...var helbra! Vi fick lära oss tre chokes som allihop kändes jätteanvändbara! En armbar körde vi också, lite knepigare att få till men kul! Även om vi i stort sett bara övade tekniker så känner jag mig lite mör nu. Och lite öm på huden på halsen. Men det är ju inte så konstigt när man ägnat en timme åt att bli stryp.

  Jag har tränat i drygt ett halvår nu. Det är INGENTING! Jag är lika ostadig som en nyfödd gnukalv (fast inte lika söt och långbent). Och det är tyvärr med Jiu jitsu som med allt annat; ju mer man lär sig ju uppenbarare blir det att man inte kan nånting! Repeterar, repetera, repetera. Jag behöver repetera allt! Det är tur jag har hela livet på sig att lära sig.

Och så lite bilder från sparringen.

Den här veckan har av någon anledning pågått i tusen år! Vidrig har det varit, vidrigt! Och lättnaden över att äntligen ha helg går inte att beskriva med ord, i alla fall inte utan att bli oanständig.

  Jag inledde helgen med att bjuda Majjegrannen på middag. timjan- och vitlöksmarrinerad kyckling med ris och citronsås. Smakade inte alls skit. Dessutom var det jättelätt och jättesnabbt att göra!



Dagen bjuder på massa roliga aktiviteter. Inledningsvis frukost! Det är alltid lika trevligt. Klockan elva är det jiu-jitsu och bortsett från 1.5-2 timmars paus så pågår det fram till typ halv fyra-fyra i eftermiddag. Efter det ska jag träffa farsan och sen är det väl typ dags att gå och lägga sig igen.

Jag irriterar mig på folk som säger ”det är ju bara en hund”. Det är inte alls bara en hund! Det är massa mer, det är planering och rutiner och ansvar. Och om hunden försvinner är det inte bara den som är borta. Det är hela ens sätt att leva.

  Nu har jag varit hundlös i snart 17 månader. Det har haft en massa negativa effekter på mig, jag har blivit tjock och lat och lite surare än vanligt. Och det är inte bara att skaffa en ny hund, som folk inbillar sig. För hundar innebär ett gigantiskt ansvar och har faktiskt, vilket icke hundägare inte verkar fatta, personligheter och man kan inte bara ersätta en med en annan.

  ”Du får låna min hund” erbjuder sig folk man känner eller nästan känner. Men jag vill inte låna någons hund. Faktum är att jag knappt ens gillar andras hundar, med nått enstaka undantag. Dom är gapiga eller olydiga eller besvärliga eller allt på samma gång. Det är min hund jag vill ha. En egen hund. Helst Figaro förstås, men det går ju inte. Jag kunde egentligen bara skrivit "Jag saknar Figaro!", för det är vad jag menar.

Förberedde currykyckling direkt efter jobbet och sen drog jag på mig joggingskorna och stövlade runt Himpa med den där sköna känslan av att veta att man inte behöver göra någon mer på hela kvällen! Förutom att koka ris och det tänkte jag göra medan jag duschade. Men nä, såklart inte. För riset var slut. Jag tog det rätt coolt. Inget skrikgråtande a la Andy Wang eller så. Ringde Majjegrannen, men hon hade inte heller nått ris. Alltså man kan inte ha potatis eller pasta till currykyckling, så jag var ju tvungen att gå till Hemköp. Och sen när jag kom hem. Och hade klippt upp påsen och satt ris på kokning och skulle ställa in skiten i skåpet, vad hittade jag då? Va? Va? Ris såklart! Säkert ett helt jävla kilo med ris! Inte okej INTE OKEJ! Jag lovar att det fan i mig inte fanns där innan jag gick och handlade! Aaaargh!

Nu ska jag ta mitt sömnpiller och gå och lägga mig. Här är mitt sömnpiller.

Jag känner mig lite eländig. Jag har inte kunnat träna ordentligt sedan strax innan jul för det gör hela tiden mer eller mindre ont i sidan. Det är inte roligt längre, träningen alltså, att ha ont har aldrig varit roligt. Imorgon ska jag boka en läkartid (Va, har jag sagt det för? Nääää….). Dom kanske kan göra nått åt min treveckorsförkylning också. Nog om det.

I natt drömde jag att en granne sa till mig att sluta kasta plastföpackningar i pappersinsamlingen för annars skulle hon skicka snuten på mig. Jag sa först ”Okej.” och gick hem till mig. Men efter en stund, blev jag så jävla arg på grannen som beskyllde mig för nått jag inte gjort att jag gick tillbaks ut och vrålskrek åt henne. Drömmar alltså, så jävla weirda.

  Nu ska jag kvällsfika med mig själv.

Idag har jag hälsat på i Eneby hos Eve och hennes gäng och suttit på en solig altan och spelat spel. Dessutom blev jag bjuden på både mat och fika och fick leka med barbie. Det var jättegott! Barbielekandet kändes lite skevt och ovant, det har nog aldrig riktigt varit min grej, men man tar lixom seden dit man kommer.

Istället för att cykla raka vägen hem tog jag en sväng förbi Fiskeby i hopp om att hitta en tussilago eller två. Det gjorde jag inte. Men jag hittade en gräsfylld och trasig breezerflaska som jag tog kort på.

Det känns i ansiktet att jag varit ute i solen idag. Och i kroppen. En liten powernap hade inte varit så dumt, om jag hade kunnat ta sån, men det kan jag inte. Somnar jag så sover jag tills jag inte vill sova mer, typ en två timmar. och finns risken att det blir akit av nattsömnen.

Jag har varit på stan och fotade folk, mest folk som inte visste om att dom blev fotade. Någon som vi kan kalla Daniel, eftersom han heter det, påpekade för mig att det var creepy. Först höll jag med, men efter att ha tänkt lite på saken bestämde jag mig för att det kanske inte var creepy utan konstnärligt…

  Klart det vore lättare att fota folk som vet om det, men det är inte så lätt för så fort man tar fram kameran bland folk man känner skriker dom ”NÄÄÄÄj ta inte kort på mig! Jag är SÅ FUL!” fast dom inte alls är det!

  Barn, djur och Jiu-jitsu, det är det roligaste att fota. För varken ungarna, djuren eller dom som jiu-jitsuar sig tänker på hur dom ser ut och då blir bilderna bäst. Nästan alla blir bra på kort om dom inte tänker på att dom ska vara med på kort. Nästan alla som gillar att vara med på kort blir förstås också bra. Folk fattar sällan hur fina dom är.

Jag tycker om att springa. Att bara sätter ena foten framför den andra igen och igen och igen. Det är den enda gången det blir helt tomt och still och liksom lugnt i huvudet, i vaket tillstånd. Med hög volym på mp3spelaren så jag bara nån gång då och då, mellan låtarna, hör min egen andhämtning. Med rätt musik i öronen känns det som jag kan springa hur långt som helst. Det kan jag förstås inte, men jag tycker om att det känns så.

  Bäst är det när det är mörkt. Runt strömmen, ut och in i ljuset under gatlyktorna och ut över Himpa. Nästan jämt samma väg i så många år har jag sprungit där att jag inte behöver tänka mig för. Fötterna vet vart marken är ojämn och vart den brukar vara blöt och hal.

  Men allra bäst är det ändå efteråt, att ligga på golvet och eftersvettas en stund medan pulsen sjunker och mjölksyran bryts ner och kroppen är så avslappnad som den aldrig annars är. Det är lite som meditation tror jag. I alla fall förstår jag varför folk mediterar om det känns ungefär som jag känner då.

Det har varit lite dött här, för det har varit lite dött här. Jag har vunnit över cykeln. Tillslut. Eller vunnit och vunnit. Jag har fått på slangen, däcket, satt tillbaks hjulet och pumpat den. Men man kan väl säga att hojen fått sista ordet för den är egentligen inte vidare skön att cykla på. Vid minsta uppförslutning, även de för små för att ögat ska registrera, är det skittungt att cykla. Men nerför går bra.

  Mitt nya objektiv är finfint. Men som vanligt är man nöjd i en kvart, sen kickar mersmaken in. Jag vill ha ett macroobjektiv nu. Och en blixt. Och ett stativ, dom är ju inte så dyra. Sen vill jag ha nått fint att fota. En Figaro tillexempel, men den jäveln är ju död.

  Nu är det den tiden på året då jag normalt sätt är på ett alldeles strålande humör. Men jag vet inte, det känns surt i år bara. För det var ingen riktig vinter så lättnaden över att den är slut är inte fullt så stor. Det blir inga översvämningar när tjälen går ur i år, för det har typ inte varit nån tjäle. Så det blir inget porlande av smältvatten och inga snödroppar som faktiskt tittar upp ur snön heller. Jag känner mig lite lurad på den riktiga våren.

Med lite stjälp från Amadeus har jag äntligen fixat den trasiga persiennen. Det är så ljust inne nu! Tyvärr ser man också hur skitigt fönstret är. Men det tar jag en annan dag. Har gjort ett försök till med cykeldäcket, efter att ha blivit tipsad om att använda en platt skruvmejsel. Så nu är däcket på men slangen trasig. Först kändes det som att det blev ovagjort. Jag menar jag fick faktiskt på däcket! Men sen insåg jag att det i själva verket var dubbla poäng för cykeln. Vi är ju tillbaks där vi startade nu. Jag känner mig endå ganska uppmuntrad. Ska införskaffa en slang till och prova igen. Det kommer säkert gå bättre… Men först: kaffepaus hos Sven.

Jag har kämpat och kämpat med den där jävla cykeln. Den har varit till besvikelse från första dagen! Så röd och fin och så jävla hopplös! Eller ja… det kanske är jag som är hopplös… Efter att ha först köpt fel storlek på slangen två gånger, haft sönder en av rätt storlek har jag nu fått på en och nästan fått på ytterdäcket också. Men dom sista 20 centimetrarna fixar jag inte. Inte ens med lite hjälp från Gimli gick det. Ska jag verkligen behöva lämna in den på service för 20 centimeters skull?

Nu ska jag strax gå och lägga mig i alla fall. Jag längtar tills imorgon! För idag har jag äntligen fått tummen ur och beställt ett objektiv till kameran. Jag betalade lite frakt bara för att få fram det så snabbt som möjligt så det kommer redan imorgon. Hurra hurra!

Det var 10 grader varmt idag. Förra året var det fortfarande gott om snö så här års. Och förrförra var det ännu mer!

Sov som en kratta i natt. Så jävla trött! Efter jobbet hade jag tänkt hålla mig vaken tills det var träningsdags. Gick sådär kan man säga. Jag råkade snubbla och föll på nått konstigt sätt in i morgonrocken och vidare ner på soffan och medan jag låg där och försökte hämta mig efter fallet kom Gimpa och la sig i mitt ansikte och då fick jag syrebrist och råkade slockna. Det var tur i oturen att jag landade på soffan så jag i alla fall inte slog mig…

I fredags hade Annsofie födelsedagskalas. Jag hade inte tid att ta några bilder då för jag var för upptagen med att proppa i mig parmesanchips. Men innan kalaset gick jag och tog lite bilder på sparringen. Klubben har haft besök av ett gäng estländare och en amerikan. Det var tjockt med folk! Tror nog aldrig jag sett så många på sparringen förr. Det var kul!



Förstås var jag fortfarande alldeles för förkyld för jiu jitsu igår. Men jag gick ändå, och tittade på och tog en halv miljon kort var av de flesta blev kassa. Får nog införskaffa en blixt, antingen det eller be dom sätta upp ännu fler lampor på gymmet. Blixt är nog lättare.
  Det var ett jättebra seminarium i alla fall! Instruktören var väldig pedagogisk. Till och med jag, som var nästan hjärndöd till följd av för stora ansamlingar av snor i huvudet förstod vad han menade. Nu har jag tyvärr glömt bort nästan allt. Borde ha antecknat.

Sen höll jag på att sabba hela kvällen genom att låsa mig själv ute ur lägenheten. Oooh noooo! Jag vet att jag skrutit om att jag kan klättra upp på balkongen, och det har jag kunnat. Men det var så länge sen att jag inte riktigt vågar prova igen för om jag inte klarar mig skulle följderna bli att jag skulle känna mig gammal, tung och klen. Och jag skulle börja låsa mig ute hela jävla tiden! Så funkar livet, allt jag inte vill händer och allt jag vill händer inte.

  Som tur var kom Majje och Martin hem från Äggskallebyn senare på kvällen och hjälpte mig in. Hittade en liten Tiger på golvet efteråt. Jag trodde han var Majjes men det var den visst inte. Så hur han hamnat i min lägenhet vete fan! Men söt är han så han får bo kvar.

På morgonen nu har jag varit på promenad med Annsofie och Morris. Skulle mata änderna och ta lite kort på dom, men det var ju upptaget på alla bra andmatarplatser. Jag fick stå där det var alldeles strömt och då flöt ju brödet bara bort, och då drog änderna också. Jag fick ta kort på Morris istället. Vilket inte heller var så lätt eftersom vi slogs om en pinne samtidigt.

Nässpray är som jag tidigare nämnt en fantastisk uppfinning. Men den kan göra en lite torr i näsan, så torr att det nästan gör ont att andas. Och då kan man få för sig att man behöver fukta näsan lite. Inte alls en dum idé. Men man kanske inte ska göra det mitt i natten… i mörkret… i sin säng… med vatten från en vattenflaska… vars kork man visst inte dragit åt ordentligt… Idén var alltså god, resultatet däremot, inte lika gott. Vilken tur att jag har en soffa som är bekväm att sova på.

Det finns vissa tillfällen då en dusch är mer välbehövlig och skönare än vanligt. Idag var ett sådant tillfälle kan jag lova! Allting känns bättre om man i alla fall är ren. För det mesta i alla fall. Om man ligger i en skyttegrav och fått båda benen bortskjutna kanske man inte tänker ”Fan vad mycket bättre det skulle kännas om jag bara var nyduschad!”.

  Jag vill också uttrycka min djupaste tacksamhet till uppfinnarna av nässprayen. Dom senaste dagarna har denna fantastiska produkt gjort mitt liv uthärdligt och hjälpt mig tömma skallen på kopiösa mängder snor. Stort tack! Om jag var kroniskt täppt i näsan hade jag varit beroende. Det är en sak som är säker.

För en stund sedan kom Sven förbi och bjöd på semelfika. Sånt tycker jag om!

Min dator sjunger på sista refrängen är jag rädd. Skulle verkligen behöva en ny. Nu har jag ju redan lovat mig själv en tv och ett objektiv i födelsedagspresent och det känns rätt surt att behöva ta tillbaks det och köpa en tv och en dator istället. Jag kanske blir jättearg och ställer till med en scen. Fan vad jag hatar scener! Visserligen kan jag ju köpa alltihop, men det känns inte helt rätt. Jag vill inte att jag ska bli alldeles bortskämt och tro att jag får allt jag vill ha och plötsligt står och skriker ”Jag hatar dig!” åt mig själv på hemköp för att jag inte får köpa godis en torsdagskväll. Vilket dilemma!

Första timmarna av dagen gick åt till att ligga på soffan med Amadeuskatten och glo på That 70’ show. Det var mys det! Men sen, när Amadeus fått nog, var jag faktiskt jätteeffektiv. Vek tvätt (det tråkigaste som finns i hela världen), duschade mina båda fikusar, och målade lager nummer tre på tv-bänken. Ingenting har exploderat eller tagit eld så det är uppenbarligen så att jag visst vet bättre än en målarburk! Ha!

  Sen har jag hunnit med lite jiu-jitsu (instruktörslös men helt okej endå), en dusch och en fet jävla middag. Så ja, rätt produktiv idag med, trots det känns det som att jag har massor att göra! Kan bara inte komma på vad.

  Suttit och blängt på den trasiga persiennen ett tag och tänkte jag skulle fixa den, men jag hittade inte persienntråden jag köpte senast den gick sönder. Crap! Jag HATAR neddragna persienner! Så jävla deprimerande!

Mycket aktiv morgon. Först in med två maskiner tvätt, sen ett besök på Lovisamottagningen. Där är barnmorskorna mycket trevligare än på Vrinnevi! Jag blev inte ens tillfrågan om ifall jag brukade ligga runt. Trevligt! Sen hem, handla på vägen, ta hand om tvätten, käka frukost, kolla ett 70’ show, tvättstugan igen och sen städa kattlådan.

  Sen fortsatte jag med gårdagens påbörjade projekt Ommålning av gammal tvmöbel. På burken står det övermålningsbar efter två dygn. Men jag tar faktiskt inte order från saker utan hjärna! Så jag har alltså redan gjort en strykning till. Vi får väl se vem som har rätt sen. Jag eller målarfärgsburken. Såhär såg det ut när jag började.

Jag är lite stel i nacken idag. Det beror på att jag gjorde en dykning med huvudet rätt ner i golvet på sparringen igår. Så går det när man inte skyddar halsen och låter folk dra giljotiner på en