Åååhååå vilken plåga! Att vakna klockan sju med värkande hals, grusiga ögon och omöjligt kunna somna om fast man så gärna vill, det är ingen kanonstart på dagen. Det är så konstigt hur allting ibland lixom stör en när man känner sig krasslig. Min egen andning tillexempel. Jag låg och blundade och försökte somna om men tyckte att jag själv andades så jävla högt att det helt enkelt inte gick.

  Kvart i tio begav jag och Figgz oss iväg för att möta Story och Malin. Vi tog en nästan två timmar lång runda, vilket var en jävla tur för som jag mår idag blir det inte mycket mer promenerande.

  Hemma igen försökte jag kurera mig själv med två koppar varm choklad. Det funkade inte. Tå avsnitt mentalist och lite godis hade inte heller någon vidare tillfrisknande effekt på mig. Gjorde ett sista försök och åt ett par frusna köttbullar, men inte heller det hjälpte. Men det var gott. Ärligt. Testa.

  Somnade tillslut i soffan med omtänksamma Gimpa som en självuppvärmande vetesäck på bröstet. Den höga mysfaktorn gjorde att jag i alla fall kände mig lite varm och skön inombords.

Aaahhh! Jag har haft en suverän dag! Figaro och jag begav oss ut strax innan fyra. Knallade förbi Fräcka Fröken och köpte lite kaffe, fortsatte genom industrisamhället och slog oss ner på ”gångbron” bakom strykjärnet. Där satt vi och gottade oss i solen. Eller jag gottade mig, Figaro verkade väl mest vara lite lätt uttråkad.

  Efter ett tag kom Majje förbi. Fast inte av en slump, man går inte förbi Strykjärnets baksida av en slump lixom. Vi strosade upp till djuraffären och blev vansinnigt entusiastiskt mottagna, as always. Figaro blev bjuden på womkex. ”Mmmm, smakar mumma!” sa han. Uäck, luktar skit, tänkte jag. ”Det där kan du använda och träna med!” sa killen bakom kassan och nickade, hårlockarna fladdrade i draget från den öppna dörren. ”Don’t think so.” sa jag till Majje när vi gått vidare. Bitarna var stora som en halv frukostportion för Figgz.

  Vi svor lite, det är lite vår grej, att svära över saker. Både min, Majjes och Figaros. Och vi såg krokusar, tror jag bestämt dom heter och en cavalier som hette Sofie, eller nått sådant. Vad Figaro såg och inte såg är det svårt att ha en uppfattning om. Han lägger märke till såna märkliga saker.

Varit förbi Ö&B på jakt efter ett liggunderlag. Dom hade inte fått in några. ”Ska du campa?” undrade Caroline. Icke. Liggunderlaget skall klippas ner till en hanterbar storlek och sen ska det användas till Figaro vid utomhusträning. Lite för kallt och blött för hans smak än så han vill ogärna ligga ner längre stunder.

  Kenzo har varit här idag igen. Det går strålande! Katterna har vågat sig fram från sina gömställen. Figaro har slutat få hysteriska skrikanfall när Kenzo meddelar att någon går i trapphuset. Dom kan samsas i soffan. Om Figaro visat sura miner, vilket han gjort ett par gånger har han skickats i säng och sen är det inget mer med det. Dom har en hel del liknande intressen. Som att ligga i knät och äta godis till exempel.

Klockan är inte så mycket nu. Jag är rastlös. Vädret är för fint för att slösas bort. Måste hitta på något! Men först: Mellanmål!

Noll grader den 30:e mars. Ska det verkligen vara så? Va? Jag tycker inte det! Vi har precis kommit hem från en rätt lång morgonpromenad. Ända fördelen med att det fortfarande är så här kallt är att små hundtassar och magar inte blir skitiga. Men det skulle dom inte bli om det var varmt och torrt heller!

  Sven ligger och slöar i sängen fortfarande men jag har varit uppe sedan sex. Jag älskar tidiga mornar! Det är det bästa som finns! I alla fall så länge man inte behöver göra något annat än sånt man vill på dom. Nu blir det frukost. Kaffe och äggmacka. Sweeet!

Första timmarna med Kenzo fick Sven och Figaro sköta själva. Dom kom och mötte mig när jag slutade jobbet. Figaro blev lite som en femåring med bekräftelsebehov och skrek ”Kolla mig då kolla mig då!” i högan sky.

  Det ända som är knepigt med Kenzo är att hon hela tiden ser skitnödig ut i mina ögon. Hon går som Figaro preciiiis när han är redo att sätta sig och förrätta sitt tarv, för att formulera det lite elegant. Men sånt där lär man sig ju.=)

  Hur som helst. Nu är det sänggång för min del.

Förresten, jag är inte helt säker, men det verkar nästan som det pågå någon typ av sammansvärjning under sängen.

 

Ända sedan i fredags har jag tänkt att vi skulle äta våfflor, men det har inte blivit av. Fören idag! Efter turen runt Sörsjön behövde jag fylla på med lite onyttig energi. Så jag rörde ihop lite våffelsmet och så lyxade vi till det med grädde, glass och blåbärssylt (egen hemlagad såklart). Det var sweeet! Våfflorna blev superfrasiga och fina! Mycket bättre än med färdigmix, som vi skamligt nog använt oss av förut. Never again säger jag!

  Jag hade hoppats att allt socker skulle speeda upp mig ett tag jag skulle orka kamma katterna och dammsuga. Men icke! Istället hamnade jag och Figaro på sofflocket och där låg vi och trynade till strax efter sex. Då masade vi oss iväg till affären och tillbaks. Jag förelog visserligen Figgz att vi skulle gå lite längre men han tyckte det var onödigt. Det regnade ju. Istället hamnade vi i soffan igen, åt Sven svingoda kalops och såg på The Mentalist.

Dagen har varit mycket bra måste jag säga! Nu ska vi ta en liten, liten kvällstur och sen hoppa i säng och läsa lite. God natt på er!

Vi gav oss av i gryningen. Okej det var kanske en liten överdrift. Klockan var nästan tio men egentligen var hon ju bara nästan nio och det är rätt tidigt. Jenny körde bilen, Figaro läste kartan. Jag fick sitta i baksätet. Fast nu ljuger jag igen. Jag satt fram med Figaro i knät. Han blev rätt darrig efter ett tag. Jag frågade honom om han frös. Hans varade inte. ”Han kanske är uppspelt?” sa Jenny lite tveksamt. ”Fast han ser inte så uppspelt ut …” I själva verket såg Figaro bedrövlig ut. Han hade nog blivit lite åksjuk.

  Hur som helst, vi gick på en grusväg utmed sjön. Vi var i stort sätt ensamma, bortsett från några förvirrade orienterade som då och då dök ut ur skogen. Dom var allihopa väldigt gamla. Vi misstänkte att det var PRO som ordnat nån sorts pensionärsorientering.

  Figaro var vild och lycklig och sprang som en speedad kanin efter sin boll. Varför gå på upptäcktsfärd och andas in nya, spännande dofter i skogen när man kan fylla näsan med en våt och lerig tennisbolls ljuvliga aromer lixom?

  Han körde fast lite ett tag efter att ha hoppat upp på den upplogade snödrivan utmed vägen och släppt ner bollen där. Gång på gång kavade han upp med bollen i munnen för att sedan släppa den för tidigt så den rullade tillbaks ner för snöslänten. Tillslut fick jag göra en insats och hämta den. ”Kolla så enkelt det är Figaro!” sa jag spydigt efter att ha plockat upp bollen och bara ha uppklättringen kvar. Snacka om att ta ut segern i förskott för sekunden där på låg jag också och kavade i snön. Det var rätt halt kan man säga.

  Vid ett ställe fick vi stanna och fråga om vägen. Där blev Figaro polare med en het Flatcoated retrieverdam på åtta år. Hon var glad och hade barnasinnet kvar. Hennes matte förklarade vägen för oss. ”Men det är LÅNGT!” sa hon och vi undrade hur långt. Hon tänkte länge och kom tillslut fram till att det var minst 2-3 … kilometer. A piece of cake tyckte vi och knatade vidare.

  När vi stannade för att äta matsäck insåg vi att det fan i mig inte var särskilt varmt! Det gjorde ingenting. Att hacka tänder och äta går utmärkt ihop. Men vi blev inte sittandes länge. Dom där tre kilometrarna avverkade vi i ett rasande tempo och plötsligt var vi tillbaks vid bilen! Det var rätt bra för mina värdelösa stövlar hade precis börjat läcka

  Efter att ha gett Figaro ett snöbad åkte vi hem, väldigt nöjda. Mer utflykter blir det fram över! Förhoppningsvis med lite bättre väder.

Figaros tråkiga morgonattityd är äntligen över! Det beror säkerligen på att inte är kallt längre. Det är i alla fall väldigt skönt! Så idag gick vi ut redan halv åtta på morgonpromenad och var ute i en och en halv timme. Vi kom inte så långt för vi stannade och tränade en del mellan varven.

  Jag passade på att ta kort på Norrköpings fulaste snöhög. Det är Annsofie och jag som korat den. Den är verkligen skitful! Jätteäcklig! Annsofie hade hittat resterna av ett fågelbo som var alldeles fullt av snigelskal. Det tog jag också kort på.

  Sen traskade vi hem, åt en stadig frukost och såg ett avsnitt av The Mentalist som är ungefär den allra bästa serien i världen för närvarande. Nu är det snart dags att gå till gymmet.

Gimli har suttit och surfat på Svens dator. Han har skapat en sjukt lång och besvärlig mailadress och sen har han gjort 22 sökningar på 8004882d. Undrar just vad det är!

  Igår köpte vi nya tulpaner. Jag har läst på och lärt mig hur dom ska skötas så nu blir det intressant att se hur länge dom håller sig.

Idag har vi alltså haft besök av Kenzo och Frida. Figaro slängde helt sitt belevade sätt över bord och betedde sig som ett hysteriskt litet svin! först när vi alla kom in i lägenheten skrek han som en galning på katterna. Stackars Amadeus gömde sig under sängen och Figaro krälade efter och plågade honom. Han fick gå och lägga sig ett tag.

  När han fick gå ifrån sin bädd fick han ett svartsjukeutbrott på Kenzo för att hon nosade på mig. Då fick han gå och lägga sig igen. Efter en stund fick han ett varsågod och lämnade bädden igen. då hoppade han upp i soffan till Sven och fick strax efter ett nytt svartsjukeutbrott. Marsch till biabädden! Men sen gick det riktigt lugnt till faktiskt.

Kenzo var en ängel! Ojoj vilken söt och rar hund. Ända sedan dom gått har jag försökt komma på ett sätt att övertala hennes matte att byta hund med mig. Tror tyvärr det blir svårt. Nu står mitt hopp till att Figaro ska ta efter Kenzos beteende och bli lugn och rar han med.

  På måndag börjar vi i alla fall. Då kommer Kenzo hit strax inna 14:00. Jag tycker det ska bli skitkul!=)

Åååhhh mina knän tar livet av mig!!=S Det är helt och hållet mitt eget fel för jag har slarvat med joggningen. Mina knän är lite tvärt emot, jag får inte ont av att jogga utan av att inte jogga. Nu har jag inte gjort det på två veckor och det känns som sagt. Men jag sitter och laddar med en kaffekopp och ska sen ge mig iväg på en rejäl tur!

  Det är så jävla bra att sluta tidigt på fredagarna! Det är svårt att inte bli på ett strålande humör då! Dessutom festade dom till det på jobbet och bjöd på kokt korv med bröd och läsk. Dom skulle bjuda på chips också men det gjorde dom inte. Det borde dom ta upp på nästa fackmöte. Kanske en fråga facket faktiskt kan vinna … Skämt å sido.

Igår kväll kollade vi på en stand up show med Will Ferrell som hette Youre welcome America. Jag brukar inte gillar honom i filmer men här var han riktigt kul.=) Vi är inte riktigt färdiga utan ska se det sista i kväll.

  Idag ska vi äta våfflor också. Sweeet! Fast det är lite med våfflor som med pizza, inte alls så gott som man räknar med att det ska vara. Lite som sex också. Jag skämtar bara. Nä föresten, det gör jag inte.

Nåja. Nu är det i alla fall dags att svida om och ladda med lite bra musik så joggsuget sätter in ordentligt. Dirty Diana är riktigt bra peppmusik! En annan bra jogglåt är Break your heart med Taio Cruz. Hör jag den på radion blir jag irriterad, hör jag den när jag joggar älskar jag den!

  Hur som helst. Nu måste jag gå ut och örfila upp Sven. När jag bad honom sätta på Dirty Diana sa han ”Vilka har gjort den då?”. Skamligt! Jag måste nog göra slut.

Update 30 sek senare.

Ja nu måste jag DEFENETIVT göra slut! Plötsligt stänger han av musiken och säger ”Jag måste ha ljudet.” ”Va?” Säger jag. ”Ja, dom säger nått nu …” säger Sven och menar alltså att hans wowpolare säger något. Det blir fan i mig mord!>:(

Jag är ägare till en mycket sällsynt kattras. Det finns faktiskt bara ett rasexemplar i hela världen! Jag har en Royal Gimlidor. Eftersom nästan ingen känner till rasen så ska jag presentera den här.

Royal Gimlidoren är en både funktionell och estetiskt tilltalande ras. Den ska ha en lätt rundad kroppsform som ska ge intryck av att vara väl utfylld. Öronen ska i förhållande till huvudet framstå som proportionerliga. Det samma gäller ögonen som varken ska vara allt för runda eller allt för mandelformade. Tassarna skall vara små och svansen lång.

  Det finns bara en godkänd färg och det är bruntigrerad med ljusare partier runt nos och haka samt mage där även fläckar kan förekomma. Inslag av vitt är godkänt i underhåren. Royal Gimlidoren är endast korthårig och pälsen skall vara mycket tät och len och ge ett glansigt intryck.

  Till sättet är Roayal Gimlidoren mycket tillgiven sin ägare. Den älskar hela sin familj men har ofta en favoritindivid (i det här fallet naturligtvis mig, vad somliga andra än vill antyda). Den är lekfull, nyfiken, intelligent och rätt pratsam.

  Roayl Gimlidoren är den ultimata katten. Funderar du på att skaffa katt och vill ha en tillgiven, lättskött och mycket trevlig katt bör du titta närmare på rasen. Tyvärr finns det som sagt bara ett exemplar i hela världen och denne är inte till salu.

Idag har jag suttit och tänkt på att institutionslivet nog skulle passa mig. Jag föreställer mig att det är enformigt och inrutat. Jag gillar det. Min högsta dröm är att alltid få göra samma sak, på samma tid och sätt varje dag. Aaahh! Jag blir lite darrig av lycka av att tänka på det! Jag kanske borde få en diagnos av nått slag?

  Folk säger saker som ”Du som är ung, ska du inte ge dig ut att resa?”. Varför skulle jag vilja resa för? Jag vill inte ens besöka en annan toalett en min vanliga på jobbet! Okej det är lite hårddraget. Visst vill jag också åka bort ibland men det är inte direkt något jag drömmer om.

  Rutiner är vad jag drömmer om! Det finns alldeles för få av dom i min vardag och det är sorgligt. Jag blir olycklig av det. Faktiskt. Om jag kunde gå upp och gå och lägga mig, äta, jobba, träna och rasta Figaro på samma tider hela tiden skulle jag vara en väldigt mycket mer tillfreds med livet.

Nähej, dags för gymmet. Det tar emot som fan för det är fel dag, fel tid, fel matintag, fel allt. Arsel också!=( Hur som helst. Två månader har gett följande resultat på biceps.

 

Inte så jävla illa tycker jag. Soam sagt, två månaders träning. Jag hade ju en rätt lång vila på typ fyra år ....

Mitt dåliga humör är påväg tillbaks. Ack så snabbt det går!=( Jag föreställer mig det, humöret alltså, ungefär som bruden som klättrar ut ur TV:n i the ring. Jag är idioten som naturligtvis kollat på bandet. Jag kan inte låta bli att hänga upp mig på saker jag vet kommer göra mig arg och dyster. Acceptera läget, hur fan gör man det? Suck.

Men nu är det i alla fall snart helg. Det blir träning efter jobbet idag. Det brukar lätta på trycket en aning. Imorgon får vi besök av tjejen och hunden vi eventuellt ska vara dagmatte åt. Kenzo och Frida alltså. Det blir kul! Jag får en anledning att köpa fikabröd.=P

  Vädret ser ut att bli riktigt trevligt närmsta dagarna. På söndag ska det däremot bli skitväder. Typiskt, för igår när jag kollade var det en stor fin sol så jag SMS:ade jenny och frågade om hon ville åka på utflykt då. Nu ska det bli snö och regn istället.

Nu ska jag försöka förbereda mig mentalt inför min diskussion med jobbet. Jag måste vara ledig på tisdag för då ska jag till läkaren. Jag anser att eftersom dom slarvade och inte ordnade mitt schema i tid, vilket hade gett mig möjlighet att boka en tid då jag viste att jag var ledig. Plus att jag jobbade hela dagen igår fast jag skulle varit ledig och alltså har en ledig dag att ta ut. It was the deal. Så har dom faktisk ingen anledning att säga nej.

Så. I’m done! Nu har jag en betydligt trevligare attityd! En renare attityd. Tycker jag själv i alla fall. Det beror på att jag iordningställt lägenheten i ett skick som känns tillfredsställande.

  Här under tänker jag demonstrera vad jag anser vara en stökig respektive städad lägenhet. Vi börjar med en skitig lägenhet:

Och sen en städad lägenhet:

Somliga tycker jag är pedantisk. Själv skulle jag vilja kalla det ordningsam och renlig. Andra kanske gillar att ha prylar högt som lågt, gamla skitiga tallrikar på diskbänkarna/vardagsrumsbordet, kläder på möblerna, dammråttor i hörnen, matrester i diskhon osv osv. Personligen tycker jag det är irriterande, snuskigt och vidrigt! Oordning och orenlighet i hemmet är fan i mig lika illa som dålig hygien.

Nu: dags för ännu en promenad!

Ja usch! Verkligen dålig attityd har jag idag känner jag. Jag har varit irriterad, otrevlig och nedlåtande mot folk nästan hela dagen! Jag skulle vilja säga att det beror på att folk är dumma i huvudet och förtjänar det, men eftersom det är just en sån sak som otrevliga människor säger så skulle ju det vara lite att kasta sten i glashus.

  Jag tror mitt humör beror på två saker. Alldeles för många arbetstimmar instängd i en liten utbildningssal där luften var så dålig att vi nästan tuppade av på grund av syrebrist. Och att lägenheten ser ut som skit! Snart ska jag göra något åt det. Jag ska bara ladda batterierna med lite kaffe och mortosbröd.

Figaro och jag har precis kommit hem ifrån vad man kanske skulle kunna kalla en Workshop. Egentligen har jag ingen aning om vad man gör under en sådan. Vi har i alla fall varit ute på en nästan tre timmar lång promenad tillsammans med en blivande träningskompis. Figaro visade sig från sin allra bästa sida tycker jag! Förutom när han skällde ut en stackars kvinna som var ute och powerwalkade eller nått sånt. Hon såg grym ut.

De blivande träningskompisarna heter Malin och Story. Story är alltså hunden och hon kommer från det stora landet i väst, men verkade förstå Svenska helt okej. Figaro och hon hade i alla fall inga kommunikationsproblem. Men han kommer ju från en från början engelskspråkig släkt.

  Hur som helst. Figaro var för första gången på år och dar riktigt lekfull. Det var skitkul att se! Han sprang och fintade och hoppade och fintade igen och skällde och skällde och skällde och sprang ännu mer. Jag blev alldeles varm i hjärtat! Men naturligtvis hade jag inte med mig kameran. Damn it!

Plötsligt är Figaros liv fullt av vackra damer! Från att inte ha känt en ända har han på kort tid bekantat sig med tre fina flickor. Sigrid, Kenzo och Story. Det är kanske inte så konstigt att han är på ett så strålande humör.=)

Sven den ängeln var och handlade medan vi var borta och står nu i köket. Jag ska lägga mig i badet och tina upp lite innan maten. Kycklinggryta med yoghurt. Sweeeeet!

Jag var precis inne på Skatteverket och kollade hur mycket pengar jag får tillbaks. Jag har ju bett om att få betala 1000:- i frivillig skatt varje månad så jag hade stora förhoppningar. Kan säga att jag är liiiiite besviken. Hade ju räknat med 12000:- tillbaks men icke! Det betyder att om jag inte betalat frivillig skatt hade jag alltså fått restskatt. Not very nice. Men det blev en rätt bra slant ändå förstås.

Annars så har Figaro och jag varit på ”jobbintervju” idag. När vi var ute och spatserade i lördags hittade vi en liten annons där en tjej behövde ha hundvakt till sin jack russelltik. Det tyckte jag lät intressant. Figaro var väldigt skeptisk först. Var jag verkligen helt 100% säker på att det här var en god idé? "Jag vill inte ha nån jävla best hemma hos oss igen!” sa han med eftertryck! Med igen antar jag att han syftade på veckan Nagga befann sig hemma hos oss.

  Hur som helst, hunden ifråga, som hette Kenzo (med reservation för felstavning), var helt obestialisk. Till och med enligt Figaros mått mätt. Han betedde sig faktiskt som en riktig gentleman. Inget skrikande och gråtande, inte ens några perversiteter. Jag blev väldigt imponerad över hans belevade sätt.

  Kenzos matte var också mycket trevlig och ställde sig inte alls ovillig till att ibland bytas om så det är hon som är hundvakt. Men vi får väl se, sådant kan ju ändras. Efter att ha haft Figaro på besök och han visat sig från sin värsta sida kanske hon inte vill veta av honom mer.=P

Idag har jag alltså hängt med Jenny. Det blev inget promenerande eftersom vädret var så jävla tråkigt. Dessutom hade Jennys fot hamnat i bråk med en vas av nått slag och blivit knivskuren så den behövde vila från promenerandet.

  Istället satt vi hemma hos henne och drack kaffe, inbegripna i ett djupt och dystert samtal om vilken besvikelse livet visat sig vara. På tv:n gick en dokumentär om polygami och sen var det sport och trav och vi diskuterade grisfösare och djurplågeri. Det gjorde oss än dystrare. ”Vad är det för sjuk värld vi lever i?” undrade jag. ”Ja jag vet inte, men ska det vara såhär vill jag inte vara med!” sa Jenny. Det var väl inte så mycket polygamin som förfärade oss, mer det allmänna moralsiska förfallet och människors grymhet. Mellan oss låg Figaro och verkade även han lite lätt tyngd av livets allvar. Eller så var han bara uttråkad. Svårt att säga med honom.

Efter gårdagens megapromenad kurrad det rejält i magen. Vi traskade till Hemköp och handlade på oss grejer till en trevlig trerättersmiddag. Inget superfancy, men lite vardagslyxigt. Vi gjorde, nej jag gjorde, vitlöksbröd till förrätt. Sen blev det potatisgratäng med vitlök och färsk timjan, entrecote och rödvinssås till huvudrätt. Efterrätten bestod av lite småplock, en ädelost, luftorkad chorizo, jordgubbar och oliver. Det smakade inte alls dumt! Vi såg en film oxå. Funny people. Jag tyckte den var jätte, jätte, jättebra! Sven tyckte den var bara bra.



Figaro fick också lite lyxmat igår. Först gick vi till djuraffären för att köpa lite lördagsgodis. Sweet sa Figaro och ville ha ett asstort rökt ben. Det blev det inget med. Det blev två små påsar med snask som vi kan ha vid träning.

  När vi var och handlade till middagen kom Sven smygande med ett fånigt och hemlighetsfullt flin. Han hade hittat frysta märgben. För väldigt länge sedan bjöd Annsofie Figaro på ett märgben och det var förstås hemskt populärt! Ända sen dess har Sven tjatat om att han måste få fler såna. Själv har jag varit lite restriktiv. Nån vecka efter märgbenskalaset blev Figaro nämligen vansinnigt dålig i magen! Inte så troligt egentligen att det berodde på det, butt one can never know!

  Hur som helst. Sven tjatade och tjatade och tillslut gick jag med på det. ”Men en sak ska du ha klart för dig!” sa jag ”Blir han dålig i magen är det du som tar hand om det!”. Men han verkar ha klarat sig utmärkt.

  Vanligtvis när Figgz får något gott så blir han mycket besvärad och vankar runt överallt och försöker gömma godsaken. Får han inte gömma den, vilket han definitivt INTE får om det är ett grisöra eller nått annat flottigt han fått, så blir han förtvivlad och sitter och gnäller tills han resignerar och börjar äta. Men igår var han mycket beslutsam, så fort han fått benet, som fortfarande var fruset, bänkade han sig på handdukarna jag lagt ut åt honom och började mycket metodiskt äta sig igenom det.

  Jag blev rätt förvånad för han brydde sig inte ens om att hota Gimli, som låg alldeles bredvid, med en ond bråd död om han så mycket som tittade åt benets håll. Vilket han annars alltid brukar göra.

Idag är det fina vädret borta. Regn, regn och grå moln.>:( Det var tur att vi var ute så mycket i solen igår! Eventuellt skulle Jenny skjutsa ut oss tre, sig själv, Figaro och mig till skogen idag. Men det känns inte så kul när det är såhär blött och jävligt!

  Well. Nu blir det städning i alla fall. Det lättar alltid upp stämningen lite.

Aaahhh!! Hemkommen efter en lång och alldeles underbar promenad! Vi har sett fantastiska ting! Som tur är tog jag kort på dom, så jag vet att det inte är inbillning!





När Figaro var valp lärde han känna två whippetar som hette Felix och Frasse. Dom hade väldigt roligt tillsammans tills Figaro blev vuxen och skändade en ut av dom genom att pissa på dennes bakben. Efter det blev stämningen lite mindre lekfull.

  Hur som helst, Felix och Frasses matte och husse heter Carina och Johannes. Dom bodde här mitt emot. För några år sedan öppnade dom en liten restaurang, Kvarterskrogen Asken och straxt efter det flyttade dom. För att ha närmare till jobbet tror jag. Och kanske för att dom hade en galen granne som tyckte att hundarna gick så ljudligt i trapphuset, eller om det var på golvet. Nåja

  Vi brukade gå förbi restaurangen, trycka näsorna mot fönstret och tycka det såg hemtrevligt och mysigt ut. Men en dag såg vi till vår stora förfäran att en indisk restaurang tagit Askens plats! Vår förfäran bottnade delvis i den skräckupplevelse vi hade på en Indisk restaurang i Stockholm förra sommaren. I alla fall så tänkte man att restaurangbranschen är hård. Kanske fick dom slå igen. Synd, mycket synd!

  Men idag när Figaro och jag var ute och spatserade gick vi en runda inne på Knäppingen. Åh det var ljuvligt! Marken var rensopad, solen sken, vinden blåste lite lagom mellan husen, påskrisen vajade och de färggranna stolarna lyste i solen! Vad såg jag där tror ni? Jo just det! Den nya Kvarterskrogen Asken! Lite större, lite elegantare kanske, men fortfarande hemtrevlig! Jag såg Carina glida runt bland borden och Johannes satt där och vinkade glatt åt mig.

  Egentligen känner jag ju inte dom, vi har bara snackat skit i parken på hundpromenaden, men jag blev hemskt glad för deras skull! Nästa gång vi verkligen ska lyxa till det ska vi gå dit och äta har jag bestämt!=)

Ja idag är solen tillbaks efter två dagars frånvaro. Det var verkligen på tiden! Det finns några faktorer som i mycket stor grad påverkar mitt humör. Det är vädret, hur välstädad lägenheten är, hur väl Figaro uppför sig och i vilken utsträckning jag måste vänta. Några exempel på väntan som gör mig irriterad: Någon ska ringa vid en viss tid och gör inte det. Maten är klar och Sven kan inte gå från datorn på en gång. Jag har ropat på Figaro och han kommer inte inom en rimlig tid.

  Men idag ser det ut att kunna bli en riktigt bra dag! Jag städade igår, Figaro har uppfört sig mycket fint sista dagarna, vädret är som sagt fint, jag väntar inte på något tidsbokat samtal. Möjliga irritationsmoment som kvar står är alltså Sven. Honom kan man aldrig veta med! Som tur är har Sven också en stor förmåga att göra mig på gott humör. Som i morse. Jag höll på att bli irriterad eftersom han satt och slöade istället för att fixa sina frukostmackor. Ju längre tid han tar på sig desto senare blir frukosten, eftersom vi inte kan komma igång med vår morgonunderhållning fören han är klar. Dagens underhållning bestod av två avsnitt How I met your mother.

  Hur som helst. Jag röt åt Sven att sätta fart och han kom ut i köket och sa med dov röst ”Jag hör att ditt hat är oändligt …” Jag som är lättroad tyckte det var kul och förlät honom för hans söleri.

Nu har mitt hår nästan torkat, det går i ett rasande tempo eftersom jag bara har ungefär fem hårstrån på huvudet. Nu blir det promenad med the Figgz. Jag tänkte att han skulle få bestämma vart vi ska gå, så antagligen kommer vi gå ner på stan. Han gillar ju det, framför allt på helgerna för då har ju folk ränt runt på natten och i fyllan och villan tappat kebaber och  pizabitar överallt. Själv tycker jag det är lite irriterande. Jag tycker inte han ska äta sån där skit så det blir gärna lite viljornas kamp under dom här promenaderna. Även om Figros vilja att äta upp rester är betydligt hetare än min vilja att stoppa honom så vinner alltid jag eftersom jag är starkare än han. Det är härligt att ha någon att bestämma över.:0P

Jaha, här sitter jag igen och fullkomligen leds ihjäl av tristess! Jag har städat. Sängen är så väldigt färggrann just nu. Den är röd, svart, guldfärgad, gul, brun och grå. Det bruna och grå är katthår. Jag försökte borsta bort det men det gick inte helt. Normalt sätt har vi grå/beiga sängkläder mot vilka håren knappt syns. Ny syns dom skrämmande tydligt!

  Gymmet stänger halv sju. Vanligtvis går vi på förmiddagen men Sven var tvungen att gå på möte så vi fick skjuta på det.

Nu är jag lite orolig att det ska vara tjockt med folk och alla ”mina” grejer ska vara upptagna. Sånt gör mig pisst off. Verkligen.

  Nu ska jag betrakta Sven när han gör mat. Såhär går det till:

”Humhumhum! Lite soya. Hoppsan! Skvätte visst lite där.”

Kaklet blir helt svarprickigt.

”Nu ska vi se… Vart är saltet? Äh, jag tar det stora paketet. Sådär ja.”

Sven ställer ifrån sig saltpaketet på bänken, 30 centimeter från ett nästan fullt saltkar.

”Nu ska vi se. Mjöl!”

Sven öppnar med soya och vitlökskletiga fingrar ett köksskåp. Det blir fläckar på handtaget och luckan.

”Sådär! In med mjölet i skåpet igen! Nu behöver vi grädde!”

Sven öppnar kylskåpet, fortfarande med vitlök och soyakletiga fingrar. Även här blir det fläckar.

Han häller grädde i en kastrull och börjar vispa.

”Röra röra röra! Hoppsan! Där skvätte det visst! Jaja! Ingen fara skedd! Oj! Det skvätte vist lite till!”

Det går en stund och den utskvätta såsen torkar fast i spisen.

”Sådär ja. Nu är det klart. Jonna! Vi kan äta nu!”

Nyss hemkommen från en drygt en timme lång och mycket blöt promenad. Vattnet är överallt! På marken, i luften, i träden, innanför mina skor och kläder. Suck! Jag längtar mer efter torr barmark än jag någonsin förr gjort!

  Promenaden var trevlig ändå. Figaro har en ny kärlek. Vi vet inte hennes namn men Figaro tycker hon är vacker som en dag och luktar som solvarma smultron! Damen i fråga är en svartvit blandning mellan Papillon och Jack Russell. Hon hade Pappisens tjusiga hårsvall, men just nu nerklippt och Jack Russellns förföriska kroppsspråk (Figaros ord).

Idag är det tänkt att ett ben och axelpass ska avverkas. Jag ser inte fram emot det tyvärr. Knäböjen har gått så jävla dåligt sista tre veckorna! Vet inte riktigt vad som är fel. Jag är synnerligen missnöjd med att det där skitgymmet inte har en vettig benpress också. Det hade varit bra nu.

  Hur som helst. Nu måste jag städa vidare. Fastnade ju bakom/i spisen igår. Köket han bli färdigt men det var ett  jävla jobb! Det är ju lite gammalt och slitet så att få det helt rent är i stort sett omöjligt. Nu ska jag ta fjädrarna som lyckades undkomma dammsugaren igår.

Idag har vi haft tvättid. Det är lita av Svens ansvarsområde eftersom jag sköter städningen. Jag brukar ha svårt att inte komma med ett manande finger. Så även idag. Det är klart att jag kan förstå att det är störande för Sven, men samtidigt så känner jag att jag inte kan låta bli. Det är ju så jävla tillfredsställande att säga ”Vad var det jag sa!”

Nu, en liten teater. Scenen består av vår lägenhet där jag, Jonna alltså, är i full gång med att städa bakom spisen. Sven sitter vid datorn och spelar. Figaro ligger och sover. Gimli ser oskyldig ut men fantiserar om att döda blåmesungar. Vad Amadeus tänker är det ingen som vet, men han ser som vanligt förvånad ut.

Jonna: Sven, kan inte du kolla så tvätten? Det blir så jävla jobbigt om skiten inte hinner torka!

Sven: Nej då, det behövs inte!

Jonna: Okej…

En viss tid passerar, klockan närmar sig halv fem, det är en halvtimme kvar på tvättiden.

Jonna: Kan du inte hämta upp tvätten nu? Den är säkert torr och jag vill klä på soffan!

Sven: Snart….

Det går ett par minuter och Sven kommer tillbaks från tvättstugan med soffkuddarnas överdrag.

Sven: Det i torkrummet var torrt. Men Figaro hade inte satt på torktumlaren, så det var blött… men det är ju en halv timme kvar så det hinner nog torka.

Jonna: Skyll för fan inte på Figaro nu! Tvättar du handdukar?

Sven: Ja.

Jonna: Men ta upp dom och låt dom hängtorka då så blir sängkläderna säkert torra.

Sven: Neeej det behövs inte. Det är inte så mycket och det var redan rätt torrt.

Jonna: Oooookej…

Efter ungefär 25 minuter går Sven åter ner till tvättstugan. Han återkommer med sängkläder och handdukar.

Sven: Det han visst inte bli torrt ändå…

Jonna: VAD VAR DET JAG SA?!

Och nu en illustration över skillnaden på vårt sätt att bädda. Sven skyller som vanligt på något. "Det var Gimli. han sprang ju omkring UNDER lakanet!"

 

Det ser ut som om någon har slaktat en höna på vårt golv. Det är det naturligtvis inte. Alla fjädrar kommer från soffkuddarna vars överdrag just nu ligger i tvätten. Jag ska snart sätta igång en storstädning. Funderar på att tvätta fönster också, fast dom är faktiskt inte så skitiga som dom var förra våren. Så kanske är smart att vänta tills det blivit torrare ute.

  Jag och Figaro är rätt nyss hemkomna efter en drygt en och en halv timmes promenad ihop med Annsofie och Morris. Jag återberättade filmen vi såg igår för Annsofie. Vi såg Skriet från vildmarken och det var vansinnigt dramatiskt. Dom var väldigt duktiga på att förmänskliga hundarna. Det hela var väldigt komiskt faktiskt.

Igår när vi var ute mötte vi en rottweilertik. Hon var hemskt vänlig och lugn men Figaro blev ändå skiträdd. Jag fattar noll. Det har lixom inte hänt just någonting på flera år som har gett honom anledning att vara rädd för andra hundar. Och den här damen var så stillsam och tyst fast han skrek och skrek i högan sky.

  Jag tycker inte jag uppmuntrar hans rädsla. Jag stod och pratade med hundens husse och slängde ett par godisar omkring mig, som Figaro åt upp och låtsades inte om att han var så upprörd. Det hade ingen verkan. När vi gick åt skilda håll följde han efter tiken och fortsatte skälla ett tag tills jag ropade in honom.

  Idag mötte vi glada Lukas som är en liten cocker spaniel och Figaro blev väldigt upprörd även här. Inte fullt så illa som igår men klart märkbart. Han gick knappt ens fram till Lukas trots att han morsat på honom förr utan problem och Lukas är ju vänligheten själv!

  Senare på promenaden mötte vi en schäfertik som Figaro passerade helt lugnt (under beröm och godismatning) en bra bit efter att hunden försvunnit utom synhåll började han gapa igen. Skällde och skällde med sin upprörda stämma och blängde åt det håll hunden försvunnit. Jag låtsades inte om honom utan gick vidare. Det är så jävla konstigt! Gamle krake. Snart fyller han sex år och han börjar bli lite grå om nosen. Åren har gått i ett vansinnigt tempo!

  Nåja. dags att ta tag i städandet!

Oj oj vad många ”naturupplevelser” jag varit med om sista dagarna. Tvingade med Sven på en promenad förut och när vi gick genom industrilandskapet stod en svan där på isen och glodde. Otroligt nog hade jag med kameran även denna gång! Halleluja!

  Jag blev förstås alldeles till mig och hängde över räcket och fotade. Svanen kom intresserat närmare. Den var nog hungrig, men jag hade ju inget att ge den. Det här är alltså inte den Svanen jag pratat om tidigare, den här var ny och det var en knölsvan.

  Tillslut drog vi vidare. Men jag tyckte inte riktigt det kändes bra. jag blir så ängslig när djur inte beter sig riktigt som jag tycker dom ska. Tänk om det var nått fel på den? Tänk om den var sjuk och olycklig! Vi gick till ICA där jag köpte tre frallor. Sen gick vi tillbaks men då hade svanen dragit. Typiskt! Jag tröståt en halv fralla på stående fot. Fast egentligen var jag glad, för eftersom den var borta kunde den i alla fall flyga.




Sen har det tränats idag. Bröst och triceps och det går framåt även om det går jävlig långsamt! Men tyvärr kan man ju inte räkna med att få superresultat på trekvart. Jag måste jobba med mitt tålamod.

Vi har varit på en alldeles exceptionellt häftig promenad! Folkparkssafari! Jag är alldeles lyrisk! Allting började precis som vanligt med att vi knatade ut från gården och blev oense om åt vilket håll vi skulle gå. Figaro ville ner på stan, jag ville till parken. Eftersom det alltid är trevligare om man är överens om vart man ska så försökte jag övertal Figaro, men det gick inte. Så jag brukade våld och drog helt sonika med honom åt mitt håll.

  Vid tennisplanen stannade vi för lite fotograferande. Jag ställde mig i ”skjulet” för att titta på resultatet. Man ser ju så mycket bättre i skuggan än i solen. Så där stod jag i godan ro när Figaro plötsligt började vråla. ”Hunden är lös! Den är lös! Det får den INTE vara!” Jag kastade mig ut ur ”skjulet” och fick se två förvånat stirrande hundar, som inte alls var lösa, dom var kopplade.

  Matten till en av hundarna förklarade upprymt ”Det är inte oss han skäller på, det är en räv! Den sprang precis där!” och så pekade hon ut vart räven sprungit. Figaro hade vid det här laget glömt bort räven och ägnade sig istället åt att förklara sin djupa kärlek till de båda hundarna. Han är mycket eldig och i kontakt med sina känslor så han behöver bara kasta ett öga på en hund för att veta om han älskar den mest av allt på hela jorden, eller avskyr den av hela sitt lilla jack russellhjärta.

  Räven att kvar. Man såg två rödsvarta öron sticka upp över en snödriva. Jag tog en miljon kort. De båda andra hundarna begav sig efter en stund vidare. Figaro och jag var kvar. Jag smög på räven och Figaro sörjde sina förlorade kärlekar. Jag var tvungen att fråga honom vad han menat med att hunden inte fick vara lös och han sa att det stod så på skyltarna ju. ”Men du är ju lös och du är ju en hund.” sa jag. Figaro blängde djupt förorättat på mig ”Jag är ingen hund, jag är en varg!” sa han med sann övertygelse.

  Räven var inte det minsta rädd. Jag fick komma närmare och närmare. Tillslut var det nog bara fyra fem meter mellan oss. Den satt där helt coolt och kisade mot solen. Gäspade lite, putsade av tassen, gäspade lite till, sträckte på sig. Tillslut blev Figaro otålig och började klaga på att han hade tråkigt och ville gå. Så vi gjorde det. Batteriet i min kamera höll ändå på att ta slut.

Lördagen var mycket trevlig. Efter morgonpromenaden blev det ytterligare en relativt lång promenad ihop med Annsofie och hennes gäng (alltså Siggan och Morris). Sven och jag hade redan tidigare i veckan bestämt oss för att göra ett besök på Texas Longhorn och eftersom Annsofie inte hade något för sig bjöd jag med henne.

  Men först blev det en sväng på staden. På vägen ner blev vi kallade för hora av ett fyllo. Charmigt. Jag tror det var för att vi inte tackade bilisten som släppte över oss på övergångsstället. I alla fall muttrade han en massa om att det inte skadade att tacka.

  Vi gick till biblioteket. Jag har börjat läsa böcker från när jag var ung och oförstörd och behövde låna två stycken ur en trilogi. Jag trodde jag skulle behöva skicka efter dom eftersom dom inte fanns inne, men det visade sig att dom stod i källaren. Då kände jag mig mycket gammal.

  Sen fikade vi på Åbys konditori där servicen var under all kritik! Det var även inredningen och mackorna. Både Annsofie och jag beställde köttbullsmackor och fick väl ungefär två köttbullar vardera. Snålt! Men det var faktiskt gott ändå. Min budapestbakelse, eller vad den hette, var himmelsk!




Halv sex ungefär kom Annsofie hem till oss för att ta ett glas vin innan maten. Det var mycket trevligt. Amadeus konverserade artigt men blev efter ett tag lite vulgär och försökte ta Annsofie på tuttarna. Han hade väl andats in för mycket vinångor.

  På Longhorn hade vi en jävla tur och fick det sista lediga bordet! Maten smakade alldeles utmärkt och vår servitris var mycket serviceminded. Hon kanske borde hålla en snabbkurs på Åbys konditori.

  Vi blev vansinnigt mätta och belåtna. Strax efter åtta begav vi oss hemåt och då fick jag en hjärnblödning och krävde att få köpa lite godis. ”Lite” godis urartade till närmare ett kilo. Och jodå, vi (mest jag är jag rädd) lyckades trycka i oss alltihop. Efter att ha sett Anna vinna melodifestivalen avrundade vi kvällen med en liten promenad. Då var halva godisskålen kvar och vi ojade och åade oss om hur mätta vi var. Men väl hemma igen och efter lite vilande på maten var jag redo för resten. Ja vad säger man. Det var gott helt enkelt.



Idag har det blivit träning av, rygg och biceps. Det gick kalasbra! Tyvärr tog jag formbilder när jag kom hem och blev bitter och sur för jag tyckte inte det syntes någon skillnad alls!

Jag har en misstanke om att anledningen till att så få läser min blogg är att dom inte är fullt lika intresserade av Figaro som jag är. Det är ju bara att inse att nästan varje inlägg på ett eller annat sätt berör honom. Så även detta.

  Naturligtvis glömde jag kameran på morgonpromenaden. Därför var Svanen ute och simmade väldigt nära strandkanten och riktigt poserade med sin eleganta hals och stiligt gulsvarta näbb. Än värre var att han inte var ensam! Han hade en mycket stilig svandam (mina spekulationer) i sällskap. Dom simmade nära men inte jättenära varandra, i rad. Det såg lite nyförälskat och blygt ut. Jag gav mig själv ett par mentala örfilar som straff för att jag klantat mig med kameran.,

När vi skulle passera hundrastgården såg jag en övergiven pulka. Jag kunde inte motstå frestelsen att göra ett provåk. Sagt och gjort. Med pulkan i näven älgade vi upp för backen. Jag försökte övertala Figaro att åka med men han vägrade. Pulkan fick en jävla fart! Figaro blev upprörd! ”Vad fan gör du! Hoppa av! Hoppa av!” skrek han och rusade efter. När jag inte gjorde som han sa högg han tag i mitt byxben och försökte dra av mig. Det gick inget vidare. Jag är rätt besviken. Det var inte alls så kul att åka pulka som jag trodde det skulle vara. Så det blev bara ett åk.

  Hundrastgården gästades av en liten Malle som hette Affe. Affes matte undrade om vi ville komma in och leka. ”Han leker inte så mycket nu för tiden.” sa jag sanningsenligt, men eftersom Affe var en snorvalp på bara fem månader såg jag en chans för Figaro att få träffa en stor hane som ändå inte var stor. Så han ska inse att dom inte är farliga.

  Så in gick vi. Figaro blev väldigt spak under några minuter när Affe högljut och med stor iver undersökte honom. Sen förstod han att Affe bara var en barnunge och då var det slut med spakeriet. Han skrämde skiten ur stackars Affe som försökte klättra upp i sin mattes famn för att få tröst och skydd. Affes matte bara skrattade. Som tur var. Jag skämdes lite. Men på det hela taget tyckte jag mötet avlöpte riktigt fint.

När vi kom hem hade Sven gått upp. Han blev mycket upprörd när han upptäckte att jag lagt undan hans sportbilaga. Han försökte smiska mig. ”Hjälp mig Figaro!” Skrek jag. ”Hugg honom! Hugg honom!” Men Figaro vet att man inte får bitas så istället för att hugga Sven sprang han och hämtade sin repleksak och försökte slå honom med den. Det är i alla fall så jag tolkar det hela. Han är så smart!

  Sven däremot tolkar det som att Figaro hämtade repleksaken till honom, så han skulle kunna slå mig med den. Så var det naturligtvis inte. Inners inne tycker Figaro allra mest om mig!

 

Jag har sån allvarligt svåra problem att ta mig ur sängen nu för tiden.=S Jag ska ställa klockan imorgon och se om det hjälper.

  Idag har vi varit och tränat. Det gick helt okej. Gjorde små ökningar som jag var nöjd med, men sen råkade jag läsa en blogg där en tjej lagt upp en video på sig själv när hon bänkade 60 kg och då blev jag missnöjd för det är så stans mycket bättre än jag! Det var dessutom ett gäng högljudda ungtuppar på gymmet som störde rätt så kraftigt. Sånt gillas inte!

Nu är vi rätt nyss hemkomna från biografen. Vi har set Alice i underlandet. Det var bra nära att det inte blev någon bio. Jag hittade inte biljetterna. Mycket förvirrat stod jag rätt länge och bläddrade i min kalender där dom uppenbarligen inte låg fast dom skulle göra det. Uppgivet bestämde vi oss för att gå hem då jag plötsligt kom på att jag ju lagt dom i ytterfacket på väskan för att dom skulle vara lättare att plocka fram. Så mycket för att vara eftertänksam före!

  Nere på Filmstadion sprang vi ihop med Anders och Sofie som också skulle på bio. Dom skulle se Remember me, så vi hånade dom lite. Det är ju alltså han Pattison eller vad han heter som är med i den filmen och efter att ha sett Twighlight avskyr vi honom en aning. Anders var inte så nöjd med valet av film så egentligen var det väl mest Sofie vi hånade.=)

Nu ska vi sätta oss och äta en sen middag bestående av fylld paprika. Najs!

Just ja. Vill säga ett stort grattis till Majje som fått sin examen idag! Nu får hon fort som fan bli butikschef på nått bra ställe och anställa mig! Gärna en bokhandel eller en delikatessbutik. En djuraffär funkar också.

Idag har jag lallat runt en sväng på stan med Majje. Hittade en schyst väska som jag slog till på. Lite vintageaktig tror jag. Jag är inte så haj på sånt där så det kan lika gärna vara något annat.

  Sen gick Sven och jag till Hyresgästföreningen och inhandlade två biobiljetter. Så imorgon blir det Alice i underlandet. Inte i 3D. Jag vet inte riktigt, jag är väl en trist, bakåtsträvande kommunist eller nått, för jag vill inte se i 3D, jag fattar inte poängen med Blueray och jag vill inte ha nån Ipod. Facebook förstår jag mig verkligen inte på, Skrype låter som en manlig strippa och jag blir nervös av tanken på SMSbiljetter.

  Jag skickade föresten tillbaks MP3spelaren jag köpte. Den var konstig och kass och för pillig. Jag behåller min klumpiga och rätt kassa telefon ett tag till.

Träningen har legat lite på is den här veckan. Bara ett styrketräningspass har det blivit. Ben och axlar och ben gick bara marginellt bättre än förra gången. Axlar gick helt okej däremot.

  Vi blev båda rätt irriterade eftersom folk hela tiden var i vägen eller tog vikterna vi behövde. Jag höll på att smälla av när jag såg att mina 14kiloshantlar var upptagna av nån idiot som satt och gjorde hantelcurl. Absolut inget fel med hantelcurl, men om man bara ska utföra en tredjedel av rörelsen kan man väl för fan helt skita i den! Eller ta hantlar lätta nog att utföra hela rörelsen med. Jag ska illustrera med en bild så ni förstår.



Hur som helst så har jag joggat i drygt 50 minuter idag. Det var halt och jävligt och två gånger trampade jag igenom is och blev blöt om fötterna. Men det gjorde inget för det var så skönt att det inte kändes tungt med själva springandet. Jag fattar inte varför men jag inbillar mig alltid att det ska vara jobbigt och obekvämt trots att det är evigheter sedan det var det.

Nåja. Nu ska jag hälla i mig en proteindrink med lite phsylliumfrön och lägga mig och läsa. God natt!

Igår var det dags. Den efterlängtade dagen med stort D var här! Eller med stort K snarare. Dagen KENT!=D Vi tog oss utan missöden till Cloetta Center. Inga missade tåg eller bortglömda biljetter. Platserna var perfekta!

  ”Hoppas det inte är nått jävla förband!” sa Sven. Fem minuter senare började förbandet. ”Det är i alla fall inte Markus Krunegård.” sa jag. Två minuter senare äntrade Krunegård scenen. Nej nu ljuger jag. Förbandet bestod av en tjej som inte alls var dålig. Jag har ingen som helt aning om vem hon var för jag hörde inte vad hon sa när hon presenterade sig.

  Hur som helst. Hon skulle spela fem låtar men spelade sex, sen tackade hon för sig och hoppade av scenen. Sen blev det en lång väntan. Vi blev lite irriterade. Vi muttrade lite argt och misslynt. Vi stirrade på klockan. Vi sa saker som ”Det här är faktiskt jävligt nonchalant.” och ”Det här är faktiskt riktigt dålig stil.”

  Men sen dök kentarna upp och började spela och allt var glömt och förlåtet! Konserten var minst lika bra som den förra. Dom avslutade även den här gången med Mannen i den vita hatten och bättre än så blir det ju inte. Livet alltså. Livet blir inte bättre än att Jocke Berg talar om för oss att vi ska alla en gång dö.

  Jaha sen tackade dom för sig med ett par sista kloka ord: Lita aldrig på barn. Vi begav oss hemåt. Fick vänta på tåget i 45 minuter i svinkylan. Centralstationen var stängd. Bussterminalen var stängd. Inte en mack eller kiosk så långt ögat kunde nå. Vi blev irriterade. Vi blev hatiska. Vi sa saker som ”Linköping suger!” och ”Det blåser ta mig fan alltid i Linköping!” och ”Vad är det för idioter som vill bo här egentligen?”

  Sen kom tåget och vi åkte hem. Trötta men nöjda, speciellt nöjda med att få lämna Linköping. Figaro mottog oss med stor glädje. Han hade haft sällskap av Majje större delen av kvällen. Han påstod att hon slagit honom och låst ut honom på balkongen. Jag verifierade historien med Majje och jodå, det stämde.

Jo det kan man säga! Vi tog källarvägen ut för att starta om fläkten i torkrummet. Det står att den ska stänga av sig själv när tvätten är torr, men det är inte sant. Den stänger av sig själv när tvätten fortfarandet är blöt!

  Hur som helst. Nyckeln till lilla torkrummet satt i låset. Jag blev irriterad. Jag är så jävla trött på allt slarv och fanskap som sista tiden försiggått nere i tvättstugan! ”Vad är det här för jävla idiot!” fräste jag argt och slet upp dörren. Där innanför stod en av de allra suraste granntanterna och blängde vresigt. Hoppsan!

  Smet in i vårt torkrum och där inne försökte jag låta bli att asgarva. Det gick rätt dåligt. Som Sven uttryckte det lite senare: ”Det var ju inte direkt så att ni hade nått vidare varmt förhållande du nu förstört.”

Annars har jag och Figgz varit på en rätt lång promenad med Annsofie, Morris och Sigrid. Sigrid lekte och levde rövare och verkade ha jättekul, som vanligt. Figaro och Morris betedde sig som två vresiga gamla gubbar, som vanligt. Notera att Morris står och pinkar på bilden. Hoppas inget kom på Figaros huvud.

Sen har vi varit på ytterligare en tur med Sven. Vi blev förbannade, inte på varandra, utan på en taxichaufför. I den här stan visar taxibilar och bussar ingen som helst hänsyn! Dom kör som idioter! Jag har inget körkort men verkar ändå ha bättre trafikvett än dom där dumjävlarna!

  Hur som helst. Vi gick förbi Lindahls konditori och där hände något jättelustigt! Damen som äger stället kom utspringandes precis när vi skulle passera och GAV oss två stycken bautastora wienersemlor! Då kan man ju inte avböja så vi tackade och tog emot och vandrade vidare. (Okej jag erkänner. Jag ljuger nu igen. Sanningen är den att efter att ha stått och tryckt näsorna mot glaset ett tag och dreglat över alla godsaker gick vi helt enkelt in och köpte oss två stycken bautastora wienersemlor.)

  På djuraffären var dom sanslöst trevliga, precis som vanligt. Dom ojade sig över hur fin Figaro var och det kan man ju inte förvåna sig över direkt, han är trots allt vansinnigt fin. Idag bjöd Royal Canin på vantar. Antagligen är det därför jag gillar att köpa djurmat. Man får alltid någon liten pryl och sånt är ju alltid roligt.

  Väl hemma åt vi semlor och drack kaffe. Figaro fick titta på. Han tog sin fika på vägen, en halv muffins som låg och skräpade i en snödriva.

Majje skulle ner på staden och köpa något sexigt till sin examen. Jag hängde på. Det var smart tycker jag nu i efterhand, för jag hittade en jacka och ett par byxor. Det blev dyrt men det var det värt!

  Hemma mannekängade jag för Sven. Han sa ”Ska jackan vara sådär kort...?”. Jag tror inte han tyckte det var så fint. Men sen har han ju dålig smak också. Att vi är tillsammans får nog räknas som det ända tecknet på att han inte är helt förlorad. Jag skojar bara (Nej det gör jag inte).

Jobbet har jag inte fått tag på trots att jag ringt hela dagen. Jag vet inte riktigt om man ska skratta eller gråta. Hade det varit något mindre viktigt så hade man utan problem kunnat skratta. Nu får jag mest bara lust att grina.

Skit samma. Imorgon är det KENT! Hurra hurra!

Nu är hela familjen samland igen. Figaro är lycklig, Gimli är nöjd med att ha fått tillbaks sitt mobila klätterträd, jag är förstås också glad att ha Sven tillbaks. Det har varit jobbigt att behöva bära hem matkassar och att värma upp sängen helt själv. Amadeus ser som vanligt mest förvånad ut.=)

Vi har tvättid idag och Sven håller på att sortera kläder. Figaro springer runt, runt och grymtar. Han blir alltid vild av upphetsning när det vankas tvättning för då får han leka i källaren. Tror jag har nämnt att det är hans favoritsyssla.

  På agendan idag står också inhandling av hundmat och att ringa jobbet. Det är helt sjukt men nu måste jag alltså för fjärde gången ringa angående schemat som dom fortfarande inte skickat hem till mig. Ska det vara så? Va?

  Eventuellt blir det ett ben och axelpass på gymmet i kväll också. Naturligtvis minst en långpromenad också för vädret är även idag alldeles strååålande!

Figaro börjar undra vart fan Sven tagit vägen. Normalt sätt bryr han sig inte om vad som händer i trapphuset. Förutom om en hund skulle råka passera. Då blir det liv i luckan. Men idag har han haft järnkoll och vid minsta ljud dundrar han ut i hallen och trycker nosen mot dörren. När han inser att det inte var husse som kom den här gången heller blir han pipig och kommer till mig och trär.

  Det är tur att Sven snart är tillbaks. Han anlöper Norrköpings centralstation 15:26. Då ska vi stå där och vänta. Figaro vill skriva en banderoll och hyra en orkester men det tycker jag är lite för mycket.

Eftersom vädret är fabulous även idag så har vi varit på två entimmespromenader i solen. Kan inte påstå att det känns som en uppoffring att vara ute just nu. Vi gick runt strömmen bland annat. Man får passa på innan det blir för varmt för snart lär hela promenadsträckan där ligga under vatten. All snö som smälter rinner ju ner dit.

Här om dagen gjordes en förvirrande upptäckt. Det finns TVÅ ensamma svanar i strömmen! Nu vet jag varken ut eller in längre. Det kan förstås vara Svanen som spelat oss ett spratt och först legat i godan ro vid ”matbukten”, för att när vi passerat, fort som fan och mycket tyst flyga medströms för att där på nytt uppenbara sig för oss. Men jag tror inte det.

  Det här är uppenbarligen något som är så förvirrande för mig att min hjärna känner sig tvungen att bearbeta det nattetid. Därför drömde jag om en vansinnig massa svanar i natt. Jag drömde en mardröm också. Som tur var så vaknade jag och tänkte ”Fy fan vad obehagligt! Det här måste jag komma ihåg!”. Jag minns absolut ingenting.

Jag har här nedan satt ihop en liten fotodokumentation av dagen. Av själva ljus och spapartyt tog jag inga bilder eftersom det lixom inte var så mycket att ta bilder på.

  Vi anlände i alla fall till värdinnans hem en aning försent. Vi kom mitt i fotbadet. Alla satt med fötterna i plastpåsar med vatten. Majje hade strumpbyxor på sig så hon kunde inte delta. Jag ljög och sa att jag med hade det. Vad fånigt lixom! Ljuga om en sån sak! Det är väl bara och säga ”Tack men jag badar inte fötterna offentligt, det är en fråga om principer.” Fast det vore förstås också en lögn.

  Vi fick i alla fall pytte pytte pyyyyyyyyyyyyttesmå klickar av boddybutter och lotions och handkrämer att smörja in oss med. En del luktade gott, en del luktade för mycket och en del luktade inte alls. Gemensamt för alla var i alla fall att dom var svindyra! Samma sak gällde ljusen.

  Vi fick kataloger att bläddra i och papper att skriva beställningar på. Jag skrev ingenting. Det gjorde inte Majje heller. Men i katalogen bläddrade vi och viskade till varandra ”Den där kostar 50 spänn på Ö&B”.

  Det fanns en massa doftprover också. Där satt vi rätt länge och sniffade. Stämningen lättade lite när en av de andra gästerna efter en förstulen blick över axeln på hompartyförsäljaren erkände ”Jag köper billiga ljus på IKEA”. Vi alla andades ut.

  Samtalet övergick till att handla om barn och diskon. ”Vi fick skicka hem en unge som var full och två som tjuvrökt.” berättade en mamma. ”Hur gamla är dom här barnen?” frågade jag och blev lite imponerad av att jag kunde ställa en för sammanhangen fullt vettig fråga. ”Sju.” sa mamman. ”VA?!” flämtade jag och satte vintageläderdoftprovet på tvären i näsan. ”Nej förlåt! Jag menar dom går i sjuan!” rättade sig mamman. Barn är inte min starka sida men jag kände viss lättnad över detta. Att sjuåringar inte börjat dricka alkohol alltså. För övrigt vill jag meddela att doften vintageläder luktar skit! Köp inte det!



Väl hemma gick Figgz och jag en promenad. Sen hade vi söndagsmys. Figaro myste med ett grisöra som han egentligen ville spara, nerbäddat i sängen. Eftersom han inte fick det så åt han tillslut upp det. Jag myste med min bok, smågodis och Shrek. Jo det är sant. Jag såg Shrek idag igen. Jag kan aldrig få nog!



Ps. Blev lite besviken på hur boken slutade. Har visserligen läst den förut, men hade glömt bort slutet.

Är det att se Figaro och Gimli ligga tätt ihop på sängen. Vanligtvis när Figaro försöker gosa går Gimli sin väg, efter att ha kastar blickar fulla av vämjelse och avskyr på honom. Inte ett dugg konstig så dum och otrevlig som Figaro större delen av tiden är mot katterna.

Att Amadeus vräker ut sig i biabädden däremot, det är en vanlig syn.

Låg och drog mig i sängen med näsan i Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö. Jag älskar Håkan Nessers sätt att skriva! Jag har bara läst hans icke renodlade deckare. Men dom är så himla bra att jag funderar på att försöka mig på deckarna med. Det är inte riktigt min favoritgenre annars.

  Slötittade på Vasaloppsstarten. Sven sms:ade att man kunde få se en älg och det kunde ju vara av intresse för Figaro. Jag såg ingen älg, Figaro såg ingenting för han bara sov och sov. Det blev en väldigt kort morgonpromenad. I princip bara fram och tillbaks till ICA för inhandling av lite lyxfrukost. Vanligtvis är lördagar min lyxdag, men eftersom jag tränade igår kändes det onödigt att slarva med maten. Idag däremot är det vila och därför blev det ciabatta med mozzarella, färska och soltorkade tomater. Brödet var så nybakat att det fortfarande var varmt när det var dags att sätta tänderna i det. Sweet! Bytte kaffet mot varm choklad också. Ska det vara så ska det vara ordentligt!

Nu är det dags för en promenad!

Det blev mycket riktigt en väldigt bra dag. Ett par timmar på promenad i solen med Figaro (som dess värre har betett sig som ett svin under delar av dagen). Storstädning av badrummet är fixat. Lika så köksskåpen. Vid nått tillfälle som jag inte minns när, har jag visst redan burit upp grejerna som skulle till vinden, så hela min to dolist är avbockad. Sweet!

  Nu på kvällen har jag haft en romantisk middag med mig själv. Det är skönt att dinera med någon som verkligen uppskattar maten! Jag uppskattade den stort! Färsk makrill, ugnsbakad i smör och persilja. Aaahhh! Det var så gott! Jag börjar nästan dregla när jag tänker på det!

Imorgon ska jag på ljus och spaparty. Jag tror det är ett sånt där homeparty. Jag har aldrig varit på ett sånt förut. Jag hade gillat ett färska kryddor och grönsaksparty. Sånt passar mig. Men hur som helst. Majje och jag susar iväg till Finspång för att spana på ljus och sånt imorgon alltså. Det händer ju inte så mycket i mitt liv så jag tycker det ska bli kul med en liten utflykt.=)

Nu är det dags att göra kvällen.




Ps. Dolph rockar!

Träningen gick kalasbra.=) 4*80 kg i marklyft. Jag tycker det är rätt bra efter bara två månaders styrketräning. Kanske borde dra en kort träningsresumé. När jag var 18-21 år styrketränade jag mycket och tungt. Sen lade jag ner det, av någon idiotisk anledning. 25 år gammal började jag jogga och gjorde det väldigt intensivt under en tid. Sen lade jag av en idiotisk anledning (som heter Sven) ner det också. Nu är jag nyss fyllda 29 och har återupptagit både joggandet och styrketränandet.=)

  När jag styrketränade gjorde jag det ensam. Hade aldrig någon som kunde hjälpa till och passa vilket gjorde att jag hade uruselt utveckling på vissa muskelgrupper. Bröst och axlar för att vara exakt. Nu har jag Sven att träna med och det går mycket, mycket bättre! Jag är ett antal kilon lättare också, vilket verkligen inte känns dumt!

  Jag gillar fria vikter och basövningar. Marklyft, knäböj och bänkpress rockar! Så tungt det bara går och så många repetitioner det bara går. Vilket inte ska bli så många för då är vikterna för lätta.=) Det är min styrketräningsfilosofi det.

  Joggar gör jag för att det är skönt. Känns det bra springer jag fort eller långt eller både och. Känns det mindre bra springer jag kort, långsamt eller inte alls. Jag håller ingen som helst koll på utvecklingen där faktiskt. Det är bara avkoppling.

Nu såg jag precis Majje passera här utanför så nu måste jag göra mig i ordning för en liten eftermiddagspromenad. Shalom!

Gimli testar ljusterapi. Det är effektivt men lamporna borde vara varmare, tycker han.

Det är väldigt sällan jag vaknar och känner att ”Det här! Det här kommer bli en BRA dag!”. Det händer typ aldrig. Jag vaknar oftast och önskar att klockan snart ska vara 22 så jag får gå och lägga mig igen.

  Men inte idag. Figaro intog en charmig pose i sängen som gav mig anledning att använda kameran. När jag gjorde det upptäckte jag att minneskortet inte satt i ordentligt, så jag fixade det. Voila! Mina bilder kom tillbaks! Hurra hurra! Tyvärr blev nästan alla värdelösa. Men för mig som kan bläddra igenom dom som en liten film är dom väldigt underhållande.

Vädret är lika fint som igår så vi har varit ut på en rätt lång promenad. Trots att det inte var särskilt tidigt fick vi gå nästan ensamma och det är alltid skönt. Nu ska jag bara vänta på att frukosten lägger sig lite, sen blir det gymmet en sväng. Rygg och biceps. Mitt favoritpass.=)

  Kanske började idag så bra för att igår slutade bra. Hade lite svårt att bestämma mig för om jag skulle jogga eller inte så jag frågade Majje om råd. ”RÖR PÅ FLÄSKET!” Röt hon uppmuntrande. Så vi gjorde det. Vi kutade på riktigt ordentlig. Enligt min telefon höll vi en medelhastighet av 12 km/h. jag är inte säker på hur tillförlitlig den är. Visserligen visade den samma tid som löpbandet när jag jämförde där, men man vet aldrig. Hur som helst. Jag är nöjd!

* Klippa klor   Check!

* Kamma katter   Check!

* Dammsuga   Check!

* Skura   Check!

* Storstäda badrummet

* Städa köksskåpen

* Bära upp lite grejer på vinden

Jo lite sol till var precis vad som behövdes. Jag har betat av halva min to dolist. Katterna var i stort behov av kamning. Dom har börjat byta päls och fäller ofantliga mängder! Borstade av Figaro också. Han tänker behålla vinterskruden ett tag till. Här kommer en liten illustration.

Blev så jävla besviken när jag kopplade in kameran till datorn förut. Alla de två tusen bilder jag tog på sista promenaden var borta! Måste ha lyckats radera dom på nått sätt. Skit också!

  Sigrid lyckades spela upp Figaro och jag var så nyfiken på att se om några av bilderna blev bra. Nu får jag väl vänta ett halvår till på ett busryck.=(

Har precis smällt i mig två äggmackor. Nu ska jag nog börja med köket i väntan på att käket sjunker undan en aning. Funderar på att ta en kvällsjogg nämligen. Men det blir så ruskigt sent. Å andra sidan har jag inget bättre för mig och kommer säkert bara sitta och glo och vänta på läggdags.

Sven sitter nu på tåget. Jag gick och handlade på hemvägen. Har lagat och ätit lunch och nu har jag lite svårt att ta mig för nått. Jag har en checklista

* Klippa klor

* Kamma katter

* Dammsuga

* Skura

* Storstäda badrummet

* Städa köksskåpen

* Bära upp lite grejer på vinden

Jag har lixom ingen lust. Det är rätt ovanligt. Att jag inte har lust att städa alltså. Hur som helst. Problemet är nu löst tack vare att Annsofie kunde tänka sig att hänga med på en promenad. Ännu lite mer tid i solen kommer kanske få fart på städmotivationen.=)

Idag är det perfekt väder. Solsken och nästan vindstilla. Det kan vara inbillning, men jag tycker det bränner lite i ansiktet. Som om solen till och med tog lite. Utanför fönstret är det fem plusgrader, men den termometern är inte tillförlitlig.

  Figgz och jag har varit på en långpromenad. Det blev längre än planerat för ingen av oss ville gå hem. Eller Figaro ville kanske, han tvekade länge och väg vid en avtagsväg och slängde en längtansfull blick hemåt, men jag tog ingen hänsyn till det.





Jag har träningsvärk i bröst och triceps. I höger axel och vänstra sidan av korsryggen har jag bara värk. Det började komma så smått igår och jag blev konfundersam. Inget hände på träningen. Sen kom jag på att jag ju höll på att slå på arslet riktigt ordentligt på vägen till gymmet. Jag utförde en sån där vild spratteldans som man gör när man helt tappar fotfästet. Det skedde i en trappa och jag lyckades få tag i trappräcket med högerhanden, vilket räddade mig från att ramla Men det blev ett rätt kraftigt ryck och jag sa till Sven redan där att ”Aj, aj! Hoppas jag inte stäckte mig!” Verkar som jag gjorde det ändå, lite grann.

Vilket kanonpass jag fick till på gymmet idag! Wuhuuu! Bröst och triceps. Gjorde finfina ökningar i bänkpress efter att ha skärpt till tekniken lite. Vilken skillnad! Kanske gick det lite extra bra eftersom jag var förbannad. Gymmet såg ut som skit! Vikter och hantlar låg huller om buller! Sånt avskyr jag!

Igår försökte jag ju få liv i min mp3spelare. Satte den på laddning i de fyra timmar den skulle ladda och försökte sen starta den. Det gick inte alls. Efter ytteligare några försök ringde jag kundtjänst som skrek i mitt öra ”DU ÄR NUMMER TVÅ I KÖN. VI TAR EMOT DITT SAMTAL SÅ SNART VI KAN!” Sen spelade dom musik för mig, musik som började med ett högt och utdraget pipande. När jag väntat på min tur i ungefär tio minuter ser jag plötsligt att mp3:spelaren börjat lysa. Så jag la på.

  Idag tog jag med den på en promenad för att testa den. Det började mycket dåligt med att den lilla sprint som sitter i klämman som man så praktiskt ska kunna fästa i sitt bälte eller byxlinning nästan for iväg. Jag började känna mig lite smått less på Netonnet. Jag förstod plötsligt deras reklam om att deras lagershoppar är lite svårare att hitta. Troligtvis är det så för att förbannade kunder ska ha svårare att få tag på dom. Nu har jag i alla fall fått tillbaks sprinten och lagt över lite musik. Senare ska jag prova den igen så får vi se då.

Imorgon ska Sven åka till sina föräldrar i Borlänge. Det kom väldigt hastigt på. Dom ska bland annat skotta rent taket från snö. Det kan ju vara klokt. Jag erkänner att jag var väldigt snabb med att poängtera hur lägligt det vore om han åkte i helgen så vi slapp krångla med hundvakt. Inte för att jag vill bli av med honom (även om det ska bli skönt att få ha lägenheten för mig själv en lite längre stund) utan för att lingonsylten nästan är slut. Svens föräldrar gör egen sylt och den är svingod!

På radion sa dom att våren kommit till Sverige. Våren är här när det är plusgrader i sju dagar i sträck. Det hade hänt i Malmö. Helsingborg och Falsterbo. Nu är det Norrköpings tur tycker jag.

Lyckades få med Sven på en promenad i solen. Det resulterade som vanligt i en miljon bilder på Figaro. Kollar man igenom min blogg är det överlägset mest bilder på honom. Efter det är det nog mest matbilder. Men har man en sån söt hund finns det ju ingen anledning att ta kort på något annat.=) Förutom katterna då för dom är ju också söta. Sven med.

  Figaro var vild och galen. Han blir jämt det när vi går ut ihop. Skriker och vrålar åt en att kasta bollen! Sparka bollen! Håll hårdare i pinnen! Kul en stund men tillslut orkar man inte med honom. Framför allt när han skiter i att jaga bollen utan bara skäller.

  Under drygt 100 meter fick vi sällskap av en plastpåse. På allvar. Det blåste rätt rejält så den rullade helt enkelt med oss. Vi sa att vi skulle slänga den om den hängde på ända fram till en papperskorg. Det verkade den inte uppskatta så vi fick tillslut gå vidare ensam.

Nu ska jag gå och lägga mig. Det blir senare och senare hela tiden. Är inte riktigt nöjd med det för det blir senare och senare uppgång också. Det är nånting med klockslaget åtta. Ligger jag kvar i sängen då är det nästintill omöjligt för mig att ta mig upp.

Igår var på det hela taget en kass dag. Ribban sattes lixom på en gång med att jag var skitseg på morgonen. Inte ens strålande sol lyckads får fart på kroppen.

  På väg förbi tennisplanen mötte vi Bobbo och Sudden. Velade en stund om det var värt att försöka passera, men att gå tillbaks hade inneburit en rejäl omväg eftersom det var långt till någon av nedfarterna till strömmen. Så vi gick vidare.

  Figaro och jag kan inte gå i snön för han bottnar helt enkelt inte. Sudden och Bobbo kan gå i snön för dom är stora. Men inte kunde dom där puckade tanterna visa lite hänsyn och gå åt sidan så vi inte behövde passera på mindre än en meters avstånd. Sudden fick som vanligt världens psykbryt, vrålade som besatt och kastade sig i kopplet. Nu snackar vi inte om lite uppspelt gapande och studsande alltså. Utan mer jag-ska-slita-dig-i-stycken-vrål. Jag vet inte vad Figaro gjort för att reta upp honom så till den milda grad. Hälsat på varandra har dom aldrig gjort. Kanske är det hans kaxiga gångstil. När Sudden går med husse är det aldrig några problem.

  Hur som helst. Figaro blev hysterisk och vrålade han med. Tanten skrek sitt vanliga ”Lägg av!” som Sudden totalt nonchalerade. Jag hivade upp Figgz under armen för att få honom utom räckhåll eftersom Sudden slitit åt sig hela kopplet och matte höll längst ut i handtaget.

  Jag tycker inte man ska mesa med sin hund och bära runt på den vid hundmöten eftersom det snarare skapar stress och osäkerhet än trygghet. Måste jag passera dom igen kommer jag definitivt bära Figaro. Jag tänker inte chansa på att den där gamla tanten kan hålla Sudden eller att han inte är fullt så förbannad som han ser ut och låter.

  Figaro verkade inte ta särskilt illa vid sig i alla fall och när vi mötte nästa hund var han som vanligt, alltså pep och ville hälsa.

Sen var det dags för trängning och det gick åt helvete! Eller egentligen gick axlar bra men det vägde tyvärr inte upp av att ben gick så jävla dåligt! Sämsta passet någonsin! Stor besvikelse.=(

Men rakt igenom kass var trots allt inte dagen. Jag fick min MP3spelare. Den ska jag sätta mig och leka med nu. Hade turen att hitta ett fint erbjudande på proteinpulver också och det måste vara snabbaste leveransen nånsin! Beställde igår och idag kan jag hämta det. Woho!

Det hade hunnit frysa på så bra att det knappt var blött alls ute. Det var faktiskt nästan perfekta förhållanden! Fast Figaro var lite missnöjd med underlaget. Det var lite knöligt på sina ställen.

  Vi var inte ute superlänge, drygt 40 minuter. Men jag blev glatt överraskad för det gick mycket lättare och kändes mycket bättre än jag räknat med! Tänkte nästan springa längre men Figgz kör ju trebent och tyckte det räckte. Ett tag när det var plussgrader sprang han på alla fyra nästan hela tiden så nu är jag inte orolig för att nått är allvarligt fel på honom.

  Föresten har han skött sig så jävla fint sista tiden! Hundmöten har gått som en dans.=) Jag tror det är all kvinnlig fägring som lilla Sigrid medfört som fått honom att skärpa till sig. Eller föresten kanske inte. Han beter sig rätt grisigt mot henne. Tar hennes pinnar och skriker åt henne när hon vill leka.

Nu för tiden är det helt omöjligt att ta sig upp om mornarna. Det är Figaros fel. Han vill inte gå ut fören typ halv tio och jag vill gå upp halv åtta-åtta. Jag försöker övertala honom men det gör han med och han är så mycket bättre på att övertala! Han liksom luktar gott och sömnig och gäspar och faller omkull eller sträcker ut sig i ens famn, suckar och rullar över på rygg och blir liggande med sina söta små tassar i vädret. Och jag kan inte låta bli att göra ungefär likadant då och plötsligt har vi legat och snusat en timme till. Skit också!

Inte blev det nån träning idag heller. Gick till gymmet senare än vanligt och det var tjockt med folk! Det myllrade som i en myrstack. Det gick helt enkelt inte. Jag pallar inte att stå och vänta på att mina vikter eller maskiner ska bli lediga. Så vi gick hem. Synnerligen irriterade. Det blir ett nytt pass imorgon. Betydligt tidigare.

Och jag läser och läser om träning och kost. Nu vill jag veta precis allt och lite till! Pillar och pillar med att försöka sätta ihop ett eget kost och träningsschema.. Men satan det är svårt och buden är olika precis överallt!

Nu har det kommit ännu mer snö oxå. Blöt jävlig snö! Alla skor läcker! Ända sättet för mig att komma ut i torra skor är att jogga. Och om jag gör det kommer joggingskorna också bli blöta. Suck! Men Figaro vill ut. Han sitter och väser här bredvid. Sitt Åååhhh jag har tråkigt väs som kan driva en till vansinne! Det är väl lika bra att svida om och prova i alla fall. Joggingskorna torkar fort i alla fall.