Så sorgligt med ungdomar idag. Dom har så bråttom att bli vuxna och att få uppleva allt som hör vuxenlivet till. Besvikelsen kommer som ett brev på posten och dom skriver så desillusionerat om livet, om att längta. Om kärleken.
  Och jag tänker dumma ungar! Om ni var så vuxna som ni tror ni är så skulle ni förstå att ni aldrig mer får vara barn. Snart är det bara jobb och ansvar och deklarationer för hela slanten. Snart finns det inte tid för lek och barnsligheter ens om ni vill. Inte så mycket i alla fall. Och då kommer ni ångra er. Dumma ungar!