När jag kom hem från jobbet igår sprang jag ihop med en igelkott. Jag älskar igelkottar! Inte så att jag skulle vilja ha en afrikansk dvärgkotte, men på ett nostalgiskt jämfotahoppande småbarnsentusiastiskt sätt. När jag var liten hade vi kottar på gården, i alla fall minns jag att pappa lyfte upp en en gång och jag såg dom små tassarna och nosen som var alldeles inborrad i pälsen på magen. Jo, jag älskar kottar.

Tyvärr var det lite för mörkt för att bilderna på gårdagens kotte skulle bli fina, men förhoppningsvis dyker den upp igen.

Igår vad på det hela taget en strålande dag. Även om solen i stort sett försvunnit när det var dags att grilla. Kallt som satan var det faktiskt. Men totaly wort it. Jag grillade entrecote och det blev skitgott minsann! Inte alls för genomstekt eller nått!

  Tack vara vädret som alltså inte alls var särskilt vårmilt drog vi ganska strax hem till mig och där satt vi runt min soffbordkista i min i stort sett elektronikbefriade lägenhet och snackade skit till ungefär tio. Då gick vissa av oss hem och andra av oss till Harrys.

  Jag hade låtit mig mutas att gå dit. För ärligt talat tycker jag inte om Harrys. Kass musik! Fast bra med plastglas. I alla fall. När Annsofie lite senare anlände var det kö och medan hon köade kom vi fram till att vi inte ville vara kvar. Så jag dichade polarna jag kom med utan att säga hej då, för jag hittade dom inte (förlåt) och sen skuttade Annsofie och jag till Wasa.

  På Wasa var det inte trångt och bra musik. I några minuter var vi chockade över de hutlösa priserna för ett glas vin (79 spänn) tills vi insåg att det var MED garderobsavgift. Då var vi chockade över de låga priserna. Och sen var det ”Hörde jag skål?” hela kvällen.

  DJ:n spelade Kalle Baah, och seriöst, finns det nått bättre om man ska rocka loss på dansgolvet? I dont think so! Så vi blev kvar till stängning, trots att jag tidigare på kvällen sagt ”Det blir tidig hemgång”.

  På väg hem stötte vi ihop med nån snubbe som pissade på en grind in till Knäppingsborg. Så vi skällde på honom. Han var kanske dum i huvudet för sen ville han ha sälla hemåt. ”Schas! Gå din väg!” skrek vi men han fattade inte. Så Annsofie ljög och sa att vi skulle åt ett annat håll och sen vek vi av mot Drottninggatan. Och sen började jakten på mat.

  Första kebabhaket var det smockat med folk på. Vi rullade vidare. Jag satt på pakethållaren. Mycket bekvämare än jag mindes. Vi mejade nästan ner en kille från jiu-jitsun, som fått ragg på en gammal puma. Dom flyttade ju inte på sig fast dom blev ringklockade. Alla överlevde i alla fall och vi fick tag på ett öppet ställe med god pommesfrittes och 90bröd till 150gramshamburgare. Utmärkt slut på en utmärkt dag.

När jag var liten gjorde mamma skattjakt på påsken. Den började med en lapp med en ledtråd, som ledde till ytterligare en lapp, som ledde till ytterligare en. Det var nästan bättre än julafton.

  Ett år slutade skattjakten i tvättmaskinen. Där låg det ett litet, litet påskägg med två Dumle i. Brorsan höll på att bryta ihop. Jag tror han skrek lite, och kanske grät, sån var han när vi var små. Dom riktiga påskäggen var jätte stora. Helafamnenfullstora.

  Naturligtvis köper jag fortfarande påskägg. Men det är inte riktigt samma sak utan skattjakt. Det går lixom inte på 35 kvadratmeter. Och absolut inte om man ska göra åt sig själv. Jag skulle behöva gömma ägget typ i augusti, och sen skulle godiset vara torrt och äckligt när jag hittade det. Eller så skulle jag leta upp det en dag när suget satte in.

  Men jag har ett ägg att ge bort nu. Så jag ska cykla iväg och göra det.

Trött blir jag på mig själv när jag ligger kvar i sängen och stirrar ut genom köksfönstret där solen klättrar ner för husväggen och tänker ”Det vore skönt med en promenad” men ändå inte går någon promenad. Och fast jag är ledig och det är strålande väder ligger jag kvar i sängen och tycker synd om mig själv och saknar.

Jag har köpt en rosmarinbuske. Den är så grön och fin och jag vet precis hur det kommer bli. Den kommer stå där i fönstret och antingen dö eller växa sig ohanterligt stor. Och jag kommer inte använda den en enda gång för jag kommer bli fäst vid den och få dåligt samvete av att klippa i den. Precis som jag får dåligt samvete av att slita huvudet av min spargrishund.

Jag har promenerat med Annsofie och Morris. SMHI sa plus en grad. Små, små sylvassa valptänder i luften i skuggan, men i solen så varmt att mössa, vantar och halsduk åkte av och jackan åkte upp. Fast inte alla var riktigt redo att kasta vintermunderingen. Som en liten amerikansk hairless terrier vi stötte på, som körde med flisoverall fortfarande, ett par nummer för stor dessutom. Och hon for runt runt och som en rosa liten helikopter.

Jag har bokat min stockholmsresa precis nyss och muttrat argt över hutlösa priser och ännu argare över mig själv som hade kunnat undvika dom hutlösa priserna om jag varit ute i god tid. Och nästa gång kommer jag göra samma sak för lära av misstagen, det är inte riktigt min grej.

  Nu hoppashoppashoppas jag på strålande väder nästa vecka! Så jag och mamma kan ta färjan ut till Djurgården och luncha på Blå portens, inte för matens skull, för den är förvånansvärt trist, men för deras underbara innegård som man bara blir lycklig av.

I söndags lånade jag ut en favoritbok till en jobbarkompis, för den är för bra för att nån ska behöva missa den. Och sen drabbades jag av en hemsk avundsjuka när han satt där och pyste ur sig små skrattljud och sa ”Såhär, precis såhär är det!”. Det är det kassa med böcker, att man aldrig får uppleva dom för första gången en andra gång. Suck.

Och idag är jag inte på bra humör, för första gången på skitlänge och nu kan jag inte bestämma mig för om jag ska embracea det och gå runt och muttra argt och skaka nävar hela dagen. Eller om jag ska försöka rycka upp mig. Uppryckning kräver ett visst mått av ansträngning. Men det kan det ju vara värt.

Lite påskhumor.

Det jobbiga med möten med nya människor är att det påminner mig om hur lite dom intresserar mig. Måste man ha en guldvaskares tålamod för att hitta människor som inte får en att vilja göra en ” Who got two thumbs and doesn't give a shit? Jag, trevligt att träffas, inte.”

Tänk vad jag längtar efter att se Mattis skratta så han gråter och trillar ur stolen på jobbet. Och Vicky med. Kom tillbaaaakaaaa!

Det får plats fyra potatisar i min hand idag. Så små var dom väl ändå inte förr i tiden? Inte kan mina händer blivit typ Per Oskarssonstora va?

Det är klart att jag minns min första kyss! Jag var 17 år (ja faktiskt) och låg i en plychhörnsoffa som jag vill minnas var brun, tillsammans med en kille med för mycket parfym som jag trodde jag var kär i och hjärtat tickade som ett tidtagarur mot bröstbenet på mig medan Luke Skywalker sprang omkring inne i en gigantisk tjocktv och viftade med sin lightsaber som lät woosch woosch.

  Han hade jättevacker mun, han den där överparfymerade lille innebandyspelaren i Peak performancekläder. Jättevacker mun som kom närmare och närmare och närmare tills jag var tvungen att blunda för att det gjorde ont att fokusera blicken på så kort avstånd.

  Så kysstes vi, med tunga och allt. Och jag tänkte ”Men va? Är det här allt? Vilken jävla besvikelse!”

”Det lönar sig att vara frisk.” är det första jag läser när jag öppnar Amadeus försäkringsbrev. Sen läser jag vidare att jag tjänat in ytterligare 300:- i rabatt på min självrisk eftersom min katt har varit frisk i ytterligare två år och nu är jag uppe i 900:- i rabatt, vilket är maxbeloppet. Jag nickar förnöjt för mig själv och tänker vänliga tankar om Agria. Tills jag vänder på sidan för att se själva premierna för min friska katt som efter 9 år i livet aldrig behövt uppsöka veterinären för vård av nån form av skada eller ohälsa. Jag har betalat min premie till Agria, i tid, varje månad i alla de där nio åren. Och hur belönar dom mig? Jo genom att hölja premien med 400 spänn sen förra året. OCH höja självrisken med 300!

  Tack för det era skithuvuden! Ska jag vara tacksam för de där intjänade 900:- i rabatt som jag, peppar peppar, aldrig kommer få möjlighet att nyttja? Va? Är det så det är tänk? Vart nånstans är det okej att höja min försäkringspremie med 25% när jag aldrig ens behövt nyttja den och på intet sätt kan räknas som en risk för Agria! Jävla ockrare alltså!

Jag brukar bara nästan på skämt säga att folk har mer hår under armarna än jag har på hela huvudet. Jag är fruktansvärt, fruktansvärt avundsjuk på folk med massa jättetjockt hår. För det är vackert tycker jag. Men jag är begåvad med universums tunnaste babyfjun och skulle inte ens om man tog allt hår jag har på hela kroppen få ihop en ordentlig kalufs. Ju kortare desto bättre är det som gäller för mig. Det är tur att jag inte har superknölig skalle eller asweird huvudform i alla fall.

  Normalt sett rakar jag bara av skiten med jämna mellanrum. För vem vill lägga massa pengar på ett hopplöst hår? Inte jag i alla fall! Men i år gick jag till Eve istället, och fick en frisyr. Jag är jättenöjd. Värt varenda spänn! Dessutom fick jag te och mackor.

Jag har ett batmanplåster på ena handen och en av dom där fantastiska dagarna som jag haft flera stycken av på sista tiden. Jag tror det beror på att jag har sett en katt tvätta tassarna på ett solbelyst altangolv och hört Oliver skratta hysteriskt medan han slagit huvudet av en nyckelpiga, den första jag sett i år. Den var av keramik.

Och kanske för att jag nästan halkat ner i ett dike efter att ha klivit på halvruttna äpplen, legat på knä i gräset utan att ha blivit blöt och önskat att det var lika skönt för mig att rulla mig i en torr rabatt som för en katt.

Eller för att jag sparkat boll för första gången på tusen år och sett på och skrattat åt, utan att  förstå hur det kan vara så underhållande att först riva ur och sen lägga tillbaks gammalt gräs och pinnar i en skottkärra.



Och kanske för att jag har fått färg i ansiktet efter att ha suttit ute utan ytterkläder ända till efter klockan sex, i kvällssolen med en barnstol som fotpall och druckit kaffe efter att ha ätit för många hamburgare, sett katter brottas i gräset och trampat ihjäl för många myror. Det sista var inte med flit, det bara blev så.

En gång lyssnade jag så mycket på Morrisey. Det var den sommaren då jag var arg och ledsen över att inte vara viktigt för någon, fast han inte alls var viktig för mig och jag och Figaro sprang över järnvägsbron vid Fiskeby på nätterna och räddade sniglar på de regnvåta gatorna.

  Jag var arg och ledsen och ensam. Och samtidig uppfylld av en besynnerlig, trotsig lycka. För sårigheten var mest bara ett luftslott skapat för att den där vemodiga kreativiteten som bara återfinns i ett i alla fall lite sprucket hjärta skulle kunde frodas. Och i det flätades långa rader av ord ihop till ännu längre texter som målade upp en klarare bild än den som reflekterades i Motalaströmes svarta vatten.

  En lång, lång sommar med Morrisay, ljudet av små klor som raspar mot asfalt och skratt som trillade ner från grannens fönster och studsade som glaspärlor in genom min öppna balkongdörr och jag njöt lite, eller mycket, av att vara helt utanför. Och jag trodde jag visste så mycket. Och förstod så mycket mer än andra. Fast nu vet jag att jag visste ingenting. Och förstod ännu mindre.

Full rulle hela den här helgen också. Inledde med lite god mat och umgänge på La Uva efter jobbet i fredags. Ämnet tyska och betydelsen av färger på barnkläder avhandlades. Hade inte så mycket att säga om det. Fortsatte med en tripp till Jönköping för årsmöte med Podengoklubben på lördagen. Long story short, jag vill ha en hund nu! Nununu!



Landade i Norrköping typ fem i sju och en kvart senare hoppade jag ombord på cykeln och rullade till Lindövägen för en hyllningsfest för Viasat. Den var lyckad! Så lyckad att somliga av oss inte gick därifrån fören halv fyra på morgonen. Jag tycker lite synd om värdarna som fick städa upp all skit vi lämnade efter oss. Men var samtidigt glad över det inte var jag som behövde göra det.

  Jag fick ta på en Cornish rex för första gången på typ 17 år. Hade helt glömt hur härliga dom är! Jag skulle vilja ha sängkläder gjorda av Cornish rexpäls! Fast ändå inte för det vore osmakligt.

Idag har jag varit ute i Fiskeby och fotat tussilago. Det är lite tradition. Förr har alltid Figaro varit med. Förra året var Morris med, han pissade på dom. I år var jag ensam och det var ensamt.

  Traskade runt på stan, bort till Fältrittklubben och kollade några minuter på en ridlektion, men det var för låg kvalité på ryttarna så jag gick vidare. Till Coffe house by George och åt en sallad. Majje och Martin kom och störde mig mitt i maten. Ingen jävla hyfs! Sen drack jag kaffe på Wayens och åt en kaka för ska det vara så ska det vara ordentligt.

Morgonpromenerade med Kenzo i det strålande vädret idag. Vi stötte ihop med en sur kråka. Kenzo som är ungefär lika hård som spunnet socker uppvisade ett förvånansvärt mod och flydde inte i skräck med svansen mellan benen. Hon gjorde bara en hjälpslåmiginteduckning.

  Det här har varit den kortaste veckan på tusen år och jag är för ovanlighetens skull inte överexalterad över helg. För det har varit lugnt och skönt på jobbet och såna veckor får gärna pågå i evigheter. Nu ska jag steka på lite entrecote och äta lyxig fredagslunch.

Dom har sopat halva gården. Och när det är för varmt att gå i vinterjackan men fortfarande lite för kyligt att sitta på en stenmur men man gör det ändå, då vet man att det är vår på riktigt! Bästa tiden på året!

  Jag har traskat runt på stan och sippat på en takeawaykaffe och sagt ”Aaaaah” och kisat mot solen i flera timmar och då och då stannat för att läsa ett par sidor i en bok som till skillnad från den förra får det att pirra i fingrarna av lust att vända blad. En sån där man inte vill lägga ifrån sig. Det var tusen år sedan sist!

  Det är inte särskilt svårt att känna sig välvilligt inställt till det mesta dagar som den här. Och inte svårt att vara trevlig och tacksam mot Tant Rök som faktiskt slutat tända cigaretter i trapphuset. Man blir liksom mjuk i själen och glad en stund.

Jag har haft världens bästa dag! ALLT har gått min väg! Vad som gått bra? Jo till att börja med tog jag en tupplur på förmiddagen och sov helt sjukt gott! Och sen provade jag ett recept på köttfärslimpa som var jätteenkelt och blev gott (som jag fått av Eve, tack!). dessutom gjorde jag det hemma hos Sven så jag slapp diska!

  På jobbet såg jag att dom lagt in en extra dag ledigt vecka 15. När jag öppnade jobbmailen hade jag fått svar på min semesteransökan: beviljad! Vilket gav mig sju lediga dagar i rad varav bara tre är semesterdagar!

  Sen när jag bestämde mig för att pröva lyckan med komplistan så satt driftarn redan och pillade med den och sa ”Hmm… vem var det jag kompade hem nu då?”. och då sa jag på skoj att ”Det var nog mig!”. Och vet ni vad han sa då? Va? Vet ni? Nej klart ni inte vet, men han sa ”När vill du gå hem?” och jag tror att jag faktiskt blackade out där i nått ögonblick av chocken.

  Om jag skulle dö i sömnen i natt skulle jag dö lycklig! Asså nästan så jag hoppas jag gör det. Fast bara nästan. Nej föresten, inte alls.

Tog cykeln upp till Habebystallet i förmiddags. Hade medvind nästan hela vägen. True story! Det har nog aldrig hänt förr. Det luktar så gott där uppe, häst och gödsel och upptrampad jord. Fanns den att köpa som doftspray, den lukten, hade jag gjort det.



Jag känner mig inte riktigt redo för en arbetsvecka. Framför allt inte en kvällsvecka. Men det är bara att bita ihop och stå ut. Nu blir det kaffepaus.

Efter gårdagens seminarium unnade jag mig ett par timmars välförtjänt vila innan jag knatade ner till Brodway för klubbträff. Jiu jitsu och humor verkar gå hand i hand för i stort sett alla är asroliga! På allvar alltså! Inte bara dom från min klubb utan Stockholmarna och Esterna (eller om dom var Letter) också!

  När folk tröttnat på musiklösheten på Brodway gick vi vidare till Hugos för lite rumpskakning på dansgolvet. Så mycket som jag rörde på mig igår har jag nog inte rört på mig sen typ… låt mig tänka…1995, då jag antingen red eller lekte häst hela dagarna.

Trött men inte bakis i morse. För jag var väldigt måttlig i min alkoholkonsumtion förstår ni. Avslutade kvällen med att beställa cola (men jag fick en pepsi) och vatten. Katching! Där rasade det inte 100 vuxenpoäng på kontot!

  Gick till gymmet och tog lite fler jiu-jitsubilder. Tesse och Oliver kom dit och Oliver körde sitt första jiu jitsupass. Helt på egen hand fick han till en nästan perfekt position om man är sidemountad. Sen körde han ett snabbt kettlebellpass innan vi drog till Maxi och åt middag. Vårrullar. Goooott! *Homerdregel*

  Sen rullade vi vidare till Folkparken och rockade på lekplatsen. Snacka om att gungbrädorna har utvecklats sen jag var liten! Åkte rutchkana för första gången sen gymnasiet (nej jag har inte skrivit fel det ska stå gymnasiet, inte lågstadiet) gjorde jag. Det var inte lika häftigt som jag mindes. Sen avslutade vi med en fika på Waynes coffee. Efter det var det dags att sova middag! För mig i alla fall.

Om jag skulle betygsätta den här helgen skulle det bli tre tummar upp av två möjliga. SÅ bra har den varit!