Det är väldigt mycket höst nu och vi behövde inte gå långt för att se rimfrost. Men den är kort och inte särskilt vacker, ser mest ut som utspilld mjölk. Figaro är sprallig. Eller så känner han sig bara frusen, det är svårt att veta med honom. Jag känner mig frusen i alla fall. Fingrarna stelnar runt kopplet och huden blir liksom skör, så allting gör ont. Bara att dra ner jackärmen över händerna gör lite ont.

  Precis vid krematoriet finns det ett träd som är både levande och dött på samma gång och från bögberget trillar solljuset ner genom vissnande lövverk. Figaro och jag trillar inte. Vi liksom hasar, utan att lyfta fötterna ordentligt från marken. Rasp, rasp, rasp låter det om Figaro när han släpar sina klor över asfalten. Inte för att han är trött, det är bara hans sätt att gå på. Stelbent liksom. Lite sprättigt.

Och vid fågelmatarbusken får han syn på tanten som numera bara har en vit hund i släptåg och han springer sitt allra snabbaste. Figaro ser skitkul ut när han springer sitt allra snabbaste. Öronen fladdrar, benen spretar åt alla håll och svansen blir så nära rak den kan bli. ”Näääää-ääääj!” ropar jag efter honom, rätt uppgivet och inte så engagerat och blir jätteförvånad när han faktiskt stannar, står ett tag under tyst kontemplation, innan han vänder tillbaks. Inte i fullt lika högt tempo, men tillräckligt för att öronen ska fladdra sådär fint, somt två små, små mantlar runt huvudet på honom.
  I nätet runt tennisplanerna har skickliga spindlar spunnit konstfyllda små nät och lyckats fånga mängder med små, små daggdroppar. Antagligen är det mindre effektivt med synliga spindelnät, men vackra är dom. Och på den judiska kyrkogården blommar fortfarande ett par rosor. Just där kan man nästan tro att det fortfarande är sommar, för den värme solen fortfarande erbjuder blir instängd mellan gravstenarna och fängelsemuren.

Det bästa som finns är att slå sig ner med en kopp kaffe och pusta ut efter att ha städat hela lägenheten. Har man dessutom tvättat, hunnit med en fika på stan och tre promenader med hunden så känns det ännu bättre! Det är synd om alla som inte har en hund att promenera med. Det borde vara obligatoriskt med minst en hund per hushåll för det är bra för både kropp och själ! Man får motion och sällskap. Och det är inget jag säger bara för att jag själv har en och därmed aldrig har samma frihet som en hundlös människa som i princip kan göra vad som helst när som helst. Det är inget jag tycker bör införas för att alla andra precis som jag ska behöva vakna om morgonen och veta att man måste gå ut och promenera, trots att hällregnet trummar mot fönsterrutan, eller det är så kallt att snoret fryser i näsan på en. Eller jo det är det vist det.

  Hur som helst. Det är härligt att slå sig ner med en kopp kaffe när man känner att man gjort ett gott dagsverke. Som jag idag. Extra trevligt är det förstås att klockan inte ens är halv sex så det finns gott om tid över att göra mer saker på. Det gäller bara att komma på vad. Att bara ta det lugnt är ju så jävla tråkigt!

Idag är första dagen av tre som jag är ledig. Det firade jag med en extra lyxig frukost. Mozzarellamacka. Det var gott. Innan frukost tog Figaro och jag ett varv runt Himpa. Vi tittade efter rimfrost, men såg bara kanadagäss och deras skit. Det var väl lite för sent för solen var redan framme och brände på rätt bra.

Jag vet inte vad jag ska göra med hela dagen idag. Jag vill göra något för det är så bortkastat att inte göra det. Om jag börjar med att städa av balkongen kanske lite inspiration vill infinna sig. Den har blivit gruvligt försummad senaste typ tre månaderna, balkongen, inte inspirationen. Allt där ute är dött (det är inspirationen också). Utom tre små blå blommor som envist klänge sig fast vid livet. Men det tjänar dom inget på för nu kommer dom åka i soporna.

Sedan flera dagar tillbaks har Annsofie och jag planerat att gå på Kulturnattsloppis. Hör ni hur fint det låter? Kultiverat och miljövänligt! Som vi sett fram emot detta! Annonsblad har funnits i stort sätt över hela stan, mycket ambitiöst.

  ”Jag hoppas det är en skitfet loppis!” sa Annsofie och ögonen tindrade av förväntan när vi svängde in på innergården där försäljningen av kulturella och begagnade ting skulle äga rum. ”Jag med!” sa jag och föreställde mig antika små glas och sjömanskistor, ljusstakar i mässing och en och annan läderinbunden fickplunta.

  Vi blev lite besvikna kan man säga. Loppisen bestod av tre små bord fulla med i stort sett skit och ett par kartonger med kläder som vi inte orkade gå igenom. Morris var rätt nöjd däremot för han fick så mycket uppmärksamhet av tjejerna som, antar jag, anordnade den här storslagna loppisen. Vi var väl där i kanske fem minuter. På väg ut skällde Figaro ut en lätt handikappad dam.

Vi gick ner på stan. På torget utanför Rådhuset fanns det en tre fyra stånd med typ hemslöjdsgrejer. Inte intressant. Ett stånd med karameller, brända mandlar honung och tvål. Lite intressant. Okej kanske mycket intressant. Jag köpte en hel del karameller, mest för att dom var så färggranna. Dom visade sig vara väldigt goda också!

Och sist men allra bäst ponnyridning. MYCKET intressant! Vi hoppdes på islndshästar, så vi också kunde ta oss varsin tur, men det var bara två shetlandsponnyer. Unnie och Vickevira. Ja, jag måste säga att Vickevira var nått a det sämsta jag hört i namnväg någonsin! Men hon var hemskt söt med sin långa långa man, lilla musgrå mule och svepande, långa ögonfransar

Vi gick hem genom industrisamhället.

Avslutningsvis blev jag bjuden på fika hemma hos Annsofie och Gustav. Jag älskar att fika! Speciellt hos Annsofie för där får man kopp med fat och mjölk i en liten kanna bredvid! Som att gå på ett riktigt litet kafé, och man slipper dessutom betala! Kan det bli bättre? Don’t think so!
  Morris var väl inte jättenöjd, som vanligt, med att jag kom på besök. Men jag tror han börjar mjukna lite faktiskt.

Jag drömde så HIMLA konstigt i natt! Jag skulle gå på min kusins bröllop. Det var ett vansinnigt lyxigt bröllop. Hennes pappa hade tagit ett lån på 1.5 miljoner bara för att ha råd med det.=S Galet. Jag skulle ha klänningen jag köpte till bröllopet i somras. Men när jag väl var där på plats så såg jag att klänningen satt FRUKTANSVÄRT dåligt. Och jag hade ingen bh på mig och mina tuttar ville inte sitta där dom borde, utan allt bara gled ner och ner och var knöligt och hemskt. Usch!

  Sen var jag plötsligt hemma, utanför min dörr, som var öppen. Och där inne såg det ut som ett bombnedslag! Allting låg huller om buller! På ytterdörren satt en lapp ”En av dina katter var ute på balkongen. Vänliga hälsningar Grannen.”. Jag blev rädd, tänk om det var Gimpa?! Då hade han säkert stuckit nu. Men det var inte han. Han var inne.

  Jag började städa upp i röran när det plötsligt kröp fram ett barn under sängen. What the fuck?! Tänkte jag, lyfte upp ungen och gick ut med henne på balkongen (som tydligen skulle bygga om och var jättestor). Därutanför stod en lättad dagisfröken och ville ha tillbaks ungen. Så jag hivade ner den till henne och fick veta att dom hade letat jättelänge efter den, ungen alltså.

  Sen gick jag in igen och kollade min mail. Jag hade fått massa mail. Massa arga hatmail, för tydligen hade ett annat dagisbarn dött på min balkong och det var tydligen mitt fel eftersom jag inte låst min balkongdörr. Ja det var konstigt som sagt.

Jag har promenerat med Annsofie oxå. ”Jag ska hem och göra fredagssnyggt.” sa hon ”Och ta ett glas vin.”. Vi kom överens om att städning blev nästan glamouröst om man drack vin under tiden. Jag vill också vara glammig med ett glas vin och en dammsugarslang! Men jag har inget vin och nu när fredagsfikan jag skulle gått på blivit inställd har jag ingen anledning att gå ner på stan och införskaffa mig lite heller. 

Jag känner mig så ful just nu! Finnig och plufsig och håret ser bara fööööörjäääääävligt ut! Jag skulle behöva gå och klippa mig men jag är vågar inte riktigt. Jag är rädd för speglarna dom har på frisersalonger … dom är ondskefulla, dom är antagligen små portar direkt till helvetet. Jag är inte ensam om att tycka så. Majje gör det också. Det är nått med speglarna hos frisörer som gör att man blir sju gånger så ful som man egentligen är.
  Det kan förstås bero på det frisörerna utsätter en för. Först drar dom på en det där jävla förklädet som sitter så hårt att dubbelhakan inte kan glida ner i ens krage utan blir liggandes runt halsen på en. Sen riktar dom en lampa mot ens nylle som obarmhärtigt får varje pormask och ojämnhet att framträda med plågsam skärpa. Efter det börjar dom spraya ens hår med vatten så det ligger ännu mer klistrat mot huvudet än det normalt sett gör. Jag blir nästan gråtfärdig när jag tänker på det.=S

Jag är inte på så strålande bra humör idag. Jag ska sätta på lite Morrisey och sjunga skälvande och falskt för mig själv.

Igår gled jag, Sven och de trebenta runt på stan. De trebenta är Figaro och Kenzo. Kenzo är också trebent nu för hon har slitit av en klo. Jag tror inte det gör så ont men hon verkligen avskyr sitt bandage och vill inte kliva på det. Tyvärr för henne är hon inte en lika rutinerad trebening som Figaro, så hon blir rätt trött, och ser jättedum ut när hon linkar omkring.

  Vi avslutade med lite kaffe på Broadway. Jag tog en latte som verkligen var hur god som helst! Det är inte alltid dom är det. Ibland är det för mycket espresso i, ibland är det för mycket mjölk i, ibland är den för sval. Den här var perfekt! Jag kommer mycket snart vilja gå dit igen!

Idag så gick jag hem till Sven efter jobbet, drack kaffe, såg lite Scrubs och slumrade i 20 minuter på hans soffa. Hur skönt som helst! Sen drog vi oss hem hit igen för lite pannkakslunch. När jag var liten var pannkaka en av mina absoluta favoriträtter. Jag kunde lätt äta typ 50 stycken. Idag är det gott men inte såååååååååååååå gott. Fem sex stycken tror jag att jag åt. Med blåbärssylt. Hemlagad. Snart är den slut.=(

  Sen följde jag och Figaro Sven nästan ända hem innan vi gled tillbaks hit för att städa. Jag stod för städandet. Figaro stod för det olyckliga stirrandet på dammsugaren. Den verkar alltid göra honom så sorgsen.

Antar att de flesta läst om styvpappan som slagit sin styvson i magen så hårt att han avled? Han har nu blivit dömd till tolv års fängelse. Jag läste lite om det där för ett tag sedan. Mamman påstår sig varit helt ovetande om vad som försigått. Det ställer jag mig mycket, mycket, myyyyycket skeptisk till. Till och med dagispersonalen (som man har hört ska vara fruktansvärt underbemannade, överarbetade och stressade) hade märkt att ungen var orolig och rädd när styvfarsan kom och hämtade honom.

  Hur som helst. Sven och jag pratade lite om det hela. Jag tror som sagt inte alls att hon var så ovetande som hon påstår och jag sa argt till Sven ”Jag hoppas verkligen inte hon får behålla ungen!”. ”Nääää.” sa Sven lite fundersamt. ”Dog han inte?”. ”Just ja, så var det ju.”. En tragisk historia hur som helst.

Jag berättade väl om min granne som låg död i en vecka? Dom tömmer hans lägenhet nu. Verkligen tömmer. Allt åker ut genom fönstret ner i en container. Jag har suttit och tittat en stund, på hur grej efter grej swichar förbi mitt fönster. Nu är containern full och ska köras iväg av ett lastbilsliknande fordon som det står Sita på.

  Jag har inte vetat mycket om framlidne Micke, annat än att han var en knutte och åkte motorcykel, hade ortopedisk sko, ett handikapptillstånd i fönstret på sin gula volvo och ofta bar flanellskjorta. Nu vet jag också att han hade en svart skinnsoffa, en beige tygfåtölj, ett fult badrumsskåp och troligtvis inte bytte sin skurmopp så ofta som kanske önskvärt vore.

  Jag undrar hur ensam man är om man får ligga död i en vecka innan man blir funnen. Man måste inte vara ensam alls antar jag, men vist låter det ensamt.

  Igår såg jag en och en halv minut på Det här är ditt liv, eller vad fan det heter, med Oldsberg. Oldsbergs frågade sin gäst ”Är du religiös?”. Gästen svarade ”Jag förstår inte frågan.”. God dag yxskafft. Finns det några andra svar än ja, nej eller vet inte? Jag kan säga nej utan att tveka. Men visst vore det ballt om det fanns en himmel i alla fall. Då tror jag KnutteMicke skulle sladdade fram till St Pers grind på sin hoj, den vita särken fladdrar i vinden, glorian svajar käckt över hjälmen, lite ketchup har torkat in i skägget efter ett stopp på Shell för en korv med bröd. Micke skulle stänga av motor, vika ihop sina Ray banbrillor och sen skulle följande konversation utspela sig mellan honom och St Per: ”Är det fri parkering?” ”Bara på helgerna.” ”Om man är handikappad då?” ”Det är man inte i himlen!”

Halv sju pinglade klockan ikapp med regnet som verkligen bankade på fönsterrutan. Jag svor, ställde om alarmet och sov en halvtimme till och gissa vad? Nästa gång det ringde var solen framme. Halleluja! Och på jobbet var det lugnt för första gången på flera månader (när jag jobbat i alla fall). En bra dag typ.

  Ett besök på biblioteket resulterade inte i något alls och jag är besviken på Atwoodboken jag köpte så nu är det lite torrt på bokfronten igen, som vanligt nu för tiden. En kopp kaffe och ett Dead like meavsnitt senare försökte jag mig på en promenad med hunddjuren men Kenzo, med en avsliten klokapsel och tre ben ovana vid att bära hela hennes förhållandevis lätta vikt, ville inte vara med.

  Figaro och jag tog cykeln och eskorterade Sven en bit på väg hem för att sen fortsätta ett varv runt i den höstbrungråblöta parken som lixom förlorat en hel del av sin charm sista månaderna. Sommaren var alldeles för kort i år. Alldeles, alldeles för kort. Kom tillbaks, vi var inte klara med varandra!

Fika med Majje på Te och kaffe Companiet. Vi står jättelänge och väntar och muttrar argt men svenskt lågt till varandra för bakom disken står en kvinna och lyfter på teburkarna med ryggen mot oss. Inte alls serviceminded! Det visar sig senare vara en nervös praoelev.

  Och när vi väl få beställa säger Majje ”Jag vill ha en sån där öööhhm… eeehhh.” och försöker läsa från en handskriven skylt. ”En companiets kaffedrink?” frågar expediten hjälpsamt. ”Jaha, det står companiet … Fast utan p …” Skylten är felstavad och vi trodde det var nått på typ franska eller så.

  Jag vill köpa hela affären för den är full med små söta burkar och flaskor och dofter och smaker. Men jag köper bara en latte som inte är tillräckligt varm men god ändå. Majje får ett matchande sugrör, det matchar hennes naglar. Och hennes mugg. Chickt. Säger man så? Sen promenerar vi hem genom industrisamhället där solen ligger på och värmer som om den vore helt ovetande om att det snart är oktober och faktiskt höst.

Senare bär det av ner på stan igen. Jag hasar från skoaffär till skoaffär, fast jag egentligen inte är särskilt förtjust i skor. En bra sak att ha visst, speciellt vattentäta och varma på vintern, men roliga. Nä. Jag hasar från skoaffär till skoaffär för Majje behöver, nej vill ha, ett par nya. Mina ben är mjölksyrematta och stumma, ungefär som kycklinglår, ospänstiga. Kycklinglåren är förstås det för att dom är döda. Mina lår är inte döda, bara knäböjda.

  Jag hittar två böcker på Åhlens. En Margaret Atwood. ”Han sover i ett träd, insvept i ett lakan. Han sörjer sin älskade Oryx och sin bästa vän Crake.” börjar baksidan med och det låter bekant och som nått jag borde läsa. Den andra boken är en barnbok med karta över ett fantasiland. Jag gillar fantasiländer och boken kostar bara 10 spänn. Jag gillar billigt också. När jag kommer hem upptäcker jag att det är bok nummer två i en serie.

Medan jag knaprar på mina efterträningingenriskakor kikar jag igenom aftonbladet lite. Inga roliga nyheter (mord, människorov och sådant, jag vet det är galet och hemskt men jag gilla att läsa om sånt). Bara tråkiga och för Sverige tragiska nyheter om valet. Jag hoppas ni är nöjda nu, alla ”proteströstare” som inte aaaaaalls är främlingsfientlig! Shame on you!>:( En blå majoritetsregering kan man väl leva med, om man måste, men det här?!

  Jag funderar på att avsäga mig mitt Svenska medborgarskap och i framtiden bara behålla mitt medborgarskap i Jonnaland. Det må vara en diktatur men den skulle i alla fall aldrig tillåta en främlingsfientlig diktator!

Nu ska jag gå och fika med Majje och Figaro och hävar ur mig lite frustration och skaka nävarna argt. Kanske rent av faller på knä och skriver Whyyy god? Whyyyyy?! som dom gör i Amerikanska filmer.

Jag sitter och valvakar och lyssnar faktiskt på debatterna. Märkligt. Förra gången var jag inte så jätteintrtesserad. Röstade ja, hoppades på rött ja, men var vidare intresserad, nej. Jag känner mig lite dyster. Miljöfrågor kommer på tionde plats bland de viktigaste frågorna. What is up with that? Och SD. Vad fan. Så sitter dom där och säger att ”Det är proteströster, människor vill visa sitt missnöje och kanske känner sig utanför. Det behöver inte betyda att dom är främlingsfientliga.”. Varför inte rösta blankt då? Eller på nått annat minoritetsparti? Vad som helst utom SD. Röstar man på det är man fan inte klok! Jag blir lite illamående av att lyssna när dom intervjurar SD. Får lite sura uppstötningar typ.
  Så jag känner mig lite dyster. Jag vill inte ha en blå regering och jag vill inte ha SD i regeringen. Stadskupp någon?

Figaro bryr sig inte alls om hur valet går. Han har egna problem. Nuvarande favoritbollen har försvunnit in under soffan och ingen (jag) vill hjälpa honom ta fram den. DET problemet är det minsann ingen politiker som bryder sig om säger han.



Nåja. Över till annat. På jobbet i fredags försökte dom motivera oss lite med en tävling. Jag kände mig inte alls motiverad men hade av någon anledning jätteflyt. Jag vann sex coca colaburkar och två pezisar. Pezisarna åt jag upp idag när jag satt på jobbet och väntade på att få gå hem och vara ledig. Colan ska jag sälja till högstbjudande på tradera …



Egentligen har det hänt så löjligt lite den här veckan (som jag känner för att skriva om här i alla fall) att jag lixom inte har så mycket att komma med.

Hur kan man vara så totalt energibefriad som jag är just nu? Tog mig inte upp fören elva. På med favoritmyskläderna, mjukisbygor och stor skjorta. Hasa ett par varv runt kvateren med Figaro som, som tur är, är lika slö som jag.

  Snor och slem och ett igengeggat öga. Jag känner mig inte jätteläcker. Planen för dagen är att tillbringa så många timmar som möjligt med att vara totalt oproduktiv. Nu: Te och Scrubs.

Världens mest oproduktiva veckoslut. Jag är förkyld och seg. Har legat på sofflocket större delen av helgen. Slöglott på American dad och önskat mig en egen alien som kan bajsa smaragdbesatta guldklimpar, harklat upp och snörvlat ner snor och slem. Jag föreställer mig att jag har polyper i näsan som ser ut typ som badsvampar och håligheterna är fulla med snor. Ja döäckligt men så känns det.

Jag känner mig lite dyster och eländig idag. Lite så där Basset houndsorgsen med hängande, röda ögonlock. Det är en svår look. En bassetvalp fixar den. Själv gör det helt klart inte. fast egentligen borde jag vara lite glad för mitt ansikte ser inte längre ut som någonting som blivit tuggat på, nedsvalt och sedan uppspytt av något väldigt vasstandat djur. Det beror på att jag gått tillbaks till mina hederliga Yasminell p-piller istället för den där vidriga uppfinningen Minipiller.

Så var det helg igen. Jag inledde mycket bra med städning av garderober och bokhyllor samt tvättning. Två långpromenader med Figaro blev det också. Lagom mycket kaffe. J det började bra som sagt. Unnande mig macka med brie och serranoskinka. Bjöd över Sven för att hindra mig själv från att överäta. Det ångrade jag förstås. Jag älskar ju att överäta! Men det var trevligt med sällskapet så det var väl okej ändå.

  Hälsade på hemma hos Malin också. Hennes lägenhet är väldigt stor. Jag lärde mig bra saker. Som hur man efter ommålning får bort maskeringstejpen utan att halva väggen följer med. Det lärde mig en trevlig herre när vi diskuterade hur Malin skulle göra med sitt halvfärdigmålade kök. Sen lärde jag mig nått annat men det har jag redan glömt bort, så det var nog inte så matnyttigt så att säga.

Hur som helst. Idag har varit en hemskt seg dag och den lär fortsätta i samma stil.

Idag passade Sven och jag på att gå och förtidsrösta. Jag är nöjd, förra gången var ingen hit. Milslånga köer, ett väntande tåg och en inte så tålmodig hund väntandes utanför stadsbiblioteket. Inget sånt i år. Hunden har blivit tålmodig, ingen kö och ingen tid att passa. Jag körde på Vänstern och Kommuniska partiet. Jag är inte en av dom där som inte vill säga vad dom röstade på. Varför vill man inte det för? Det är ju jättekonstigt. Typ som att man tycker det är pinsamt att erkänna. I och för sig. Röstade jag på SD skulle jag också tycka det var pinsamt och aldrig i livet berätta för någon.

Igår var en rätt oproduktiv dag. Avslutade den med att äta alldeles för mycket kladdkaka och se på Grown ups. Helt okej film faktiskt. Helt okej kladdkaka också. Men inte så okej att en halv form helt själv var värt det … Andra halvan fick jag som tur var hjälp med.

  Idag har det blivit lite mer gjort. Röstningen, som redan nämnts. En mp3spelare har handlats in på Teknikmagasinet så nu slipper jag gå alla mina promenader i dyster tystnad. Kan återuppta mitt joggande också. Det blir så mycket lättare när man slipper höra sitt eget flåsande. Besökt apoteket och köpt panodil, fotfil, skavsårsplåster (vilken underbar uppfinning) och en reflex som ser ut som en katt.

  Målat på spegeln har jag också hunnit med. Det är bara en strykning kvar sen är skiten färdig. Snart kan jag hänga upp den i hallen. Bara ett par småsaker som ska fixas där först. Som att hyllor i ska monteras ner och förpassas till vinden. Två nya hyllor målas och monteras upp. Naturligtvis efter att hålen från de förra har spacklats, slipats och målats över. Skaffa ett nytt skoställ, måla det i antikvitt också, åka till IKEA och köpa skrivbordet jag har spanat in, måla en del av väggen i en mörkare nyans. Sen kan jag hänga upp spegelnt. Hängning beräknad någon gång våren 2012.

Amadeus är förälskad i min dator. Han ligger jämt på den eller nära den. Idag hittade jag dom omslingrade i ett kärleksfullt famntag. Jag är inte så förtjust i det. Amadeus är tung och jag är lite orolig att han ska paja skärmen om han ligger för mycket på den.




Jag ska snart försöka få arslet ur vagnen och städa av lägenheten. Måste boka en tvättid också. Jag har glömt bort hur viktigt det är att ha regelbundna tvättdagar. Nu svämmar det över av smutstvätt typ.=S

Jag har ont i ansiktet. Högersidan. Jag har en finne där som har blivit infekterad tror jag. Ömmar som satan och jag kan förstås inte låta bli att pilla och klämma och trycka. Aj! Har i alla fall hämtat ut Yasminell som barnmorskan var vänlig not att skicka till mig istället för den här skiten jag har nu! Tyvärr ska man tydligen inte byta mitt i en karta, men jag tror att jag tänker skita i det faktiskt…

  Nåväl. Dags att ta tag i den här dagen tror jag bestämt.

Igår var jag på 30:årskalas. Jag tror faktiskt det var mitt första 30:årskalas ever och det var en trevlig upplevelse. Även om jag inte fick några presenter själv. Maten var strålande. Smörgåstårta. Väldigt klassiskt och skitgod var den. Jag åt två bitar, eller nej tre. Jag tog en bit till senare på kvällen också. Nu önskar jag att jag smugglat med en doggybag hem.

  Det var inget vilt party direkt. Förutom maten så sjöng vi förstås för födelsedagsbarnet, han öppnade sina presenter. Alla rotade runt och tog för sig av spriten/ölen/vinet som det frikostigt bjöds på. Jag tog också för mig förstås, men mer av allt ätbart en drickbart. Hur kan allting vara så himla gott så fort det är någon annan än man själv som köpt/lagat det??

  Fyra flickor trängde in sig på den lilla toaletten och tog konstiga bilder av varandra. Somliga blev fulla och gick hem utan sin kamera och nån annan föreslog att det skulle tas snoppbilder med kameran för att förvirra Somliga, som alltså hade gått hem. Förslaget hyllades men rann sen ut i sanden.

  Det röktes smaksatta cigarrer och diskuterades pinsamma one nightstands och pinsamma inteonenightstand. Björns historia var bäst. Han hade vaknat och känt att någon låg på hans arm. Han hade med svår ångest och hårt hopknipna ögon försökt komma på vem han fått med sig hem kvällen innan. När han tillslut vågade sig på att försiktigt kisa åt sidan upptäckte han att det var han själv som låg på sin arm. Hohohihihi!





Idag har jag varit på morgonpromenad till Vrinneviskogen. Där kryllade det av människor så vi gick hem rätt kvickt. Men det blev en rätt bra promenad allt som allt. Utöver det finns det inte så mycket annat att säga om dagen, förutom att det var ett mycket underhållande program på tv4 om pinsamma djur och deras ägare. Där var det ett inslag om taxen Darcy, åtta månader gammal med en hemsk hemlighet …. han åt sitt eget och andras bajs! Och den sturska papegojan vars namn jag inte kommer ihåg, som var djupt störd och ville idka sexuellt umgänge med sin ägarinna och Jack russelln Milo som inte gillade att husses flickvän flyttat in och därför tuggade sönder alla hennes saker. Det var ett roligt program. Synd att jag jobbar nästa söndag. Annars skulle jag kolla då med.

Igår var jag på riktigt kasst humör. En bra sak med kasst humör är att jag blir väldigt effektiv. Figaro fick en massa motion och jag fick tummen ur när det gäller spegeln jag inhandlade för flera månader sedan. nu är den renskrapa (gjort för länge sedan) och ommålning är påbörjad. Här är en mitt emellanbild. Efter skrapning, före målning.



Det är så skönt med helg att jag känner mig alldeles euforisk. Ledig ända till klockan 17 på måndag! Halleluja! Det skulle vara mer sansat på jobbet i september. Nu har september bara precis börjat men det har varit allt ifrån sansat! Men nog om jobbsnack nu.

Idag är tredje dagen i rad då jag (peppar, peppar) inte har stoppat allt som kommit i min väg i munnen. Jag vill inte säga att ”Nu jävlar tar jag tag i det här!” för då kommer jag säkert inte orka. Men jag tänker det, med små, små bokstäver.
  Har varit på en två timmar lång promenad med Malin och Story. Var så hungrig att jag höll på att avlida! Malin fiskar upp två tior ur fickan som hon erbjöd mig. Crap! Men jag var ståndaktig och duktig. Tog dom där pengarna, gick och köpte en lättkesella och en Bravo äppeljucie (till Malin). Sen snodde jag ett par engångskinapinnar eftersom det inte fanns några skedar eller nått att äta med. Jag kände mig duktig! Inte på grund av stölden alltså, utan på grund av det hälsosamma valet av mellanmål.

Jag hade ställt klockan på 6:30 i morse. Det gick ju som en dans att gå upp då igår. Men inte idag. När klockan ringde fick jag ett sånt där obehagligt ”åhnejharjagförsovitmig?!-uppvaknande” Istället för ett ”aaahhhvadhärligtmedtidigmorgon!-uppvaknande.”. Mycket besynnerligt med tanke på att jag börjar sent idag och dessutom sovit väldigt bra.

  Hur som helst. Jag ställde om klockan och sov en och en halv timme till. Vid åtta masade jag mig upp och in i badrummet. Mitt ena öga är alldeles rött och ögonlocket lite svullet. Jag ser inte klok ut. Men det är jag ju van vid så jag blev inte så väldigt upprörd.

  Figaro och jag gick runt tennisplanen. Där stötte vi ihop med Crazy Lennie. Vi gick där i lugn och ro när hon och hennes husse kom nertrillande från Bögberget. Jag blev rätt förvånad när jag såg honom böja sig ner och koppla låss henne. Sen såg han mycket förvånad ut när Lennie dundrade iväg mot oss (han hade tydligen inte sett oss). Han såg ännu mer förvånad ut när Lennie inte fick ett psykbryt och försökte slita Figaro i stycken. Måste erkänna att även jag var lite förvånad.

  Sen skulle han förklara varför Lennie hatade Figaro så mycket. Han sa att det berodde på att Figaro och Sigge attackerat henne för många herrans år sedan. Jag snörpte surt på munnen och rättade honom vresigt. Det var faktiskt Lennie och cockerspanieln Oskar-Lukas (nej han har inget dubbelnamn men jag minns aldrig vad det är han heter) som kom framrusande till oss, både Sigge och Figaro var kopplade. Och det var aldrig frågan om något attackerande från nått håll. Bara lite rgsint gapande från Sigges sida. Och Oskar-Lukas hyser då ignet agg mot Figaro trots att han blev precis lika ”attackerad” som Lennie. Så det så! Dessutom tror jag snarare att Lennis dåliga associationer kommer från när hennes husse brukade hängde upp henne i kopplet när hon och Figaro hälsade på varandra som yngre. Vem fan skulle inte bli sur över en sådan sak? Mycket besynnerligt beteende dessutom eftersom det var han som kom fram och tyckte dom skulle hälsa. Men sen tyckte han väl att dom lekte lite för livligt och att strypa sin hund lite vore ett bra sätt att dämpa ner henne på.

  I alla fall så gick mötet galant tills hussen skulle koppla upp Lennie. Så fort han tog i hennes halsband blev hon sitt vanliga galna jag igen.