Nu har vår gäst landat. Det var inte så roligt i går natt. Sven och Nagga anlöpte Norrköpings station halv nio. Jag skulle gå till jobbet 07:30. Tror inte jag sov många timmar i sträck, om ens någon. Figaro var minst sagt missnöjd med arrangemanget och talade om det väldigt högljut väldigt många gånger. Men nu har det lugnat ner sig och i natt kan det inte bli värre i alla fall.

Nagga


Och så surgubben Figaro förstås!=)

Jag är ledig, vi har grillat och ätit årets första jordgubbar. Spanska visserligen, men rätt goda ändå och dom luktade ljuvligt.

Imorgon blir vi kanske med "bonus"hund ett tag. Bonus inom citationstecken för enligt somliga är hunden a pain in the as. Det är Svens storasyrras hund som kanske flyttar in. Det blir...intressant...

Jag vill det rätt så ofta. Som idag, jag har börjat på en ny bok. Den får mig att vilja vara man. En medelålders, lönnfet och skäggig karl. Jag har aldrig läst en bok som fått mig att vara glad över att vara kvinna, men vara man, det finns det massa böcker som fått mig att önska att jag var. Var, inte bli.

  Jag gör det lite enklare för mig själv genom att tänka ut vem jag inte skulle vilja vara. Det är lätt, men man säger det inte högt för det sårar människor och det vill man för det mesta inte.

(fast det finns undantag)

När solen håller sig undan får man gå ifred runt Åbackarna. Men det vill man inte då. Man vill gå på grenskuggor och bli bländad av solen som reflekteras i vattnet, så man inte ser att det egentligen är skitigt. Och det ska vara så varmt att man kan sitta och läsa lite på en av bänkarna utan att frysa.

  Idag är inte en sådan dag. Idag är det för kallt. Halsduk och vantarkallt och jag känner mig rastlös och uttråkad och lite nedstämd. Jag har målat ett nytt lager på mina balkongmöbler och planterat om kryddorna. Har ätit ännu en macklunch och tvättat. Jag har tagit mig för saker mest hela dagen, så varför kan jag inte få känna mig lite nöjd och relaxad för nu?

Och så skriver jag små minneslappar som jag gömmer i lägenheten. Också i hennes lägenhet när jag är där.

  Som hon kan läsa. Efteråt.

  "Hej Solveig, det är jag." Så börjar alla meddelanden. Korta iakttagelser. Minnen. Ord som vi haft tillsammans. Små notes som jag omsorgsfullt viker ihop och stoppat undan på alla möjliga ställen.

Jag är både rörd och berörd och väldigt, väldigt glad över att jag snubblade över den här alldeles för tunna romanen.

Att bara sitta och vänta på att något ska hända gör en inte särskilt lycklig. Tvärt om, det blir ledsamt och dystert och en aning bittert. All tid som går till spillo. Att ta sig för, det mår man bra av. Så i helgen har jag tagit mig för. Jag har börjat med ett projekt. Projekt balkongmöbelrenovering. Jag är inte vansinnigt händig och har inte kommit vansinnigt långt, men det är kul.

Och man blir hungrig! Det blev macka med salami och brieost till lunsch. Och kaffe såklart.


Gick till biblioteket för att låna ett par böcker men allihop var redan utlånade. Jag blev besviken. Men sen tänkte jag att det ändå måste vara ett gott tecken, att andra vill läsa dom. Dom måste vara bra. Säkert värda att vänta på.

Föresten har jag upptäckt tradera och där har jag fyndat en fantastiskt fin och fullt användbarn kaffekvarn!

Så säger dom att man inte kan köpa sig lycka. Vilka dumheter! Vem blir inte lycklig av färskmalet kaffe?=)

Sommarflanörerna, och dom tar lite för mycket plats tycker jag. Jag som går där året om i alla väder, jag borde få ta plats och inte behöva sicksacka fram mellan vrålande barn och soldyrkare och ducka för freespeegolfarna. Och skräpet, som dom skräpar ner! Dom lämnar sina grillar och glassbägare överallt utom i soptunnorna. Och sen blänger dom surt när Figaro bajsar lite för nära , fast jag plockar upp. Naturligtvis plockar jag upp! För som jag nämnde går jag där jämt och vill inte kliva i hundbajs eller på hopknycklade ölburkar och kebabfolie.

Men nu har dom kommit och dom stannar tills det blir höstfuktigt i gräset.

När hela lägenheten doftar kaffe och datorn skramlar fram en Cornelistolkning av Fritjof Anderssons paradmarsch spritter det i benen. Men jag är inte så dansant och jag har ingen rutig (för det känns som det borde vara en rutig) klänningskjol att svänga runt benen med.

http://www.youtube.com/watch?v=hP-8SfkuIdQ

När kaffet är slut ska jag ta mitt odjur, en filt, en bok och ett par leksaker och gå ut för det är skamligt att slösa bort en dag som den här på att sitta inne!

Till dig som jag spinner så många vackra tankar om. Dig som jag älskar och avgudar. Nästan jämt.

  Men det här är inget kärleksbrev. Det här är om dagar när du är ett skavsår i mig. Då jag tänker att "Du är ett sånt jävla svin. Ett självupptaget arsel och hur fan kan någon vara så trög som du? Så jävla otacksam, så jävla självisk!"

  Det här är om gångerna då jag nästan hatar dig och tänker att allt vore så mycket bättre om du bara försvann. Om jag kunde torka bort dig ur mitt liv som jag torkar bort ringarna efter din kaffekopp. Slänga undan dig som jag slänger undan kalsongerna nu lämnar efter dig på sovrumsgolvet.

  Det här är om tillfällen då jag avskyr dig. Så väldigt mycket.

Nästan lika mycket som jag älskar dig.

Det blåser på stranden här på Santorini och jag ser din kjol bölja i vågornas rörelse, så som den böljade runt dina knän när vi dansade den där gången. Det är så vackert här men jag kan inte riktigt uppskatta det för jag tänker bara på dig.

  I natt drömde jag att du la handen på min panna och sa att maskrosorna blommat över. Du lät så ledsen. Som om dom aldrig skulle blomma igen. När jag vaknade tänkte jag att jag borde ringa och säga något tröstande, men när solen gått upp kändes det fånigt. Det var ju bara en dröm. Du skulle bara skratta åt mig.

Det är väl tyvärr så att livet aldrig blir riktigt så som man önskar. Kanske kommer det inte ens i närheten. Det är lätt att tänka på när man dricker kaffe vid köksbordet och ser Hawaiilivs fula jalusier mellan citromeliss- och basilikablad. Det borde vara en gräsmatta, eller ett äppelträd, eller en syrenhäck.

  Det blir inget falurött 1700-talstorp för mig. Inga breda, obonade golvtiljor som knarrar när man kliver på dom. Inget potatisland att påta i. Suck, tung tung ledsensuck. Det är inte riktigt min tid.

Men man får väl rycka upp sig. Göra det bästa av situationen, typ.

Igår tillbringade vi fem fina timmar i solen. Officiell grillpremiär. Vi hade en inofficiell för nån vecka sedan.

Jag tog kort på Figaro när han gör sitt "fångagodisfrånnosentrick". Min kamera är tyvärr av alldeles för dålig kvalité för det men om man klippte ihop dom bästa bilderna blev det såhär.


Och så den sötaste bilden av dom alla.<3

Den här listan snodde jag på en sida jag trillade in på.=) Den handlar om Figaro som ser ut såhär:




Vad heter din hund?
Skogslottens Lilleman. Katastrofalt namn tycker jag. Det är Figaro till vardags.

Varför valde du just det namnet och vilka andra namn funderade du på?

Jag fick inte välja stamtavlenamnet förstås. Figaro blev det bara för att. Det är fint lixom.

När är din hund född?
22 maj 2005

Vilken ras är den och vilken färg har den?

En Jack Russell Terrier. Han är trefärgad (vitt botten, svarta huva/fläckning, bruna markeringar)

Vad väger din hund?

8.45

Vart köpte du hunden och vad kostade den?
Jag köpte honom i Norrköping för 7000:- av en liten privat uppfödare. Figaro var nedsatt från 8000:- pga att han blivit tillbakalämnad av första ägaren efter en vecka och uppfödaren sålde honom som omplasering.

Varför valde du just den rasen?
Jag gillar terriers. Var mest inne på en Bullterrier vilket är favoritrasen nr 1 men ville ha något lite mer arbetsvilligt och i mer lätthanterlig storlek. Valet föll på Jack Russelln eftersom jag tycker dom har en härlig frimodighet och entusiasm. Plus att dom är otroligt snygga när dom är snygga. Vilket alldeles för många dess värre inte är.=P

Har du deltagit i några tävlingar med hunden?
Har ställt ut honom ett par gånger för skoj skull (det är jag som tycker det är skoj, Figaro är i allra högsta grad ointresserad. Dessutom är han för stor och lite för tungt tecknad så vi har aldrig haft några jätteframgångar.).

Är hunden rädd för något?

Han blir väl rädd ibland han också men han har ingen specifik rädsla som går att peka ut.

Vill du ha fler hundar av samma ras?
Jag är splittrad. Är lite inne på en strävhårig vit och tanfärgad tik men troligare blir det en bullis eller en Norwichterrier, om det blir någon.

Kan hunden några konster och lydnad?
Ja jösses en himla massa!

Konster: Rulla, snurra, vacker tass, high five, vinka, morra, upp med händerna pang du är död, slalom framåt och bakåt, åtta mellan benen, gå runt vänster/höger ben, hoppa upp i famnen, hoppa genom mina armar, gå mellan mina ben framåt/bakåt/snurr, buga, skall, gå runt föremål, krypa under föremål, puss, fånga godis som legat på nosen, backa (rakt bakåt och runt matte), gå balansgång. Tror det var allt...

Lydnad: hit, fot (i olika tempo, med och utan koppel) sitt, ligg, stå (både fjärrdirigering och under gång och under inkallning), hopp över hinder (under fotgång samt fritt) apport (under fotgång och över hinder), rutan (hyfsat i alla fall)

Det brukade vara annorlunda. Och när jag tänker på det är det som en någon sluter en jättestor hand runt min bröstkorg och kramar åt. Så hårt att alla mina illusioner (för kanske var dom bara illusioner) sipprar ur mig. Ut mellan jättehandens fingrar.

http://www.youtube.com/watch?v=PkxLx_KjxJQ

Föresten så har jag åkt tur och retur till Karlstad i en allt för välfylld bil idag. Det var hemskt. Så hemskt att jag nu i efterhand drabbas av en liten släng klaustrofobi när jag tänker på det och måste sträcka ut armarna och benen så långt jag kan. Framför allt höger ben måste jag sträcka på. Igen och igen och säga Aaaaahhh! av välbehag när det knäpper till i knät.

  Det regnade där. Iskallt tungt regn och vi mellanlandade i Karlskoga för att spana in huvudkontoret på vägen hem och i Karlskoga luktade det äckligt och det kändes ju bra då. När man viste att "snart" skulle man vara hemma i hederliga gamla Peking

  Så nu är jag nyförälskad i min cykel som tillåter utsträckta ben. Och i åbackarna där det luktar mylla i regnet, som inte alls var särskilt kallt och tungt utan mer som ett tunt dis.

Dessutom har vitsipporna redan tittar fram.

Det är inte så ovanligt att något är roligt. Men riktigt, riktigt roligt är det inte så väldigt ofta. Men idag, när jag lyssnade lite av en händelse på Mammas nya kille var det så roligt att jag var tvungen att skratta med vatten i munnen. Det kom ut genom näsan. Det var så roligt att jag fick en kallsup. Den första på många, många år. Det tyckte Sven var roligt.

Så sorgligt med ungdomar idag. Dom har så bråttom att bli vuxna och att få uppleva allt som hör vuxenlivet till. Besvikelsen kommer som ett brev på posten och dom skriver så desillusionerat om livet, om att längta. Om kärleken.
  Och jag tänker dumma ungar! Om ni var så vuxna som ni tror ni är så skulle ni förstå att ni aldrig mer får vara barn. Snart är det bara jobb och ansvar och deklarationer för hela slanten. Snart finns det inte tid för lek och barnsligheter ens om ni vill. Inte så mycket i alla fall. Och då kommer ni ångra er. Dumma ungar!

Att det var en annan som sa "Jag vill ha något mer", men sen var det jag som fick det. Lite ödets ironiskt. Men jag är inte skadeglad.










Inte så mycket i alla fall. ;o)

Man skulle kanske kunna säga att det är en liten, liten befordran. Inget stort lixom. Inget som kommer märkas direkt, på annat sätt än en punkt till på CV:t. Men det är ju inte att förakta. Och lite smickrande att ha blivit utvald. Jo jag har bestämt mig för att hålla en positiv inställning till det här. Vilket inte är så svårt när man får dra tre timmar tidigare från jobbet. Timmar som visserligen får jobbas in tors-fre nästa vecka men vad gör det när det är idag som det är sol?

Det är inte dumt att käka glass på det som egentligen skulle vara arbetstid.=)

När kanadagässen landar på Himpa vet man att det är vår på riktigt.

Vissa dagar är på förhand dömda att bli tråkiga dagar. Måndagar faller ofta under den kategorin. Vanlig tråkig arbetsmåndag. Jag hänger läpp. Mitt favoritord idag. Det är nästan så att man blir lite munter av det, men bara nästan.

  Någonting måste hända! Det måste inte vara något storslaget eller imponerande eller så. Bara någonting. Naturligtvis någonting bra. Ingenting dåligt, det har jag fått nog av.

Jag vill ha ett par träskor. Som när jag var liten.

Nu har jag gjort det igen. Druckit för mycket vatten för nära inpå sänggång. Jag vet hur det blir. Suck.

"Kungsgatan i Norrköping är en av de smutsigaste gatorna i hela landet." Nästan precis där bor jag och dagar som idag, när det regnat och asfalten är alldeles mörkgrå och glänsande luktar det vidrigt. Men man kan hålla fönstren stängda och ruska om i citronmelissen eller basilikan eller i timjanen, vilken man nu vill och spela glad musik på hög volym.

Du, du snackar alldeles för mycket
Sluta snacka nu sa Annkatrin
Drick med mig så lättar kanske trycket
Titta på mig är jag inte fin
Kom till mig och gör det enda rätta
Kom till mig här är det faktiskt grönt
Ja, sa jag och gjorde därpå detta
Och medborgare va det va skönt

http://www.youtube.com/watch?v=inytLlc7PTY&feature=related

Ja nu är det riktig vår. Det myllrar av människor på de nyöppnade uteserveringarna. Vart man än går förföljs man av ett dovt sorlande av människoröster. Nästan, inte uppe i parken förstås. Jag tog en innefika på Jolla. Ensam för att ensamfika ändå är det bästa. Och för att ingen ville följa med. Men mest för att ensamfika är det bästa.

Det är för mycket sol ute för att det ska gå att koppla av inne. Det börjar lixom värka lite från sidorna och in mot mitten av magen.

Jag provade något nytt, en chai latte på Te & kaffekompaniet. Att vara experimentell är inte alltid det mest lyckade. Den lade sig som en söt och kladdig hinna i magsäcken. Note to selfe, aldrig mera chai.

  Sen provade jag något gammalt. Något väl beprövat. Jag provade böcker. Nya, fina, nätta pocketböcker som lätt går ner i väskan. Med ännu obrutna ryggar. Pocketböcker är det finaste i bokväg. Näst efter riktigt gamla skinninbundna böcker med gulnande ark. Men såna finns inte på Anderssons bokhandel.

Jag hittade följande rader.

man letar för sällan efter fina saker

fina saker

som inte kostar för mycket

häftiga saker letar man efter

och springer på alltför ofta

det spektakulära får en att stanna upp

fina saker

man letar för sällan efter fina saker

dom man får bestämma själv

vilka dom är

och sen se till att man letar

Och jag nickade för mig själv. Fina saker. Fina saker ska jag leta efter. Som inte kostar för mycket.

Så modig är du

Med dina skrapade knän

och smutsade kinder

Med skrattet i halsgropen

och vinden i håret

när marken rusar emot dig.

Så väldigt modig
Du.

Före                                                           Efter

Drömmen om det perfekta hemmet. Till dess får man göra det bästa av situationen.

Om solen verkligen skiner kan man ta buss 459 i 31 minuter för att trampa kullerstensgator i Söderköping, även om dom inte är så många. Igår sken den verkligen. Och värmde så man kunde lägga av sig jackan uppe på berget och vi såg fjärilar och nyckelpigor och blåsippor.  Blåsippor som är så väldigt, väldigt fina. Årets första kulglass; pecanöt/kola och marängsviss. Alltid pecanöt/kola i botten, för säkerhets skull. Det gjorde ingenting att det luktade fiskkadaver när man via slussen korsade Göta kanal.