Jag vaknade ungefär tre i natt och kunde inte somna om. Det snurrade för mycket jobbiga tankar i huvudet. Så vid femsnåret tvingade jag med mig Figaro ut på en promenad. Vi gick ner på stan. Det är väldigt stillsamt vid den tiden på dygnet. Riktigt behagligt faktiskt.

Idag är jag i alla fall på bättre humör. Har tagit en promenad med Annsofie och Morris. Vi mötte en dam som har två hundar. Den ena kör hon omkring i en barnvagn. Första gången vi såg dom sa vi till varandra: Har hon barnbarn? Hunden såg precis ut som en blond unge med tofs när han satt i vagnen. Men det har hon alltså inte. Orsaken till varför hunden åker barnvang är lite oklara, men enligt hörsägen har han opererats. Måste vara hemskt lång konvalescenstid på den operatonen för han har åkt runt på det där viset i snart ett år.

  Hur som helst. Den där hunden är hur skum som helst. Så fort han får syn på en annan hund så skriker han rakt ut. Det låter vansinnigt. Dessutom gapar han jättestort när han gör det. Han kanske ropar på hjälp? Det är väldigt kul i alla fall. När man vet att det är han och inte tror det ligger ett skadat djur i nån buske och lider.

Jag är trött på precis allt. Aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaallt. Om jag försöker komma på nått som känns roligt eller trevligt eller härligt eller bra så kan jag inte komma på någonting. Inte en ända jävla grej! Eller jo. Gimli, han är varm och mjuk och luktar gott. Som ett stort tjockt plåster. Och att sova. Sova är skönt. Ska göra det nu.

Det har varit mycket Gud idag. På väg hem fick jag veta att Gud har en hotline, han svarar alltid och man blir inte ens placerad i kö! Jag tycker Smådjurskliniken borde ringa och kolla vad Gud har för kundtjänst, dom har uppenbarligen mycket att lära!
 Inte nog med dety. Jag har blivit välsignad oxå. Jesus lever och han älskar mig. Så tacksam som den damen jag pratade med var mot mig, efter att vi löst hennes problem tror jag ingen någonsin varit. Hon skrattade jättehögt. Jag blev på riktigt strålande humör, jag gillade henne, trots att hon var religiös. Det är fina grejer, att känna sig uppskattad.

I fredags visade jag mig själv lite uppskattning genom att ge mig själv en blomma. En stulen blomma. Det känns ju lite mer speciellt om man vet att någon verkligen har ansträngt sig för en. Jag kan meddela att den känslan inte riktigt infinner sig om det är man själv som anstränger sig för sin egen skull. Konstigt nog.
  Den här bilden är jag är jättenöjd med. Kolla bara in Gimlis söta lilla nos!^^

Igår var en riktigt kass dag. Usch! Gjorde ingenting vettigt. Gick bara omkring och kände mig som en tunna med bajs. Det är inte en rolig känsla faktiskt. Inte blev det bättre av att jag slösade bort massa tid vid datorn där jag bara satt och tänkte på hur tråkigt det var och att jag inte hade någon att prata med.=S
  Så idag stängde jag av datorn och tog fram papper och penna istället. Det var riktigt roligt och kändes betydligt mer konstruktivt än att bara sitta och deppa.

Snubblade över den här låten av en händelse. Och jag får fortfarande en konstig känsla i magen av den. Måste ha varit… 2002-2003? Det är väldigt länge sedan och vi var så unga på den tiden.

Igår kväll var jag hemma hos Annsofie och umgicks lite. Det var väldigt trevlig. Bortsett från att Morris, när han kom hem, som vanligt var jävligt oförskämd mot mig. Jag fattar inte vad hans problem är! Bara för att han ogillar Figaro behöver han ju inte ta ut det på mig lixom. Jag tycker det är jävligt omoget och barnsligt gjort! Morris, om du läser det här: Grow upp!

  Hur som helst. Annsofie som är en god värdinna bjöd inte bara på tilltugg, utan även på skumpa. Okej det var fejkskumpa, men jag tycker det gav festen en classy touch. Tills Annsofie hällde över det i en petflaska så dom kunde ta med det som ”färdkost” till krogen. Då blev det väl liiite mindre elegant.=P

  Eftersom jag är tråkig och hemskt gammal gick jag hem när dom andra gick ut. Idag är jag nöjd med beslutet. Om några timmar ska jag jobba och det är hemskt skönt att varken vara bakis eller trött.=)

Figaro är sämre idag igen.=( Väldigt lös och har kräkts nu på morgonen. Kanske började vi ge honom vanlig mat lite för snabbt igår. Det blir ett dygns fasta till och veterinären på måndag om han fortfarande har diarré. Såvida han inte tappar humöret och blir riktigt dålig. Då får det bli akuten.

Drog ner på stan för att köpa cykellysen. Det glömde jag bort naturligtvis. Istället blev det en brun stickad tunika från H&M för 199:-. Jag tyckte det var billigt.letade en hel evighet efter en orange mössa men det var kört. Orange verkar ute i år. Synd. Min nuvarande mössa är lite för stor.

  Jag har kommit på att Lindex är min favoritaffär. Dom har en himla massa snyggt just nu! Var jag lite rikare, eller lite slösakigare, hade jag bränt en jävla massa pengar där.

Figaro har också fått grejer. Ett riktigt bekvämt (tror jag, kunde ju inte direkt prova det) reflexhalsband. Han får en sportig look i den, till skillnad från i sitt läderhalsband som är lite mer elegant och sofistikerat. Öhm… Han har varit mycket bättre i magen nu under dagen också. Hurra hurra!

Inte ens Sven har gått lottlös. Jag köpte två Guinnies åt honom när jag var på systemet. Fast dom betalade han i och för sig för själv. Men med tanke på hur vansinnigt lång kö det var så tycker jag allt han kan se det som en liten gåva.=P

Idag har Figaro varit riktigt pigg, till och med på morgonen, vilket hör till ovanligheten även när han inte är magsjuk. Vi tog en nästan en timme lång promenad. Tyvärr bajsade han inte, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att han i princip fastat i över ett dygn. Men jag är lite besviken för jag vill ju bra gärna veta om han är bättre i magen idag.

  Vi ska snart ta en till så får vi se hur det går. Livet som hundägare cirkulerar faktiskt runt när och hur ens hund har gjort ifrån sig. Det kan låta konstigt men så är det.

Nu på morgonen har jag ringt vårdcentralen i hopp om att få en tid för min kassa hårbotten. Jag är trött på skiten nu! Den dumma sjuksköterskan sa ”om det är kroniskt får man ju alltid behandla”. Ja det vet väl jag med, men det kan väl vara bra att få det konstaterat av en läkare då eller?

  Så nu ska jag bli kallad på undersökning. I NOVEMBER! Doh! Tydligen har alla mesar som vill vaccinera sig mot svininfluensan företräde. Det tycker jag är jävligt orättvist! Dessutom, måste en läkare ge vaccinet? Kan inte sjuksköterskorna göra det? Om jag går med Figgz till Smådjurskliniken för vaccinering så fixar en djursjukvårdare det. Well. Nu ska jag inte sura över det.

Stackars Figaro är dålig i magen. Riktigt, riktigt dålig. Har snackat med veterinären idag och varit på Apoteket och köpt nått som heter Canikur. Det är ett medel för hundar med akut okomplicerad diarré. Jag visste inte att det fanns okomplicerad diarré, speciellt inte akut sådan. Vad klassas som komplicerad diarré? Nån som vet?

  Hur som helst. Tabletter är fullkomligen gigantiska! Som tur var verkar dom goda, för hundar, för Figaro tuggade glatt i sig dom. Aptiten är det då inget fel på. Över lag verkar allmäntillståndet helt okej. Speciellt om det kommer gäster eller någon öppnar kylskåpet. Så nu håller vi alla tummar för att lite fastande och jättepiller gör underverk för hans oroliga mage.

 
  Morsan: Du kan fostra barn, jag kan fostra hundar. Fast med den här har jag inte lyckats över förväntan direkt. Dessutom skriker barn hela tiden. Jag hatar skrik! Både gladskrik och argskrik. Usch! Och nerbajsade blöjor! Dessutom ska man ta hänsyn till deras känslor. Det behöver man inte göra med en hund. Där har man alltid rätt och dom har fel och tjafsar dom stänger man ut dom ur rummet. Moahahahaha! Jag tror inte föräldrar skulle gilla om man gjorde så med deras barn.

Ibland börjar man tänka på något helt obegripligt. Som i natt. Jag vaknade och hade svårt att somna. Tankarna vandrade hit och dit och fick tillslut fäste. I ett sånt där tygstycke som vissa har börjat linda fast sina bebisar på magen i. Hur gör dom det? Knyter dom först fast tygstycket och stoppar sen ner unge eller håller dom fast ungen mot kroppen samtidigt som dom lindar in sig i tyget? Jag har ingen aning!

Vad jag däremot har en aning om (fast bara en aning, vet gör jag inte) är att vissa kanske inte är så bra på det där som dom borde. Barnens ben verkar allt som oftast peka rakt ut åt sidorna, som om ungen satt i spagat. Jag har förstått att barn är väldigt viga, men kan det verkligen vara skönt?

Pratade med min mamma igår. Beklagade mig som vanligt över vilket utedass min arbetsplats är. Hon rekommendera mycket varmt barnomsorgen. Min mamma är förskollärare, dagisfröken får man vist inte säga längre. Jag sa att jag inte visste om jag skulle klara av något sånt. Men det kunde tydligen vem som helst fixa! Till och med 19:åriga Olle, eller var det Oskar? Hur som helst. 19:åriga Olle kanske har kanske viss vana vid barn. Han kanske har småsyskon.

Han kanske inte är som 28:åriga jag, som tycker att barn är lite otäcka. En gång höll jag i en bebis. En arg och hungrig bebis. Det var obehagligt. Han liksom spretade med ben och armar och spände nacken. Det var som att hålla i en skalbagge som låg på rygg. Jag ville kasta iväg honom. Fast jag gjorde det inte. Tur man har viss impulskontroll.

Och när barnen blir lite större börjar dom prata på ett helt obegripligt språk och förstår man inte har dom mage att bli arga. Men hur ska jag kunna förstå barnspråk?! Jag förstår inte ens franska fast jag läst det i fem år! Det finns så vitt jag vet ingen kurs i babytalk och även om det fanns det skulle jag nog inte lära mig

Sen ska man vara uppmuntrande och tålmodig och låtsas tycka att deras teckningar är fina fast man inte ens ser vad det ska föreställa! Nej, nej, jag tror nog inte riktigt jag är nått förskollärarmaterial direkt.

Ps. Annsofie, vi kanske borde ordna en Rysk afton? Vi kan fixa vodkan och sopan om ni fixar pälsmössorna och Kalasjnikovarna?=)

En gång hade jag en grannvän. Jag var jättebussigt mot henne och lånade ut pengar när dom hade det tajt och satt kattvakt stup i kvarten. Och här snackar vi inte mata-en-gång-om-dagen-kattvakt. Här snackar vi: koka fisk, mata med fisk två gånger om dagen, stanna och titta på när katterna äter så dom inte stjäl från varandra, ge medicin på morgonen, ge medicin på kvällen, rensa lådan, ge torrfoder, ge medicin mitt på dagen. Det var ett heltidsjobb att passa dom där jävla katterna! Men hey, är det inte just sånt man gör för sina polare?

  Men sen började hon plugga och hörde av sig allt mer sällan och var alltid upptagen och hade aldrig tid. Men snart! Och Absolut en annan dag! Fast jag såg henne fika med sina ”riktiga kompisar” och dom hade fester var och varannan helg och ibland på vardagarna med. Sånt märks när man bor grannars. Svårt att undgå lixom när dom står och skrålar på balkongen.

  Och om jag blev bjuden på en fest, ja då kom det ett sms nån dag efter: Hej! Kan du passa våra katter i helgen?

Så jag har bläddrat igenom min telefonbok och rensar ur. Dom där som ljuger och säger: Ja vi baras MÅSTE ses och SHIT vad det var länge sedan! Och kanske nästa månad? Och sen när man hör av sig får man inget svar, eller ett Det är lite tjat just nu men jag hör av mig. Men det gör dom förstås inte och man tänker jävla idioter. Säg bara som det är att Sorry, men jag vill inte umgås med dig. Och dom som aldrig hör av sig, ta bort ta bort! 
  Det var inte så många att ta bort och än färre som blev kvar. Skit samma tänker jag. Vad fan ska jag med såna till? Jag klarar mig bättre utan. Men det är klart att det svider.

Jag har lagat Borsjtj. Och för den som inte vet vad det är så är det en rysk rödbetssoppa. Ja Annsofie, det skvätter när man river rödbetor! Men skvättet är förvånansvärt lätt att torka bort faktiskt.

  Det jag skulle säga var följande: I Mitt recept stod det ”Smält fettet i en gryta. Lägg i och fräs strimlorna ett par minuter”. Jag undrar hur stora grytor dom har i Ryssland. I min gick det i alla fall inte att fräsa alla dom där strimlorna, vilka motsvarade typ ett kilo grönsaker.

  Hur som helst, allt som fattas för en rysk afton är en pälsmössa, ett dricksglas vodka och lite kosackdans.

Igår gick jag en promenad med Majje och passade på att ta hjälp av henne med lite filmning. Tanken var en ärtig liten video där Figaro fick visa upp sina konster. Tyvärr blev det inte så. Det visade sig ju att den där jävla kameran hade en mikrofon! Och Figaro var lite seg i huvudet och kunde helt enkelt inte göra nått rätt. Jag blev arg och röt åt honom och det lät ju inte så fint på inspelningen sen. Jag har världens mest nasala röst!

Figaro fick ju ett märgben igår. Det är ju feta grejer och satte rejäl fart på hans ovana mage. Det resulterade i att jag var tvungen att gå ut med honom mitt i natten. Jag var inte ensam om att vara ute sent. Vi mötte våran granne Trollet. Han heter naturligtvis inte trollet men han ser ut som ett. Inte på ett hemskt sätt men på ett svartmuskigt och tjockt sätt.

  Hur som helst. Vi möttes på gården och han sa ”Är det dags igen?” Ja sa som vanligt inget normalt som ”Jajamen!” eller ”Nöden har ingen lag.” Nej, jag kände mig manad att förklara att vi inte går ut mitt i natten till vardags. Det skulle ju kunna få mig att framstå som en daddig matte (vilket jag faktiskt inte är) och Figaro som en jobbig hund (vilket han faktiskt bara är ibland).

  Så på de få sekunder det tar för två personer att passera varandra, i normal promenadtakt, försökte jag förklara att Figaro fått ett märgben, och det var han inte van vid så därför var han lite nödigare än vanligt. Jag tror inte det blev så begripligt. Fast jag tror faktiskt inte grannen var särskilt intresserad. Jag vet att jag inte är särskilt intresserad av andra hundars tarmtömningsrutiner. Speciellt inte klockan tre på natten.

Getingarna verkar rätt aggressiva just nu. Här om dagen kastade sig en över lilla Morris och högg honom, helt oprovocerat, i sidan. Det är riktigt obehagligt med såna där vansinnesdåd. Man tror inte det ska hända en själv eller någon man känner, men så plötsligt gör det det…

  Idag när vi var ute snubblade vi rätt in i ett annat getingdrama. Jag föreställer mig att det kändes ungefär som när en naturfilmare smyger sig på ett skadat lejon. Spännande och mycket, mycket farligt.





Jag är inte rädd för getingar. Men som sagt, dom verkar aggresiva just nu. Vi såg en ekorre också, men den var rätt ovillig att var med på bild. Men man ser alla fall vilken jättefin vit mage den har. Även om den utöver det ser lite ondskefull ut. Den piskade en massa med svansen. Jag misstänker att det på Ekorrspråk betyder nått i stil med ”Passa dig, annars bombar jag en hasselnött i ögat på dig”. Den sprang strax efteråt iväg med en hasselnöt.

 


Nu ska vi till affären. Hoppas det finns färsk lax! Då ska vi äta sushi. Mmmm, sushi!

Figaro och jag gick upp strax före sju i morse och tog en nästan en och en halv timme lång promenad. Figaro ville som vanligt ner på stan och eftersom det är lördag och ingen påvägtilljobbettrafik så gick vi ditåt. Vi var nästan helt ensamma och det var jätteskönt!

Figaro fick ett märgben för en stund sen. Det var jobbigt tyckte han. Inte fick han gå runt och gömma det, bara hållas på en gammal handdunk, helt ovärdig nått så gott. Och katterna tittade så suspekt på honom och jag sprang runt med kameran och var närgången. Först satt han med det i munnen i säkert tio minuter utan att veta vad han skulle göra med det. Men tillslut trillade polletten ner.

Vi skulle gå och kolla på när Dragontrumpetarna hade uppvisning idag. Svens kusin skulle vara med. Först hade vi tänkt gå till Tyska torget, men sen bestämde vi oss för att gå till Holmentorget, där visningen började halv tolv. Jag tyckte det skulle bli jättekul! Kanske skulle dom till och med ha hästar med sig!

  Men naturligtvis när jag ser fram emot något blev det skit av alltihop. Ca 20 minuter innan det var dags att gå upptäckte Sven att det var igår visningarna var, inte idag.=( Idiotiskt! Vem har tid att kolla på dragoner halv tolv en fredag?! Inte jag i alla fall, jag jobbade.

På väg hem kom jag på att jag helt glömt bort att berätta vad som hände med cykeln jag köpte. Vi hämtade den på onsdagen, jag cyklade till jobbet på den samma dag och även torsdagen och fredagen. Sen var jag ju långledig ända till onsdag morgon. Jag började vid nio och det är ju en rätt okej tid. Måste inte gå upp okristligt tidigt.

  Efter att ha ätit frukost och sett ett That 70’s Show (som vi ser om för tredje gången) var det dags att bege sig till jobbet. Klockan var 8:40. ”Härligt med gott om tid!” tänkte jag. ”Härligt med en cykel man vet inte kommer paja efter halva vägen” Så låste jag upp cykeln och hoppade ombord. Efter tre meter stannade jag för att kolla vad fan det var som lät så konstigt. Vad upptäcker jag? Jo, den förbannade cykeln har fått punka på bakhjulet!

  ”Det är inte sant!” tänkte jag, men det var det. Fick ringa jobbet och meddela att jag skulle bli sen. Första gången det hänt. (Ska också poängtera att dom där jävlarna på jobbet hade lagt upp en Orapporterad frånvaro 09:00-09:10 på mitt schema senare på dagen. Vad fan! Jag ringde ju! Är inte det att rapportera sin frånvaro? Jag blev som valigt sur och fylld av bitterhet jämtemot mina slavdr…jag menar arbetsgivare)

  Nåväl, det var bara en parentes. Tillbaks till den riktiga storyn. Om man hade varit lite tuffare, mycket tuffare, hade man ju klampat ner till Cykelnissen och vrålat honom i ansiktet så hans löjliga försökt till en kommunistmustasch fladdrade att "Fixa skiten eller ge tillbaks mina pengar!"

  Men man är ju inte lite tuffare, så medan jag satt på jobbet och kände hur min undertryckt-ilska-tumör växte lite till fick Sven gå tillbaks med cykeln och snällt betala 120 spänn för att få däcket bytt. Vi får väl se hur länge skiten fungerar nu.

Men nu är det ju helg och det är så skönt så skönt! När jag kom hem stod Sven och bakade Kärleksmums. Det är kanske världens godaste kaka! Egentligen ville han göra Kubb, men det är ju tråkigt och den största pensionärskakan i världen! Men Sven gillar sånt. Han gillar Mazariner också.

  Han hade sparat lite smet till mig. Hur snällt är inte det?!? Smeten är ju nästan ännu godare än själva kakan! Nej föresten, den ÄR godare!

I måndags hade vi Annie och Thomas på besök. Vi käkade lite mat och spelade lite spel. Jag vann TP på utslagsfråga. Sport av alla kategorier. Jag är fortfarande imponerad över mig själv.=P Sven kom sist, kan tänkas vara första gången.

Här om dagen köpte vi lite kantareller, eftersom dom var billiga och rätt fina. Sen stekte vi dom och åt mackor. Det var gott. Så gott att jag var tvungen att berätta för Annsofie som skrek ”Neeeeej varför köpte ni det för! Jag har ju massor hemma som jag inte vet vad jag ska göra med!” Sen frågade hon om vi ville ha lite och det ville vi förstås. Lite visade sig vara en halv ICAkasse! Hur bussigt är inte det?!=D
  Så vi, framför allt jag, har ätit en massa svampmackor. Igår gjorde vi en pastasås med svamp och imorgon blir det eventuellt kantarellasagne. Sven hade gjort lasagne idag och jag blev lite besviken när det ”bara” var vanlig köttfärs lasagne. Men det var gott det med.




Idag har vi startat en insamlingslista på jobbet. Listan gäller vårt missnöje med schemaläggningen. ALLA skrev på. Tror jag i alla fall. Var det någon som inte gjorde det var personen nog ledig. Nu ska vi väl bara diktera upp vad det är vi är missnöjda med och hur vi vill ha det och sen ska vi föra det vidare till Facket.

  Känns hemskt kul faktiskt, att vi gör något istället för att bara klaga. Så får man väl hoppas att våra fackombud inte är mesiga pushovers som inte gör något alls.

Jag känner mig just nu djupt deprimerad. =( Fick den otroligt dumma idén att prova ett par byxor jag kunde ha sommaren 2006. Jag viste redan att jag inte skulle kunna knäppa dom. Men hur MYCKET jag inte kunde knäppa dom var jag inte beredd på.

  Visst, jag joggade 5-6 dagar i veckan, åt på bestämda tider och hemskt nyttigt och drack ingen alkohol den där sommaren. Men ändå. Det var 12 centimeter ifrån att jag kunde få igen byxorna. Man kan bryta ihop för mindre.

  Det värsta av allt är, att jag provade byxorna för att jag tyckte det kändes som jag kanske tappat lite i vikt. Har ju faktiskt varit rätt skötsam med maten sista tiden. Uppenbarligen bara ren och skär inbillning. Och även om det inte är inbillning så är det inte längre en uppmuntrande tanke. För det betyder att jag varit ännu fetare än nu! Suck.

  Vart la jag den där yogaboken nu igen…?

Idag har Annsofie och jag tagit hundarna på den långpromenad vi länge sagt att vi ska gå på. Klockan tio begav vi oss iväg mot Fiskeby. Vädret var rätt perfekt. Solen bröt igenom molnen med jämna mellanrum, gräset var nästan torrt. Det var varmt och svalt om vart annat, men aldrig så varmt att det inte räckte att ta av sig jackan och aldrig så svalt att det blev för kallt med den på. Perfekt, som sagt.

  Närstan så fort vi gett oss av kom vi naturligtvis på att vi var törstiga. Som vanligt sa vi till varandra ”Vi borde tagit med en vattenflaska”. Men turen var på vår sida. Vi gick förbi Himmelstalunds camping och fick syn på en snubbe som stod och spolade av någonting och när han var färdig med sitt smög vi in och drack oss otörstiga.

  Vi var ute i tre timmar och tjugo minuter. Det gick rätt segt på vägen tillbaks. Fast inte för hundarna förstås. Dom var som vanligt plågsamt oberörda. Inte blev dom lika vilda och galna som förra gången vi var i Fiskeby heller. Typiskt, när jag tagit med kameran och allt.

  Vi följde en vandringsled som gick genom en fårhage. Jag trodde att strömmen var avstängd, för när jag la ett grässtrå emot hände ingenting. Jag vill minnas att jag brukade göra så som liten och då få små, små stötar. När Figaro la sig själv emot hände det dock en jävla massa. Han skrek högt. Eftersom jag stod bredvid trodde han säkert att det var jag som gjorde honom illa.=S

  På väg hem passerade vi en annan del av fårhagen. Fåren fick en rejäl utskällning, och det tycker jag dom förtjänat. Om dom hållit sig i närheten när vi var inne i hagen hade vi ju förstått att det var ström i staketet! Jävla fårskallar!

Väl hemma var jag utsvulten. Så jag tog ett mellanmål och efter att ha återhämtat mig en stund städade jag upp lite. Tog sen ett bad och somnade naturligtvis. Det finns bekvämare ställen att sova på. Var inte långt ifrån att jag fick lite nackspärr.

  När jag vaknade var jag skithungrig igen! Som tur är hade vi allt som behövdes till middagen hemma. Sven håller just nu på att svänga ihop lite gulaschsoppa. Jag sitter och försöker låta bli att dregla på datorn. Det ska blig gottgottgott!!

När jag kom till jobbet igår väntade följande mail på mig

Hej!

Vill du ha ett svar idag måste jag tvunget säga nej. Däremot kan vi kolla på måndag.

Mvh//***

Det var alltså det svar jag fick från idioten som har hand om ledighetsansökningarna. Anledningen till att jag sökt ledigt tisdagen den 15:e är att jag är ledig på måndagen och således skulle få fyra lediga dagar idag. Jag vet inte hur han hade tänkt. Skulle han ringa mig på måndagen och lämna besked eller? Och hur skulle jag våga lite på att han kom ihåg det när han helt uppenbarligen inte kom ihåg (eller sket i) att han lovat mig ett svar den här veckan.

  Så jag sa till min gruppchef igen. Fast jag försökte så kunde jag inte låta bli att få min sura, grötiga nu-börjar-jag-snart-grina-röst. Men det kanske var bra för på tio minuter hade han ordnat så jag fick ledigt och fått det inlagt på schemat. Och jag som är världens mest patetiska människa blev så tacksam att jag nästan, men bara nästan, glömde alla mina antipatier gentemot honom.

Jag har känt mig rätt låg senaste veckan. Mest på grund av den dåliga stämningen och irritationen på jobbet som alltid följer med hem och hänger efter mig vart jag än går.

  Så för att muntra upp mig gick jag och Figaro till djuraffären för att köpa lite snask till honom. Naturligtvis hade jag glömt stoppa tillbaks bankkortet i plånboken, så vi fick gå hem utan snask. Fast jag behöll humöret upp, trots att det är precis såna små störningsmoment som lätt kan få mig att släpa ansiktet i gruset.

  Gick i alla fall hem, hämtade kortet och cykeln, stack tillbaks till djuraffären och köpte snasket (som var nyttigt och bra för tänderna). Sen rullade jag ner på stan och satte sprätt på en himla massa pengar. Bara kläder blev det. Det kändes som jag förtjänat det och jag tror inte jag kommer ångra mig ens lite. Vilket jag annars ofta gör när jag köper kläder.

Figaro var oxå väldigt nöjd med sina inköp. Han hade som vanligt svårt att tro på att katterna faktiskt inte var ett dugg intresserade av hans tuggpinne.

Igår när jag kom till jobbet hade jag fortfarande inte fått svar på min ledighetsansökan. Jag sa det till min gruppchef, vars arbetsuppgift faktiskt är att sköta personalfrågor på vår avdelning. Istället för att hjälpa mig och ta ansvar öste han tillbaks det på mig. ”Ja men maila igen och säg typ surt att vart är svaret du lovade mig?”

  Jag började nästan grina. Det finns ingen att vända sig till på det där bygget som är på min sida, som ställer upp för mig när jag blir helt respektlöst behandlad. Fast dom säger förstås att dom gör det. På senaste gruppmötet sa F rakt ut ”Vi vill ju att ni ska få ledigt när ni ansöker” och ”Vi tycker naturligtvis att man ska få svar i god tid” och ”Kom till mig om ni vill prata”. Ja, för det är ju kul att gå och prata om hur ignorerad och taskigt behandlad man känner sig med en av dom som faktiskt behandlar en så!

  Inte fan känns det som om dom vill att jag ska få ledigt. Inte heller känns det som att dom är beredda att lyfta ett finger för att faktiskt backa upp mig. Fan vad ledsen jag är på hela situationen.=(

Jag har fortfarande inte fått svar på min ledighetsansökan. Jag blir på så jävla dåligt humör! Jag är inte den ända som är missnöjd med hur ledighetsansökningar och scheman behandlas, det vet jag. Ändå gör vi ingenting. Fast vad skulle vi göra? Går till facket och klagar? Men det känns som man bara skulle bli bortviftad eller än värre. Alla är lixom rädda om sitt, vilket inte är så konstigt. Man vågar inte klaga för högljut för man vet inte hur tryggt man sitter. Inte är det någon vits med att ta det med min gruppchef för han är ju en av dom mesiga lata jävlar på det där bygget som verkar ha fått sin position enbart på grund av svågerpolitik. Ingen tar vårt parti, känns det som.

Den där grytan från igår smakade inte alls dumt, men dadlarna kunde man skippa. Tog kort på den men kunde konstarea idag, när jag lade över dom på datorn att den såg rätt osmaklig ut.=S
  Annars har Figaro och jag har glidit runt i parken och tagit lite kort. Börjar få lite smått grepp om kameran. Den tar bra bilder på nära håll. Bilder i rörelse blir rätt värdelösa, även om jag hittat inställningen för det (tror jag, det är en springande gubbe). Ett par fördelar är att man kan välja färginställningar. Bland annat svartvitt och något som heter sepia och ser ut såhär.





Norrköping är rätt fint såhär års, på andra årstider också i och för sig. Synd bara att man tröttnar efter tillräckligt många år. Jag skulle behöva lite miljöombyte. Eller mycket.

Jag meckade som fan med den där skitcykeln igår, för det kändes inte kul att punga ut med en jävla massa stålar på en ny. Idag stack Figaro och jag upp till Ö&B för att köpa ett par verktyg, insektsnyckel fick jag för mig att det heter, men jag är inte säker. Visade sig förstås vara bortkastade pengar. Tillslut gav jag upp och gick till Cykelnissen och köpte en ful modern, men begagnad, skithoj för 750 spänn. Det känns som en börda fallit från mina axlar. Tanken på att gå fram och tillbaks till jobbet en dag till var tung, så tung!

Sven är iväg och tränar. När han kommer tillbaks ska han göra en Marockansk gryta med lamm. Det ska vara dadlar och päron i också. Jag är lite skeptiskt men man ska ju aldrig säga aldrig.

Det finns vissa saker som kan få mig på så sanslöst dåligt humör. Småsaker i vardagen som bara måste skita sig. i alla fall i min vardag. Och det sker alltid när jag försöker anstränga mig lite. Som igår när jag skulle laga paj. Eftersom det är trist med dom långa kanterna på en vanlig pajform tog jag kakformen med löstagbar botten. Häller i äggstanningen och vad händer då? Jo skiten börjar läcka ut på diskbänken. Har ni försökt göra en paj i en läckande form? I så fall vet ni hur jävla svårt det är!
  Naturligtvis var det inte nog. Jag har inte fått svar på min ledighetsansökan än. Har sökt ledigt tisdagen den 15:e och det är drygt tre veckor sedan jag lämnade in ansökan och fick följande svar: ”Din ansökan är under behandling. Vi kan ej fatta ett beslut just nu, men återkommer med svar senare.” Hur jävla länge ska man behöva vänta?!
  Klockan 22:04 hoppade jag på cykeln för att trampa hem. Jag tänkte ”Hoppas inte kedjan hoppar nu. Kan bli svårt att få på den i mörkret.” Vad händer? Jo, kedjan inte bara hoppar, den kilar sig fast mellan vajrarna och navet så hårt att den inte går att rubba. Bakhjulet blir helt låst och jag får släpa cykeln hela vägen hem!
  Jag har en tendens att vilja slå sönder saker när jag blir arg. Det ville jag verkligen göra igår. Jag ville hoppa på skiten och slå den mot ett staket som stod lämpligt placerad. Men jag gjorde det naturligtvis inte. Jag gör aldrig sånt. Jag biter ihop och sväljer ner skiten. Jag kommer antagligen få en elakartad tumör som tack för det.

Idag har vi varit på två cykelaffärer och kollat efter en begagnat cykel i hyfsat skick och till ett vettigt pris, men det fanns ingen. Hur jävla svårt ska det vara att få tag på en cykel?! Kollade annonser i NT och i Linköping verkar det finnas hur jävla många cyklar som helst till salu.
  Internet håller dessutom på och dummar sig. Signalstyrka: Utmärkt och ändå tar det 20 år för en sida att ladda. Sen vill jag säga till fucking jävla dliknk att LÅS DITT FÖRBANNADE NÄTVERK!!!

Ärligt talat? Är det så konstigt att det känns som att hela universum motarbetar just mig?

Så igår åkte jag med Tesse till Ingelsta. Det är ju så vansinnigt nybyggt och elegant där ute. Och tråkigt. Bara bokhandeln var väl trevlig att besöka. Tesse köpte en Läckbergbok, jag köpte ingenting. Sen kollade vi lite på kläder och jag blev less och missnöjd efter att ha besökt Cubus provrum med ett par tunikor.
  Sen blev det ICA Supermarket, där får man ”Lite mer för pengarna”. Kom senare fram till att vad dom egentligen menade var ”Lite för mer pengar”. Jag köpte i alla fall elefantbönor, dinkelkärnor, hallon, nektariner och ett par dessertostar. Och en Yogabok. Kassörskan frågade mig om det var det nya livet som skulle börja och jag känner mig lite tagen på bar gärning. För hon hade ju rätt.
  Åkte hem och lagade mat. Vi åt en ljummen sallad med dinkelkärnor, ruccola, tomat, fetaost, oliver och basilika. Det var gott och kändes väldigt nyttigt. På kvällen kollade jag på Shrek och önskade att jag också bodde i ett land Far far a way.





Just nu är en besvärlig årstid. Kvart över sju i morse var det kyligt ute. Nästan fingervantkallt. 30 minuter senarer var det inte jackaövertröjanvarmt och jag svettades. Man kan aldrig gardera sig, för lite så fryser man, för mycket så svettas man. Och istället för att tänka ”Vad skönt att värmen håller i sig” tänker jag ”Snart blir det mörkt och blött och kallt och kladdigt.” Jag borde köpa ett par gor texskor och en skönare jacka.

Jag har lixom tappat lusten lite.

Dessutom har min fikus fått svamp.

Jag har laddat en playlist med Winnerbäck. Massor med Winnerbäck. Känns som en sådan dag. Det regnar men det är lugnt för jag behöver inte gå ut med Figaro på länge. Sven har tagit med sig honom hem till Anders. Lite senare ska jag åka till Ingelsta med Tesse. Borde skriva en inköpslista för annars kommer jag glömma bort allt som jag borde köpa. Men nu ska jag bara koppla av en stund.
  Jag har fortsatt öva med nya kameran. Det är svårt när den är så liten, men det är okej. Nu har jag i alla fall tid på mig att spara ihop till en systemkamera. Borde också ta tag i att skriva ett arbetsprov så jag kan söka den skrivkurs jag var lite för sent ute att söka i våras, och i somras med för den delen. Men nu har jag koll. Absolut senast 1:a november. 






Igår ringde dom från jobbet och frågade om jag "ville jobba över imorgon". Jobba över? sa jag, jag jobbar inte imorgon. Nej det viste dom, dom menade förstås jobba extra. Då säger man ju det! Men det hade jag naturligtvis ingen lust med alls, så jag sa nej. Kanske dumt. Är ju rätt bra med mertid på söndagar. Blir bra både om man tar ut det i pengar eller komp. Försent nu i alla fall och jag hade ju ändå ingen lust.

Jag är så jävla trött i benen! Det känns som jag har gått och stått hela dagen, och det har jag ju faktiskt nästan.
  Efter att ha hivat in två maskiner med tvätt tog Figaro och jag en ungefär 45 minuter lång morgonpromenad. Efter det blev det lite softande i soffan med frukost och ett NCIS. Jag tror klockan var ungefär halv elva när jag tog nästa tur med Figaro. Bara en kort kiss och bajstur, om nån var intresserad av att veta. Sen blev det två timmar på stan ihop med Annsofie. Jag köpte nya kaffemuggar till mig och Sven. Resten var rätt ointressanta grejer som kaffemått, grapsked/knivar och en massa trosor.
  Sen gick vi hem, men då var det ju dags att ta en promenad med the dogs. Så vi gick runt Himpa. Passade på att plocka rönnbär, så imorgon kan vi göra den där gelen vi sagt att vi ska göra. Den promenaden tog ytterligare en timme och fyrtiofem minuter. Nu tycker jag att jag gjort mig jävligt förtjänt av att sitta ner och njuta av mitt kaffe. Det kan vara inbillning men jag tycker det smakar extra gott i den nya koppen.=)

Idag har jag läst över två hundra kommentarer på aftonbladet. Alltihopa om den här artikeln: http://www.aftonbladet.se/wendela/article5723200.ab. Jag är mer än någonsin övertygad om att majoriteten av de som kommenterar på aftonbladet är helt hjärndöda!
  Folk satt på fullaste allvar och påstod att det är fetmapropaganda att visa en sådan bild. Att kvinnan ifråga står för ett osunt ideal och att man aldrig ska uppmuntra övervikt. Jag bara undrar, vilken jävla övervikt DÅ??!! Ja hon har en mage. So what? Hon sitter ju för guds skull ner, framåtlutad dessutom!
  Och när folk dessutom vill påstå att de som faktiskt tyckta att modellen såg ut som en normal kvinna och dessutom var vacker, förespråkade sjuklig övervikt? Hur dum i huvudet måste man vara för att kunna göra en sådan koppling?
  Somliga personer skulle man hel enkelt bara skjuta. Hela världen skulle bli en bättre plats om män och kvinnor med åsikten att en kvinna med lite hängmage är onormal, ja nästan äcklig, inte fanns.

För övrigt har jag experimenterat lite med min nya kamera. Det var knepigare än jag trodde. Jag måste nog läsa den där instruktionsboken ändå.

Eftersom jag har den fenomenala turen att ha ett jobb som har totalt oregelbundna arbetstiden jobbar jag kväll idag istället för som tidigare i veckan för- och eftermiddag. Skitirriterande. När jag började på det där stället hette det att man jobbade varannan vecka dag och varannan kväll, samt var tredje helg. Man kan påstå att ingenting av det stämmer!
  Så idag har jag suttit i telefonen med facket i en halvtimme och fått lära mig hur man räknar ut om man jobbat rätt antal timmar. Det var svårt, men varför göra någonting enkelt lixom? Man var tvungen att först räkna ut hur många timmar man jobbat per vecka under en tremånadersperiod och sen slå ut antalet timmar på antalet veckor. Man kunde INTE slå ihop antalet timmar man jobbat under tre månader och sen räkna ut ett snitt på 12 veckor, vilket jag förstås gjort. Jag förstår fortfarande inte varför. Men kanske har det att göra med att en månad ju inte är 4 veckor exakt.
  Det är också viktigt att ta reda på vilka tremånadersintervaller min arbetsplats räknar på. Räknar dom från januari är det ju enkelt, så därför gör dom säkert inte det. Jag har alltså en jävla massa räknande att göra fram över!

I måndags fick jag ju hem min nya kamera som Annie haft den stora vänligheten att inhandla åt mig. Jag har jobbat så mycket att jag inte hunnit pröva den än! Batteriet och minneskortet är isatta och jag har hunnit beundra den fina färgen, men längre än så har jag inte kommit. Ska börja i helgen tror jag. Kanske rent av läser instruktionsboken den här gången.=)

Föresten börjar det kännas rätt höstligt ute. Lite dystert. Jag hoppar gärna över en lång vinter och går direkt på våren igen.




 

Igår fyllde Sven år. Grattis grattis! Vi åt kladdkaka med Anders och Thomas på kvällen och Sven öppnade presenter. Vi brukar inte slå på så jättestort när det gäller födelsedagar. Tycker tanken bakom presenten är viktigare än innehållet.
  Jag hade köpt fyra böcker. Sven hade redan läst två. Typiskt. Sen hade jag oxå köpt salt och pepparkar i form av två små bullterriers, för dom var så söta! Lite ego, det var ju snarare jag som ville ha dom än Sven, även om han också tyckte dom var söta. Förutom det fick Sven en mössa som han såg hysteriskt rolig ut i, eftersom han satte den åt fel håll. Jag har skrattat åt det hela morgonen.=) Ett spel fick han också.
  Eftersom jag är så fantastiskt romantiskt plockade jag blommor till Sven på väg hem från jobbet. Det fanns bara gula och vita, i alla fall om man inte rånade en planterad rabatt och det tycker jag väl inte man ska göra.

Jag förstår verkligen inte hur folk med heltidsanställningar hinner med något mer än att arbeta, äta och sova och annat nödvändigt och mindre roligt. Jag gör det då inte!

I lördags var det liten kräftskiva. Jag, Sven, Annie, Thomas och Majje tuggade i oss fyra paket kräftor. Jag kunde lätt ha ätit mer.=D Till det drack vi naturligtvis snaps. Nån sorts flädersnaps som ärligt talat inte smakade gott! Parfym typ. Hu! Fast sprit är ju aldrig särskilt smakfullt förstås.=)
  Efter ätandet åkte TP:t fram. Niklas joinade oss lite senare och vi spelade lite charader. Det var kul, riktigt kul faktiskt! Inte alls så pinsamt som jag minns det brukade vara. Har något pinsamt, väldigt vagt minne av att jag och min bror försökte leka charader ihop med de vuxna en gång och ingen förstod ett skit. Tror vi försökte göra Melker från Saltkråkan. Idiotiskt! Hur som helst. Det var roligt men efter att, jag tror det var Majje, fått Yassir Arafat nåntingnånting som jag inte kommer ihåg, beslöt vi att personnamn inte var okej så vida dom inte var väldigt lätta.
 Eftersom Sven inte tyckte charader var kul återgick vi efter en stund till att spela TP. Vi delade upp oss i någorlunda jämna lag. Jag och Annie blev ett lag och vi kickade as, som vi brukar göra efter ett par glas av något alkoholfritt.=)

  Det var på det hela taget en mycket trevlig kväll.