Jag har lite halvengagerat följt en vargdiskussion med främst hundägare inblandade. Jag har väl inte läst jättenoga men har jag förstått det rätt så bor någon i ett vargtätt område i Norge och det har både funnits spår och vargar synliga i trakterna där hon går med sina hundar. Hon tycker det är obehagligt. Tydligen har varg mitt på ljusa dagen knallat in på folks gårdar och tagit med sig en hund till lunch också.

  Jag har svårt att förstå problematiken. Så vitt jag vet har ingen människa blivit attackerad av varg senaste dryga 100 åren i Sverige. Hur det är i Norge vet jag inte men jag har inte läst om att någon människa blivit påhoppad där heller senaste tiden. Inte har jag hört talas om att varg slagit hund som gått i koppel heller. Så varför inte promenera med hunden kopplad i det vargtäta området?

  Och måste man lämna sina hundar ensamma ute på gården om den inte är så pass väl inhägnad att hundarna inte kan ta sig ut och således inte heller vargen ta sig in? Jag tycker faktiskt man får ”skylla sig själv” om man utsätter sin hund för risken att bli vargföda. Man måste faktiskt inte göra det. Inte tycker jag det är ett godtagbart skäl att börja skjuta av varg någonstans, bara för att hundägare vill att deras jyckar ska ränna fritt i skog och mark.

Själv bor jag inte i ett vargtätt område men om jag hade gjort det hade jag inte oroat mig det minsta. Figaro kan ta vara på sig själv. Det bevisade han igår när han utan att få en skråma slet huvudet av en tiger.

Hallen är färdig. Jag gjorde allting helt själv! Och det som tog mest tid var att skruva tillbaks dom förbannade hyllorna! Jag höll på att få ett frispel. Det låter så enkelt, det såg så enkelt ut. Men det var skitsvårt! Inte gick det att bara dra upp skiten lite hur som helst. Nej det skulle vara rätt hylla på rätt plats och rätt skruv till rätt hylla. Men tillslut gick det i alla fall.

Resultatet ser ni här:





Sven tyckte det var bättre med den gula tapeten. Men sen är han ju sinnessva.... jag menar färgsvag!


Nu ska vi äta Entrecote, klyftpotatis och bearnaisesås. Mmmm vad gott!

Det blev orkidéer igår trots allt. Dom hade billiga på en liten blomsteraffär nere på stan. Jag köpte två stycken och en liten Spansk pepparväxt som jag tyckte var söt. Nån av katterna har redan ätit lite på den. Hoppas den var stark!

Idag har jag tagit tag i hallen. Kändes hemskt onödigt att låta den vara omålad, flottfläckig och sunkig när rummet är så fint nu. Just nu är det färgtorkarpaus i nästan två timmar. Hade tänkt ägna den tiden åt att dricka kaffe (gör just nu) och sen damma av och sortera lite bland alla prylar som ska tillbaks ut i hallen när den är klar. I våras borrade jag upp ett gäng hyllor där ute och det är fantastiskt vad mycket grejer som ryms på dom!

Det känns som om hösten är inne på sista andningen nu. Det har varit riktigt varmt idag! Och strålande sol. Jag kom äntligen ihåg att ta med kameran på morgonpromenaden och fick ett par bilder på ungefär världens rödaste träd.

Jag sitter och väntar på att Annsofie ska höra av sig och säga att hon är färdig hos doktorn och redo att promenera. Vi är redo, nästan lite för redo. Nu kom det ett meddelande! Annsofie befinner sig på bussen på väg hem. Skit. Det kan ta lång tid det här.

Jag är sugen på att måla om i hallen också. Rummet blev ju så bra så det känns dumt att inte smida medan järnet är varmt. Och hallen är ju så liten. Lär ju gå på fem röda. Framför allt om man skiter i att grundmåla med Ö&B:s filmjölksfärg utan köper nått vettigt på en gång. Ja det tåls helt klart att tänkas på.

Eftersom hyllorna blev färdiga igår så blir det blomjakt idag. Jag skulle vilja ha orkidéer men är osäker på om jag klarar av det. Jag läste lite skötselråd och kände mig som ett frågetecken.

”Häver sig orkidén totalt ur krukan? Stora orkidéer kan mycket väl få stå i små krukor… Är komposten ”fräsch”? Ser den och känns den sunkig och trött?... Ser orkidén ut att må bra? Sommartid tar man givetvis ut sin orkidé och låter den hänga i ett äppelträd.”

Förstår ni vad jag menar?

Idag ska vi äta sushi. Jag vill gärna äta sushi men det är ett jävla jobb att laga till den och det faller alltid på min lott. Men det kan det vara värt.

Ps. Solen var framme i typ fem sekunder förut. Jag började nästan tro att den dött.

Just nu sitter jag med Öket fastklämt mellan knäna och väntar på att hans huvud ska limma fast. Han tappade det här om dagen. Det låter mycket konstigare än vad det är.

  Jag har varit med Tesse ute vid Ingelsta och handlat hyllor. Det blev två eftersom dom inte hade en lång nog. Vi tog en fika också och sen kände jag mig slösaktig och bestämde mig för att köpa ett par fina påslakanen jag spanat in på ICA Maxi för nån månad sedan. Känns som det behövs lite färg här nu när väggarna är i princip vita. Men dom var naturligtvis slut. Damn! Jaja, sparade typ 300:- på det.

Jag har i alla fall borrat upp hyllorna. Borrandet gick som en dans, skruvandet var betydligt värre. Det måste vara en idiot som designat konsolerna! En idiot med en jävla massa konstiga verktyg som ingen normalt verktygsutrustad människa har. Men det gick tillslut. Jag är nöjd! Var lite knepigt att hitta grejer att ställa på hyllorna bara, men det gick det med.

  Tror Ökets huvud sitter fast igen nu.

Igår var en späckad dag. Förutom ca 30 minuters frukost, 15 minuters lunch och 15 minuters kaffpaus var jag på benen från 8 till 21. Jag har träningsvärk efter allt hoppandes upp och ner på pallar och stolar, jag har en blåsa i handen efter allt rolland och ett litet skärsår i ena fingertoppen som inte alls har nått med målandet igår att göra.

Saker jag gjorde igår:

- Cyklade till Bauhaus och köpt Max.

- Tömde tre bokhyllor på skitdammiga böcker.

- Målade.

- Gick och köpte en till roller.

- Promenerade Figaro.

- Målade.

- Skurade bort färg från golvet.

- Målade.

- Målade lite till.

- Dammade av nämnda asskitiga böcker.

- Möblerade tillbaks.

Det ser inte så märkvärdigt ut när det är uppspaltat sådär. Men det var jobbigt! Ännu åtrstår dock en hel del. Det här bland annat.

 Det hade varit mycket mer kvar om inte Sven hjälpt till med målet. Katterna drog sitt strå till stacken också, genom att inte lägga sina svansar och andra pälsbeklädda kroppsdelar mot väggarna. Figaro ville också hjälpa till. Han doppade sin boll i färgen och försökte måla golvet. Det blev inte så bra.

Men nu är vi äntligen färdiga med målet! På Bauhaus hittade jag färgen Max som jag tyckte såg trevlig och sympatisk ut så han fick följa med hem. Nu klär han våra väggar och det mycket bra tycker jag!

  Nu ska jag rasta Figaro medan väggarna får torka. Sen är det bara tillbakamöbleringen kvar. Woho!

Jag har börjat måla om. Har haft planer på det skitlänge, enda sen jag flyttade in, men har varit alldeles för lat. Men idag bestämde jag mig för att det var dags! Jag har ju inget bättre för mig under min ledighet lixom. Så jag tvingade Sven att följa med till Ö&B för att köpa färg, spackel, rollar och annat nödvändigt. Det blev inte alls dyrt och nu vet jag varför. Jo, för att den där jävla färgen består ju bara av vatten!!

  Jag har målat, och målat, och målat! När jag påbörjade tredje strykningen och insåg att tapeten fortfarande lyste igenom fick jag ett litet sammanbrott och var tvungen att tröstäta en skål kall korvstroganoff. Det var inte så gott.   

  När Sven kom hem från träningen var jag så desperat att jag kastade mig på cykeln och trampade ner till Claes Ohlsson för att inhandla en färg som faktiskt innehöll färg och inte bestod av typ mjöl och vatten, eller vad fan nu Ö&B:s färg består av. Dom hade inga. Medans jag irrade rund i deras nybyggda butik där man inte hittar något alls kom jag på att jag borde frågat Majje innan jag cyklade iväg. Men det var skönt med en liten paus faktiskt.

  Så tillbaks hem och måla ännu mer. Uppgivenheten bara spred och spred sig. Tillslut såg till och med Gimli deprimerad ut när han betraktade de flammiga väggarna. Bestämde mig för att åka till Flügger färg imorgon, men dom har naturligtvis söndagsstängd.

  Allting var nattsvart. Men plötsligt öppnade Sven munnen och yttrade de vackraste, trösterikaste och underbaraste orden han någonsin sagt. Han sa: ”Bauhaus har färg. Dom har öppet på söndagar.” Det blev nästan ett sånt där glorifierande aaaaaaah:ande och strålkastarljus på honom, som det blir i That 70’s Show med jämna mellanrum. Hurra hurra! Imorgon får jag riktigt färg!



 



Grannarna ovanför oss verkar köra karekoke och linedance eller nått. Det skrålas, klappas, trampas som fan där upp. Dom verkar ha roligt. Själv ska jag sova. Gonatt gonatt!

Efter drygt fem års promenerande i samma kvarter känner man igen de flesta hundar. Vissa bättre än andra. Här finns coola och stiliga Zero med sin pratglada husse. Galningarna Sudden och Bobbo som vrålar och härjar och är allmänt otrevliga mot oss. Supersöta Milton, fetknoppen Aston som har världens jobbigaste husse, halvblinda Kayla och hennes kompis Ozzy som båda äter hundmat som passerat sitt bäst föredatum. Gigantiska varghunden Felix. Irländaren Charlie, minitaxen Sicko, vars husse skryter om hur hon ”Var så här nära från att ta en and!”. Fina, snälla Zappa. Gusten som brukar sitta och titta ut genom sitt fönster. Och Morris förstås! Plus en massa fler.

  Zeros husse heter Pelle och han är borta! Vi, jag, Sven och Annsofie har inte sett honom på evigheter! Flera månader! Istället är matte och svärfar ute och går med Zero och dom är inte alls lika roliga! Här om dagen när Figaro och Zero hälsade på varandra försökte jag luska lite. Så jag sa sådär lite i förbifarten till Svärfar att ” Det var länge sedan man såg Peller!”. Gubbe svarade bara ”Ja.”. Vad är det för jävla svar?! Jag antar att han inte hörde. Så nu får vi fortsätta i ovisshet.

  Frun vågar jag nog inte fråga. Det vore jobbigt om det visar sig att han rymt med sin unga älskarinna eller något annat hemskt omoraliskt och pinsamt.

Igår lade jag ännu en ansökan till Skrivkursen jag spanat in på brevlådan. Det har redan gått ett år sedan jag sökte förra gånger.=S Som vanligt är jag ute i sista minuten och arbetsprovet känns rätt kasst. Hoppas kan man ju alltid…

Och snart, snaaaart (klockan 22:10 för att vara exakt) påbörjar jag en sex dagar lång ledighet. Hurra hurra!!

Idag är det alltså vår treårsdag. När somliga pratar om hur länge dom varit tillsammans avslutar dom med att sägas ”Och jag är lika kär idag som när vi blev ihop!” Och då tänker jag att dom ljuger. Eller så har dom aldrig varit särskilt kära.

  Jag är inte så kär längre, som jag var i början. Jag stod lixom knappt ut med att gå till jobbet, att gå ut med Figaro var pest, sova var värdelöst. Allt som innebar att jag inte kunde vara med Sven eller prata med Sven eller ta på Sven eller tänka på Sven var en plåga! Så kan man ju inte ha det! Man skulle bli en arbetslös, kroniskt trött djurplågare! Jag vill inte vara en djurplågare, inte ens för Svens skull.

  Men som tur är lugnar ju dom där värsta känslorna ner sig efter ett tag. Det behöver ju inte alls vara dåligt. Tvärt om. För när man är så där psykokär så finns det så jävla mycket oro i kroppen. Man är lika mycket ledsen som man är lycklig för man måste förstås tänka på hur illa det kan gå och ta ut sorgen i förskott. Sånt lugnar ju ner sig.

  Dessutom tycker jag det är fint att jag utan två ton endorfiner och dopaminer och andra sorters signalsubstanser i kroppen, fortfarande allra helst vill vara med Sven.

I lördags var vi på födelsedagskalas. Niklas fyllde 28. en som heter Stoffe fyllde 27. Inte jämt någonstans. Det bjöds på god smörgåstårta och eftersom Niklas fått ungefär en hockeytrunk fylld med öl så bjöds det på sådan också. Och levande musik och whiskey. Det var roligt och blött och lite luddigt, kan man säga…. Det var inte kul att gå till jobbet på söndagen, men det gick faktiskt över förväntan.

Och idag har Figaro fått ett frieri. En tjej som letade efter en hanhund till en tik som skulle vara en jack russell men hon viste inte om den var registrerad. Jag blev så smickrad att hon fick ta mitt telefonnummer. Helt idiotiskt! Jag har ju inte tänkt låta Figaro bli farsan. Han är ju helt galen för guds skull! Och för stor och har för mycket färg och är varken mentaltestad, ögonlyst eller kollad för patella luxation. Han är bara sjukt fantastiskt otroligt söt. Men det räcker ju inte långt. Nåja, skit samma. Dom ringer nog inte ändå.

Imorgon har Sven och jag varit tillsammans i 3 år. Det är inte klokt vad tiden går! Figaro var ung och oförstörd. Det var nästan Sven och jag oxå och vi hade hela livet för oss…. Inte som nu. När vi alla tre börjar bli gamla. Men om man bortser från att det så känns det hemskt trevligt att tänka på att det gått så lång tid.=)

Gick morgonpromenad på stan. Och idag är det ruskigt höstväder. Blåsigt, kallt och grått! vi gick ut med strömmen och tog en sväng på den konstgjorda lilleput-ö som förut härbärgade Strömsholmen. Strömsholmen var en kanske inte direkt förstaklassig restaurang vi ofta besökte när jag var liten. Dom hade strålande goda köttbullar med potatismos och rårörda lingon, i alla fall minns jag det så.

  Utanför fanns det en minigolfbana och gräsmattor inhängande med tunga, lågt hängande kedjor och jag brukade leka häst och hoppa över dom. En gång jagade jag och min bror varandra och istället för att hoppa, så snubblade jag över en av dom där kedjorna och dängde ansiktet rakt i asfalten. Skrapade knäna och händerna också. Blodet sprutade och jag skrek på mamma som en stucken gris när jag ragglade in i matsalen och troligtvis förstörde matlusten för alla.

  En annan gång råkade jag låsa in mig på damernas toalett och jag minns inte alls hur det såg ut på toaletten men jag minns mycket väl hur paniken lixom strålade upp genom fingrarna från låset som jag ryckte och slet, vidare upp genom armarna rakt in i hjärtat som började slå i 180 kilometer i timmen. Jag försökte säkert låsa upp åt fel håller eller nått annat korkat för ut kom jag utan att behöva bli räddad.

  Och en gång spelade jag och min bror minigolf med vår gamla barnvakt Esko. Jag måste ha varit en entusiastisk minigolfare för jag svingade klubban så häftigt vid ett tillfälle att jag slog Esko i huvudet med den. Nu för tiden tycker jag minigolf är riktigt tråkigt.

Vad man kan minnas ibland. Jag undrar om dom där köttbullarna verkligen var sådär goda.

Det är ett alldeles, alldeles vansinnigt vackert väder! Figaro och jag har redan promenerat i två timmar. Först morgonpromenad själva och sen med Annsofie och Morris. Nu är Figaro med Sven och tränar (Sven tränar, Figaro tittar på). När dom är tillbaks lär vi nog ta en tur till! Måste passa på nu när det känns skönt att vara ute!

  Nu sitter jag här och försöker koppla av och ha det lite trevligt för mig själv. Det är skitsvårt eftersom dom för ett jävla liv i trapphuset! Dom borrar och står i precis innanför ytterdörren.

Här om dagen rensade jag ut min garderob. Det måste vara första gången någonsin som jag faktiskt har kläder jag tycker är snygga, inte bara när dom hänger i garderoben utan till och med på! Det känns riktigt trevligt.

  Jag har aldrig varit duktig på kläder. Det har uppenbarligen blivit bättre nu på äldre dar. Som tur är. För såg jag faktiskt ut som skit! Usch! Jag tycker synd om mig själv när jag tänker tillbaks på det.

  Hur som helst. Vad jag skulle komma fram till var att det nog inte bara sitter i kläderna. Jag har slutat vara så vansinnigt kritisk mot mig själv. Jag är faktiskt inte universums fulaste människa. Jag är nästan snygg. I alla fall i rätt vinkel.=P

Något jag tycker är jävligt irriterande är folk som går på cykelbanan. Speciellt på övergångställen. Det finns tydligt utmarkerade övergångsställen för fotgängare och sen ett för cyklar. Vart går människorna? Ja inte fan är det där dom ska i alla fall!

  Samma med bilar som stannar på övergångställen. Som i rondellen jag ska igenom på väg till jobbet. Det är kö. Två bilar står och väntar, den sista har bakvagnen på övergångstället. Det kommer en tredje bil. Istället för att stanna så det finns plats för folk att gå och cykla över vägen kör den upp i arslet på bilen framför. Eftersom det dessutom är tvåfiligt kan man ibland få hoppa av och leda cykeln i slalom mellan bilarna. I värsta fall får man helt enkelt vänta i en evighet tills dom har fått köra vidare och förhoppningsvis ingen annan jävla idiotbilist tagit deras plats. Jag hatar verkligen både bilister och fotgängare! Ibland även andra cyklister.

  Men nu lämnar vi det.

Idag är det visseligen den 14:e, men fredag den 13:e år 2006, klockan 18:10 stod Sven och jag och skakade hand på Norrköpings tågstation. Sven hade på sig ett par svarta byxor (som jag tror kalls för chinos, men jag är inte så bra på byxmodeller), en röd tröja med championtryck och en alldeles för tunn jacka. Om jag minns rätt var den beige. Jag hade på mig ett jättestort och fånigt smile (och kläder men jag minns inte vilka). Figaro hade på sig koppel och halsband.
  Det var alltså första gången vi träffades. Innan dess hade vi bara pratat på Internet. Jag tyckte Sven var precis som jag trott att han skulle vara. Sven tyckte tydligen jag var konstig, eftersom jag tog med en hund in i väntsalen, har jag fått höra i efterhand.  Men Sven är den sista att snacka om att vara konstig. Min konstighet har stigit till oanade höjder efter att han gjorde entre i mitt liv!

Idag är det riktigt höstigt. Kallt och snålblåst. Fy fan! Nu har solen visserligen kommit fram men jag har inte tid att njuta av den för jag ska snart gå och jobba. Och jag har en lång, lååååång arbetsvecka framför mig. Det innebär att jag inte kommer ha ork för något annat.

Igår var jag nere på stan på jakt efter ett par leggins, vilket jag egentligen inte riktigt vet vad det är. Jag tror det är ett par tajta byxor och det var alltså det jag ville ha. Det var svårt. Eftersom jag har freekyleggs. Tajta byxor har jag aldrig förr köpt, men nu behöver jag ha nått jag kan stoppa ner i mina stövlar (som jag inhandlade för ungefär två veckor sedan). Tillslut hittade jag ett par på mitt kära Lindex. Där hittade jag också en rutig tunika och en orange topp, båda två var på rea. Hurra hurra!

  Eftersom dragkedjan pajat i jackan jag köpte förra året så behövde jag en ny sån också. Det var betydligt lättare sagt en gjort. Är det inne med skitfula ytterkläder i år? Den uppfattningen fick jag i alla fall. Tillslut hittade jag en jacka jag tyckte om. Dessvärre var det samma märke som jag köpte året innan.=S Well, jag ger dom en chans till.

Och i morse gick Figaro och jag en stadspromenad. Tror jag nämnt tidigare att Figaro gillar att gå på stan. På helgerna är det oftast riktigt lugnt åt det hållet så då brukar han få bestämma vägen.

  Vi gick ner till Strömparken och där träffade vi den vilda minililla taxen Sicko. Hon for runt som ett skollat troll och blev suddig på nästan alla bilder jag försökte ta på henne. Figaro offrade sig faktiskt på lite lek mellan allt rumpsniffande.

  Efter en stund kom den tvåspråkige Irländaren Charlie med sin husse i släptåg. Charlie är hemskt söt och hemskt tjock. Men Figaro tycker han är OK ändå. Det beror på att Charlie är knipsad. Ingen rival med andra ord. Rent av lite läcker. Charlie är inte så hemskt intresserad av andra hundar. Hans stora passion här i livet är ironiskt nog bollar.

  Tillslut tyckte Figaro han ägnat sig åt tillräckligt med förspel och ville bara jucka på Sicko och eftersom hon är lite för ung för att säga ifrån fick jag göra det. Så jag tog min mycket motvilliga hund och gick hem.

Lite senare tog jag och Amadeus ett bad. Jag tog ett blött i badkaret, Amadeus tog ett torrt i handfatet. Till skillnad från Gimli så sjunger inte Amadeus i duschen.

Figaro och jag tog en förmiddagspromenad runt strömmen oxå. Det var vi inte ensamma om. Massa söndagspromenerare var ute. Och en hel del änder. Det har blivit en del promenerande idag onekligen. Har nyss kommit hem från en tur med Jenny.

  Jenny hade ett litet dilemma. Hon var på fest igår och en herre bekände då sin kärlek till henne (efter att dom hade utbytt lite saliv, men inget värre än så) och nu på morgonen hade hon fått ett sms från nämnda herre där han bekräftade att det han sagt igår var sant.

  Jenny behövde hjälp att komma på ett politiskt korrekt svar där det utan tvekan men inte smärtsamt tydligt framgick att hans känslor inte var besvarade. Jag tyckte jag kom på det perfekta svaret! ”Skriv: Vad sa du igår? Jag minns ingenting efter elva!” Jenny ville ha något lite mer seriöst. Vi tänkte länge men kom inte på något.





Nu ska jag göra ljummen sallad med lufttorkad skinka och halloumi.=)

Figaro och jag tog en rätt lång morgonpromenad i morse. Ända bort runt Himpa. Det var rimfrost och strålande sol. Naturligtvis hade jag inte kameran med mig. På väg hem igen mötte vi en hund, såg ut som en otroligt ful Skotsk hjorthund, som fått tag på en rejäl pinne. Det var snarare en trädstam den gick och bar på! Ungefär lika grov som en lycktstolpe och runt två meter lång. Imponerande! Figaro tyckte det var sjukt och onormalt! Imorgon kanske jag borde rita en bild om det.

  Det var tänkt att Sven skulle följa med på en långpromenad idag men han hade ont i foten. Väääääääldigt lägligt får man lov att säga. Jojo. Fast han har ont på samma ställe som han hade ont på innan sommaren. Så man får väl tro honom.=)
  Hur som helst. Figaro och jag fick gå ensamma. Annsofie hade skickat ut Morris på landet och han vägrade komma hem så inte heller dom kunde göra oss sällskap. Vi hade det rätt trevligt ändå. Misshandlade lite pinnar och tränade lite lydnad.

  Nu är Sven och Figaro hemma hos Anders och ser på fotboll. Jag har tittat på  Over the hedge. Tecknad film är det bästa! Gimli och Amadeus har njutit av ännu en hundfri kväll. Men nu är jag trött, så jag ska mata katterna, ta ett glas mortosjuice, borsta tänderna och sen lägga mig och läsa lite.

Gonatt!

För ett tag sedan hade Gimli ett riktigt kräkkalas. Det var inte många hörn i lägenheten som inte blivit utsatt för hans spyor. Det var inte bara på golvet. Icke! Han hade visserligen lagt några nästan osynliga droppar på strategiska ställen som precis innanför toalettdörren, bakom en tröskel. Men dom värsta pölarna låg på vardagsrumsbordet. Inte bara det! Han hade spytt på Svens telefon! Till och med sängen blev utsatt för hans attentat! Det var rätt vidrigt alltihop och jag kände att min syn på Gimli förändrades en aning.

  Är han verkligen den underbara, vänliga och charmante herre som vi alla känner och älskar? Det är inte så vänligt och charmigt att spy på mitt täcke. Svens telefon kan jag förstå att han spydde på. Gimli gillar att visa Sven vem det är som bestämmer. Men mig älskar och avgudar han ju! Bor det en liten Mr Hyde i honom? Jag vet inte vad jag ska tro längre. Min världsbild har vänts upp och ner.

I natt drömde jag att det var fredag. Kändes rätt tungt att vakna och inse att nej, det är bara torsdag. Suck. Well, jag antar att jag överlever. Det bästa med att sluta när alla andra slutar, alltså 16:00 är att cykla hem. Känns fett bra att trampa förbi alla bilköer. Där sitter dom och glor och är säkert arga över att förlora massa tid. Dessutom förorenar dom ju! Jag däremot tar mig hem på tio minuter, får lite motion och förorenar inte ett skit. Ha!

Figaro var så söt i morse. Nu när det blir kallt blir han lite klängig och ska ligga väldigt nära, gärna på. Kanske frukosten lockade lite också.

Igår tog vi äntligen tag i den där rönnbärsgelén vi skulle göra. Bären har legat i frysen i säkert en månad nu. Dom skulle ligga ett dygn för att lite beskhet skulle försvinna. Det verkade inte som att dom tagit skada av den förlängda liggtiden.

  Receptet var hur enkelt som helst. Allt som behövdes var en sinnessjuk mängd socker och möjlighet att låta sörjan rinna av. Vi har fått låna Annsofie och Gustavs saftduk och ställning. Tack tack! Så nu har vi tre burkar med rönnbärsgelé som förhoppningsvis inte hinner bli dålig innan vi använt upp den.

Det var hemskt skönt att vara ledig igår. Förutom gelén så klippte vi Svens hår, tvättade ett gigantsikt tvättberg. Vi har en dålig vana att rätt ofta glömma bort att vi bokat tvättid.=S Sen åt vi lite salladslunch, tog en promenad. Det är någon kreativ typ som fjort några mer eller mindre lyckade konstverk i parken. Passade på att fota dom. Sen avslutades dagen med en skitlång film. Zodiac, som alltså handlade om seriemördaren Zodiac. Den var bra. Speciellt slutet.

 

Nu ska jag jobba tre korta dagar och sen är jag faktiskt ledig två hela dagar i rad! Herregud! Hur ska jag kunna fördriva så mycket ledig tid?

Som vanligt efter att ha jobbat en sexdagarsvecka känner jag mig helt tom i huvudet. Det blir dubbelt så tomt när man jobbat två sexdagarsveckor på rad. Jag behöver vara ledig. Länge! Men icke. På onsdag är det dags igen. Suck.

  Men den här veckan är det i alla fall bara femtimmarspass. Konstigt nog känns femtimmarspass lika jobbiga som längre pass eftersom man får så himla lite rast. Well, veckan blir förhållandevis kort ändå.

  Jag tänker ägna den åt sunt levene. Förstår inte riktigt hur det går till men ju mer jag tänker på att försöka äta bättre desto sämre äter jag. Igår tillexempel tryckte jag i mig fem kanelbullar. Jag hade inte ens bakat dom själv! Det var inte ens så gott som det borde ha varit. Gott var det förstås men inte fyrabullarpåradenochenlitesenaregott.

Så idag har jag ätit nyttig och känner mig inte alls hälsosam. Tvärt om, jag känner mig konstig i halsen, har haft lite huvudvärk större delen av dagen och nu har jag sinnessjuk hicka. Det känns som det blir tidig sänggång idag. Typ kanske nu på en gång.

Sven hade köpt en vällagrad ost på Netto som vi skulle provsmaka i går kväll. Det gick inte. När han öppnade den steg det så vidriga dunster ur förpackningen att vi nästan kräktes. Det MÅSTE ha varit fel på den! Visserligen finns det ostar som luktar fotsvett och annat snusk men det här var för mycket. Det går inte ens att försöka beskriva hur vidrigt det luktade! Men om någon är intresserad av att veta kom förbi, den står fortfarande i en skräppåse på balkongen. Fast inte länge till. Grannarna kanske börjar klaga på att det luktar ruttet lik.

Fem timmar kvar. Sen är jag ledig en hel dag. Hallelujah!

Igår var jag ledig. Det var hemskt skönt och välbehövligt. Tog det mest lugnt. Lämnade igen en bok till biblioteket och köpte cykellysen. Vi hade bestämt oss för att äta rotmos och fläsklägg till mat. Sven blev dessutom sugen på äppelkaka.

  Det blev inte riktigt så. Jag hittade en citronpaj i kokboken som såg skitgod ut! Så vi gjorde den istället. Sen skulle vi fixa maten med potatisen var slut och vi orkade inte gå och handla igen. Jag tyckte inte vi behövde ha någon mat. Vi hade ju citronpaj! Men Sven skulle vara så jävla vuxen och förnuftig och sa ifrån. Så vi värmde på lite currykyckling.

  Vi kollade på en film, The Watchmen. Den var rätt kass. Snyggt filmad men trååååkig! Känns som bortkastade två timmar och fyrtiotvå minuter. Fast jag åt ju massa citronpaj under tiden så min besvikelse var inte fullt så stor. Det var värre för Sven för han gillade varken filmen eller pajen vidare mycket.

Promenerade som vanligt med Annsofie. Vi diskuterade veterinärbesöket. Figaro och jag skulle/har varit på ett idag. Det ballade ur litegrann kan man säga. Ritade en liten bild om det. OBS! Jag hoppas ni förstår att det är på skämt.=)

 Hur som helst. Vi passerade hundrastgården. Där inne rände det runt en liten hundfamilj. Två valpar och vad som såg ut att vara valparnas mamma och pappa. Annsofie sa till Morris att han fick inte vara med där inne för han var en otrevlig hund (och det är helt sant. Han är jätte oförskämd mot både mig och Figaro och tydligen även andra).

  Fast who am I to talk? Hade jag släppt in Figaro där hade han muckat gräl med farsan, försökt slicka morsan i rumpan och juckat på valparna. Hemska hund!

Och veterinärbesöket idag då? Figaro har både igår och idag lagt korvar istället för mos, om man säger så. Så magen verkar vara på rätt köl igen. Vi gick ändå till Smådjurskliniken. Figaro var inte förtjust. Dom har ju torterat honom så många gånger att han inte har något förtroende för män och kvinnor i vita rockar längre.

  Hur som helst, veterinären klämde och kände och lyssnade och tempade. Det sista var inte populärt. Hon tyckte han var i fint hull och både lät och kändes bra. Så vi gick därifrån betydligt mindre fattigare än vad jag räknat med.=) Kalaset gick bara på 540:- och då köpte jag en sorts pasta som är bra för tarmfloran och skit, riktig skit.