Idag har vi haft besök här. Av Majje, Tesse och Oliver. Vi har druckit varm choklad och ätit kaka. Oliver har druckit bröstmjölk. Jag måste säga att Olivers uppförande kanske inte var det allra bästa till en början. Det första han gjorde när han kom hit var att sätta sig på bordet och lägga av världens brakskit! Sen spelade han luftgitarr och luftsynt och gjorde fula grimarcher. En blivande rockartist kanske? Tur att det inte var några andra här än vi! Men resten av tiden skötte han sig mycket bra.

  Katterna var hemskt, hemskt misstänksamma. Speciellt Amadeus. Hans ögon höll nästan på att trilla ur huvudet på honom. Gimli tog det lite coolare även om han var lite avvaktande han oxå. Det är ju inte bara första bebisen utan första icke fullvuxna människan dom någonsin kommit i kontakt med.

  Själv har jag för första gången tagit på någon annan än mig själv och Figaro strumpor. Det var inte alls särskilt svårt faktiskt. Jag tog på ett par byxor också. Inte på mig själv, på bebisen.

Nu har alla gått och Spigge och jag ska ha söndagsmys. Kanske kolla lite på Beck. En får si.

Jag satt och velade lite fram och tillbaks, ska jag ska jag inte? Velandet gällde fönstertvätt. Ska det göras måste det ju göras fort, innan det blir för kallt. Ska jag ska jag inte? Men så plötsligt bestämde jag mig. Just do it lixom! Och jag kastade mig upp ur soffan och galopperade ut i köket. Utrustad till tänderna gav jag mig sen i kast med sprayande och gnuggande och skrapande och mer gnuggandet. Nu är det klart. Inte ens en timme tog det och världens framträder i betydligt bättre skärpa nu, tyvärr är den grå.

Äntligen helg! Hurra hurra! För mig blir det en väldigt väldigt lugn sådan. Jag vet inte riktigt vad jag gjort med mina pengar den här månanden men dom har då verkligen gått åt! I och för sig, jag skulle haft mer kvar om inte katterna behövt käk. Där rök nästan 700 spänn. Jag var lite oförberedd, vilket förstås var enbart mitt eget fel.

  Nu har jag en hundralapp kvar att spendera den här helgen. Det är inte fett med stålar det! Jag har förstås mitt sparkonto men som tur är kan man inte föra över pengar från det på helgerna så det är safe. Naturligtvis kan jag nalla ur sparhunden. Men jag tror jag kommer klara av att avstå från det. Jag mår så dåligt varje gång jag måste slita huvudet av honom. Det är en han, alla mina hundar har varit hanar. Inte bara dom levande. Den här och min förra sparhund var också hanar. Dom har snoppar. Det är sant.

  Hur som helst. Jag ska städa och tvätta nu i helgen. Stortvätta, sofföverdraget och alla handdukar och sängkläder och hela kittet! Synd att det blivit så jävla kallt. Annars hade jag putsat fönstren också.

Snart, snaaaaaart helg. Fast jag ska jobba lite. Har sagt ja till ett par timmars kvalificerad övertid på söndag. Det är ända gången det är riktigt bra betalt på mitt jobb. Det händer inte ofta att jag ställer upp på extraknäck faktiskt.

  Idag har varit liiite bättre än igår. Men enbart marginellt. Jag har haft diverse krämpor, ont i magen, ont i huvudet, ont i öronen (på grunda v kraftig köld och avsaktande av mössa), lite ont i min cancerknöl.

  Nu tänkte jag att jag skulle kolla på Kvinnor som mördar på tv4play. Tänkte att det kunde ge lite insikt i hur man fungerar, med tanke på att jag titt som tett känner stor lust att mörda folk till höger och vänster.

Jag är på uselt humör.>:( Rena helvetesdagarna på jobbet har det varit eftersom jag och Vicky typ ensamma får ta alla changeärenden medan resten av gänget sitter och glassar och har det soft. Tillslut blir man ju så urlackad att man låter asotrevlig och bara vill be folk hålla käften och fara åt helvete! Påpekar man hur tufft det är för oss stackare så får man inget jävla gehör. Varför? VARFÖR?

  Sen har jag fått påminnelsefakturor från ett skitföretag vars värdelösa smörja jag skickat tillbaks, med godkännande från deras kundtjänst. Och dom har så jävla värdelösa öppettider. 9:30-16. snacka om att försöka ha öppet enbart under den period normalt folk (vilket inkluderar mig just den här veckan) är på arbetet. Satan vad jag hatar den här skiten!

  Så jag har försökt kvällsmysa med Figaro för att bli på lite bättre humör men jag retar bara upp mig  på situationen på jobbet och dom där jävla fakturorna! Och på att Figaro retar upp sig på katterna. Hundjävel! Varför kan han inte spänna av?! Han har bott med dom hela sitt liv för fan! Lägg ner nån gång! Nä nu ska jag sova.



Just ja, höll på att glömma. Jag har fått cancer också. Jag har hittat en knöl på ett ställe där det inte bör vara en knöl. Alla fall har det inte varit det förr. Med min jävla otur lär det vara cancer så det är lika bra att förbereda sig. Tur att jag redan är van vid att vara flintskallig.

Hösten och jag har ett komplicerat förhållande. När den är på bra humör är jag på bra humör. När den är på dåligt humör är jag på dåligt humör. Öhm, uttrycker man det så är det ju inte alls komplicerat. Men det är jobbigt. Jag längtar efter lite balans i tillvaron. Och lite energi. Och lite mindre av den där matteprovskänslan. Ni vet det där frustrerande pirret i benen när man sitter där, böjd över ett matematiskt problem som tydligen är självklart för alla utom en själv och man vill lixom fara upp, slita sönder kläderna och kasta bänken åt helvete medan man vrålar vildsint, som Hulken. Men istället sitter man bara där med sina pirrande ben. Det är förjävla jobbigt.

Jag var på kvällsfika hemma hos Majje igår. Hon hade bakat morotskaka. Jag har aldrig ätit morotskaka förr så jag tyckte det skulle bli väldigt spännande. Fullkomligen överraskande för mig var att det inte smakade morot ALLS! Inte ens litegrann! Det smakade snarare lite pepparkaka och det är ju hur gott som helst! Majje hade lovat att ta med resterna till sitt jobb. Det blev inga rester.

  Det var väldigt trevligt och roligt. Ämnen som avhandlades var bland annat konstiga saker att äta. Som snor och godisar man hittar på konstiga ställen, att Martin har en konstig familj, handlingen i porrfilmer och hur man kom på att man skulle ha strypsex. Det hade i och för sig Sven och jag redan rett ut tidigare. Sen diskuterade vi utskällningar också.

  Av en händelse råkade vi stöta ihop på gården också när jag skulle ta en hundpromenad och dom skulle ta en frisk luftpromenad, vilket egentligen inte går att göra i kvarteren runt Kungsgatan eftersom luften är så jävla dålig. Men den kanske är bättre nu i och för sig när halva kungsgatan är avstängd. Då pratade vi lite om mörkrädsla och monster under sängen och Martin berättade hur han brukade göra för att hålla monstren borta: Leka att han var en maskin för monster äter inte maskiner, bara barn. Så nu vet ni det pojkar och flickor! Låtsas att ni är en grävskopa eller nått om monstren blir för närgångna. Då kommer dom tappa intresset!

Det är vad dom säger att det ska bli på radion. Jag är bekymrad. Vintern som var har jag hört var den kallaste på 40 år och den tyckte jag var riktigt vidrigt kall! För kall. Det tyckte Figaro också. Han verkligen led! Både av kölden och av att behöva ha täcke på sig.

  För många år sedan köpte jag en liten t-shirt med en döskalle på till Figaro. Idag tänkte jag som en sorts invänjning inför vintern att han skulle ha på sig den. Jag tycker han tog det rätt bra. Han satt som förstenad i säkert tio minuter och sen började han gråta stillsamt och förtvivlat. Jag tror han vänjer sig snart.=)

Satan vad det promenerats idag! Vi är redan uppe i tre och en halv timme. Holy crap! Det ända som är lite illa med allt detta promenerande är att jag helst inte vill röra mig ur fläcken mer idag. Hundarna däremot lär om en timme eller så vara redo för ytterligare tre och en halv timmes promenerande. Varför varför har jag inte en slö ras för? Ja den frågan är förstås lätt att svara på: För att jag var dum i huvudet och köpte en jack russell. Och som man bäddar får man ligga.

  I alla fall så har vi tuffat runt bland alla skrotar i Slottsskogen och allt det heter. Väldigt vackert namn på det där skitområdet. Fast det är tyst på helgerna och man får vara ifred så det är rätt trivsamt ändå. Tillslut kommer man dessutom fram till vatten och där är det riktigt trevligt.
  Figaro tyckte det var AStrevligt för han rände iväg och för att flirta in sig hos en skitsöt liten blandrasfröken som först var lite blyg men sen släppte loss riktigt ordentligt. Jag fick bära honom därifrån och han sörjde sin förlorade kärlek i säkert fem mintuter.



Nu borde jag städa för golvet ser ut som skit, men det vill jag inte. Vad jag vill göra vet jag dess värre inte. Eller jo lite, jag vill dricka kaffe. Men kaffet är slut så det går inte, såvida jag inte går till affären och det orkar jag inte.

Okej, bara en dag kvar den här arbetsveckan. Det kan man väl stå ut med. I alla fall dom den är lika lugna som dom här fyra har varit. Trots det har det varit jobbigt att vara på jobbet så här långa dagar. Den här veckan har jag inte gjort annat än jobbat, sovit, kollat på That 70’show och ätit clementiner. Clementinerna är som tur är billiga på Hemköp den här veckan också.

Till Tesse Junior, typ, eller nått. I söndags klämde hon nämligen ur sig sin bebis. Jag var inte där, men av hennes korta resumé av händelseförloppet lät det som en scen ur någon av Alienfilmerna. Men det hela verkade ha gått bra ändå.

  Jag vet inte men det känns lite privat och inte riktigt som min sak att presentera alla detaljer, i alla fall inte utan Tesses godkännande, men att det blev en pojke med normalt antal fingrar, tår och näsor kan jag nog avslöja. I alla fall så, här kommer en bild av hans normalbetåade fötter.

Nu ska jag strax lägga mig på sofflocket. Jag är utmattad! Igår tog kattmaten slut, verkligen tvärslut! Djuraffären stänger klockan 18:00 och jag slutar jobba 17:30 varje dag den här veckan. Två minuter i halv fulade jag till det lite och loggade ut. Sen sprang jag som en gasell ner för trapporna och ut, kastade mig upp på min hoj och trampade hemåt så fort benen bar mig! Vilket var överraskande långsamt men plågsamt jobbigt. När jag vinglade in på gården, kraftigt flåsande, med blodsmak i munnen och darrande ben övervägde jag faktiskt att låta djuren svälta. Men det gjorde jag inte. Jag tog min hund, min bagagevagn och mina skälvande ben och staplade iväg till djuraffären. Så nu är alla nöjda och glada och mätta. Även jag för medan jag sammanställt den här lilla texten har jag ätit 5 stycken clementiner. Jag är besatt av clementiner! Måste nog gå och köpa ett par kilon till.

... när man hittar spyor i sängen precis innan sänggång, önskar man att man inte hade någon hund. Idag är en sådan dag.

I måndags var det ju Kanelbullens dag. Vilken totalt meningslös dag. Vem kom på att den ska firas?? Igår blev jag ändå sugen på kanelbullar så jag bakade ett gäng. Hälften tog jag med till Sven, ogräddade, så vi kunde äta dom alldeles nygräddade medan vi kollade på första avsnittet av säsong tre av Merlin.

  Luften darrade av förväntan! Bullarna skulle stå i ugnen i 8-10 minuter. 225 grader. Svens ugn vet uppenbarligen inte hur varmt 225 grader är. Gång på gång tog vi ut bullarna bara för att konstatera att dom varken fått färg eller var färdiggräddade. Tillslut började vi kolla poå Merlin för vi orkade inte med frustrationen att bara sitta och vänta.

  Då kom nästa dråpslag. Vi förstod ingenting! Vadå bortrövad? Vadå förgiftat? Vadååååååååå? Det slutade med att bullarna blev torra (men vacker färg fick dom i alla fall) och vi fick titta på sista avsnittet av säsong två av The Mentalist istället, för vi förstod inget av första avsnittet på säsong tre där heller. Det var rätt trevligt ändå.

Jag har fyndat lite idag. Fast egentligen vet jag inte om fynda är rätt ord. Jag tycker fynda passar när man hittat någonting man verkligen vill ha till ett bra pris. Jag mer hittade ett par saker jag kände att jag kunde tänka mig att äga. En vinylskiva med Cornelis. Jag har ingen skivspelare, köpte den mest för omslagets skull. Jag älskar Cornelis lika mycket som jag älskar kastanjer. Nu ska han få stå någonstans i någon av mina bokhyllor, eller så kanske jag sätter upp honom på väggen.

  En sittande giraff med jättestora öron hittade jag också. Helt onödig men söt och eftersom jag ville komma upp i 100 kronor så fick den följa med hem. Den och en töntig bok jag läste som liten.

  På Röda Korset hittade jag en kaffemugg. Ända sedan Amadeus slog sönder min marockanska keramikmugg har jag letat och letat efter en ny. Min marockanska keramikmugg fick jag av morsan och den var blå, rund och knubbig och alldeles perfekt. Muggen jag hittade idag var också blå men varken knubbig eller rund men rätt okej ändå. Fast inte lika okej som min blå Marockomugg. Tänk att man kan sakna vissa små saker så mycket.

Vi var på Erikshjälpen ochkså. Jag strosade bland prydnadshyllorna när jag såg två obscena prydnadsbjörnar. Jag var tvungen att hämta Annsofie för att kolla av med henne om det var mig det var fel på, eller dom obscena prydnadsbjörnarna. Det var björnarna. Se själva.

Idag har jag fikat med väldigt gravida Tesse. Ungen kan komma precis när som helst! Jag tycker det är asspännande! Jag gillar små värnlösa varelser som djur och bebisar, inte hjälplösa gamlingar, dom är stora och då försvinner det söta med värnlösheten. Därför tycker jag det ska bli jättekul med Tesses bebis. Jag ska till och med få sitta barnvakt. Hur coolt är inte det?! Fast vem vet. Tesse kanske hinner ta sitt förnuft till fånga och inser att jag kanske inte är den mest lämpade för barnpassning. Fast jag tror faktiskt jag är lämpad för det. Det är lixom lite min grej att passa saker. Jag passar ju på Figaro varje dag och det har gått bra i sex år.=)

  Nåja, tillbaks till fikat. Jag åt en aaaaaaaaaaaaaasgod budapestbakelse! Den var så god att jag ville beställa en till, men jag var för mätt. Nä nu tror jag att jag ljög. Jag tyckte nog det vore lite genant att beställa en till. Det blir tyvärr ingen bild för jag glömde kameran hemma.

  Sen gick vi hem och hämtade Figaro, som i vanlig ordning skrek i falsett när han upptäckte Tesse. Det är inte bara Tesses närvaro som får honom att göra det, det är allas. Alla han känner i alla fall.

  Vi traskade ner mot Lovisamottagningen, där Tesses barnmorska håller till. På vägen stannade vi vid en pytteliten minneslund för M/S Estonia. Det är tydligen årsdagen för den där tragedin. Jag kan tyvärr inte påstå att jag bryr mig så mycket. Medan Tesse satt och sörjde, eller vilade, what ever, passade jag på att fotografera kastanjer. Jag ÄLSKAR kastanjer. Jag vet inte vad det är, jag kan bara inte låta bli att fylla fickor eller väskor eller andra håligheter i kläderna med dom. Utan skal förstås. Jag tycker dom är vackra. När jag var liten hade vi en kastanj på gården. Ett tag hängde det ett rep från en av grenarna som jag och min bror svingade oss i. Det kanske är därför. För att dom påminner mig om en lite enklare och gladare tid.

I alla fall, efter att ha lämnat av Tesse traskade jag och Figaro vidare utmed södra promenaden. Där brukar vi aldrig gå. Tyvärr hade vi inte jättegott om tid på oss så vi kom inte så långt. Fast fram till Johannisborgs slottsruin kom vi och den var tjusig. Så såg vi lite annat trevligt som en massa vass. Det är oxå en sån där sak jag gillar utan att riktigt veta varför.




Och en luden larv. Dom gillar jag oxå. Dom går under kattegorin små och värnlösa. Och är dom ludna är dom dessutom söta.

I fredags var en fikadag. Först kaffe på Broadway café, som numera är mitt favoritkafé. På väggarna hängde tavlor målade av en Herr Adrian Pettersson (eller kanske Petersson). Jag är väldigt kritisk när det gäller konst. Ju verklighetstrognare desto bättre. Modern konst är absolut ingenting för mig! Jag blir bara förbannad av det. Men dom här tavlorna var riktigt fina! Även om dom var surrealistiska (jag vet egentligen inte exat vad det innebär men jag tycker det känns rätt). Jag blev jätteförtjust i en som hette Ingen bor i skogen…?

  Tyvärr hade jag ätit lunch precis innan så räkmackorna som såg väldigt, väldigt goda ut fick vara. Det var förstås bara för att jag hade sällskap som viste att jag nyss ätit lunch. Hade jag gått ensam hade jag lätt tagit en macka också! Men kaffet smakade precis lika gott som förra gången!

Senare tog jag en sväng på stan och köpte fler arga fågelngrejer. Ett block, skoletiketter och ett pennskrin. Först skulle jag bara köpa blocket och etiketterna men dom visade sig vara på halva priset. Då ville jag köpa allt som fanns! Men jag lyckades behärska mig. Jag ÄLSKAR arga fågeln! Jag önskar det var jag som kommit på honom! Vad jag ska göra med alla grejerna däremot vet jag inte. Jag behöver en hobby. En hobby och en finare handstil.

I alla fall, tog en kaffe på O’learys. Rynkade föraktfullt på näsan åt alla som satt och pimplade bärs klockan fem på dagen. Sen kom jag på att det ju var fredag. I min värld var det söndag. När jag kom på det, att det var fredag, rynkade jag ännu mer på näsan för dom tyckte jag illa om alla som inte skulle jobba hela helgen, som jag.

  Men kaffet var gott hur som helst. Chokladbiten också. och när det var slut gick jag till djuraffären och köpte hundmat och tuggpinnar, några nyttiga och en god, i alla fall enligt expediten. Den goda var av vom. När jag var liten fick Humpe vom. Det luktade så jävla äckligt att man nästan kräktes bara av att tänka på det. Jag hoppas den här pinnen inte luktar lika vidrigt när Spigge får den. Han ska få den nu. Han skulle fått den i fredags men jag glömde bort. Sen skulle han fått den igår men det glömde jag också bort. Nu ska jag ge honom den på en gång, innan jag glömmer det idag också.

Om resten av helgen finns inget att säga. Inget annat än ett lååångt, lååångt klagotjut. OoooOoooUuuuUuuuuUuuaaaahHHHaaa!

Det är Jonna, Annsofie, Figaro och Morris. Igår tog vi bussen ut till Åby. I Jursla (tror jag) hoppade vi av och efter och ha gått upp för världens antagligen längsta backe kom vi till en trevlig skog. Tanken var att vi skulle gå runt Lillsjön. Som namnet antyder är inte Lillsjön så stor. Vi gick och gick och hittade lite svamp på vägen. JAG hittade lit svamp! Som var ÄTLIGT! Jag fick blodad tand och letade jätteambitiöst i kanske tio minuter. Sen tröttnade jag. Svampplockning är astråkigt!

  Vi gick runt nått typ av motionsspår och man kan nog säga att vi följde dom röda markeringarna. Vid flera tillfällen såg vi vatten till vänster om oss. Vatten som Morris badade i. Han låtsades att han ramlade i men vi vet nog att han bara fejkade för att Annsofie inte skulle bli arg på honom. Hon hade sagt till honom säkert tusen gånger att ge fan i att bada!

  Plötsligt kom det en skyld med pilar. På den ena pilen stod det ”Lillsjön” och den pekade konstigt nog tillbaks samma väg som vi kom. ”Det kan väl inte stämma?” sa vi till varandra. Nej det måste vara fel kom vi överens om och fortsatte den väg vi redan gick. Dumt kan somliga tycka. Det borde kanske vara självklart att en skylt vet bättre än två idioter helt utan lokalsinne. Till er som tänker så vill jag bara säga: Det är ni som är idioterna som inte på en gång fattar att två idioter inte kommer fatta det logiska beslutet, alltså att gå tillbaks samma väg dom kom.

  Men skrattar bäst som skrattar sist! Efter flera timmars förvirrat irrande utmed stigar, grusvägar, asfaltsvägar, skidbackar, villaområden. Efter lite äppelstölder, desperata telefonsamtal till trafikupplysningen (självbetjäning suger! Jag blev ombedd att tala om vart jag ville åka ifrån: ”Sätravägen” artikulerade jag klart och tydligt. ”Du vill åka från Mäknavägen” upprepade rösten. ”Nej nej!” skrek jag. ”SÄTRAvägen!”. ”Du vill åka från Mäknavägen.”. Jag la på) och funderingar på att ringa Gustav och be att bli räddade med militärhelikopter så kom vi äntligen tillbaks till Åby! Eller om det nu var Jursla. Skit samma. Bussen kom och vi åkte hem. Halleluja!

  Men det var hemskt vackert där ute faktiskt. Och vädret var alldeles strålande, hundarna på gott humör och varken jag eller Annsofie blev för hungriga, för trötta eller i för stort behov av att göra number 2. det är ju det allra värsta annars med att irra omkring i vildmarken. Att behöva skita, vara vrålhungrig eller alldeles för trött.

Hemma gjorde jag kräftsoppa. Jag åt en rejäl baguette till. Vi snackar typ 70 cm lång nu alltså. Dom som påstår att man inte blir mätt av ljust bröd har helt enkelt aldrig ätit tillräckligt mycket av det. Moahahahaha!