Och även i morse låg jag vaken tidigt. På bokhyllan satt Gimli och stirrade ut genom fönstret, stilla som en liten staty och så koncentrerad som bara en katt kan se ut att vara. Och när jag tillslut gick upp var klockan inte mycket heller, men jag kände mig pigg, ordentlig nattsömn förutan. Och glad. För idag är den hemska rastlösheten borta. Den har tärt och tärt och nu när den är borta känner jag mig alldeles lättad.



Vi åt lyxfrukost, macka med salami och brieost som jag inhandlade efter morgonpromenaden. Och sen låg vi på sängen och såg inga uttrar på Mitt i naturen, men det var bra ändå. En tur till Färgargården resulterade i kalkonkotletter och en marinerad kofetaost som var för god för att ord ska kunna göra den rättvisa. Lätt macklunch intogs på balkongen i solen som värmde precis lagom mycket och jag har druckit tre koppar kaffe men vill ändå ha mer! Kanske senare. Nu ska jag städa och om hon vill, bjuda Majje på fika på balkongen.

Klockan fyra på morgonen är jag och Kentas fru vakna. Jag ser henne på balkongen, genom fönstret i köket och hennes hår ser väldigt rött ut i gryningsljuset. Och hon dricker något och röker en cigarett innan hon går in till sig igen, somnar antar jag. Men inte jag. Jag ligger vaken. Håller handen runt Figaros bröstkorg. Där inne tickar hans lilla terrierhjärta och han ger ifrån sig en lång, lång suck. Och jag tänker att i den där lilla kroppen ryms kärlek som räcker till hela världen, nästan, inte alltid till katterna och inte till folk som stirrar och inte till så många barn direkt. Men ändå väldigt, väldigt mycket kärlek.

Jag gillar Kalle och Hobbe, jag gillar Kalles pappa, jag gillar uttrycket ”Det är karaktärsdanande”. Morgonjogg är karaktärsdanande. Det lixom skapar en god ordning i kroppen och en god ordning i kroppen får lätt skallen att hänga med. Precis vad jag behöver!

  Och snart är jag ledig ett par dagar, också precis vad jag behöver. Lite bra väder skulle sitta fint med, men SMHI är tveksamma. Typiskt deras stil att inte kunna bjuda på en schyst prognos inför min ledighet. Men det är lite skit samma ändå. Det är sommar nu och till och med regn är uthärdligt att gå i.

Först morgonpromenad med Annsofie i typ 50 minuter, sen skogspromenad i Vrinnevi i typ 3 timmar och nu är Figaro alldeles utmattad! Inte bara av promenerandet förstås, det är rätt mycket a piece of cake för honom, men det var så många hundar att hålla koll på (fem stycken) och det tar ut sin rätt! Nu ligger han i soffan och sover, som en klubbad oxe. Så skulle jag med vilja ligga ett tag, inte så mycket för att jag är trött som för att det vore skönt att bara blunda ett tag. Men jag har inte tid för det ska fixas med matlådor och skit inför jobbet.

Precis när jag hittat ett rätt shyst mönster att följa, förstås. I ett par månader gick allt så enkelt, rasta hunden, träna, äta, jobba, sova och tänkt inte för mycket. Och så trillar det förbi någon idiotisk idé om att livet ska vara mer än bara räta vinklar och tankarna börjar mala, runt, runt runt och allt blir bara mjöldamm på nått vis. Skit också.

  Och hålet vi på skoj kallade massgraven håller dom på att täppa igen nu och det blir på nått vis symboliskt, att gropar i vägen kan man göra något åt istället för att bara gå runt eller klättra i och ur.

  Men lite konstigt är det att dom måste hålla på med sitt grävande och igentäppande av hål hela morgonen när dom inget gör på resten av dagen.

Jag har fått nån sorts själslig klåda. Det kliar i hela kroppen. Jag har morgonjoggat, städad, styrketränat, inhandlat ett par jeans och en klänning, allt på bara några timmar och likt förbannad känner jag mig rastlös och lite irriterad. Kanske borde gå till apoteket och köpa en flaska aleo vera och dricka, har hört att det ska ha en lindrande effekt.

  Vädret verkar vara lite som jag, å ena sidan strålande sol å andra sidan dystra moln. I natt låg jag vaken och vände och vred mig i vad som kändes som flera timmar. Tidig morgon men inte så tidigt att man kan gå upp, typ fyra halv fem. Men tillslut lyckades jag somna om och drömde något heltokigt som jag dess värre inte minns. Det har varit en massa galna drömmar sista tiden.

  Det känns som om jag väntar på något. Men det gör jag ju inte. Eller? Kanske. Fan också. Jag får väl börja meditera eller nått, så kanske jag får lite sinnesro.



Och nu vräker regnet ner.

Mina kryddor har tagit sig riktigt fint: Citronmelissen har blivit lite hårt åtgången av blåsten men mår rätt bra ändå. Snart har jag semester, det är bara 13 dagar kvar. Hurra hurra! Då ska jag sitta på balkongen hela dagarna! Fast det blir säkert inte så ändå. Ärligt talat är det ju skittrist att sitta där själv, faktiskt. Får väl fixa en förlängningssladd så jag kan ta med mig datorn, typ.

  När Figaro och jag var på promenad förut såg jag en myrstig med hemskt flitiga små svartmyror. Dom är söta! Jag ville ta kort men det gick inte så bra för dom sprang ju som små virvelvindar och min skitkamera tar bara bra macrobilder på föremål som är döda, eller stilla som om dom vore döda.

40 minuter vansinnigt långsam jogging. Jag lovar det är ingen lögn, men det är faktiskt Figaros fel att det går så segt. Jag vill att han ska gå på alla fyra och det gör han bara om han kan trava eller galoppera långsamt. Men det är rätt lugnt, för på morgonen är det ändå tungt att springa för mig. Lätt träningsvärk efter gårdagens bröst/tricepspass. Sweet! Känns lite i magen också. Dags att köpa nytt kort den 8/6, vilket innebär att jag styrketränat i 6 månader.

Åh mitt arma hjärta blöder! Figaro och jag gick genom industrisamhället förut. Där sprang vi ihop med en hel kull små doppingbebisar! Vad gör dom där?? Helt ensamma dessutom! Vad är det för en oansvarig idiotmorsa dom har? Dom pep och pep och sprang skitsnabbt fram och tillbaks tills dom tillslut låg och tryckte i ett hörn. Nu kan jag inte gå där igenom på flera dagar för jag kommer dö om dom är kvar. Dom små stackarna!



Sen, på väg hem, upptäckte jag att medan vi var ute och gick hade någon bankat upp ett gäng fotografier på planket runt parkeringen vid Västgötabacken. Det var fint.

Igår var vi på bio och såg Robin Hood. Jag och Sven mötte upp Majje och Martin på Filmstadion. Vi hade gott om tid på oss, trodde vi. ”Okej nu tar vi ut bilejtterna!” sa jag och styrde stegen mott kassan. Strax märkte jag att ingen följt med så jag återvände och knackade Majje på axeln. ”Jag behöver dig. Och ditt presentkort.” ”Va?” sa Majje. ”Jag trodde inte du behövde det, du fick ju numret här om dagen.” ”Haha! Kul! Kom nu!” sa jag som trodde att hon skojade. Det gjorde hon inte. Martin kastade sig in i diskussionen, ”Jag SA ju att du skulle behöva kortet!” Det uppstod några sekunders förvirrad tystnad och sen bröt en lätt panik ut!

  Först tänkte vi att Majje och Martin kunde sticka hem och hämta kortet men tiden var mycket knapp! Vi beslöt oss för att försöka få ut biljetten ändå. Det var inte så lätt. Men tillslut var killen i kassan schyst och vi lovade att komma tillbaks med kortet för att bekräfta att biljetten faktiskt var våran. Dagens ros till dig vänlige man med en Elvis Preslylock i pannan!

Filmen får man lov att säga var lite av en besvikelse. Först var den småtrist, sen blev den bra för att mot slutet göra en störtdykning! My godd vilket trams! På väg hemåt skojade vi om att Russel Crow skulle fiskat upp en död soldat och börjat hångla med den innan han upptäckte sitt misstag och fick leta vidare. Men den var full av vackra hästar så den var okej ändå! Fast jag föredrar den gamla med Kevin Costner.

Efter bion gick vi som lovat hem, hämtade Majjes presentkort och gick tillbaks. Mannen med Elvis Presleylocken blev förvånad. ”Ni kom tillbaks! Det har ingen gjort förr!” När vi gick där ifrån kände jag mig sådär mysigt rättfärdig som man bara känner sig när man vet att man faktiskt är lite bättre än alla andra människor.=P

  Sen gick vi till Jolly Rockets för intag av vätska och föda. Sven och jag beställde pommetallrikar som vi fick vänta skitlänge på! Det visade sig att dom redan städat köket innan vi kom (klockan var bortåt halv tio tror jag) och då fick jag nästan lite dåligt samvete för att vi var så besvärliga.

  Sven tog en fatöl, Majje en drink som var lite för sur tyckte hon, Martin en öl som hade en svag touch av varigt sår och jag själv tog en Fanta. Vi luktade allihopa på ölen som skulle lukta varigt sår och jag kan väl inte riktigt påstå att jag kände av den. Men så är jag ju ingen expert på ölprovning heller.

Oj oj det blev världens helkväll igår! Kanonkul! Det var finfin uppslutning i parken och tillslut var vi nästan ett helt fotbollslag. Vi kanske rent av var fler, jag vet egentligen inte hur många det är i ett fotbollslag. Skit samma. Vi var massor med folk i alla fall. Och hundar. Lilla Shiva var med och Morris fick oxå vara med ett tag. Figoar skötte sig eeeeeeexemplariskt!



Efter lite grillande vandrade vi längre upp i parken för där skulle folk spela brännboll. Det gjorde dom inte, ryktet säger att dom hade spelat preciiiiiis innan vi kom. Väldigt lägligt lixom! Jag som ville ta massa lyror!

  Vid niotiotiden började det kylna på och folk droppade av. Tillslut gjorde vi det med och gick hem för att ta ett glas vin på balkongen. Vi vandrade sedan iväg till Trädgården. Jag har aldrig varit där för men det verkar alla andra i hela stan ha varit, och var igår. Smockat med folk! Som tur var hade Jennys polare redan haffat ett bord så vi fick sittplatser.

Lite av en händelse råkade vi glida in på politik. Det började med att Sven sa ”Jag kan slå vad om att den där killen kommer rösta på Kristdemokraterna.” och så pekade han på en herre som alltså såg ut som en kristdemokrat. Ingen av oss tog sig för att bekräfta Svens påstående, istället gick vi laget runt och jämförde vilka vi själva skulle rösta på. Det kom fram lite otrevlig information som jag har valt att för all framtid förtränga. Men innan jag gör det kan jag ju tala om att det handlade om att somliga skulle rösta på Sverigedemokraterna, somliga i det här fallet var INTE jag eller Sven. Nu får det vara glömt och ska aldrig nämnas igen!

  Sen fick jag ett samtal från Annsofie. Jag blev ombedd att rekognosera läget på Vinkällaren typ runt hörnet. Jag gjordet och vidareförde informationen, inget inträde men 20 spänn i garderobsavgift. Taget tyckte Annsofie, så vi gick dit!

  Där satt våra grannar Alfarna som jag aldrig snackat med men morsat på då och då på gården. Dom var trevliga som satan faktiskt och undrade om det var vi som jämt borrade i väggarna. Det var det inte. Jag passade på att fråga om dom brukade bli störda av Figaro. Det blev dom inte. Han är tydligen tyst som en mus, eller så är dom nästan aldrig hemma.

  Sen blev det vild dans i värmen och jag avslutade kvällen med fem raka glas vatten. Man ska ju dricka varannan vatten och sammanlagt blev det ju så eftersom jag druckit fem cider tidigare. Tyvärr verkar det inte vara så effektivt för jag blev bara pissnödig.

På väg hem såg vi snygga skuggor på marken. ”Dom här vill jag ha som tavlor på väggen!” sa Annsofie så jag fiskade upp kameran. då kom polisen glidandes och röt ”Giiivakt flickor!". Fast nu ljuger jag, dom frågade faktiskt i vanlig samtalston vad vi gjorde. Annsofie förklarade och då blev dom genast uttråkade och rullade iväg för att jaga riktiga bovar.



  Nu har jag städat av lägenheten. Dammsugandet får sparas tills Sven har klivit upp. Till dess tror jag att jag och The Figgz ska gå ut och strosa.

  Just ja. Apropå Figaro så lyckades jag ta en sån skitrolig bild av honom när han fångade godis från sin nos. Den kommer här!

 

Strålande sol, iskall dricka och Cornelis Vreeswijk på stereon. Om tio minuter bär det iväg upp i parken för grillning. Ärligt talat, kan det bli bättre än så?? Don’t think so!

Idag fick jag till ett riktigt bra axel/benpass. 60 kg * 10.9.8 i knäböj känns helt okej med tanke på min svåra ryggskada. Okej det var väl en lögn, min ryggskada var ju faktiskt väldigt mild egentligen. Jag är i alla fall nöjd.

  Fixade två set med 14kiloshantlar i axelpressen också. SvikarSven vill ju aldrig följa med och träna så jag får ju klara mig utan passning nu för tiden. Det suger. Får väl börja betala honom för att följa med som passopp ibland.

Med lite mat i magen blev det sen dags för en promenad. Det tog nästan två timmar för oss att ta oss runt Himpa. Måste nästan vara nytt rekord! Vi hade sällskap med Annsofie och Morris.

  Jag tror att Morris kanske var ett sjölejon i sitt förra liv, för han verkligen älskar vatten! Så han tog sig ett rejält dopp i den småäckliga gölen som fortfarande finns kvar ute på Himpa. Det var sååå nära att jag fick en riktigt kanonbra bild på honom när han jagade en pinne. Om jag bara hade hunnit få in rätt inställning på kameran, men det fick jag förstås inte så bilden blev helt suddig. Figaro som antagligen var en sengångarna i sitt förra liv stod i ”strandkanten” och tittade på.

Nu har det blivit sommar på riktigt! Det finns inte mycket negativt med sommaren, men ett par grejer finns det. En av dom är fågelungar som ramlat ur boet. Vi såg en idag, en död duvunge. Jag får helt ont i magen av det! Om dom har dött är det hemskt, om dom inte har dött men är pyttesmå så är det hemskt för då kommer dom dö. Om dom verkar okej och kanske snarare provflugit än ramlat ur boet och befinner sig nära en väg, då är tanken på att dom kan bli påkörda hemsk. Det är så mycket som kan sluta illa för en fågelunge.

  Hur som helst. Figaro och jag gled runt strömmen. Där är det riktigt fint just nu. Det blommar på alla håll och kanter och är alldeles grönt och lummigt. Jag såg en råtta. Naturligtvis hittade jag inte kameran bland all skit i väskan och hann inte ta kort på den. Jag fick ta kort på platsen där den satt och nu harjag själv ritat dit en råtta.

  Sånt ger mig också magont föresten. För det här var inte en brunråtta. Det var en tamråtta. Jag har haft en hel drös så jag känner igen en när jag ser en. Det verkar vara poppis att släppa ut sina tamråttor runt strömmen. Jag har sett två tidigare. Dom har jag försökt fånga in eftersom jag sett dom vid tillfällen då jag själv haft råttor och alltså haft möjlighet att ta hand om dom. Men dom har varit lite för skygga. Majje däremot fick tag på en hon såg, också runt strömmen tror jag och den fick bo hos henne, i min gamla bur som var ledig då.

  Den här råttan jag såg idag verkade ha koll på läget. Den rörde sig lugnt och avkopplat tills den förstod att jag höll span på den. Då försvann den kvickt som ett skållat troll. Jag tycker ändå det är hemskt för en vinter skulle den nog inte klara. Och jag tänker att den är så skygg för ingen brydde sig om den ens när den tillhörde någon och det är därför den blivit utkastad. Människor som bara dumpar sina djur på det där viset borde man *censur, censur, censur*.

Okej, nu har jag inhandlat en klänning jag och en bolero, som det tydligen heter. Jag är redo för bröllop! Hoppas jag. Jag blir svartvit, men det är okej enligt Annsofie. Helvart får man inte va för det är för sorgligt, helvit får man inte va för då stjäl manuppmärksamhet från bruden (som by the way verkligen inte borde få bära vitt om vi ska hålla på etiketterna, har jag fått höra), men att blanda är helt okej. Tur det för annars hade jag suttit i skiten! Precis allting är ju helvitt nu inför studenten.

  Jag hittade till och med ett par skor som både var bekväma och fina och som jag kommer kunna använda vid andra tillfällen också. Hurra hurra! Jag har mannekängat för Sven och fått ok.

”Kan jag gå såhär?”

”Ja det blir väl bra.”

”Ska jag gå med eller utan bälte?”

”Med bälte ser ju lite mer modärrrrrnt ut.”

”Ja fast frågan var inte om jag skulle se modärrrrrn ut eller inte, utan om jag ska ha bälte eller inte?”

”Jag tycker du kan ha bälte.”

Så var det bestämt. Bälte it is. Jag hade ju hoppats att han skulle vara lite mer entusiastiskt. Typ svept in mig i sin famn, dippat mig och viskat passionerat i mitt öra ”Åh älskade! Du ser ut som en dröm! Jag måste ha dig!” Fast det hade ju inte gått så bra med min fortfarande lite stela och ibland ömma rygg. Att skrika "Aj Aj! Akta ryggen! Akta ryggen!" mitt i allt ihop hade lixom sabbat stämningen lite. Och jag hade mest tyckt att det varit fruktansvärt pinsamt om jag tänker efter. Men ett "Yeah baby, yeah!" Som Austins Powers skulle ha sagt, hade ju inte suttit fel.

En tjuvtitt.

Igår var vi ju på långpromenad. Det blev vi, Malin och Story och Emelie och Zackis. Figaro var som beräknat hysterisk en stund men sen coolade han ner sig rätt bra. Sista halvtimmen knallade han lös och brydde sig faktiskt inte om Zackis alls. Så det tar sig kan man väl säga.

  På väg hem stötte vi ihop med en katt som Figgz förstås ville hälsa på. Det blev inget med det. Den såg dels förvånad och dels förbannad ut. Mycket klart var det i alla fall att den inte gillade Figaro. Rätt fördomsfull attityd där tycker jag.

Idag däremot är Figaro seeeeg. Sven var ute med hundarna och efter det tänkte jag med gå en sväng för även om det är varmt som i helvetet så är det ju ändå nästan soligt. Men det funkade inte. Figaro körde sin balansera-på-trotoarkanterna-och-se-bedrövlig-ut-grej och så fort jag stannade kom han och ville bli buren. Och han ska föreställa att vara en Jack russell? På en kvart kom vi bara runt kvarteret! Det är värmen. Han gillart inte alls! Kanske borde göra som damen med den tokiga hunden som skriker, köpa en barnvagn och köra runt honom i. Hur som helst. Nu blir det kvällstur. Och jag kan gå i mina sandaler. Tjoho!

Idag är det kvavt! Så vansinnigt kvavt! Allting klibbar, kläderna mot kroppen, håret mot huvudet, läpparna mot varandra. Huden mot sig själv. Det är rätt vidrigt. Jag tycker egentligen att allt över 18 grader varmt är lite to much.

  Jag har klarat av ett lugnt rygg/bicepspass. Ryggen pallade helt okej men jag hoppade över marklyft och hyperextensions för att spara korsryggen lite extra. Biceps kändes rätt bra. Uppe på 11.5 kg i hantelcurlen (3*8) och det tycker jag är ett okej resultat efter mindre än 6 månaders styrketräning.

Nu ska jag kasta mig i duschen och sen gå och sola lite. Försöker skaffa mig en liten bränna innan bröllopet. Imorgon måste jag gå och leta klänning. Det är ju så många klädkoder att hålla koll på gubevars, inte vitt, inte svart, inte rött, inte för långt, inte för kort, absolut inte naket! Osv osv i all oändlighet. Jag blir helt förvirrad.

Jag har ätit lunch på balkongen. Det är ju nästan för najs för att vara sant! Jag hade gott sällskap av Figgz förstås. Och katterna. Fast i ärlighetens namn är det lite troligare med mänskligt sällskap om man bara ska sitta sådär. Alla som vill är välkomna på balkongfika hos mig! Fast inte samtidigt då, den är ju rätt liten.



Skulle tränat idag men skjuter på det så ryggen får en extra dags vila. Det lär ju inte skada i alla fall. Istället blir det promenix i Vrinnevi med Malin och Story och kanske fler. Man får passa på medan vädret är bra!

Jag drömde helt sjuka drömmar i natt. Jag var i ett stall och lyckades slarva bort en hel häst! My god jag hade sådan ångest i drömmen! Jag smet från platsen utan att berätta något för någon. Jag förstår inte varför jag är en sån hemskt och oansvarig människa i mina drömmar!

Igår blev en intressant kväll. Efter att ha hängt i parken en stund och kastat frisbee med Majje. Alltså vi kastade inte Majje som en frisbee utan hon var med och kastade, sin egen, för hennes var det. Hur som helst, efter det blev Sven och jag sugna på pizza så vi gick och köpte det. hela 20 minuter skulle det ta! Men det tog mycket mer tid ändå! Under tiden jag beställde pizza smet Sven in på Babel för att ta en öl. Jag smet efter och där inne hade dom världens porrkalas. Vi fick vipkort och lotter och nått dom lottade ut var killen i dörren. När jag hämtat och lämnat pizzorna hemma och återvänt så erbjöd han mig fler lotter. ”Kan man vinna nått annat än dig?” frågade jag, för ärligt talat var jag inte så intresserad av att vinna honom.

  I baren bjöd dom på fina runda tuttar och snuskigt godis. Tuttarna var goda, så goda att jag stal två när jag gick hem. Och med hem fick jag också en lottovinst bestående av en morotsformad dildo, massageolja och en kondom. Tänka sig, jag som aldrig vinner något!

Vi dansade och hade faktiskt jätteroligt fast ingen av oss är så mycket för att gå ut egentligen. Och en gammal tant som var alla fall över 60 år sa till mig ”Jalla jalla. Din karl är stilig. Hade jag varit yngre hade jag stött på honom.” och jag sa ”Ja visst är han grann!” och tänkta att det var tur för henne att hon var så gammal för hade hon stött på Sven så hade jag ju varit tvungen att ge henne stryk, fast det var på skoj förstås.
  Och när vi kom hem somnade Sven men jag gick ut med Figaro och vi gick runt stan och det var nästan varmt och regnade bara pyttepyttepyttelite och tre fulla flickor ville hälsa på Figaro och jag sa ”Fast han är inte så social av sig direkt.” för han är inte det. Han bara gick förbi dom stackars flickorna som lockade och pockade och gjorde pussljud med munnarna.



När jag kom hem åt jag upp min pizza och kollade på ett avsnitt av 70’s show och skrattade jättehögt, men Sven vaknade inte ändå. När jag vaknade hade jag hemsk, hemsk fruktansvärd huvudvärk. Som om någon satt bakom mina ögon och stack mig med två sågtandade knivar ungefär. Det var för ljust i rummet och för varmt och jag tog två panodil, mitt täcke och en kudde och la mig i badkaret för där inne var det svalt och mörkt och jag somnade nästan på en gång och sov bättre än jag kanske någonsin gjort i hela mitt liv!

  Jag trodde jag skulle vara seg och jävlig hela dagen, bakis, men när jag hoppade ur badkaret ungefär halv elva kände jag mig riktigt pigg. Så jag städade och vi såg om 70’savsnittet jag kollat på natten och sen tog jag hundarna på en lång promenad förbi Ö&B och köpte levergodis och kattsand och sen fick jag städa lite till när jag kom hem.

När Kenzo åkt hem gick jag och Figgz på ännu en tur och jag tog med kameran och försökte ta kort på honom när han fångade godis. Det var svårt men roligt och jag kastade helkasst för jag försökte kasta med vänsterhanden så Figaro missade nästan alla godisar. Men det gjorde inte så mycket för han hittade dom ju sen. Och jag tänkte att fy fan vilken söt hund jag har! Han är nog sötaste i världen, på riktigt.

Ibland är somliga människor bara för dumma i huvudet för att få finnas. Idag är jag en av dom. Först fick jag ladda ut av bara helvete för att förmå mig att komma iväg till gymmet. Varför har jag ingen aning om för jag tyckte jag kände mig rätt redo för ett rygg/bicepspass. Det är ju mitt bästa just nu. Men emot tog det på nått vis. Om man tror på lite övernaturliga ting och sjätte sinnen och sånt (vilket jag inte gör), så skulle man kunna tro att det var min skyddsängel som försökte rädda mig från en annalkande katastrof. Eller kanske mitt undermedvetna.  Jag lyssnar inte på mitt undermedvetna så ofta, för det har så jävla korkade idéer! Som att stoppa ut huvudet genom fönstret när man åker tåg, big no no! Eller försöka röra vid förbipasserande bussar, också big no no! Eller att stoppa in fingrarna i hål där risken är mycket stor att knogen kommer sätta stopp på vägen ut, eller slicka på lyktstolpar när det är 10 minusgrader ute. Mitt undermedvetna är inte att lita på!

  Så idag ignorerade jag det också, trampade iväg till gymmet och började med lite rygguppvärmning. Marklyft. Min favvoövning! Jag tycker det kändes konstigt i ryggen redan under uppvärmningen och jag diskuterade med mig själv. Borde jag månde skippa marlyften idag? Jo kanske, fast å andra sidan är det den roligaste och bästa ryggövningen. Så sant så. Tillslut var jag och jag överens med oss att vi skulle testa ett set och känna efter sen. Just under setet kändes det helt okej, efteråt kändes det som om någon karatesparkat mig hårt som fan straxt ovanför höger skinka. Efter att ha försökt stretcha bort det onda och prövat om några andra övningar fungerade, vilket dom inte gjorde, haltade jag hem.

  Nu ligger jag i soffan och tycker synd om mig själv och vill tröstäta godis. Det är inte någon bra idé.

Dagens lunch bestod av lax, sparris och sallad. Sweet. Sparris är min nya favorit, den är så god att jag vill ha något att döpa efter den! Funderar på att döpa om Gimpa.

  Medan jag höll på att skala den, för skalas måste den ju, sa jag till Sven ”Jag ska skriva en bok om sparris, den ska heta Gröna Vita sparrisen, som Röda vita rosen.” ”Bra idé.” sa Sven. ”Den kan handla om hur den vita sparrisen drivs ner under jorden av den gröna och därifrån fortsätter sin kamp.”

  Jag blev jätteinspirerad och föreställde mig en serie med militärsparrisar, typ Kapten Grönsparris, Löjtnant Vitsparris. Det skulle bli hur bra som helst! Om det är lugnt på jobbet imorgon kanske jag försöker mig på och rita den. Men nu tänkte vi se film.

Som förutspått av SMHI (och mig själv) är vädret riktigt kasst idag! Regn, regn, regn och så lite mera regn. Vi traskade ändå upp till Albrektsvägen för att möta upp Malin för promenad.

  Figaro var världsvan och cool när vi mötte Story, men när lille Pepzi och valpen Max dök upp tappade han ju masken helt. Han skrek som besatt och skällde så gällt att jag tycke mig höra en hörapparat på en förbipasserande tant gå sönder. Men faktiskt, efter bara en tio minuter sådär var han riktigt lugn. Fast sen dök golden retrivern Zackis (eller kanske Zacke?) upp och då var det dags för ett nytt sammanbrott. Folk som bara hörd och inte såg måste ha trott att det pågick någon sorts grym misshandel där ute på fältet.

  Det blev en hyfsat lång promenad runt i skogen och Figaro blev tillslut helt lugn och avkopplad. Aaahh, så fånigt stolt man kan bli över en sådan för andra, kanske inte så märkvärdig bedrift. Jag fullkomligen proppade honom full med korv som belöning för hans fina beteende.
  Det var lite svårt att ta bilder. Men här kommer i alla fall en liten presentation av hundarna som var med:

Tack vare regnet blev Figaro totalt nerskitad så när vi kom hem lekte vi skönhetssalong. Det blev varmt bad med schamponering. Figaro ville bli fönad efteråt men jag har ju ingen fön så det fick bli handdukstorkning. Dålig service tyckte Figaro och lufttorkade sig själv genom att rusa fram och tillbaks genom lägenheten som en liten virvelvind. Efter det blev det kloklippning, kamning och tandborstning. Med tanke på att Figgz är sex år snart är han fantastiskt fin i munnen! Bäst att underhålla ordentligt så det håller i sig.

Vi hade haveri på jobbet idag. I hela fantastiska femtiominuter fick vi bara sitta, och som vi satt! Aaahh! Ljuvligt var det! Men det straffade sig förstås för när hela siten var uppe igen blev det ju ett jävla göra! Men det var lugnt ändå på nått sätt, för jag är ju ledig imorgon.=)

Idag på promenaden råkade vi gå ikapp jätten Felix. Felix är en irländsk varghund, stor och sävlig och skitskum enligt Figaro. Vi gick där ett par meter ifrån tills Felix matte vände sig om och sa ”VAD är det som LÅTER?” Det var ju Figaro det. Han har ju minst sagt besynnerliga ljud för sig. Jag brukar spela in honom på mobilen och sen tvingar jag varenda stackars människa att lyssna på hur kul han låter och skrattar kanske lite för mycket, för antagligen är det inte så många andra som förstår hur hysteriskt roligt det låter.

  Imorgon ska vi upp till Vrinnevi igen. sin vana trogen har vädret bestämt sig för att vara rätt värdelöst, men det spelar ju ingen roll för Figgz måste ju ut ändå! Vi ska gå med Malin och Story och kanske några till. Men nu är det sänggång här. God natt!

Igår när jag skulle jobba var det förstås strålande väder hela dagen i princip. Det är inte så roligt att sitta instängd i ett skittråkigt kontorslandskap då, speciellt inte när man vet att när man väl är ledig, då kommer vädret vara kasst. Det är i alla fall vad SMHI påstår.

  Jag är lite besatt av SMHI. Jag är inne på deras sida säkert en 15-20 gånger per dag. det är tur att folk inte tenderar att få sparken av SMHIsurfande, som med facebooksurfande.

Igår hittade jag ett halvt fågeläggskal. Det är ju fascinerande hur nått så pyttepyttelitet kunnat innehålla en levande varelse. Eller en halv levande varelse i det här fallet då. Men inte ens ihop med andra halvan skulle det bli mycket utrymme för den där fågelungen. Jag han inte få någon jättebra bild på det, för Kenzo kom och åt upp det. jag säger ju att hon äter konstiga saker!



Nu idag har jag varit och tränat och det gick hyfsat. En otålig ung man stod och väntade på att jag skulle bli klar i bänkpressen. Det var tur för mig eftersom jag var en hårsmån ifrån att fastna på sista repetitionen. Han gav mig en hjälpande hand. ”Tack så mycket!” sa jag och sken som en sol, inte så mycket av välvilja som av svett, men vist var jag tacksam för hjälpen.
  Jag läser en hel del träningsbloggar och har rätt svårt att relatera till dom. Jag längtar aldrig mig halvt fördärvad efter träning. Inte är det vad jag ser allra, allra mest fram emot på dagen heller. Och folk som skriver att ”Nu har jag sådan träningsabstinens för jag har inte varit på gymmet på två hela daaaaar” ja dom förstår jag mig bara inte på! Men vist är det roligt. Och nyttigt, och hemskt skönt, framför allt efteråt. Det kan jag hålla med om. Men folk som är sådär besatta, ja i ärlighetens namn tycker jag bara det känns som dom försöker vara märkvärdiga.;0)

Vi pratade om barn, jag och min faster. Jag vill inte ha några barn, inte för att jag har så väldigt mycket emot dom, så länge dom inte skriker eller tar på mig. Jag har bara svårt att se att en unge skulle kunna fylla någon funktion för mig.

  Sen pratade vi lite om att tycka om eller inte när det kommer till ens ungar och Harriet tyckte att man inte får tycka illa om sina egna, inte någonsin, på riktigt alltså. Man får ju bli irriterad vist, men man får inte tycka illa om. ”Man ska älska sina barn för vilka dom är, inte för vad dom gör.” sa min faster. ”Det kallas villkorslös kärlek.” ”Det är ju därför det finns husdjur.” sa jag.

Jag har lite svårt att släppa det. För jag håller inte med. Det man gör, gör man väl oftast på grund av vem man är? Barn gör också hemska saker, både små och stora och dom små barnen som gör hemska saker kanske inte förstår det och det är klart att man måste ha överseende med det.

  Men vuxna är också någons barn och när vuxna barn gör hemska, grymma, vidriga saker, varför ska en stackars mamma eller pappa behöva älska dom? Det måste vara en plåga att vara tvingad att älska ett monster, för vissa människor är ju monster. Det måste ju vara ett straff. Och en hemsk skuldkänsla, att veta att man själv bär ansvar för att han eller hon kommit till världen?

Nåja. I djurvärlden finns det inget krav på att älska vuxna barn. Det har Figgz fått känna på, senast han träffade sin mamma fick han ett rejält kok stryk, utan att ens ha förtjänat det. Men det var många år sedan. Nu har han ju mig, som bara ger honom stryk när han förtjänar det.;0)

Vi fick lite sällskap av en Greyhound på morgonpromenaden, en stund. Hon var glad och lågbent och alldeles för snabb. Och vi såg en liten, liten kinesisk nakenhund som hade våldsamt roligt med en pinne. Figaro har aldrig så våldsamt roligt med pinnar, bara med bollar i källaren. Kenzo verkar aldrig riktigt ha våldsamt roligt. Fast hon gjorde ett försök med en pinne hon också och jag tänkte ta kort på henne men Figaro förstörde allt och tog pinnen ifrån henne, fast han egentligen inte ens ville ha den. Han är en jävla sabotör!

  Vi har döpt om Kenzo till Madame Snusk. Hon rullar sig i så mycket äckligt, slickar sig så mycket i rumpan och äter såna konstiga saker! En riktig snuskfia är hon! ”Man blir som man umgås.” anser Kenzo. Men söt är hon. Som en sockerbit.



Jag har huvudvärk. Idag får nog bli en sån där transportsträckedag när just ingenting blir gjort. Jag borde dammsuga, men det låter ju så mycket och saker som låter undviks helst när man har huvudvärk. Jag borde väl ta en huvudvärkstablett kanske. Och gå ut i solen igen. Men först ska jag nog vila, bara lite en stund.

Precis när vi klev innanför dörren efter morgonpromenaden blev himlen alldeles blå och solen lixom slog på som en glödlampa. Fast det är okej för jag har ju fler promenader att gå idag, men en massa annat som ska göras först.

  Vi såg en ekorrunge, den var liten fast inte jätteliten och den skuttade ut på ett träd som lutade sig lååångt ut över strömmen. Den var inte alls sådär stissig och sprättig som ekorrar brukar bara, utan tog det helt coolt och när vi passerat skuttade den tillbaks igen och jag gav mig själv några mentala örfilar som straff för att jag inte hade kameran med mig. det blir nog ett par turer ut med strömmen närmaste tiden. Om i fall att den är kvar.

 
Jag kan inte dra upp persiennen för snöret har gått av. Jag gillar inte neddragna persienner. Men det får väl gå för stunden. Nu är det frukostdags.

Tjejkvällen igår var trevlig. Det sågs kortfilm, sjöngs singstar, åts tacos, dracks alkoholhaltigt och alkoholfritt och åts massa snask. Fast jag måste säga att sånt där festande i stora grupper inte riktigt är min kopp med te. Jag få en sån konstig känsla lixom, längtar lite därifrån alltid, fast det kanske är trevligt ändå på sitt sätt.

  Så jag såg fram emot idag. För idag har det blivit långpromenerande i Vrinnevi med Malin och Story. Vi skulle varit fler men dom dök inte upp. Det gjorde inte så mycket egentligen, även om det var synd att gå miste om ett bra träningstillfälle.

  Det är mer min grej, att hänga med Figaro bushen typ. Gärna med sällskap, för det blir inte Sällskapet och jag på samma sätt som med människor. Det blir Sällkapet och Vi, Figaro och jag.

  Hur som helst. Det blev två och en halv timmes promenad och hemma igen gjorde jag äggröra och bacon för det var Sven sugen på och jag är ju så otroligt snäll att jag borde få diplom. Fast det blev inte mer än okej gott. Jag är lite trött på bacon och äggröra.

Sen ringde farsan och sa ”Jag kan bara prata i två minuter. Vad gör du?” och jag svarade ”Jag ser på The Mentalist och dricker kaffe.” för det var vad jag gjorde. ”Amerikans skit!” sa farsan. ”Gillar du Amerika?” ”Nej, men jag gillar the Mentalist.” sa jag för det gör jag. ”Okej. Hälsa Sven!” och sen la vi på och Sven som blivit hälsad till och jag såg färdigt på avsnittet vi tittat på och efter det blev det städning.

  Om man tömmer kattlådan, som jag gjorde idag, är det vettigt att skura badrummet ordentligt också. Så så fick det bli och nu luktar det rent i hela lägenheten! Istället för att lukta ammoniak, som det gör annars precis när man tömt kattlådan.

Men nu är det dags att gå ut. Ingen har svart på mina promenadsms, så jag får nog gå själv. Eller inte själv för Figaro ska ju förstås med. Sven gick förbi och sa ”Vad gör du?” förut. ”Jag försöker få tag på någon att promenera med.” svarade ja. ”Va? Är det min tur att promenera med dig?” sa Sven som hört fel och såg förskräckt och ungefär lite åksjuk ut. Hur kan man tycka så illa om att promenera undrar jag?

Strax efter att vi kom in i morse började det regna. Sen dess har det regnat non stop, mer och mer. Jag avskyr människor som säger ”Det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder.” Det här är ett i allra högsta grad dåligt väder och det gör mig på sällsynt dåligt humör! Det finns ju inget att göra! Usch vad sur jag känner mig.>:(

Mina fingrar är alldeles iskalla. Det är knappt att jag kan skriva! Ute är det sex grader och blåser halv storm. Vi har varit på en en timme och fyrtiofem minuter lång morgonpromenad. I kväll är det tjejkväll med jobbet och jag var tvungen att rekognosera lite så jag vet vart jag ska. Så vi gick runt hela Eneby. Där hittade jag en jättestor blomsterbutik som jag inte hade en aning om fanns! Nu är inte blomsterbutiker nått som intresserar mig jättemycket. Jag reagerade mest för att jag här om veckan ju hittade en annan blomsterbutik som låg undangömd sådär.

  Sen vek vi av ner mot Himpa och det var ett bra beslut för där dök det upp en whippet och Figaro ääääälskar ju dom! Extra bra var det förstås att det var den som sprang fram till oss och inte tvärt om. Figaro skötte sig exemplariskt och tyckte det var så trevligt så!

  Nu är jag hungrig som satan! Sven ligger fortfarande och sover. Figaro har också gått och lagt sig igen. Snart får det vara slut på dom dumheterna!

Alltså, Majje och jag åkte till Centralbadet. Vi var ärliga i kassan och sa som det var, att vi inte varit där på tusen år och inte hade en aning om vad som förväntades av oss. Som tur var så var det just ingenting. Inget nakenbadande eller kissande i bassängerna bara.

  Först hade vi tänkt sola också. Men dom hade bara supersolarium och det lät på kassörskan som att risken fanns att drabbas av svår malink melanom bara efter ett par minuter i deras solarium. När Majje sa att hon aldrig solat för såg kassörskan svårt chockad ut.

  I oklädningsrummen fanns det för många speglar. Jag är ännu inte i det stadiet att jag känner mig bekväm med att se mig själv i bikini. Men speglar är ju ungefär som roadkills, man vill inte titta, men kan ändå inte låta bli! Det var en skrämmande upplevelse.

  Dom har byggt ett äventyrsbad på Centralbaden. Vi äventyrade runt och klättrade på väggar och satt på såna där ventiler i golvet som plötsligt börjar spruta vatten. Det tror jag egentligen inte är meningen, men det var nästan det roligaste av allt.

  Så åkte vi vatten rutschkana också såklart. Det var premiär för Majje. Jag visade henne hur man skulle göra, upp med bikinitrosorna i häcken så man sitter direkt på röven. Då går det fort som satan! Men det var svårt för Majje för hon hade badshorts på sig. Dom gick lixom inte att dra upp så långt som man behöver.

  Majje åkte först och det visade sig inte vara så jättesmart för dom där badshortsen ville inte riktigt glida som dom skulle. När jag kom forsande satt Majje fast i banan. ”Se upp i backen!” vrålade jag. Majje kastade ett skräckslaget öga över axeln och paddlade som besatt med händerna för att komma undan! Som tur dämpades kollisionen av vattnet och ingen blev allvarligt skadad.

  Vi avslutade med lite bastande innan vi skrubbade oss rena från klor och rullade hemåt. Det hela gick på två timmar nästan prick. Jag gör gärna om det!

Nu har jag varit och tränat. Träning får en alltid på bättre humör! Jag såg en kille som hade gylfen neddragen. Säger man till om sådant? Eller låssas man som inget? Att han själv inte märkte något är ju lite konstigt för det är ju rätt gott om helfigursspeglar på ett gym.

  Nått annat jag undrat över är varför folk har så jävla svårt att plocka undan efter sig, och varför unga killar verkar spendera mer tid på att snacka högljutt med varandra än att träna? På gymmet ska man hålla snyggt om kring sig och hålla käften. Det är min bestämda uppfattning.

Nu såg jag precis Majje åka förbi. Då är det väl bäst att göra sig i ordning.

Fredag är min favoritdag på veckan. Men idag känns den lite sådär. Jag har precis städat och snart är mitt kaffe klart men trots det känner jag mig rastlös och less. Det blåser som satan så inte kan jag sätta mig på balkongen och dricka kaffe heller. Vad fan ska man med en balkong till om man ändå aldrig kan använda den?

  Vår balkong är inte innätad och ligger på nedre botten så katterna får aldrig vara där utan uppsikt. Vi har faktiskt inte använt den alls de senaste två åren. En gång för tusen år sedan när Figaro var en liten, liten skrutt och han och Amadeus var där ute så bet och drog Figaro Amadeus så mycket i byxorna (hans tjocka bakbenspäls) att han tillslut flydde ut över räcket. Jag kastade mig efter nyckelknippan och sen hoppade jag också över räcket. Amadeus hamnade i svår chock och låg som paralyserad tills jag lyfte upp honom och bar hem honom. Han har varken före eller efter det varit i närheten av balkongräcket. Utom en gång då han kollade ner på mig och Figaro som stod på andra sidan. Han såg mycket förskräckt ut.

  Gimli har hoppat över räcket två gånger. Första gången hade jag låste ut honom. Andra gången manglade han sig ut genom dörren som stod på glänt och när han inte kunde ta sig in igen och väntat tillräckligt länge på att bli insläppt så drog han. Jag har aldrig riktigt förlåtit mig själv för det, varken första eller andra gången. Händer det igen måste jag nog ta livet av mig, så vi får hoppas att det inte gör det.

  Amadeus har fått vara på balkongen en stund nu. Han har suttit på bordet och haft en staring contest med en duva på grannens tak. Jag vet inte vem som vann.

Om två timmar ska jag och Majje åka och bada på badhuset. Där har jag inte varit på tusen år ungefär. Eller i alla fall inte sedan i gymnasiet. Jag har ett aningen förvirrat minne av att jag och min kompis Agda stått och hoppat i duschen där, och skrattat åt varandras bröst som lixom for i cirklar på nått sätt. Det var inte fagert. Majje påstår att hon och jag har varit där men det minns jag inte.

Jag fick gå lite tidigare från jobbet och det var tur för vi hade besök av en kille från min arbetsgivares arbetsgivare och han hade så satans dålig andedräkt att när han stod och pratade bakom ryggen på mig så stank det så mycket att jag fick andnöd! Dessutom pratade han JÄTTEHÖGT!

  Harriet och jag åkte och hälsade på farsan nästan direkt efter jobbet. Vi fick gott kaffe och jämförde vår avsky för Markus Birro. Den verkar ligga i släkten. Jag drack fyra koppar och tror att jag avskydde Birro mest. Innan vi åkte fick jag uppsöka toaletten och pinkade som en hel elefant.

  Figaro och jag har hunnit gå en lite längre promenad också. I parken var det massor av folk för det var Grabbhalva. Det var fullt ös ut ur parken och inte så fullt ös på väg in i den igen i slutet på loppet.

  Vi gick för att fotografera gullvivorna. Jag blev så absorberad av blommorna och min kamera som vägrar ta bra bilder med macroinställningen att jag inte märkte att Figaro länsade min väska på godis. Det var först när han rapade så mitt nackhår fladdrade som jag upptäckte vad han gjort. Hundkräk! Han är värre än ficktjuvarna på stockholms central! Bilderna blev kassa dessutom.

Nu har jag ätit en sallad med brieost och pepparsalami. Det kändes somrigt och fräscht och jag ville egentligen äta den på min färdiginredda balkong, men det är ju för kallt! Varför kommer aldrig värmen?? I morse när jag gick upp var det bara tre grader ute. Är det normalt? I maj?

För ett tag sedan var jag orolig att jag slarvat bort alla mina gamla kort. Det hade jag inte, jag hade bara ställt upp dom på vinden, upptäckte jag när jag var där och rotade igår. ”Fan vad puckat att ställa dom här!” sa jag till mig själv och tog med dom ner.

  Senare på kvällen hade jag tid att kolla igenom dom och då kom jag på varför jag ställt dom på vinden. Det lixom känns som om någon hugger strumpstickor i mitt arma hjärta när jag kollar på bilderna av Domino. Jag skulle kunna göra vad som helst för att få vara 15 igen! Vad som helst! Eller nej inte riktigt. Jag skulle inte dränka kattungar eller sparka på en hundvalp eller nått annat avskyvärt. Men ni fattar.

Nästan bäst minns jag nog sista sommaren i Fifallastallet. Dompan hade flyttat ner till Blå stallet den vintern och det var alltid folk som sprang kors och tvärs och skrek och härjade. Men på sommaren flyttade alla hästarna ut på bete och ridskoleungarna byttes ut mot lägerungar och dom hade varken tid eller mod att ränna runt och lugnet lixom la sig.

  Så varje dag plockade jag sura äpplen från våra äppelträd, stoppade dom innanför tröjärmarna och trampade sen som en galning, för att bli lite svalkad av luftdraget, upp till stallet på min cykel. Hängde Dominos grimma och två grimskaft över axeln och traskade iväg till någon av sommarhagarna, som alla naturligtvis låg långt, långt bort för att hämta honom. Hem red jag, barbacka med ett grimskaft i vardera hand och vi stannade på vägen och tog några tuggor gräs här, ett par blad där, fast inte jag förstås. Och det var så varmt och så lugnt och långt, långt borta kunde man höra E22:an brusa så tyst att det lät riktigt trivsamt.

  I stallet var det svalt och skönt. Domino stod lös i gången och bara dåsade, nöjd med att slippa värmen och flugor. På vintern blev han alldeles röd i pälsen, men på sommaren blev den lixom snarare gulbrun. Och jag borstade och borstade och bankade ur ryktskrapan i fina små högar. Tio stycken på vardera sida, eller tills stövet blev nästan vitt. Jag redde ut hans man och svans och ibland både flätade och tvättade jag dom. Jag lät hans hovar stå i vattenbad och smörjde hans kronränder med Fyra Ess salva. Och en sprayflaska med vatten som doftade citron och vitlök hade jag och när jag sprayade honom mellan frambenen under magen sprätte han lixom till, för han var kickligt där. Och noga noga undersökte jag hans karleder och torkade dom torra efter fotbaden för att inte muggen, som han var så känslig för, skulle få fäste.

  Det är det där jag minns från den där sommaren. Inte ridningen, för Domino skulle vila på grund av en senskada och vi promenadred bara i flera månader. Men den finns förstås där den också. Den sitter i ryggraden. Och det är dom där timmarna i stallet som jag saknar allra mest. Rykttag, skrap, rykttag, skrap, rykttag, skrap. Så väldigt rogivande.

Idag har varit en bra och effektiv dag. Jag ger dagen MVG. På Ö&B hade dom balkongparasoll. Tyvärr var dom inte lutningsbara. Men det får funka ändå helt enkelt. När vi kom hem kastade jag mig på cykeln och trampade iväg till Blomsterlandet. Därifrån kom jag med en liten vit blomma och 18 liter örtjord. Jag hade så jävla svårt att bestämma mig att det tillslut fick bli kryddor för hela slanten. Men nu har jag kommit på att jag nog vill ha ett par blommor jag hittade där ute ändå. Så imorgon blir det nog en ny tripp. Att cykla är ju helt fantastiskt smidigt! Det tog typ 15 minuter ut till Ingelsta. Till fots hade det tagit säkert 45! 45 minuter fulla av avgas! Nej då är 15 att föredra!

  Väl hemma igen skrubbade jag rent balkongen och balkongmöblerna. Nu är det bara själva inredandet kvar och det tänkte jag att jag skulle ägna mig åt imorgon. Det och massa annat.

Vi gjorde egna hamburgare till middag idag igen. Fast med potatismos istället för bröd. Det kanske heter biffar då? Skit samma. Det smakade kalas! Imorgon är min sista dag när jag kan äta lite som jag vill. Sen börjar bröllopsförberedelserna och då kan inte vad som helst i matväg komma på fråga.



Nu ska jag kasta mig i duschen och sen är det sänggång som gäller!

Varför slänger folk massa skit på marken? Jag blir så jävla arg på det! Tänk så fint det skulle vara här omkring om det inte låg massa cigarettpaket, McDonaldsmuggar, fimpar, tidningar, flaskor, burkar osv osv överallt! Nästa gång jag ser någon slänga nått på backen ska jag vråla åt dom! Det ända man får slänga ute är äppelskrutt, plommon- och olivkärnor och bröd. Så är det.

  Figaro och jag har botaniserat på andra sidan strömmen. Det ligger en blomsteraffär där, helt gömd bland boningshusen. Dom firade hundra år i år så det måste gå hyfsat bra för dom ändå. Jag hade tänkt köpa lite blommor till balkongen men hittade inget som riktigt föll mig på läppen. Så vi gick ut på Himpa och satt i solen och gonade oss en stund istället.

  Sen har Sven och jag varit på Texas longhorn och käkat lunch. Dom glömde mina jalapeñosar. På ett typiskt svenskt sätt satt jag och surade över det istället för att gå och säga till. Jag är en feg fan!

Igår kom mitt lapptäcke. Nu pryder det sängen och vi har allihopa provlegat på det. Det får godkänt. Hade det varit lite större hade det inte skadat. Gimli tyckte det funkade bra både för sömn och tvättning.

  Nu är det tänkt att vi snart ska gå upp till Ö&B för att köpa, bland annat, dammsugarpåsar. Såna vill man inte få slut på! Har dom kattgräs (som man sår) och balkongparasoll ska jag köpa sånt också! I år ska man kunna vara på balkongen har jag bestämt!

Den här tiden på året är den allra bästa! Det är inte så varmt att man svettas som en gris (förutom när man cyklat till jobbet vill säga), allting är grönt och träden har små, små jättesöta löv! Björkarna framför allt! Dom är så himla fina! Jag får lust att bli trädkramare och bara stå och gulla med dom hela dagarna!

  Figaro och jag har gått på en liten promenad och fotograferat. Mest närbilder på ovan nämnda söta löv (men alla bilderna blev dåliga. Måste ladda min andra kamera!). Fast igen, Figaro fotade just ingenting. Han sprang bort istället. det har bara hänt en gång förut i Figaros snart sexåriga liv. Jag försökte behärska mig och inte rusa runt och skrika ångestfyllt ”Figaro! Figaro hiiiiiiiiiiiit! Här Figaro! Häääääääääär!” Det gick okej faktiskt. Efter ett par minuter fick jag syn på honom ungefär sextio-sjutio meter bort,

där han stod och snackade med en byggarbetare. ”Har du sett min matte? Hon är ungefär normallång, jättekort hår, ingen man direkt lägger märke till? Det är därför jag har tappat bort henne.”

  Jag visslade på honom, inte på byggarbetaren alltså. Han var så långt bort att jag inte såg om han var värd att vissla på. Figaro satte av i galopp. Åt helt fel håll! Så jag fick ropa ”Figaro! Häråt!” Han irrade runt en stund hit och dit innan han fick syn på mig och kom farande som skjuten ur en liten kanon som inte blivit använd på väldigt lång tid och lixom mest bara hostade upp kulan. Men i Figaromått mätt gick det snabbt. Jag blir så glad när han springer sådär fort mot mig! Även om jag vet att det bara är godiset som ger honom farten.

  Vi var lyckligt återförenade i ungefär en minut. Sen försvann han igen, men den här gången bara in i ett buskagage. När han kom ut ur det fick vi rusa hem för jag behövde gå på toa. ”Men sätt dig här, här är ett jättebra ställe!” sa Figaro och pekade på en trottoarkant. ”Nej tack.” sa jag.

På väg hem från staden började Sven och jag diskutera låten Sjumilakliv. Ingen av oss kan texten rakt av men en del meningar har ju, tyvärr fastnat. ”Men jag fattar inte!” sa jag. ”Han sjunger Jag kant a ett långt hårt straff, för alla stunder vi haft. Varför vill han då inte komma hem till henne?” ”Och varför skulle han bli straffad?” Funderade Sven. ”Kanske om hon är minderårig?” ”Jo kanske det.” sa jag.

  Jag fortsatte vidare med Figaro och grubblade vidare och plötsligt stod det ju helt klart för mig! han kommer naturligtvis inte hem och han ska straffas för att hon anmält honom för våldtäckt! Men varför ska kan fly om han är beredd att ta sitt straff?

  Jag sms:ade min teori till Sven som föreslog att sången kanske var skriven av Josef Fritzel. Kanske rakade man håret på internerna i det fängelse han kommer/sitter i och att slåss vore nog en bra grej att kunna i hans situation.

  Hmm, tänkte jag. Det kan mycket väl vara så. Och det där med fyren som han ska släcka skulle kunna vara en avledande manöver för att få fokus bort från hans huvudbrott. Incest och våldtäckt och frihetsberövande och människorov osv osv.

  Nu kvarstår ju bara frågan VARFÖR Matin Stenmark väljer att framföra en sådan sång?? Är det inte lite i grövsta laget?

Skämt och sido. Nu har jag läst hela låttexten och jag måste säga att det är nog det värsta jag hört i hela mitt liv! Vilken sanslös smörja! Vem är det egentligen som har skrivit låten?? Är det Matin själv? Stackars människa säger jag bara! Nu ska jag städa.

Så var äntligen den här jobbhelgen över! Underbart! För att fördiva ledig tid på jobbet hade jag med mig en tidning; Misstänkt. Den innehöll ett reportage om en man vid namn Ed Geein. En riktigt dåre det!

  Jag är hemskt fascinerad av mord och andra brutaliteter (så länge inte djur är inblandade för då vill jag bara gråta). Med tanke på detta smått morbida intresse, skulle man ju kunnat ifrågasätta min mentala hälsa. Det har jag själv gjort ett flertal gånger och kommit fram till att det är ett friskhetstecken. Ja alltså jag menar att själva ifrågasättandet är ett friskhetstecken.

  Nu ska jag i alla fall äta lite söndagssnacks och läsa mer Misstänkt. Egentligen är jag för mätt för att äta för jag åt en jättepotion av de spettarullar med fyllning av fetaost, oliver och rödlök, i sås, som Sven lagat. Det var jättegott och kändes lite söndagslyxigt.

Vi blev ovanligt vänligt bemötta hemma hos Annsofie och Gustav. Jag syftar på Morris som annars brukar uppvisa rätt taskig attityd när jag hälsar på. men igår var han riktigt trevlig. Jag mutade honom med ett par leversnittar. Misstänksamheten fullkomligen lyste ur ögonen på honom! Han trodde antagligen att Figaro skickat med mig förgiftade godisar. Men han åt dom ändå tillslut.

  Annsofie hade inte lagat varken kanelbullar eller äppelpaj. Det luktade kanel i hela lägenheter. Vad hon hade lagat var matpaj. Den fräcka kärringen hade inte talat om att det skulle bjudas på paj. Jag kom alltså dit förhållanevis mätt, åt en massa jordnötsringar och godis och blev ännu mättare. Då släpper hon pajbomben! Åååhh!! Det var smärtsamt! Men jag åt så mycket jag orkade för det var skitgott! Jag önskar jag hade orkat mer!

  Gustav berättade att han hade jobbat med en tjej nere i Kosovo som kände mig. Hon hette Maria Blablabla. ”Var hon tjock?” frågade ja. ”Ja det var hon.” sa Gustav. Då kom jag ihåg, och berättade att jag en gång sagt till ett par stallkompisar att Maria såg ut som en dåligt stoppad korv i sina vita ridbyxor. Stallkompisarna skvallrade för Maria som skvallrade för min bror, som hon var tillsammans med vid den här tiden. Min bror kom stormande hem och skrek argt ”Du ska inte säga att Maria ser ut som en stoppad korv i sina ridbyxor. Hon kanske gör det, men du ska inte säga det!”

  Han har en poäng. Man behöver inte gå runt och tala om för folk att dom ser ut som feta korvar, även om dom gör det. Nu för tiden är jag mer finkänslig. Nu ska vi äta kålpudding. Är det gott eller är det gott?? Gott skulle jag vilja säga!