorde du tre drinkar, drack två själv och gav en till Jonna!” gnällde Martin. Och jag skrattade så jag nästan dog, fast det egentligen inte var SÅÅÅÅ roligt. Fast rätt roligt var det ju faktiskt! Martin fick ingen glass fick jag veta i morsen.

Vi såg Moneybrother. Eller såg var väl att ta i. Hörde. Det vi såg var mest en massa bakhuvuden. Och en stjärt. En mansstjärt som gungade, guppade, vickade, ja helt enkelt diggade för fult. Vi hade roligt åt den. Så jag passade på att filma, men när jag skulle kolla på filmen på datorn blev det förstås nått fel. Skit. Korten blev oxå kassa.

  Te gånger sa Moneybrother att ”Nu är det sista låten!”. Den tredje låten borde han hoppat över faktiskt. Nått annat han borde hoppat över var att släppa in Marcus Krunegård på scenen och påstå att det var lika häftigt som att presentera Jesus på en scen i Jönköping. Personligen är jag lika ointresserad av Krunegård som av Jesus. Sen påstod Moneybrother att Krunegård var snygg och då buade jag lite tyst. Tvärt om hade varit bättre, för Pengabrorsan är en godbit, både att se och lyssna på.



I morse åt jag en stadig frukost innan jag på nytt knölade in mig under diskbänken för strykning nummer två. Om fyra timmar är det dammtorrt. Imorgon ska jag lacka och sen är det klart. Nu ska jag ta en kopp kaffe och känna efter om jag orkar ta Figaro på en promenad. Och om jag orkar är frågan om han orkar.

Det är för varmt för att röra sig. Jag har suttit på köksgolvet och skurat skåpsluckor och lådor. Nästan helt avklädd och ändå lackar svetten på insidan av armarna, utmed ryggen. Får man säga att man längtar till vintern? Vågar man säga det? Den här vintern var inte nådig. Jag gör det ändå. Jag längtar till vintern, eller i alla fall till hösten. Luckorna blev inte så rena som jag önskar. Det beror på att dom är gamla och slitna. Och det är många, många kvar. Fast mitt kök är så litet.

  Jag äter lax till lunch och det smakar konstigt. Idag igen. Förra gången jag åt lax var det samma sak. Hinner den verkligen bli dålig på de fem minuter det tar att gå från affären hem? Eller smakar lax helt enkelt konstigt sommartid?

  Och vi masar oss iväg till Halvars glasskiosk. Jag och Figaro, som fått duscha innan vi går men nästan hunnit torka när vi stretar uppför den lilla, lilla backen vid djuraffären. Figaros tunga börjar hänga, längre och längre ut genom vänster mungipa. Huvudet sjunker. Det är nästan så han släpar tungspetsen i gruset. Sen sitter vi i gräset med Malin och Story och svettas lite till. Fast det är skugga, fast vi äter glass.

Figaro ligger som en klubbad oxe, helt orkeslös, i soffan. På morgonpromenaden fick jag först bära honom upp till parken. Där tog det sen typ tio minuter att ta sig fram till kyrkan (ca 80 meter). Jag gav upp och gick hem igen. Men jag kände mig rastlös och kreativ så jag slog mig ner med tänkarmössan för att komma på nått vettigt projekt med dagen. Och jag kom på ett! Måla om under diskbänken! Det ser förjävligt ut där! Det går inte att få det att se rent ut hur mycket man än skrubbar och att mitt hem ser rent ut är lixom nått jag värdesätter mycket högt, varje vrå.

  Jag kastade mig upp på cykeln och hojade till Ö&B, köpte färg och knölade sen in mig under diskbänken med penseln i högsta hugg. Grunden är nu målad. Imorgon blir det en omgång till och på måndag tänker jag lacka, så det blir lätt att göra rent också. Satan vad jag känner mig duktig!=D Tyvärr glömde jag förstås att ta en förebild. Klantigt!

Nu måste jag röja upp litegrann bland alla grejer jag lyckades släpa fram för att kunna verkställa mitt målprojekt. Sen är det nog dags för lite lunch!

Igår var alltså vi på besök i Ringarum. Bussresan gick över förvänta. Vi åkte expressbuss och på dom har dom  ju gudbevars nån typ av ventilation. Inte ens Figaro plågades av värmen. Vi klev av i Ringarums centrum, som består av en stor parkering och en matvaruaffär, det är allt. Där blev vi upplockade av Tesse och sen åkte vi hem till henne för att fixa käk.

  Jag åt som vanligt för mycket och trodde jag skulle dö. Efter maten gick vi alla dom typ 50 metrarna ner till vattnet och kastade boll med Figaro. Eftersom solen försvunnit så tänkte vi inte bada, men Figaro hade tuggat hål på sin boll så den sjönk och han blev förtvivlad. Helt otröstlig! Det var inte så mycket annat att göra, än att svida om och hoppa i efter bollen. Och det var tur för det var hur skönt som helst!

  Figaro som normalt sett är lite badkruikig simmade som en liten säl! Det var säkert hur bra som helst för hans stackars förtvinade bakben. Han höll igång hela dagen. Från halv fyra ungefär, då vi anlände, till fem över nio, då vi åkte. Bara några minuter vilade han i mitt knä. På natten sov han som en riktig liten gris.

  Tesse är i månad sju nu, tror jag. Jag vet inte riktigt hur man räknar sånt där. Tydligen är man i alla fall inte gravid i 48 veckor. Om man inte är en ko eller häst eller elefant eller en blåval. Dom tror jag går rätt länge med bebisen i magen. Men nu är ju inte Tesse nått av det. Så hon ska bara gå i 40 veckor. 
  Inte är hon rädd för förlossningen heller. Det är jag, och jag ska inte ens genomgå en! Tesse sa att hon hört att även om det gjorde ont så fick man så mycket adrenalin i kroppen att man inte kände det. Asså det tror jag ju bara är påhitt för att kvinnor ska fotsätta utsätta sig för förlossningar så inte mänskligheten dör ut! Varför ens säga att det gör ont om man inte känner det? Nä jag tror det gör svinont! Tacka vet jag kängurur, deras ungar är små som musungar när dom föds.

Vi har så smått börjat flytta grejer till Svens lägenhet. Den är trevlig. Köket är hur gulligt som helst. Mitt kök är inte hur gulligt som helst. Aldrig blir det rent heller. Hur som helst så har vi börjat flytta grejer och idag ska vi åka med Majje till Willys och handla.

  Imorgon ska vi åka och hälsa på Tesse. Sweet! Vi ska bada och grilla och snacka skit och bada lite till och snacka lite mer skit. Antar jag. Förra sommaren när vi var där badade vi ingenting. Det misstaget ska jag inte göra i år!



Just nu har jag lite ont om tid och ork för att blogga. Men jag tänker inte göra som somliga andra och be om ursäkt för det, för det är lite to much. Precis som om folk sitter här och bara döööööör av nyfikenhet över vad som händer i mitt liv.=)

Jag har numera ett favoritkafé. Färgargården. Därför var jag där och fikade igår igen. Jag åt nån sorts jordgubbsbakelse som var hur god som helst! Kaffet smakade också kalas! Jag gillar att man får det i en liten, liten kaffekanna. Jag vill ha en sån här hemma!

Kvällen sen var hemsk dramatisk. Jag var på pissigt humör ett tag där. Typ på mördarhumör. Men tillslut gick det över och idag är jag vid gott mod. Jag har köpt nya skor som jag är mycket nöjd med, fast än är dom rätt jobbiga och gå i eftersom jag har skavsår överallt på grund av mina gamla skor
  Tog en liten sväng med Annsofie förut. Morris var ute och gled med Gustav, kanske på sjön, så vi gick bara till Sibylla och åt glass. Morris hade inte skvallrat om mitt svansryckande. Bussigt av honom.

Jordgubbar med grädde. Sweeet! Det är väldigt mycket sommar på nått sätt, även om jag inte riktigt vet varför. Det är lixom aldrig något jag brukat äta förr. Och knappt ens nu heller. Men igår gjorde jag det.

Idag (och även igår) är det så varmt att så fort man går ut känns det som om inälvorna håller på att börja koka. Det är en rätt obehaglig känsla. Jag önskar jag bodde vid en sjö, eller i alla fall vid en utomhusvattenslang så jag kunde spola av mig med jämna mellanrum. Det finns förstås vatten på kyrkogården, men att gå runt i blöta kläder är inte så skönt. Gå runt naken är inte ett alternativ.

Igår passade jag Morris lite. Han fick joina oss på ett par promenader. Morris har ju lite av ett horn i sidan till mig. Jag försöker fjäska in mig och bjuda på godis men det funkar inte alla gånger. Som när jag hämtade honom igår. Satan vad han var vrång! Morrade grinigt och tvärnobbade mitt godis. Men sen mjuknade han faktiskt lite. Först gick vi runt Himpa, stannade på vägen och tog ett dopp. Det är lika bra jag berättar vad jag gjorde här så Annsofie kan läsa det. För Morris kommer säkert skvallra ändå, den lille råttan! Han ville inte komma upp ur vattnen så jag fick hugga tag i hans svans och hala in honom när han var klantig nog att simma tillräckligt nära stranden. Ha!

  Men det var en trevlig promenad. Jag vågade mig på att ha båda hundarna lösa och det gick hur fint som helst. Att gå med två hundar är av någon anledning mycket roligare än att gå med än. Jag antar att det är ett tecken från universum att jag borde skaffa en till. Men tyvärr universum, jag är inte redo för det än.

  Kvällsturen gick ner på stan. Vi passerade kaktusparken och imponerades som vanligt över vilket tålamod det måste krävas för att plantera alla dom där små, små vassa växterna.



Ps. Välkommen hem till asheta Sverige Majje! Jag vill spana in brännan, om du fått någon! Och naturligtvis få alla soverinerer du lovade att köpa till mig!=P

Annsofie och Gustav var vänliga nog att låta mig följa med på jordgubbsplockning idag. Nu kommer jag ju aldrig mer vilja köpa redan färdigplockade! Och det beror inte bara på att man kunde äta samtidigt som man plockade, även om det var ett stort plus, utan mest på att man fick precis såna gubbar man ville ha! Och att det gick så jävla lätt förstås! Inte som blåbären vi slet ihop förra hösten. På bara 30 minuter hade vi plockat 16 liter. Fyra av dom plockade jag till mig själv och resten plockade Gustav och Annsofie. Jag funderar på ett karriärbyte.

Jag såg nu att SemesterMajje kommenterat ett av mina inlägg. Hon ville att jag skulle pussa hennes katt från henne. Det kan hon ju inbilla sig. Haha! Jag ska gå upp nu på en gång och säga saker som ”Majje vill inte komma hem för hon är så glad att slippa dig.” och ”Jag berättade för Majje att du kräkts på mattan. Hon bad mig ge dig smisk, men vi kan väl bara låtsas att jag gjorde det?” och ”Majje har hittat en ny katt i Kroatien, hon tycker inte om dig längre.”