Alltså, jag spenderade förmiddagen med att skuffa omkring hyllor och soffor. Allt för att befria en vägg för en platt-tv. Nu är frågan, funkar det? Vad säger ni? Jag tycker det känns ganska okej faktiskt. En mindre soffa hade inte varit dumt, men det kan jag ju införskaffa senare. Nackdelen med en mindre soffa är att jag inte har nånstans att lägga eventuella nattgäster som jag inte vill ha i min säng. I och för sig har jag aldrig såna. Bortsett från en gång då Majje hade låst sig ute har ingen sovit över på soffan (eller nån annanstans om sanningen ska fram) på år och dar.

Klockan 14:15 skuttade jag hem från jobbet, helt uppfylld av den ljuva vetskapen om att den här fruktansvärda, evighetslånga, tortytliknande jobbveckan äntligen var över! Plötsligt såg jag färger igen, och hörde fågelsång! Och skratt! Som att vakna från det döda!

  Okej nog med dramatiska liknelser nu. Efter jobbet lånade jag Morris för att gå en promenad. Jag tänkte mig trevligt strosande i vintersolen, lite mysigt knarr under sulorna. Morris tänkte sig mer ett Maratonlopp och sprang som en skållad iller. Och jag fick springa efter. Svettades som en gris när jag kom hem!



Avslutade dagen med middag och vin hemma hos Annsofie. Det var som alltid vansinnigt trevligt och vi avhandlade viktiga ämnen, som politik, relationer och hundar. Efter att Sara försökte banka fast en diskborste med sugpropp i pannan på först Annsofie och när det inte gick sig själv, gick jag hem, Annsofie och Sara gick ut. Jag sov gott och vaknade obakis och glad av att Gimli gav mig lite ansiktsmassage.

Nu ska jag prova att möblera om lite lite i lägenheten. Jag skulle ju egentligen vilja ha en vettig tv men då måste en vägg användas och den enda väggen som går att använda är den bakom soffan. Så jag ska prova den jättekonstiga amerikanska modellen med en soffa mitt i rummet. Vi får la se hur det går! Skulle antagligen behöva byta ner mig till en tvåsitts för att det ska funka. Och kanske hiva upp en bokhylla på vinden.

Pälsbytet pågår här hemma. Amadeus har hållit på ett tag. Nu har Gimpa också dragit igång. Jag vadar runt bland drivorna av hår, dom når mig till knäna, trots att jag kammar och kammar. När jag kör runt med dammsugaren känns det mer som jag bara rör runt skiten. Vär-de-löst! Jag skulle verkligen vilja ha en superdammsugare. Det vore nått det.

I måndags var jag med Tesse och storhandlade flera kilo kött. Storpack är ju kalas asså! Så jag ska ta tag i att dela upp och frysa in skiten innan den blir dålig. Sen blir det träning. Jag hoppas på inte så jättemycket gardpassering. Mina knän pallar inte det idag. Jag borde aldrig sagt att dom kändes mycket bättre! Borde fattat att det skulle komma tillbaks och bita mig i arslet!

Förr när joggade sprang jag antingen långt och långsamt eller kort och snabbt. Nu för tiden kombinerar jag dom båda alternativen och springer kort och långsamt. Och när jag säger långsamt menar jag verkligen lååångsamt. Idag GICK en gubbe med rollator om mig vid Femöresbron! Okej det var en lögn, men you get the picture va?

  Det känns lite jobbigt faktiskt, att jag knappt alls gillar att springa längre. Nu när jag är hundlös och inte måste ut blir det så jävla lätt att skippa det. Och då blir det aldrig någon rutin på det och bara helvete från början till slut. Skit lixom.

Just nu ser det ut som jag nästa månad äntligen, äntligen, ÄNTLIGEN får ett annat schema än det jag gått på dom senaste åtta månaderna. Jag får otroligt nog vara ledig TVÅ helger i rad och har inte ett enda sjudariradpass! Det innebär att om jag hamnar på varannanhelgschema igen efter det blir det i alla fall ojämna veckor jag är ledig. Allt roligt händer på ojämna veckohelger. ALLT!

Imorgon börjar jag redan sju, så jag ska knyta ihop säcken och tränga ner mig i sängen bland alla djuren nu.

Det finns bara en sak att säga om den här dagen. Och den saken är att Carlos Condit kickar ASS!! Jag har inte varit så förtjust i honom tidigare, varför har jag ingen aning om egentligen. Men nu när han piskat Nick Diaz är han nästan en ny favorit! Och om Diaz på allvar tyckte han vann den fighten har han ännu färre indianer i kanoten än vad jag faktiskt trodde (jag trodde han hade max en, som antagligen var efterbliven).

Jag har barnvaktat idag igen. Allt gick strålande, tills Oliver bajsade på sig, då uppstod lätt panik ett ögonblick. Övervägde att köra honom i tvättmaskinen, hade endå tvättid… skämt å sido. Fy satan vad barn bajsar! Uttrycket skita som en elefant har fått en helt ny innebörd för mig nu. Hur som helst, blöjbytet var inte särskilt svårt. Ganska äckligt var det, men inte svårt. Tesse har sagt att det är när barnen börjar äta riktigt mat som skiten börjar lukta skit. Det här med att amma ungar tills dom är fem sex år blev genast mer begripligt för mig då…



Nu ska jag packa mig iväg till gymmet. Ciao!

Amadeus har börjat sova i sängen, bara ibland och inte så långa stunder. Han ligger på huvudkudden och kramas. Det är så jävla mysigt att det inte gör nått att jag får hår i näsan, munnen och ögonen. Det gör inte ens nått att jag nästan får en whiplashskada när han bestämmer sig för att det är färdiggosat och dundrar iväg med sån fart att kuddar och mitt huvud far åt alla håll. Det tog några år, men nu har han blivit en riktig myskatt.

I morse när jag vaknade låg det en blodsdroppe på huvudkudden. Det gjorde det en gång i en bok av Stephen King också. Rasande Rose. Och det var en vändpunkt. Mitt liv har inget gemensamt med en bok. Ingen bok jag läst i alla fall. Fast nu för tiden läser jag inte så mycket. I böcker fastnar folk i varandra, som kardborrar. Dom enda kardborrar som fastnat i mig var dom jag drog bort ur svansen och pannluggen på min ponny.

  Jag rör några tusen varv med skeden i kaffekoppen och stirrar in i ingenting, sådär som får folk att vifta med handen framför ens ögon för att kalla en tillbaks till verkligheten. Det är årets kallaste dag, men året har bara pågått i 33 dagar. På Skvallertorget står den Gyllene kalven och är lite mer gyllene än vanligt. Den fryser inte alls.

När jag var liten trodde jag att jag var duktig på att måla och rita. Jag tänkte att jag skulle bli konstnär för folk sa hela tiden till mig att mina bilder var sååå fina! Många år senare när jag tittade på gamla teckningar som min mamma sparade insåg jag att jag inte var det. Att under hela min barndom hade folk ljugit mig rätt upp (eller ner för att vara korrekt) i ansiktet och sagt saker som ”Åååh vilken fin häst du har ritat!” när det inte ens gick att se att det var en häst! Jag ritade SKITFULT!

  Totalt förd bakom ljuset blev jag av välmenande vuxna! Vilken jävla tur att jag på egen hand kom på att mina konstnärliga färdigheter var alldeles för begränsade för att bygga en karriär på!

  Fast den här bilden är jag väldigt nöjd med faktiskt.

Inledde förmiddagen med en promenad runt Himpa ihop med Annsofie och Morris. Tyvärr kan jag inte återge konversationen vi hade, eftersom den skulle kunna upplevas som stötande för vissa (typ alla) människor. Annsofie är helt sjuk i huvudet! Det är en av sakerna jag gillar mest med henne. Det och att jag får kakor ibland när jag varit ute med Morris.



Jag håller på och planerar mitt födelsedagskalas. Folk har en tendens att vara upptagna när jag fyller år… Eller kanske ”upptagna”…? Så jag brukar lixom helt skita i att göra nått, men det är ju rätt tråkigt, även om det inte är så jättekul att fylla år nu när man blivit så gammal.

  Hur som helst. Jag har bjudit in lite folk och är faktiskt jätteöverraskad över att de flesta tackat ja! Fast jag är också lite skeptisk och räknar med en hel del sistaminutenavbokningar. Hehe! I alla fall. Är det nån jag glömt bjuda som skulle vilja vara bjuden är det bara att hojta till. Det här skriver jag bara för att se om jag faktiskt skulle kunna få ännu fler gäster, och alltså ännu fler presenter. För lets face it, det är fortfarande paketen som räknas! Skojar bara. Presenter är inte det viktigaste...


...jo det är det!;0P

Om nån missat det. Efter lite förmiddagsjiu jitsu ballade min sida ur igen. Surt. Blev tipsad om att köra en voltarenkur och eftersom jag alltid gör som jag blir tillsagd knallade jag till apoteket och köpte mig en laddning. Smart drag! Sov en timme eller nått innan jobbet och sen var jag så gott som ny. I alla fall bättre begagnad.

Jag gjorde ett försök att hitta lite serier att kolla på här om dagen. Laddade ner två. Firefly och Sherlock Holmes. Ingen av dom funkade. Jag hatar datorer, nästan lika mycket som jag hatar Marcus Birro. Det fick bli That 70’ show igen. Har väl sett hela en sju åtta gånger nu. Det är okej, den är fortfarande roligt och alltid hör man nån ny fot in your asskommentar man missat eller glömt. Tror faktiskt aldrig jag kommer tröttna på den.

Seriöst dålig attityd vaknade jag med idag. Ni vet sur och ingetärroligtåvadalltsugergnällig. Och arg kände jag mig, på allt och alla och framför allt på höga ljud. Vilket det var gott om ute i trapphuset. Sådär att jag ville rusa ut och vråla ”Håll käften för helvete åt!” åt snubbarna som skruvade fast listerna på ytterdörren. Och kanske slå dom lite med nått lämpligt tillhygge.

  Men sen ryckte jag faktiskt upp mig lite och gick på ett studiebesök. Frisk luft, eller i det här fallet Östergötlands sämsta luft och lite sol kan faktiskt göra typ underverk för humöret. Eller i alla fall göra det lite mindre nujävlarblirdetmordaktigt.

  Och efter studibesöket, som var jättetrevligt, gick jag och tog en kaffe på Café Brodway. Dom har inte det bästa kaffet men det är endå mitt favoritställe. Mest för att det inte är så jävla hippt, glansigt och modernt utan sådär mysigt som caféer ska vara. Och ligger nära.

Föresten, om dom byter postnummer här på min gata. Måste JAG ringa runt och meddela det till alla jävlar som skickar post hem till mig? Jag menar typ jobbet, försäkringsbolag, facket osv? Nån som vet?

En gång när jag var rätt ung. Då var jag vrålmegavansinnigt kär. Så hjärtat nästan bröt sig ut ur bröstet för att dansa flamenco på bordsskivan framför mig. Olé! Jag satt mycket vid ett bord vid den här tiden, kafébord, biblioteksbord, skrivbord, soffbord.

  Så jag satt vid bord med ett bultande hjärta och drömde om min pris. Fast han var inte min på riktigt och naturligtvis inte en prins och jag drömde förstås inte om honom så. En sån på vit häst med rustning och lans och en överklassengelsk brytning. Det var bara håret som gjorde honom prinslik. En page som gick typ till hakspetsen och som böjde sig lite inåt i topparna. Som Prins Valiant, fast som tur var utan lugg. Pojken med prinshåret. Och varje tanke, varje ord, började och slutade med honom.

  Jag och pojken med prinshåret gick till universitetet mitt i natten för att dricka varm choklad i små vita plastmuggar. Automatvarmchoklad som inte smakade så mycket choklad egentligen och mina lår blev alldeles röda av köld. Just då ville jag hellre vara kvar i hans lilla studentrum med vita, märkta vävtapeter. Utan en för tunn vinterjacka, utan någonting alls, i hans knöliga, smala 90säng. Men just nu värmer det lite i magen, minnet av dom där automatchokladvandringarna mitt i vinternatten.

  Fast sen satt jag på tåget hem och kämpade med tårarna som naturligtvis vann, för det gör dom jämt och jag var ynklig och ensam och olycklig över att behöva åka. Och lite rädd. Dagen efter träffade jag Cathrine och hon frågade mig ”Är du ledsen?” och jag svarade sanningsenligt ja, för jag var ledsen. Då frågade hon ”Men har du någon anledning att vara ledsen?” och jag svarade nej för jag hade inte det. Hon sa att ”Du kanske ska vänta med att ta ut sorgerna i förskott? Du kanske ska vara glad och lycklig över det här och inte tro att det kommer skita sig?”.

  Sen tog jag tunnelbanan från Vällingby mot Blackeberg och tänkte att hon nog har rätt. Varför oroa sig så mycket för? Varför alltid tro det värsta? När jag kom upp ur underjorden och möttes av en skitful, avgasbesudlad vintervärd hade jag bestämt mig och resten av dagen var jag nästan helt igenom glad. Det var nästan så mungiporna strävade uppåt av sig själva. Tills telefonen ringde och pojken med prinshåret med darrande stämma viskade från så långt bortifrån att ”Jag är inte kär i dig.”.

Varför slutar man bli sådär galen i någon för? Växer det bort? Som kissandet i sängen eller allergier och mörkrädsla? Eller är det för att folk slutar göra saker som att lyfta på ens kjol och säga ”Men dina ben, DOM måste du väl ändå vara nöjd med?”. Eller för att ingen längre ser lite generad ut och säger ”Du, du är så smart och så jävla vacker.”. Är det för att ingen längre lägger ens iskalla fötter mot sitt ansikte för att svalka sig och tittar på en, över tårna och säger ”Nu är vi så nära varandra.”

Igår när Tesse och Oliver var här gjorde vi vad vi i stort sett alltid gör, vi åt, kollade på en kass film och jag tog en halv miljon bilder, var av ungefär två tredjedelar blev skit. Barn och katter rör sig så jävla snabbt!

  Eftersom jag pratar en hel del om Oliver frågar folk ibland om jag själv är sugen på barn. Absolut inte! Jag tycker fortfarande att andras unga är lite scary, framför allt om dom försöker prata med mig och jag inte fattar vad dom säger. Eller om dom bara står och stirrar alldeles tyst. Creeeeepyyyyyy!

  En annan sak jag inte klarar av är vuxna som förställer rösten när dom snackar med ungar. Det är meningen att det ska låta glatt och gulligt, tror jag, men jag får fan kalla kårar av det! Så både att umgås med barn och barn och vuxna har varit rena pärsen.

  Fast det har blivit mycket, mycket bättre. Här om dagen växlade jag flera stycken ord med en unge som jag aldrig träffat förr. I normalt tonläge. Aldrig i hela jävla livet att jag tänker låta sådär weird och läbbig och snacka bebispråk!

Hur som helst. Igår lekte Oliver med katterna. Mest Amadeus men Gimli var också med på ett hörn, men han är lite mer tillbakadragen än. Kan ni fatta hur sött det var? Nej, det kan ni nog inte. Och fotografier gör det verkligen inte rättvisa.

Tvätta är det tråkigaste jag vet! Jag avskyr det! Och betala räkningar. Vär-de-löööööst! Det är vad jag håller på med just nu. Fast räkningarna är jag klar med. Efter det gjorde jag ett test för att se över min ekonomi. Nu känner jag mig förolämpad av Swedbank som tycker jag borde se över mina utgifter för det verkar som jag har lite lite pengar kvar när räkningarna är betalade.

  Den enda räkning jag skulle kunna göra mig av med är medlemsavgiften till facket, för facket suger! Om dom la lika mycket krut på att löneförhandla som dom gör på att värva medlemmar med godis på min arbetsplats hade jag inte behövt slita häcken av mig för en minimilön. Argh!

Igår var jag på fredagssparringen. Det var kul men jag fick rätt mycket mer ont i sidan. I går kväll gjorde det jätteont när jag böjde mig åt vänster på ett speciellt sätt, så jag gjorde det massor med gånger för att försäkra mig om att det verkligen gjorde så ont som jag trodde. Det gör det. Idag har jag bara lite mer ont än igår innan sparringen. Så det känns lugnt. Men nu blir det vila tills på tisdag. Om jag inte skulle få gå tidigare på måndag då, för då blir det träning då med.

Dagens planer då? Nån gång i eftermiddag får jag besök av Tesse och Oliver, den blivande inredningsarkitekten med en något udda ide om vad som är snyggt och praktiskt. Vi ska se på film och hänga. Innan dess ska jag tvätta klart, göra nått mer som jag glömt bort vad det var och sen ska jag gå till mitt favoritkaffe och dricka kaffe.

Inredning a la Oliver.



Kamma katterna var det jag skulle göra! Men först; frukost!

Det är hemskt att p-piller är så dyrt. Och ännu hemskare är det att det är så jävla svårt att få tag på! Att komma fram till en mödravårdcentral eller vad fan det heter, är som att bryta sig in på Fort knox! Inte omöjligt, men jäääääääävligt svårt!

  Och när man väl är där så får man träffa nån sur kärring som ställer frågor som ”Och hur ofta glömmer du att ta dina p-pillert?”. Och om man då svarar ”Ja det har väl hänt en tre fyra gånger sista tiden.” då nästan skriker hon ”JAHA! Det är alltså FYRA gånger du riskerat att bli GRAVID!” och ger en en blick som om året var 1680, hon var min mamma och jag precis erkänt att jag bedrivit otukt med stalldrängen. Ska det verkligen vara så i dagens Sverige? Va?

Över till nått annat. Min fyrs är nästan uräten. Det har tagit tid, vansinnigt lång tid. Jag planerar påfyllning under helgen och den här gången sattsar jag på sånt jag faktiskt har användning för. Vilket jag kommit fram till är matlådor. Så jag ska storkoka och platsen som blir över ska jag fyll upp med ett tjockt lager fläskkarré. Näst efter entrecote är det mitt favoritkött.

  Jag har nästan börjat fatta det här med ”Det är så tråkigt att laga mat bara till sig själv.”. Ibland är det faktiskt roligare att vara fler om ätandet. Inte alltid. Inte när det är nått jättegott som jag äter bautastora portioner som skulle kunna föda ett litet afrikanskt land i en vecka, och folk stirrar med en blandning av chock och avsmak. Men ibland. Middag?

Idag har jag hängt med min store tjocke far, som inte alls är så stor längre, i förhållande till mig. Och bara typ sex-månader-gravidtjock. Han har skaffat Hulk Hoganmustasch och rakad skalle. Sådär småhård lixom, som han inte alls är och jag-har-alltid-rätt-högljud, som han visst är. Påsar under ögonen, åren har satt sina spår. När jag var liten hade han runda, svartskäggiga kinder och svettpärlor i pannan. Typ alltid solbränd. Det krockar lite, nu och då. Rätt mycket. Som om nått smälter i bröstet på en. Och när han säger ”Jag har kanske 15 bra år kvar, som jag kan sköta mig själv på.”, då känns det ungefär som när man vadar ut i vatten och det är iskallt och når en upp till magen. Jag vill inte att han ska bli gammal och dö. Jag vill inte att mamma ska bli gammal och dö heller. Jag blir skitliten när jag tänker på det. Femårliten och full av mardrömmar. Och jag tror aldrig man växer ifrån det.

Jag tror att om det finns ett helvete. Så är det ett apotek där man i evigheters evighet får sitta och vänta på att få hämta ut sitt recept. Ungefär som nu alltså. Jag AVSKYR apoteket! Och tyvärr eftersom jag är bra på att generalisera, alla som arbetar på apoteket. Idag gick jag dit för att ta ut ett recept. Det var ingen annan där, förutom tre som arbetade. Alltså, tre mot en. Vet ni hur länge jag fick sitta och vänta på att få hjälp? Sju minuter. Sju jävla minuter!!! Om jag ballar ur och gör en Bowling for Columbine ligger apoteket på Kungsgatan jääääääävligt illa till!

I helgen jobbade jag. Det sög. Det gör det alltid i och för sig. Jag satt mest och petade mig i näsan och gnällde, som vanligt. Nu ska jag äta nått och slöa tills det är dags att gå till klubben. Jag tänker säga klubben från och med nu, inte gymmet. För jag gymmar ju aldrig längre. Och för att klubben låter ballare.

Fy helvete vad svårt jag haft att andas ett tag. Det är inte okej. Bortsett från det hade jag en kanondag igår. Började med fika med Emina och Cissi. Jag åt massa kakor. Och bullar. Det var gott. Cissi hade en app på telefonen som gav en helkul aniktsform. Jag skrattade så jag bröt ett revben. Sen laddade jag ner den själv men jag var inte alls lika bra på det som Cissi.

  Efter en tur på stan besökte jag biblioteket en snabbis, men orkade inte riktigt botanisera bland böckerna så gick tomhänt därifrån. Hem och stuffade i mig en macka med mozarella. Utsökt! Och sen vidare hem till Sven för lite serietittande och te. Tillbaks hem. Drog av golvet med dammsugaren. Hotade katterna med stryk, just in case att dom planerade att dra igång tredje världskriget.

  Bjöd över Annsofie och Morris. Hängde med dom till apoteket först och stod utanför med Morris som skrek som en liten flicka. Alla blängde argt på mig när dom kom ut, som om jag slog honom. Jag ville slå honom, för det blev pinsamt efter ett tag. Men jag gjorde det inte!

  Sen gick vi hem till mig och katterna barrikaderade sig under sängen. Morris tjöt och pep. Annsofie och jag pratade om saker man inte skriver om på sin blogg efter som folk tycker man är en hemsk människa då. Jag försökte ta kort på Morris med appen men det gick inte. somliga har väl inte ett ansikte man kan göra fult helt enkelt.

  Strax innan sju fick Annsofie och Morris gå hem för då skulle Jeanette och Anna komma och dom hade ju sina hundar med sig. Det sista Annsofie sa innan hon gick var ”Ja värre än Morris kan dom ju inte bete sig.”. Det kunde dom. Framför allt Buster blev helt hysterisk. Jag fick låsa ut katterna i badrummet. Amadeus var i chock. Ville tog det lite lugnare. Han är söt han. Ser ut som en riktig lite fröken.

  Men sen lugnade allt ner sig. Två halvtaskiga skräckfilmer såg vi. Och åt seriösa mängder snask. Det var gott och trevligt och blev inte alls lika sent eller fullt som förra gången. ”Fan vad skönt att inte vara så full” sa jag innan dom skulle gå. Då var klockan bara strax efter elva och alla var helt nyktra.

Idag har jag inte alls varit lika aktiv som igår. Tvärt om. Jag gick upp klockan nio. Klockan tolv somnade jag om på soffan. Vaknade igen typ två. Nu sitter jag här med lite huvudvärk och väntar på att nån reparationsnisse ska bli klar i tvättstugan så jag kan hämta min tvätt.

  Jag hade förstås kunnat hämta den ändå. Men när jag kom ner för att göra det och han höll på att laga torktumlaren blev jag helt ställd. Och orolig att jag missat nån förbjudet-att-tvätta-mellan-10-17-lapp. Så jag sa att tvätten inte var min och gick upp igen. Ja jag vet, asweirod! Jag gillar inte att den där torktumlarjäppen tagit ut min tvätt. Mina trosor låg ju där i!

Jag har inget emot offentlig amning. Verkligen inte. Hellre det än skrikande bebisar. Men jag känner mig lite stött när en ammande mamma blänger argt på mig som om jag var ett perverst svin bara för att jag tittar på henne när hon gör det. Det är trots allt hon som valt att hänga ut sin tutte tre meter från min kaffekopp. Om det inte stör mig så borde det verkligen inte störa henne att jag råkar titta på den. Nåja.

Jag har införskaffat en gi idag. Den är tuff och det dyraste jag äger i klädväg. Jag provade den när jag kom hem och var tvungen att skrika åt katterna och låsa in mig på toaletten. Det är för att den är svart. Svart är motsvarigheten till en tjurs röda skynke för mina katter. Fast dom försöker inte stånga ihjäl en utan bara stryka sig mot en tills man är helt täckt av päls.

Nu ska jag städa upp efter katterna. Dom har haft lite krig igen.